Huvudanledningen till att vi var i Le Marin, Martinique var för att göra vissa installationer. Le Marin är kanske det bästa stället i Karibien för sådant och det ligger shipchandlers i parti och minut här.
Man kan gå in och över disk köpa en ny inombordsmotor av märkena Yanmar och Volvo Penta och få omgående installation. Vi hoppas slippa använda oss av den höga servicenivån…
Vi uppsökte Caraibe Marine och pratade med Mathieu som omgående gav oss offert på nytt ankarspel, reservautopilot samt installation av den VHF vi själva hade med oss.
Vi har bestämt oss för att ha en extra autopilot som är helt oberoende av huvudautopiloten. Anledningen till detta är att vi nästa säsong ska segla ut genom Panamakanalen och via Galapagos och Franska Polynesien ta oss till Nya Zeeland. Vissa av etapperna är riktigt långa – ca tre veckor non-stop – och det skulle vara riktigt jobbigt att behöva handstyra då på grund av att autopiloten lagt av. Marco och Béné erfor detta under seglingen över Atlanten och de har nu också en extra autopilot.
Vi accepterade Mathieus offert och de drog igång jobbet nästa dag. Nu skulle det bli kabeldragningar mellan aktern och navigationsplatsen, så båda akterhytterna fick röjas ut.
Vi levde i ett kaos de 3-4 dagar installationen pågick; vi hade 3-4 man ombord hela tiden.
Det blev rörigt i båten under installationerna
Nya franska svordomar lärde vi oss
Vi är mycket nöjda med jobbet även om det verkade som om Mathieu inte var lika nöjd. Installationen av VHF-en tog mycket längre tid än han bedömt och han svor som en borstbindare vid varje liten motgång. Hans humör var mycket volatilt, men han avslutade jobbet på ett förstklassigt sätt.
Det kändes underbart att få lämna Le Marin för att gå ut och lägga oss i St Anne som ligger strax utanför infarten till Le Marin. Här kan man bada samt gå i land och röra på benen. Vi tog en långpromenad och som belöning fick vi en vacker solnedgång.
Härlig skogspromenad i St Anne med vacker solnedgång
Sightseeing på Martinique
Vi har många gånger varit på Martinique, men aldrig utforskat ön ordentligt. Detta skulle ske nu och morgonen efter seglade vi till Anse Mitan som ligger i samma bukt som huvudstaden Fort de France, fast mittemot.
Vi hade hört att det skulle vara Carnaval i Fort de France och från Anse Mitan går det färjor till Fort de France varje timma. Timingen var perfekt!
Sagt och gjort! Vi tog färjan över och spenderade en eftermiddag och kväll där. Karnevalen var pga Mardi Gras – motsvarigheten till vår fettisdag – men här festar man rejält i fem dagar med karnevalståg varje dag. Och tågen höll på i mer än två timmar. (Det var så länge vi orkade titta på).
Uppslutningen till karnevalstågen var enorm. Det verkade som om det var man ur huse för att vara med. Det var verkligen karnevalsstämning och folk hade spökat ut sig i diverse färggranna attiraljer.
Vi lyckades shoppa var sin guldglittrig hatt för att kunna smälta in i sammanhanget.
De vinddrivna utsmyckade för Carnaval
Bildkavalkad från Le Carnaval i Fort de France
Bibliotek från Paris
Vi utforskade också staden och fick då syn på en biblioteksbyggnad som väckte vår uppmärksamhet. Det visade sig efteråt att den ursprungligen uppförts till Världsutställningen i Paris 1889 och därefter nedmonterats och fraktats hit där den nu ståtar i all sin prakt.
Vi hann dock inte utforska de 130.000 böcker som lär finnas där.
Det praktfulla biblioteket i Fort de France Lustigt namn på en fransk resto
Marco och Béné kommer till Anse Mitan
Efter att ha tagit oss tillbaka med färjan till Bijou var vi ganska trötta och stupade i säng. Vi hade kontakt med Marco och Béne på Pegase Rider och de var på väg från Dominica till Martinique och dök upp dagen efter. Det blev en drink i vår båt och därefter middag i land. Det är käckt med franska vänner för de känner till omgivningarna här och kan lotsa oss till bra restauranger.
En dag låg vi tre båtar från Göteborg i viken; Barbasol som seglat över denna säsong samt ett äldre par (80+) som var live-aboards på en liten katamaran. De hade lämnat fäderneslandet för att njuta av Karibien på ålderns höst. När vi pratat en stund visade det sig att de kom från Kring Alles Väg i Lerum! Världen är liten.
Vi hyrde bil och gav oss iväg på äventyr och passerade Martiniques enda golfbana som vi blev nyfikna på.
