Sunday 27 September 2009

El Rompido – Altea 9-26/9, 2009

El Rompido – Gibraltar 9-15 september
Vi vaknade kl 7 av att vårt ankarlarm började tjuta – vi hade draggat. Då vi ändå var uppe och tidvattnet stämde för avfärd, gav vi oss iväg, istället för att ligga kvar och försöka få ett bra ankarfäste. Utfarten från El Rompido, som egentligen är en flodfåra, var inte okomplicerad. Dels var det grunt, vilket orsakade kraftiga tidvattenströmmar. Dessa strömmar, i sin tur, flyttar runt sandbankarna så att farleden löpande ändrar riktning. Det var spännande att försöka komma ut; vågorna såg ut att bryta överallt. Ekolodet visade på 2.6m i hög sjö men på plottern såg det ut som vi var långt inne på land. Vi litade till våra beräkningar och kunde till slut pusta ut på djupt vatten!

Enligt plottern är vi på land............................................Marinan i El Rompido














Nattmat i Chipiona och Sherry i Puerto Sherry
På kvällen vandrade vi runt i Chipiona i 32 gr värme och letade internetcafé och klockan blev 23.30 innan det var dags för middag. Detta är ju dock helt normalt i det här landet och på restaurantgatan samlades barn och familjer. Mycket tapas blir det!
Nästa stopp blev ankring utanför Puerto Sherry, vilket var utloppet från Jerez varifrån sherryn fraktades förr. Vi tog gummibåten in till Santa Maria för att kolla in stan lite och la oss vid den privata marinans flytbrygga. Det skulle vi inte ha gjort; man måsta anropa på VHF för att få ligga där. Men vi har ju bara en ”rubberboat” säger jag med huvudet på sned och vi fick lov att ligga ett par timmar utan avgift.

Windsurfare utanför Puerto Sherry














Efterlängtade Gibraltar!
Barbate blev en mellanhamn innan vi äntligen kom fram till Gibraltar. Tyvärr för motor de sista dagarna, eftersom vinden har kommit mitt i näsan. Vi hade förbokat plats som tur var, men fick ändå ligga på redden och vänta på vår tur. Vi stannade här i tre dagar och fick bl.a. avklarat en del uppdämt pappersarbete. Åkte linbanan upp till toppen och tittade på aporna och fastän Roger höll hårt i glassen var det en rackarns apa som snodde den. Vi tittade också på the Cave, jättelika grottor, imponerande med alla droppstensformationer. Dom hade byggt upp en hel konsertsal där inne. Cyklarna kom också till användning; bra att hänga alla mat-o spritkassar (taxfree) på!

Marinan i Gibraltar.........................................................Utsikt över Gibraltar (lägg märke till landningsbanan)


Linbanan upp till Gibraltarklippan.................................Apan mumsar på Rogers glass


Konsertsalen inne i Gibraltarklippan..............................Vi lämnar Gibraltar med dess typiska profil










Gibraltar – Cartagena 15-21 september
Väderprognoserna lovade nu västliga vindar under några dagar och vi var sugna på att hissa seglen igen. Första målet var Fuengirola, och vi länsade hela dagen med 12-15 m/s. Det är tröttande att segla plattläns i hård vind hela dagen, då man måste passa sig hela tiden för att inte få gipp. Således var kvällsschemat ganska avslappnat – endast en kvällspromenad i turistghettot - men ett parti schack orkade vi ändå med innan det var dags att krypa till kojs.

Egentligen är vi inte så nyfikna på de stora turiststäderna. Vi söker oss hellre till de mindre hamnarna, eller ännu hellre, till de fina ankarvikarna.
Nästa dag var det dags för en sådan liten by och vi seglade hela dagen i fina, västliga vindar mot Marina del Este. Vi la oss vid incheckningsbryggan och gick in till hamnkaptenen som var av kvinnligt kön. Efter att ha fyllt i alla dokument frågade hon slutligen om vi föredrog en plats nära restaurangerna eller duscharna. Eftersom vi har en förstklassig restaurang ombord riskerar vi inte restaurangbesök i onödan, och valde därför duscharna. Detta var inte det svar hon hade tänkt sig, eftersom hon endast hade platser framför restaurangerna.
Vi fick vår fina plats på restaurangbryggan och begav oss direkt ut på en liten promenad före maten. Ambitionsnivån steg dock hela tiden och promenaden bar iväg ända upp till fyren högt upp på ett berg. Belöningen, i form av himmelsvid utsikt, var riklig. Det blev sen middag även denna kväll…

