Grenada - Bequia 1 - 14 januari 2016

Äntligen tillbaka till Karibien
Vi kom iväg till Grenada senare än normalt eftersom vi firat ”lilla julafton” med hela familjen hos Andreas och Camilla i Utrecht. Först på riktiga julafton bar det iväg. Vi hade hittat ett bra direktflyg från Frankfurt som tog oss till Grenada på ca 10 timmar och vi kom fram till ett regnigt St George´s vid 19-tiden lokal tid. Nu skulle det ju funka bra med att hålla oss vakna några timmar till för att hantera jet-lagen på bästa sätt.

Liksom tidigare hyrde vi in oss på ett enkelt pensionat samt fick tillgång till hyrbil medan vi gjorde Bijou klar för sjösättning. Eftersom vi gjort det lätt för oss genom att låta varvet bottenmåla samt maskinpolera skrovet räknade vi med att kunna få Bijou i vattnet ganska snabbt denna gång.
Vi hade några enklare installationer som vi själva skulle göra samt byte av olja och samtliga filter på huvudmaskin och allt gick oväntat snabbt och bra.

Nu återstod bara att göra service på dielsegeneratorn och eftersom det inkluderade rengöring av oljestrainern (det finns inget vanligt oljefilter att byta) – vilket innebar att generatorn skulle lyftas upp ur sitt ljudisolerande hölje för att man skulle komma åt den – hade vi valt att låta en servicetekniker från varvet utföra detta.
De flesta locals i Karibien är storväxta och muskulösa, men det kunde man inte säga om denne man. Tur var väl det eftersom styrbords akterstuv, där generatorn ligger, inte erbjuder några luxuösa utrymmen – och han jobbade där nere länge!
Till en början löpte arbetet på hyfsat, men då vi skulle provköra generatorn visade det sig att bränsletillförseln inte fungerade. Han försökte förgäves suga ut luften med en liten gummiboll. Det gick så långt att han ifrågasatte min intygan om att vi hade drygt halv tank med diesel.
Slutligen lyckades han få tag på en elektrisk bränslepump och nu fungerade det perfekt. Generatorn gick igång och efter att ett litet läckage tätats var jobbet klart! Tjugo timmar tog det!

Äntligen dags för sjösättning!

Mycket verkstad i Bijou                                            Bijou lyfts i spat


Bättre att bunkra i St George´s
Vi hade handlat massor med mat och vatten i en stor shopping mall inte långt från där vi bodde och vi var förvånade över hur dyrt allting var. Hur har alla locals råd med denna mat, undrade vi?
Då vi gick till ett annat snabbköp i St George´s insåg vi att priserna på det första stället var alltför höga. Här var priserna på en mera normal nivå. Ett tips till alla yachtisar på Spice Island Marina är sålunda att bunkra mat i St George´s!

Första etappen till Carriacou
På vägen till Carriacou var det dags att kolla att watermakern fungerade. Tusan också, den läckte lite vilket innebar att Roger skulle vara tvungen att tillbringa några timmar i främre segelstuven då vi kommer fram. Det blir inte lättare med åren att trycka ned sig i detta utrymme!
Efter ett första lönlöst försök med lin och tätningsmassa (det läckte nu dramatiskt mer!) var det dags för ”es gibt ja andere metoden”. Heavy duty Gasket från Plastic Padding fick omsluta skarven mellan de två plastledningarna och om man kan använda detta till högtemperaturpackningar till motorer så borde det väl fungera på denna lilla rörskarv.
Jodå, det funkade! Så tät har den skarven aldrig tidigare varit.

På vägen till Carriacou passerade vi Kick´ em Jenny utan några utbrott på 1 M säkerhetsavstånd. Detta är en undervattensvulkan som senast hade vulkaniska aktiviteter under juli 2015. Då var ”restricted area” utökad till 3M på grund av att
- heta stenar kan flyga upp
- tsunamis kan bildas
- gasbubblor påverkar vattnets densitet så att dess lyftkraft minskar och därmed kan en båt sjunka

Det är ett spännande liv vi lever!