”Hur mycket är greenfeen?” frågade vi.
”Noll”, blev svaret.
”Varför då?”
”Greenerna är så dåliga.”
”Ok, kan vi hyra klubbor?”
”Javisst, 11 euro för ett halvset, men drivingranchen är stängd.”
”Varför då?”
”Vi har inga bollar!!”
Så det blev ingen golfrunda denna gång. Vi åkte däremot och besökte ett av de sju romdestillerierna på ön och fick en högst personlig guidning och några flaskor med oss hem.
Sockerrören odlas, skördas, krossas, jäses och destilleras till rom
Vi fick en personlig guidning på destilleriet och köpte med oss hem några flaskor
Allt var stängt under Le Carnaval
Vi hade lite andra ärenden;
handla hos en rekommenderad ”boucherie” som styckar och fryser lagom portioner. Aj, där var det stängt.
Storhandla på Carrefour. Aj, där var det stängt.
Köpa mera internettid hos Digicel. Aj, där var det stängt.
Det är bara ”le Carnaval” som får fokus dessa dagar. Tur att vi skulle ha bilen någon dag till!
Nästa dag var Carrefour öppet på förmiddagen och vi spenderade flera timmar där. Det känns så märkligt med detta Carrefour som har identiskt upplägg jämfört med i Frankrike, men personal och kunder ser helt annorlunda ut, både vad gäller hudfärg och utseende. Vi var i kraftig minoritet.
Detsamma gäller för övrigt hela Martinique, förutom i Le Marin där det mest är blekansikten man träffar. Men Le Marin är ju egentligen ett eget litet samhälle fokuserat på segling och allt vad som där tillhör.
Vi fick åka två vändor med dingen för att få med oss allt vi hittat på Carrefour, så då blev kyl, frys och skafferier fyllda! Vi hittade till vår stora glädje lagrad comtéost och köpte ett par rejäla bitar. Men man kan inte direkt säga att det var billigt där…
Sockerrör och bananer
Martinique fokuserar på odling av sockerrör som förädlas till rom samt bananer som exporteras till Europa – huvudsakligen till Frankrike. Då vi är i Frankrike köper vi alltid av dessa bananer som är söta och goda.
För att lära oss lite mer om bananodling i Martinique besökte vi ett bananmuseum (!) på östra sidan av ön – Musée de la Banane. Vi började med en lunch och det var uppenbart vad de sysslade med här. Vi började med en banandrink (inte Roger som körde bil) och därefter åt vi grillad kyckling med banangratäng, bananmos och bananchips. Det smakade utmärkt men blev kanske lite enahanda. Men kul var det!
I muséet lärde vi oss mycket om hur bananen kommit från Fjärran Östern för mycket länge sedan och av Columbus introducerades i Karibien. Denne Columbus måste ha varit en mycket ambitiös person. Därefter tog vi en promenad i deras bananplantage och beskådade några av alla de tusen olika arter av bananer som existerar, varav 300 är ätbara.
Info om bananens innehåll Den lilla museiplantagen
Så här växer bananen En röd variant med uppåtväxande frukter
Caravelle Peninsula
På denna sida av Martinique finns också en halvö – Caravelle Peninsula – som vi tyckte lät intressant och besökte. Längst ut på halvön ligger ruinerna av ett gammalt slott – Château Dubuc – som man når med apostlahästarna.
Det var mäktigt att se Atlanten vräka sina vågor mot östra sidan av ön.
Château Dubuc
Atlanten dundrar in med sina vågor
Men fiskarna trotsar dess faror
Longstaying
Denna säsong har vi lärt oss att uppskatta att stanna lite längre på varje plats. Tidigare har vi varit mer rastlösa och tyckt att det räckt med en eller två nätter.
I Anse Mitan låg vi drygt en vecka och mådde bra. Man har alltid något att pyssla med ombord och man kommer in i en annan lunk. Att det blev så länge här berodde delvis på att det blåste småspik, att vi låg bra och inte ville flytta på oss.
En av arbetsuppgifterna här var att göra ren vattenlinjen som fått beväxning av allt stillaliggande…
Downtown Anse Mitan Vattenlinjen får sig en omgång
Pegase Rider får bra ankarfäste
Vinden la sig till slut och både vi och Pegase Rider skulle segla till något nytt ställe. Eftersom Marco är extremt morgonpigg var det Pegase Rider som tog upp ankaret först. Vi satt fortfarande och njöt av frukostkaffet.
Men, vad är det som händer?! Marco och Béné brukar ju alltid ha problem med sitt ankarfäste men nu verkade det sitta bergfast i botten. Roger simmade över och dök ner men såg ingenting speciellt på botten.