Hamnkaptenens byggnad.................................................På paradplats vid restaurangerna
























Utsikt över hus med läckert läge.....................................samt Marina del Este














Vilse bland hamnbassängerna i Marelimar
Ytterligare en dag med härlig segling fick vi på väg mot Marelimar, en stor marina, där många väljer att låta sina båtar ligga över vintern. Vi fick mycket bra bemötande av hamnkaptenen och hjälp av hans ”marineros” med tilläggning. Vi fick knö oss in mellan två brittiska båtar. Detta var som sagt en stor marina med många bassänger och därför blev även denna kvällspromenad lång, dock ofrivilligt. Vi lyckades nämligen vela bort oss bland alla hamnbassänger…
Därefter välförtjänt middag samt Slumdog millionaire på DVD.

Nu var det länge sedan vi låg i en ankarvik och det kändes härligt att det såg ut att finnas en lämplig sådan på lagom avstånd – Ensenada de Rodalquilar.
Efter ytterligare en heldag med sol från klarblå himmel och passande vindar, fann vi att den ankarvik vi siktat på var lika fin som vi hade hoppats på. Vattnet var klart och fint; vi såg vårt eget ankare på botten på ca sex m djup. Vattnet var dessutom varmt och skönt, varför kvällsdoppet blev njutbart.

Njutbar segling...............................................................och ankring i klart vatten















"Missvisning" på plottern
Det låg en dansk båt då vi kom in och senare under kvällen anslöt en båt med kacklande spanjorer.
Nattsömnen blev dock inte den bästa. Vi låg väl skyddade för direkta svallvågor, men de studsade istället mot berget innanför oss och fick båtarna i ordentlig rullning.
Vi vaknade först vid 3.30 av att det rullade och lyckades slutligen somna om, för att vid 5-tiden vakna av att ankarlarmet tjöt. Vi blev mycket förvånade över att vi skulle ha draggat, eftersom vi låg över sand med riktigt bra fäste, men plottern visade tydligt att vi hade drivit iväg ordentligt. Det var riktigt mörkt ute och jag såg inte direkt var vi låg, men efter en stund såg vi att vi låg kvar exakt där vi lagt oss kvällen innan. Det var alltså plottern som spelade oss ett spratt. Det var bara att omstarta den så var allt som det skulle igen.
Det var naturligtvis irriterande med denna ”missvisning”, men tänk om det hade varit det motsatta, att vi verkligen hade draggat och den inte hade sagt till! Jag börjar åter allvarligt fundera på att byta ut våra Raymarin-instrument mot något mer stabilt.

Dramatiska vulkaniska berg............................................Stoppat "svartbyggt" hotell
























Vi tog sovmorgon efter dessa nattliga äventyr och kom iväg sent till en annan ankringshamn – Alguilar – där vi låg tillsammans med fem andra båtar av varierande nationalitet. Då vi stack upp våra huvuden vid 8.30-tiden nästa morgon var vi ensamma! Vad folk har bråttom iväg… Nu var det slut på de akterliga vindarna och vi kryssade tappert i ganska hårda vindar mot Cartagena. Eftersom vi dessutom hade motström blev kryssningen inte så effektiv och de teoretiskt drygt 30 M blev i verkligheten nästan 50 M. Men det var gott och varmt!

Cartagena – Altea 21-26 september
Vi kom in till en välskyddad marina mitt inne i Cartagena. Cartagena har en historia som sträcker sig nästan 3000 år tillbaka och har haft många olika härskare. Anledningen är att staden har ett naturligt hamninlopp som ger skydd från alla vindar. Staden är dessutom skyddad genom fem höga kullar. Detta var sålunda ett mycket strategiskt centrum för handel i Medelhavet.

Pampigt hus i Cartagena..................................................och en gammal romersk arena mitt inne i centrum
























Fiesta till minne av romartiden
Staden och dess befolkning är starkt präglade av den romerska dominansen och det visade sig att då vi var där hade man sin årliga 10-dagars fiesta till hågkomst av den romerska perioden. Folk tog detta på största allvar och klädde upp sig i romerska kläder och utrustade sig med svärd, lansar mm.

Uppklädda cartagenare i parad















Samma kväll vi kom in framförde man på en stor utescen ett slags krigsspel med mängder av statister i full mundering.

Pampigt krigsspel på utescen















Vi stannade tre nätter och njöt av att turista i denna välbevarade och vackra stad.