Incheckning i Clifton
För att checka in i St Vincent & the Grenadines är det enklast att segla till Clifton på Union Island och bege sig till den lilla flygplatsen några hundra meter från hamnen.
Det visade sig att det finns ett öppet wifi på denna mysiga flygplats och vi fick uppdaterat mailen och what´s up sedan vi checkat in hos dess trevliga personal. Det är inte alltid självklart att Customs och Immigration är utexaminerade från den bästa charmskolan. Men här var de det!

På ankringsplatsen i Clifton träffade vi Ulla och Pelle på S/Y Loupan vars blogg vi tidigare följt och tagit till oss tips från om diverse utrustning mm. De har nu gjort sin andra atlantöverfart och skall fortsätta genom Panamakanalen och ut på de stora haven västerut.

Petite St Vincent – PSV – och Petite Martinique – PM
Inte långt från Union Island ligger två små öar utslängda – Petite St Vincent och Petite Martinique. PSV tillhör landet St Vincent & the Grenadines och PM tillhör landet Grenada, trots att öarna ligger bara några hundra meter från varandra.

Vi tillbringade ett par härliga dygn vid PSV och kom snabbt in i semesterkänsla med snorkling och vackra stränder efter allt jobb med att få iordningställt Bijou.
På revet ”Mopion” skulle det finnas morenor och haj men Elisabeth såg ”bara” vackra korallfiskar. Roger hade ett sår på benet som var under läkning och hade därför badförbud.

Bijou vid stranden på PSV                                       Lobsters färdiga att plocka

Elisabeth på väg ut mot revet "Mopion"             Bijou från PSV


Utflykt till Petite Martinique
Vi gjorde en liten utflykt med dingen till PM där det enligt uppgift skulle finnas billigast diesel i Grenadinerna samt billig öl, vin mm. Vi tog en promenad på ön i värsta eftermiddagsvärmen och locals betraktade oss med förvåning.
PM var en söt, liten ö med ca tusen invånare och vi passerade småskolan och förskolan på vår promenad.
Det visade sig att dieselpriserna var högst ordinära men vi köpte lite drycker till bra priser.

Fullriggare passerar revet "Mopion"                  Väl använd bränslepump

"En banan om dagen håller doktorn borta"      Förskolan på Petite Martinique


Admiralty Bay, Bequia
Efter att ha kollat gribfilerna (väderfiler) bestämde vi oss för att segla norrut. Vindarna är i princip alltid ostliga med lite nordliga eller sydliga inslag.
Det skulle vara lite nordligt inslag, men å andra sidan skulle det bara blåsa ca 7 m/s vilket borde ge oss en fin bidevindsegling upp mot Bequia.

Denna säsong har vi köpt nytt segelställ, ett storsegel och en självslående fock, från UK Halsey i Göteborg. Vi har lagt till ett tredje rev i storen som vi hoppas slippa använda.
De nya seglen står fint och Bijou rusar fram! Vi lär oss löpande att trimma de nya seglen.

Gribfilerna visar som väntat ostliga vindar       De nya seglen står bra


Nu ligger vi i Admiralty Bay på ön Bequia. Byn är väldigt charmig och man kan få tag i de mesta förnödenheter. Och på Marias Café finns det god öl och snabb wifi!

Den söta byn i Bequia                                                Hälsningar från webmakaren

St Croix - Grenada 13/4 - 20/5

Tillbaks mot Grenada
Nu kände vi att det var dags att vända söderöver igen. För att undvika orkansäsongen som är mellan juni och november skall man lägga båten långt söderöver så vi bestämde oss för Grenada även för kommande upptagning. Så vi lämnade vår trygga plats i Green Cay Marina för att ge oss ut på havet igen.
För att komma dit från St. Croix måste man ta sig bra mycket längre österut. Det är inte så lätt då det i princip alltid blåser rakt ostliga vindar här. Vi fick dock en prognos med lite nordligt inslag och räknade med att kunna ta oss till Martinique på ett ben, dvs utan att behöva kryssa.

