I Russell, mittemot Opua, finns en bättre restaurant vid namn Duke of Marlborough. Där avnjöt vi en god måltid med Loupan innan de skulle segla vidare söderöver till Whangarei.
I Limousin (nåja, inte riktigt) färdas vi till Russell för en bättre middag
Restaurangen Duke of Marlborough andas Brittisk kolonialstil
Grabbarna fördelar notan
Biltur runt Nordön
För att utforska norra ändan av Nordön hyrde vi bil några dagar och hamnade på en kul marknad med allt från lokalt hantverk och konst till mat av alla slag.
Vi besökte Stone Store som var ett f.d. gammalt magasin (numera giftshop) i härlig naturmiljö.
Är man på NZ måste man självklart besöka en vingård. Det finns många att välja mellan och vi hamnade hos Ake Ake där vi efter vinprovningen fick med oss ett par kartonger goda viner.
Anders fyndar på marknaden
Vackra kingfishskapelser som hade gjort sig utmärkt hemma (enligt Roger)
Grabbarna vilar sig utanför Stone Store
Vi njöt av vårgrönska
Vinplantorna på Ake Ake vingård där vi också avnjöt en delikat lunch
På museum i Russell
I Russell, som en gång varit Nya Zeelands huvudstad ligger ett fint museum där vi fick oss landets historia till livs. Maorierna kom ursprungligen från Polynesien, en lång väg med segelkanot!
James Cook (upptäcksresande och navigatör) kartlade landets kuster under sex månader i slutet av 1700-talet och en kopia av hans skepp, Endeavour, finns till beskådande på museet.
Man tänker på sina fyrbenta vänner på Nya Zeeland
Så här ser en Kivifågel ut - fågeln som gett namn åt hela folket i Nya Zeeland
En modell av Endeavour, James Cook´s fartyg
Vi pustade ut i Bay of Islands Marina drygt en vecka
Då det var lite blåsigt och regnigt väder blev vi kvar en hel vecka i Opua och en cykeltur till Waya var en trevlig sysselsättning. Man cyklade på en nedlagd järnvägsräls och det tog en timma åt var håll.
Halvvägs dit kom Anders på att han lagt sin ryggsäck med plånbok och kort nånstans. Bara att vända tillbaka. Som tur var hade affären tagit hand om den och Anders kom ikapp oss mitt i lunchen.
En cykeltur till Waya
Elisabeth vilar ut i en mosaiksoffa
Vi tog ytterligare en biltur i blåsvädret, denna gång till västra Nordön. Vägen dit var mycket vacker med böljande kullar och mycket betesdjur. Köttet från NZ är ju känt för sin fina kvalitet.
På västsidan av ön är det mest lååååånga stränder med vind som oftast ligger på. Inget för seglare alltså.
Med bilfärja på västra Nordön
Så här ser norra Nordön ut
Här blåser man lätt omkull
Många betande tjurar på ängarna. Kossorna är väl hemma och mjölkas...
Ett Waterfall passerade vi på vägen
Mekaniska problem
Då vi lämnade Opua för segling ut i Bay of Islands bråkade S-drevet med oss. Backen funkade utmärkt, men framåtdriften strejkade ibland. Detta kändes ju inte bra så Roger fick på sig hela dykutrustningen och gick under för att inspektera. Kanske något kommit emellan eller lossnat?
Han fann dock inget fel, så vi får ha bra marginaler vid tilläggningar tills vi fått hjälp med detta problem.
Roger blev nedkommenderad i det kalla vattnet för att inspektera propellern
Valfångststation
Vi seglade sedan ut på ostsidan förbi Cape Brett ner till en fin skyddad lagun, Whangamumu. Här har tidigare funnits en valfångststation och vi såg rester och ruiner av dessa byggnader och maskiner. Tänk, vilket slit det måste ha varit.
Lite småkallt var det allt i Bay of Islands!
Vi rundar Piercy Island utanför Cape Brett, ett av turistmålen i Bay of Islands
En affisch över hur valarna tillreddes
Så här gick det till när man drog in valarna
Resterna av en kokare
Äntligen lite segling igen!
Nästa dag började vi med en härlig segling med 7 m/s som sedan ökade succesivt till 12-14. Vi fick reva ordentligt och lite trötta på blåsväder tyckte vi det var skönt att komma in i en annan skyddad bay, Tutukaka Harbour. Denna är känd för alla dykresor som utgår härifrån till Poor Knights. Vid dessa öar lär det vara ett av de tio bästa dykområdena i världen. Vi var ju väldigt nöjda med den undervattensvärld vi sett på Fiji, och dessutom är vattentemperaturen här ca 15 grader, så vi avstod.
Nästa dag tog vi en vandring till närliggande byn Ngunguru för att få röra på påkarna lite, det blir ju väldigt mycket stillasittande ombord.
Våran utombordare sympatistrejkade med S-drevet och gick bara att köra på väldigt låga varv. Lite
mera fix alltså.
De vinddrivna i Tutukaka Harbour med efterföljande pizza!
Syskonen Alfredsson surfar och surfar...
Långpromenad till Ngunguru
Oklar art av fågel suger nektar ur blomma
Fisk till middag
Vår sista seglingsdag ner mot Whangarei fick vi äntligen napp, med råge. Två fina Jack Mackerels fick vi på vår träparavan från Yasawa-I-Rara.
Vi såg väldigt mycket sjöfågel också och ofta låg dom i vattnet i stora ”stim”. Vi vet inte om de väntade på fiskstim eller hade någon konferens kanske.
För att komma upp i floden bör man tajma högvattnet (här är drygt 2 m) så vi fick ligga och vänta några timmar för ankare. Vår marina Riverside Drive Marina låg strax efter den öppningsbara bron och väl framme stod Ulla och Pelle från Loupan och tog emot tamparna.
Specialistfiskaren Anders med double Catch
Fåglarna flockas kring stora fiskstim
Hatea River bascule bridge öppnar sig för oss nära Riverside Drive Marina
Lite båtfix
Nu följde några dagar med att hitta folk som kunde hjälpa oss med vår långa åtgärdslista. Det finns folk för alla typer av reparationer och underhållsarbete här och det kändes väldigt bra.
Vi avtackade Anders för fem veckors trevlig medverkan och stor hjälp. Han lämnade efter ett par dagar för att hinna utforska Auckland innan hemfärd.
Det är väldigt trevlig stämning på denna marina. Folk som arbetar med underhåll av yachtisarnas båtar bor ofta i egna båtar vid samma brygga och det blir en familjär ton, alla hjälper till och ger goda råd. På söndagar träffas alla runt grillen och man lär fort känna varandra.
Nu har vi bokat in leverantörer som skall hjälpa oss medan vi är hemma, fått upp Bijou på land, tvättat och rengjort det mesta så vi drar oss också till Auckland ett par dar innan vi flyger till Nice.
Anders mönstrar av
Whangarei´s hamnbassäng med massor av båtar
Klöver, smörblomma, hundkex, förgätmigej. Så svenskt det kan bli!
Men man hittar också exotiska växter som Strelizia
Drygt 2,5 m tide hanterar man med flytbryggor
..och så är vi på land igen efter ett helt års seglande!