Cartagena - ett populärt turistmål
Bland annat besökte vi en utställning om det spanska inbördeskriget 1936-39, i vilket Cartagena spelade en mycket stor roll.
Det är tydligen inte bara vi som trivs i Cartagena. Plötsligt lägger ett stort kryssningsfartyg till och det väller in turister. Lika plötsligt försvinner det igen…


Bijou i förgrunden........................................................och utsikt över marinan i Cartagena













Mot Torrevieja
Så är vi åter till havs på väg mot Torrevieja, där vi blivit inviterade på grillkväll hos Giddan och Stig Brouzell. Eftersom det är stiltje, och solen ligger på, behöver vi svalka oss och hittar skydd från svallvågor bakom Isla Grosa där vi ankrar och badar en stund. På nytt ser vi vårt ankare – denna gång på ca 7 m djup. Fantastiskt vatten!! Giddan och Stig möter upp i hamnen och vi blir sedan mycket väl omhändertagna på deras härliga takterrass. Gott och mysigt! Tyvärr glömde vi kamera.

Vi rundade Albir-klippan och seglade längs Albirstranden till Altea.

Albirklippan














I Alteas gästhamn
Det var ju här Elisabeths föräldrar hade hus. Efter en övernattning i den lilla hamnen Campillo, strax utanför Alicante, har vi nu lagt till i Alteas fina gästhamn. Vi kommer att stanna här några nätter för att göra en liten nostalgisk tur bland gamla minnen. Men först ska Elisabeth bli frisk från den kraftiga förkylning hon märkligt nog råkat ut för.

Sedan har vi tänkt ta oss över till Balearerna; Ibiza, Formentera, Mallorca och Menorca för att segla runt där några veckor.

Wednesday 9 September 2009

Portugal 18/8 – 7/9, 2009

Viana do Castello – Porto 18 – 23 augusti
Vi kom in i hamn sent på eftermiddagen och ägnade kvällen åt en promenad i den lilla staden. Vi blev tipsade om en bra fiskrestaurang – Pescador – och valde rätten Bacalhau. Det visade sig vara torkad torsk, vilket mer påminde om lutfisk än den fiskgratäng vi hade förväntat oss. Detta kallas ”learning the hard way”.
Vi upptäckte senare att Bacalhau är en Portugisisk nationalrätt med rötter många hundra år tillbaka. Portugiserna (kanske inte alla) blev då förmögna på torskfiske i New Foundland och torkningsprocessen var ett naturligt sätt att behålla fiskens fräschör(?) under den långa hemtransporten.

Meny med manuella tillägg................................................Bacalhau!

























Vi låg två nätter i Viana do Castello och nästa dag ägnades åt tvätt och IT-arbete. Det visade sig att marinans café hade gratis internet, så det blev några timmar där.

Stortvätt i Viana do Castello
























Mot Porto!
Torsdag den 20:e bar det iväg mot Porto, med svag vind i ryggen hela dagen. Det blev storsegel och spirad fock. Eftersom gästbåtsfasciliteter i Porto helt saknas, valde vi att lägga oss i en Marina strax utanför i förstaden Leixões. (Uttalas Lej-tjonns, verkar vara ett småsvårt språk!)
Vi tog bussen in till Porto – ca 45 min – och slog våra lovar runt hamnkvarteren, där vi också hittade mysiga restauranger. Menyerna var fulla med Bacalhau, vilket vi rutinerat undvek.
Hemresan på senkvällen gjorde vi med T-bana, på förslag av Anders (han insisterade!) och det tog inte mer än dryga två timmar, inräknat den nästan timslånga promenaden från ändhållplatsen till Marinan. ”Learning the hard way” en gång till!

Centrala Porto..............................................................och dess hamnkvarter













Tidigt fredag morgon var det dags att vinka av Anders som mönstrade av och skulle ta flyget hem. Nu var det bara Elis och Roger kvar i besättningen!

Anders mönstrar av tidigt på morgonen
























Nu skulle vi ”göra” Porto! Efter en promenad och lunch på en liten restaurang skulle vi inspektera vad som gjort staden till Portvinets huvudstad. Vi besökte Sandemans och kom precis lagom till en rundvandring i denna ledande tillverkares lager av portviner. Som goda turister köpte vi med oss ett par flaskor i deras lilla shop. Det smakar alltid bättre när man sett faten de legat och mognat i!
Vi valde rutinerat bussen hem på kvällen.