Det började riktigt bra och vi kunde hålla en lämplig kurs första dygnet, men då vi kom utanför Guadeloupe på kvällskvisten dag två fick vi plötsligt ett märkligt vindskifte. Vinden kom från alla möjliga riktningar, vilket gjorde att vi måste starta motorn. Det var sjöbrisen som gjorde sig gällande.
Efter någon timme märkte vi en plötslig och kraftig förändring i varvtalet på motorn och vi förstod att vi fått något i propellern. Detta var tredje gången gillt som vi tappat vår motordrift mitt i natten; två gånger tidigare i Amazonas och nu också här!
Eftersom vi numera blivit mer vana och avspända inför denna situation stängde vi genast av motorn, hissade seglen och satte upp ett nytt mål för färden där vi kunde ankra säkert utan motor. Det var nu Portsmouth på Dominica som gällde men eftersom det kräver en mer östlig kurs innebar det att vi fick kryssa hela natten för att kunna komma dit. Vinden ökade dessutom så att det nu blåste mellan 10-12 m/s men det blev trots det en ganska bekväm segling med två rev i storen.

Vi kom fram vid lunchtid nästa dag och efter en incidentfri ankring fick Roger snabbt på sig dykutrustning och kom snart upp med en stor härva av ett segt plastigt fiskenät. Någon stackars fiskare blev väl utan middag den dagen.

Green Cay Marina på St Croix.........................Fisknät i propellern


Med kniven i högsta hugg ger sig Roger ut på dykuppdrag och återkommer med en härva


Tillbaks på franska Martinique
Vi stannade sedan till i fina Sankta Anna utanför Le Marin på Martinique några dagar. Här låg massor av båtar i det kristallklara vattnet på 4-5 m djup, men det är alltid gott om plats. Själva byn är mysig med bagerier, affärer samt en marknad med turistvaror. Det visade sig också att man här kan checka ut från Martinique. Vi slapp alltså ta dingen in till Le Marin som vi annars hade tänkt göra.

Marknaden i Sankta Anna..............................och den högt belägna kyrkogården


Beachen i Sankta Anna...................................med ny vattensport för de lekfulla


På vägen vidare söderöver fick vi de här fina bilderna på oss av en proffsfotograf då vi seglade in i Bequia.

Bijou in action


Omseglade av småbåtar
Under färden till Tobago Cays blev vi omseglade av några lokala småbåtar som körde med fulla segel medan vi som oftast hade tagit några rev. Vi undrade hur de kunde bära så mycket segel, men det visade sig att de använde sig av trapets, dvs man står upp vid relingen och kränger och sitter fast med en trapets. Båtarna var öppna och det krävdes en gubbe som hela tiden länsade allt vatten som skvätte in.

Trapetsseglare med fulla ställ i den hårda vinden


Tobago Cays i eftersäsong
Vi stannade i Tobago Cays några dagar och här märktes tydligt att säsongen gick mot sitt slut. Lobstersäsongen var tyvärr över också, men vi tog en promenad (=klättring) på den största av öarna där vi träffade på dessa förhistoriska djur.

Utsikt över Tobago Cays rev


En sovande leguan i ett träd............................och en jättelik leguan


Diskodunk i Mayreau
Innan vi avslutade med att sträcka till Grenada ville vi ligga och njuta några dagar på vackra Mayreau men då vi kom in i den fina viken såg vi mängder av små segelbåtar av samma typ som seglat förbi oss några dagar tidigare. Det visade sig vara regatta här med mängder av deltagande båtar och HÖG musik.
Vi åt lunch och tänkte att eftersom det är söndag skall väl folk segla hem och det skulle bli lugnt igen. Så var inte fallet och för att få nattsömn flydde vi till Chatham Bay på Union Islands västsida. Här var det lugnt och fint.