Efter diverse olika sätt att försöka få upp ankaret kontaktade Marco en dykare och hade turen att hitta ett gäng som just var på väg ut för lite nöjesdykning. Efter fem minuter var Marco loss.
Det visade sig vara en kätting som var spänd längs botten och som jag inte såg då jag fridök ner till 8-10 m.
Marco och Béné får dykarassistans för att få upp ankaret
Vi kom så småningom iväg också
och hamnade på nytt i St Anne. Där skulle vi checka ut från Martinique för att segla till Rodney Bay, St Lucia nästa morgon.
Rocher du Diamant
Delfinassistans under härlig segling
Vi fick för ovanlighetens skull halvvind och ca 10 m/s sann vind och blåste ner till Rodney Bay på nolltid. Vågorna var höga men Bijou gick stabilt. Vi passade också på att prova vår reservautopilot som fungerade perfekt. Elisabeth tyckte till och med att den styr bättre än huvudautopiloten. Till vår glädje fick vi besök av ett helt gäng delfiner, det var ett tag sen.
Delfinbesök under seglatsen Höga vågor - lägg märke till segelbåten
Hårda prövningar i Rodney Bay Marina
Vårt huvudärende i Rodney Bay var att installera SSB-radio och vi hade beställt utrustningen och jobbet av Regis´ Electronics. Denna installation är också ämnad för vår färd över Pacific. Det är mycket att tänka på inför detta äventyr!
Det skulle börja blåsa ordentligt igen under ca en vecka och vi hade bokat plats i Rodney Bay Marina för att få skydd några dagar före installationen. Ibland är det skönt med tillgång till landström och vatten ur en kran, även om vår egen försörjning av el och vatten funkar utmärkt nu för tiden.
Då vi lagt till vid vår plats i marinan sa Elisabeth:
”Jag fick just en strålande idé!” Roger undrade lite misstänksamt vad detta kunde vara.
”Vi kan ta fram cyklarna så att vi lätt kan ta oss till stranden eller för att handla”, sa hustrun. Cyklarna låg väl instuvade i babords akterkoj tillsammans med några segel, resväskor och mycket annat. Där har de legat sedan våren 2013.
”Jättebra idé”, sa Roger som insett att det var meningslöst att krångla.
”Jag kan ta fram dem, montera dem, pumpa upp däcken, smörja kedjorna och så får vi se hur det funkar”, sa Roger och skred genast till verket.
Cyklarna kom fram och det gick ganska lätt att montera dem. Men var är cykelpumparna? (En till varje cykel). Vi hittade dem till slut och det gick bra att få upp trycket i slangarna. Jag tappade en liten sprint i vattnet under pumpningen, men det spelade ingen roll.
Nu var det bara att vända cykeln om och ställa den på sadeln och styret, men vänta, jag måste ju hämta mitt Corrosion-X för att lea upp och smörja kedjan. Då jag kom tillbaka från båten sa en man som stod på bryggan och talade i telefon att det lät som om något plaskade i vattnet.
”Det är lugnt”, sa Roger,
”Det var bara en sprint som jag tappade och den kan jag ersätta med en liten bult”.
”Ok”, sa mannen och fortsatte prata i sin telefon.
Då plötsligt upptäckte Roger att den upp-och-nervända cykeln saknades. Var det cykeln som åkt i plurret?! Hur ska jag kunna förklara detta för Elisabeth, tänkte Roger, men kunde samtidigt inte hålla sig för skratt. Elisabeth tittade länge på Roger och skakade lätt på huvudet.
”Nu får vi ta upp cykeln”, sa Elisabeth bestämt.
”Det går inte”, sa Roger som var lite halvnöjd med att ha blivit av med cykeln.
”Hur djupt är det?”, sa Elisabeth.
”Två och en halv meter”, sa Roger som plötsligt kände en oro för att Elisabeth skulle kräva att han dök ner i det ogenomsiktliga vattnet. Roger tog fram den långa båtshaken men nådde inte botten.
”Jaja, inget att göra”, sa Roger samtidigt som Elisabeth kom med ankaret till dingen med lina. Efter två minuter var cykeln uppe på bryggan igen och efter avspolning var den som ny (nåja) igen.
Envishet och kreativitet var orden för dagen. Och som om det inte räckte slaktade Elisabeth av en chanslös Roger i Go på kvällen. Suck!!
Livet är hårt för en sjöman i Karibien.
Cykelmekanikern Roger pumpar cyklar
Duktig och färggrann trubadur på stranden
Swedish Fish hittade vi i supermarketen