Utsikt mot Sandemans...................................................och vinfaten i dess källare













Eftersom det skulle vara blåsigt på lördag låg vi kvar en natt till. Lördagen ägnades åt storstädning av båten, både inne och ute samt en härlig långpromenad längs badstranden i Leixões. Vi hittade en mataffär med härligt sortiment så det blev vin och lite goda ostar i kabyssen på kvällen.

Hus med vackra keramikplattor......................................Badstranden vid Leixões














Leixões – Lissabon 23 – 28 augusti
Söndag morgon skulle det bära iväg, och vi var tidigt uppe, men det visade sig vara kraftig dimma, så vi sov några timmar till men kom så småningom iväg. Dagens mål var Figueira da Foz, en liten stad med en bra marina.
Vi tog oss inte tid att se på stan utan gick tidigt nästa morgon mot Peniche. Även denna morgon hade vi dimma, men vi bedömde att den snart skulle lätta, och satte på radarn samt satte en man på utkik i fören. Med radarn har man koll på alla fiskebåtar men det behövs utkik för att upptäcka alla fisknät som duggar tätt utanför den Portugisiska kusten.

På spaning efter fiskenät
























Ögruppen Isla da Berlinga passade inte för ankring nattetid, men vi tog oss en tur runt öns branta klippväggar och spektakulära grottor samt fick även se det gamla klostret vid havskanten.

Isla da Berlinga














Vi fortsatte därför färden vidare mot Peniche dit vi kom fram sent och la oss för ankar utanför den östra vågbrytaren till Penichs marina, men det blev en ”rullig” natt på grund av dyningarna från Atlanten. Det skvalpade väldigt från vattentanken under vår säng!

Vi brydde oss inte om att titta på Peniche, utan gick tidigt mot Lissabon. Det var strålande väder och lagom vindar akterifrån, vilket innebar att vi kunde segla för gennaker. Vi testade också att stagvända med gennakern, vilket funkade utmärkt.

Härlig segling med gennakern uppe
























Festival de la Mare i Cascais
Att gå hela vägen upp längs floden Rio Tejo in till Lissabon verkade slöseri så vi ankrade utanför Cascais (kashkajsh), utan rull.
Bondomelett a la kylskåpstömning i sittbrunnen. På morgonen flyttade vi in i marinan och på vägen till duschen hittade Roger en Raymarin-reparatör. Vi fick nu äntligen chans att få ordning på VHF´n.
Cascais var en jättemysig stad med rivierakaraktär och vi blev liggande där 3 nätter till. Att det var Festival de la Mare gjorde inte saken sämre. Musikuppträdande varje kväll med välkända Portugisiska artister.

Festivalplatsen alldeles vid ankarviken intill Cascais














Sightseeing i Lissabon
Åkte tåg in till Lissabon som vi ”gjorde” med sightseeingbuss a la hop off-hop on. Lissabon är en stor stad med 2 miljoner invånare, massor av torg och monument. Vi tyckte bättre om Cascais!

På hop-on/hop-off-buss i Lissabon















Golf på Oitavos Dunes
En av dagarna passade vi på att spela golf på Oitavos Dunes. Det funkar alldeles utmärkt med jympadojor
och hyrklubbor. Det var en mkt speciell bana byggd på sanddynor precis vid kanten av havet.


Lite golfande på en mästerskapsbana..............................med belöningen efter avslutad runda















Cascais – El Rompido(!) 29 augusti – 9 september
Nybunkrade och med fungerande VHF fortsatte färden söderut i gammal sjö och svaga vindar. Fiskafänget gav bara två små makrillar så dom åkte i igen.
Medan vi småslappade i solen fick vi plötsligt syn på ett fartyg som skulle kunna vara av militärt slag. Jojomen, det visade sig vara någon form av fregatt eller liknande. Den låg hotfullt och väntade på oss (så upplevde vi det i alla fall), men drog sedan iväg då vi närmade oss. Vad dyker (!) då istället upp framför oss? Jo, en u-båt i ytläge. Är det verkligen så exotiskt med en svenskflaggad segelbåt i dessa vatten? Nåja, u-båten lägger sig också på behörigt avstånd då vi närmar oss.

U-båtar bevakar oss på vår färd















Efter dessa halvt chockerande upplevelser ankrade vi så småningom i en jättefin vik, Portinho de Arrabida, full med badgäster och småbåtar. Alla försvann på kvällen så vi blev helt ensamma. Tog en tur med dingen bland höga berg, gammal borg och en fin klippö.

Ensamma igen för ankare!