Väl tillbaka på Grenada hade vi att göra med förberedelser en vecka innan vi kom upp ur vattnet. Pga värmen, 30-32 grader Celsius, och stekande sol går det inte att bo i båten på land utan vi hyrde istället en liten lya med airconditioning i ett hus på promenadavstånd från varvet. Vår hyresvärd är väldigt stolt över sin trädgård där det finns många olika exotiska frukter att plocka.

Vår hyresvärds hus........................................Ny spännande frukt


Mango............................................................och papaya


En avslutande biltur på Grenada
Vi hann också med ett besök hos öns stolta chokladproducent och vandring till ett av de många vattenfallen. Vi fick följa hela tillverkningsprocessen som bland annat innehåller fotvandring i stora tråg för att vända kärnorna under torkningen.
Chokladen var enligt kännaren Elisabeth i världsklass och vi köpte med oss ett litet lager.

Chokladfrukten med sina kärnor....................som torkas och sedan förädlas


Den läckert förpackade produkten.................De vinddrivna framför Grenadas högsta vattenfall


Tack för att ni följt oss på vårt äventyr! Vi återkommer vid årsskiftet.

Virgin Islands 18/3 - 12/4

Ensamma på Sandy Cay
Vi hittade en liten sandö, Sandy Cay, som såg spännande ut. Då vi släppte ankaret låg det några andra båtar där, men mot kvällningen gick de därifrån en efter en. Till slut var vi helt ensamma, precis som vi alltid vill vara. Men vi undrade ju om de andra visste något som vi inte visste.
Vi fick en underbar kväll med vacker solnedgång och god mat! Och en lugn natt.

Sandy Cay i verkligheten.................................och på plottern


Snorkling på Norman Island
Efter tre veckor i den brittiska delen av Jungfruöarna var vi nyfikna på att gå över till den amerikanska delen, men vi ville bara ta en titt på Norman Island först.
Det stod positiva saker om Norman Island i vår pilot varför vi var nyfikna. Det visade sig vara en fullträff. Vi låg för ankare och hade bra skydd och hittade den bästa snorkling vi dittills (!) hade sett. Bland annat kunde man snorkla inne i grottor. Det var fullt av fiskar, vackra korallformationer och dessutom simmade vi tillsammans med en stor sköldpadda. Vi blev kvar där tre nätter.
Man passerar många vikar och uddar med väldigt brittiska namn här såsom: Bitter End, Pull and be damn point, Throw away och Bluff Bay. Man kan ju fantisera om hur dessa namn kommit till!

Pelican and Indians från Norman Island........Grottsnorkling


Roger flyter ovanpå........................................Blandade korallfiskar


Stoplight parrotfish........................................Blue tang


Hawksbill turtle..............................................Brain coral


Med färja till Charlotte Amelie, USVI
Det är inte helt okomplicerat att ta sig över till US Virgin Islands. Först måste man ha gjort sin ESTA-ansökan men dessutom måste man ta en färja dit för att få en stämpel i passet. Sedan tillbaka med färjan innan man kan ta med sig båten.

Vi gick till West End på Tortola, BVI, varifrån det finns bra färjeförbindelser till St Thomas. Färjan går till öns huvudstad Charlotte Amelie och precis som det hörs på namnet har detta varit danskt område. Hela nuvarande USVI var danskt i nästan två hundra år innan det slutligen 1917 såldes till USA för tjugofem millioner US$.
St Thomas gjordes av danskarna till en frihandelszon och handeln blomstrade. Sockertillverkning var huvudnäringen och man såg till att ha billig arbetskraft i form av slavar, liksom var fallet i hela Västindien.

De gamla byggnaderna i Charlotte Amelie har mycket danskt över sig och man kan fortfarande se de danska namnen på gatuskyltarna. Charlotte Amelie är ett mycket populärt mål för kryssningsfartygen, vilket lett till att det ligger juvelerarbutiker i varje kvarter. Detta var ingen plats vi ville gå till med egen båt och därför var det perfekt att få uppleva det några timmar via färja.

Danska gränder i Charlotte Amelie................med danska namnen kvar


Enkel incheckning i USVI
Efter att ha kommit tillbaka till West End och fyllt upp skafferierna och kylskåpen bar det nästa morgon iväg med Bijou till USA i form av Cruz Bay på västra St John som är en Port of entry. Om det hade varit besvärligt med formaliteterna innan vi fick segla dit var det desto enklare då vi väl var där.
Normalt går man först till Customs, därefter till Immigration och i vissa fall även till Port Authorities, men här räckte det med en instans. Vi fyllde i lite uppgifter om oss och Bijou, lämnade fingeravtryck, blev fotograferade och that was it! Vi fick inga dokumentkopior och frågade för säkerhets skull om det skulle vara så. Jodå, sa tjänstemannen, så är det.

Större delen av St John är naturskyddsområde och det ligger fina ankarvikar på norra och sydöstra sidan. Vår plan var att gå i högervarv med start i Francis´ Bay som är en stor vik med vita stränder och med nära till många vandringsleder. Då det råder ankringsförbud på nästan hela St John låg vi vid boj här några nätter och tog promenader i land. Det kostar femton US$ per natt och betalningen erlägger man i en liten låda på en flotte i viken. Det verkar som amerikaner lever efter mottot ”ärlighet varar längst” för alla båtar gick dit med sina dingar och erlade betalning.

Francis´ Bay...................................................med solnedgång


Termitbo i träden...........................................och oklara insekter på marken


Round Bay med shoppingtur till Coral Bay
Nästa plats var Round Bay på sydöstra St John, vilket är den enda bay man får ankra i. Vi behövde fylla på våra förråd samt komma ut på nätet och tog därför dingen till Coral Bay ett par distansminuter bort. Detta är en ganska stor – men dåligt skyddad - bay med många långliggare och bra tillgång till civilisation.
Det var heldött på vägarna i den utspridda byn, men vi tyckte oss se en restaurang en bit bort. Det visade sig vara den legendariska ”Skinny Legs”, en restaurang som böljade av liv och som var fullsatt av mestadels amerikaner som åt hamburgare och drack öl, allt medan countrymusiken dånade ur högtalarna. Det var som att komma till mellanvästern.

Hos postdamen i huset bredvid fanns internetuppkoppling och vi hittade senare en bra affär varefter vi nöjda återvände till Bijou.
Matvaruaffärerna i Virgin Islands, kanske speciellt i USVI, överträffar allt vi tidigare erfarit i Västindien. Både kött, grönsaker och frukt liksom torrskaffning är av yppersta kvalitet, men priserna är därefter, kanske mest beroende på den starka dollarn.

Översegling till St Croix
USVI består huvudsakligen av St John, St Thomas och St Croix av vilka den senare är den största av öarna. Vi tyckte att vi hade sett nog av St Thomas vid vår färjetur dit och ville därför gå till St Croix som ligger trettiofem distansminuter syd om St John.
Vi skulle få lagom vindar – ca 8 m/s – och såg fram mot en härlig segling i halvvind. Det visade sig att vädergudarna ville spela oss ett spratt och istället ge oss 12-14 m/s bidevind. Dessutom fick vi kraftiga regnskurar som totalt blötlade Roger som stod till rors.
Av någon underlig anledning kunde Elisabeth åter skydda sig under sprayhooden.
Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig; vi var framme i Christiansted efter knappt fem timmar.

Vi lade oss på svaj utanför Christiansted som är huvudorten på St Croix. På grund av den kraftiga vinden fick vi svall och rullades till sömns. Innan dess hann vi dock ta en titt på stan som var heldöd. Kanske inte så konstigt ändå eftersom det var långfredag.

På påskafton serverade Casa Elisabetha traditionell påskmat i form av Jansson, köttbullar, lax, rökt makrill samt ägghalvor med svart kaviar. Till detta bjöds pilsner och en ”lille”. Vi är ju ändå på dansk historisk mark!
Under dagen hade vi turistat i stan och bland annat varit på Fort Christiansvaern som byggts för att skydda staden, dock inte primärt mot främmande makter utan i huvudsak mot slavuppror.