Återigen kontrollerade
Morgonen därpå inbjöd till morgondopp och tork i solen. Lugnt och fint, men vad hände då? Jo vi blev bordade av Policia Maritima i en strong rib-båt. Våra papper verkade vara i ordning, men hade vi verkligen kvitto på avgiften (3 euro)att använda röd/gröna nav.ljus i Portugal? Dom hade nog för lite att göra!! Vi kände oss nu väldigt uppvaktade efter all denna uppmärksamhet från de Portugisiska myndigheterna.

Bordade av Policia Maritima















Efterföljande två nätter hittade vi bra ankringsställen, Sines och Beleeira och kunde hålla igen lite på hamnavgifterna. Avgiften för att ligga en natt i hamn ligger här mellan 30 och 50 euro och det kan ju kännas lite onödigt om man bara skall sova. Dessutom är det väldigt smidigt att bara släppa ner ankaret och slippa tampar och fendrar. Risken är dock att man blir lite asocial.

Vi rundade Cabo de Sao Vicente, Portugals sydvästra udde, med dess dramatiska höga berg och stupande väggar.

Cabo de Sao Vicente - Portugals sydvästra spets













Lagos
Vi anlände Lagos där vi angjorde incheckningskaj, blev anvisade plats och fick en liten gångbro öppnad för oss.
Lagos är den kanske mest kända hamnen för långseglare, där många väljer att lägga upp sin båt över vintern. Det visar sig vara en mysig stad med en mycket välutrustad marina. Vi bestämmer oss för att lämna båten några dagar för att hyra en bil och hälsa på Lena och Alen i Elviria nära Marbella. Det blir några härliga, lata och soliga dagar med omvårdande värdar i deras härliga lägenhet. Och faktiskt lite golf också!

Lena och Elisabeth färdiga för kvällens äventyr...............Avkoppling på Lena och Alens altan














Tillbaks till Bijou via Sevilla
På vägen tillbaka till Lagos gör vi en blixtvisit i Sevilla med lunch och turistbuss. Det var 40 grader varmt i skuggan, så vi förstår att det var lite glest på bussen. Vi börjar känna oss som proffsturister nu. Vi avverkar det ena efter det andra i blixtrande fart. Man hinner ju faktiskt inte se allting i detalj, men man kan ju provsmaka lite…
Tillbaka i båten igen på söndag kväll och bara 27 grader varmt!

Vi checkade ut från Lagos och gav oss iväg så snart vi kunde. Vindmönstret i södra Portugal är ostligt, vilket innebär att man får välja mellan att gå för motor eller kryssa. Vindarna var dock för svaga för segling, så vi satte järngenuan direkt. Vädret är det dock inget fel på; sol från klarblå himmel och härlig värme i vattnet. Vi har ju som mest haft ca 19 grader i vattnet tills vi rundade Portugals sydvästra udde. Då steg temperaturen momentant till ca 21 grader. Vi förstår nu varför det är Algarvekusten som turisterna åker till i Portugal.

Varma bad på Algarvekusten















El Rompido
Vi siktar mot Canal de Olhão, där vi planerar att ligga för ankare. Det visar sig att ca 50 andra båtar haft samma plan, men det finns plats för oss också. Vi hamnar faktiskt bredvid en svensk båt som vi byter några ord med.

Vi befinner oss på väg mot Gibraltar som nästa huvudmål och försöker bara hitta lämpliga övernattningshamnar på väg dit. En sådan var El Rompido som faktiskt ligger just på andra sidan gränsen till Spanien. Efter en krånglig passage in i floden, tillkrånglat av sandbankar som kontinuerligt flyttar sig, hittar vi en bra ankarplats bredvid en holländare. Det kan krävas en del eftertanke när det gäller val av ankarplats. Strömmen i floden var stark och växlade riktning vid övergång från högvatten till lågvatten. Och så skulle ju vindarna också kunna ställa till det. Båtarna byter ju riktning någorlunda i takt, men det inbördes avståndet kan ändras beroende på hur mycket ankarlina varje båt har ute.
Natten avlöpte utan problem, men på förmiddagen då vi suger på vårt morgonkaffe kommer den holländska båten plötsligt drivande mot oss i ganska hög fart. Det visar sig att han inte har kätting till ankaret utan en vanlig lina. Detta gör att hans båts rörelsemönster inte har samma värdiga tröghet som vår.
Vi hinner fram för att bära av och byter snabbt ankringsplats därefter!

El Rompido visar sig vara en riktig pärla med en mysig by och härliga badstränder, så vi ändrar våra planer och stannar åtminstone en natt till.

På promenad i El Rompido..............................................och lunch i sittbrunn