Buck Island
Norr om St Croix ligger Buck Island, en naturskyddad ö med mycket korallrev runtom. Man kan ankra på öns västra sida och det går att ligga där över natten vid hyfsat lugnt väder. Vi var väldigt sugna på att komma dit och efter två nätter utanför Christiansted motoriserade vi de fem distansminuterna dit.
Vi var relativt tidiga och det var inte så många båtar där. Men det var ju påskdagen och många locals brukar åka ut för att sola och bada på helgerna, så efter några timmar var det smockat med badbåtar och hög musik. De drog sig dock tillbaka före mörkrets inbrott och vi var bara några få båtar kvar.

På öns sydöstra sida finns en lagun dit man kan ta sig med grunda båtar och där snorklingen är exceptionellt bra. Vi gick dit med dingen några gånger och upplevde snorkling som var bättre än varje dykning vi tidigare gjort. Vi såg några barracudor som stod och bevakade oss under snorklingen och som skrämde oss lite.
Korallreven var som skogslandskap under ytan.

Nästa natt var vi bara fyra segelbåtar som låg kvar; tre med norsk flagg och vi med svensk. Det är alltså här norrmännen seglar. Vi har inte sett så många norska båtar tidigare.

Naturreservatet Buck Island..........................med sina rev


Reven på norra sidan av Buck Island..............Elisabeth är välkomnande


Elk horn coral och sea fan..............................Erotisk brain coral


Blandade korallfiskar.....................................Tre elaka barracudor


Vänliga Green Cay Marina på St Croix
Det började blåsa upp och vi bestämde oss för att gå in i Green Cay Marina som vi blivit tipsade om av andra seglare. Vi var sugna på att hyra bil och vara turister några dagar. Vi skulle dessutom invänta lämpliga vindar för att ta oss tillbaka österut mot vår sommarhamn Grenada och detta kunde vara en bra plats att vänta på.

Vi blev positivt överraskade över hur hjälpsamma och positiva de var i marinan. En av kvällarna bjöd de in samtliga båtar i marinan till en get-together på kvällen och bjöd på smårätter och något gott att dricka.
Då fick man ju verkligen chansen att träffa andra långseglare varav nästan alla var från USA. Vi träffade bland annat ett par från Texas som seglade här nere sedan några år tillbaka. Deras dialekt var precis som vi hade förväntat oss – bred.

Biltur på St Croix
Vi hyrde bil några dagar och besökte staden Fredriksted på västra sidan av ön. Stan har nog upplevt sina bästa dagar, men vi hittade en bra lunchrestaurang med köttfärslimpa och potatismos på menyn. Härligt med lite husmanskost.

Vi besökte romtillverkaren Cruzan som är den näst största här på ön (efter Captain Morgan). Där gick vi en rundtur och fick provsmaka några sorter. Vi har längs vår väg hunnit med många lokala romsorter - varenda ö är stolta över just sin rom – och rom tillhör numera vårt bassortiment.
Därefter lät vi våra själar bli ännu mer nedvarvade i en botanisk trädgård.

En golfrunda hann vi också med på Carambola Golf Club där banarkitekten hette Robert Trent Jones Sr. Banan var riktigt trevlig men underhållet var eftersatt. Den var väldigt torr (=bra rull), men det kanske inte är så konstigt på dessa breddgrader.

Vi är väldigt nöjda med vår vistelse i Virgin Islands, både BVI och USVI, och återkommer hit nästa säsong. Då hoppas vi också kunna besöka Spanish Virgin Islands som är en del av Puerto Rico och som lär vara alldeles speciellt bra.

Nu hoppas vi snart få lämpliga (= svaga) vindar för att gå över till St Kitts som ett första steg på färden mot Grenada.

Roger med hyrd Jeep.....................................Många rödljus kunde skapa förvirring


Fort Christiansvaern......................................USA´s mest östliga punkt


Cruzan romdestilleri......................................med lagring på fat


Ananas...........................................................Orkidé


Cannon ball tree.............................................Kalebass


Bomull............................................................Croton


Golf på vackra Carambola Golf Club