Galapagos - Marquesas 25/2 - 25/3

Santa Cruz var en mera civiliserad och organiserad ö. Här är centrum för turismen vad gäller dykning, snorkling och utflykter till andra öar.
Vi fick inte använda dingen här utan det var taxibåtar som gällde. Det funkade väldigt bra, bara att stå på däck och vifta lita så kom en taxi.

Tilläggsbryggan för sjötaxi


Ankringsbukten vid Santa Cruz, Galapagos


Några sjölejon vilar sig på bryggan


En pelikan begrundar utsikten


Dykutflykt på Santa Cruz
Roger och Mardy tog en dykdag med två dyk som var enastående. Vi gav oss iväg tidigt på morgonen och åkte till norra delen av ön, varifrån en dykbåt tog oss ut till olika platser.
Huvudattraktionen skulle vara hammarhaj och vi skulle inte bli besvikna. Vi såg både den och andra hajsorter som cirkulerade i stim på botten. Jättehavssköldpaddor hängde där också, liksom mängder av korallfiskar i stora stim.
Mardy, som har tusentals dyk innanför västen, sa att han upplevt samtliga dessa arter förut, men aldrig samtidigt i samma dyk. Och för mig var det ju helt enormt!
Per och Elisabeth ägnade dagen åt en vandring till Tortuga Beach; en vacker lång strand med vit sand och ett populärt tillhåll för surfare. Där bodde många av öns leguaner också och de var inte det minsta skygga utan gick ledigt omkring bland alla besökande.

Roger och Mardy tillsammans med andra dykare


Vi såg olika typer av hajar


De cirklade runt på havsbottnen i stim


Den härliga stranden vid Tortuga Beach


Leguanerna var inte blyga


Charles Darwins museum
Det sägs vara Charles Darwin (ni vet – läran om arternas uppkomst) som gjorde Galapagos till den naturskyddade övärld med bevarade arter av bl.a. jättesköldpaddan, sjölejon, vissa fåglar och leguanerna som den är idag. Vi besökte museet där man kunde ta del av mycket fakta samt leva sig in i hur det kan ha gått till då han kom med båt på 1800-talet och såg alla dessa ovanliga djur.

Charles Darwin


Charles yngre släkting Roger Darwin


Valskelett på Darwinmuséet


Förväntansfulla djur på fiskmarknaden
På vägen till museet passerade vi först fiskmarknaden där fiskargubbarna samsades med hungriga sälar såväl som pelikaner och sedan en liten trädgård där någon konstnärlig person bjöd på fantasifulla kreationer.

Ett sjölejon väntar på fiskrens


Folk lever naturligt med djuren


Inget konstigt med detta


Kreativ keramikkonst








Datortrassel
Kan man köpa en dator på Santa Cruz? Vi hade ju haft oturen att någon placerat sin feta bakdel på extradatorn där vi har våra dyrbara navigationsprogram installerade. Detta medförde att skärmen sprack och bilden var svart.
Aj, aj inte bra – vi får skaffa en ny dator och installera om allting tänkte vi. Vi har ju som tur är alla program sparade på externminne. Vi hörde oss för i alla typer av tekniska butiker, men dator kan man inte köpa här. Slutligen kom vi på att fråga gubben på internetkaféet om han kände till någon som har en dator att sälja. Jag har en kompis, sa han och ringde några samtal.
Vi satte oss i en taxi till kompisen som hade två jättedyra datorer till salu. Men vad har hänt med er gamla dator, frågade han. Kan jag inte få titta på den?
Efter några taxiresor och en timmes fixande hade han slaktat en annan dator, tagit den skärmen och bytt ut på vår dator. Jag kan köpa en ny skärm från fastlandet om någon månad, förklarade han. Vilket härligt bemötande och vi var naturligtvis jättenöjda.

Roger tillsammans med datorknutten


...som elegant löste våra problem


Förberedelser inför långa benet till Marquesas
Vi låg på Santa Cruz i fem dagar och det var en del som skulle ordnas före det långa benet vi hade framför oss. Dieseltankarna var ju helt tomma och då vi var så många som skulle tanka ordnade ARC-en med en dieselbåt som körde runt till oss på ankarplatsen. Vi tankade totalt 355 liter, vår tank plus 8 st 20-litersdunkar som vi har surrade på däck. Det räcker till 100 timmars motorgång – alltid något om vi skulle få stiltje.
Sedan skulle vi proviantera för +- 20 dagar. Basvaror och mejeriprodukter fanns i supermercadon, men frukt och grönsaker samt färskt kött köpte man på mercadon lördagar och tisdagar. Vi hade blivit rekommenderade att vara där så tidigt som möjligt för att inte saker skulle ta slut. Tidigt för oss var kl 8 på morgonen, men då vi såg folk komma tillbaka från marknaden med fulla väskor blev vi lite oroliga. Men det var lugnt, vi fick vad vi behövde.
Sedan passade vi på att klippa oss, sköta räkningar och inte minst kontakta nära och kära där hemma. Inför varje avfärd har ARC-en ett skippers briefing där de går igenom start och mål, väder, radiokanaler samt annat väsentligt inför seglingen. Det gjorde man även här och sedan var det drinkar och prisutdelning på Hernan Café. Denna gången snöt vi till oss en andra plats.
Kvällen avslutades med en gemensam middag med mycket god stämning.

Café Hernan - samlingspunkten för World ARC på Santa Cruz


Start för benet till Marquesas
Startsignalen gick kl. 12.00 den 28 februari och vi hade faktiskt vind, 3-4 m/s, vilket är ovanligt här. Det brukar vara helt stiltje. Spinnakers kom snabbt upp på de andra båtarna och det blev en vacker och lugn start. Gruppen spreds snabbt åt olika håll och efter två dygn såg vi inte en enda båt.
Vi trodde vi skulle kunna segla med passadvinden efter några dagar, men det tog en vecka innan vi kommit så långt söderut som behövdes för detta. Vägen dit var stundtals lite jobbig med mycket regn och hårda vindar. Livet ombord blir också påfrestande då man lever i en starkt lutande båt. Det känns som man klättrar på väggarna emellanåt.
En natt fick vi en situation med en brittisk båt som blev lite påfrestande. De hade kommit norrifrån och låg midskepps om oss och meddelade att de ville passera oss. Vi seglade båda för babords halsar och eftersom vi låg högst i vind hade vi väjningsplikt. Roger meddelade dem att vi skulle låta dem passera och vi gick upp i vind ca 15 grader. Detta skedde vid 22-tiden då Roger gick av sitt pass. Då Roger vaknade fem timmar senare låg de fortfarande midskepps om oss och hade inte haft fart att passera. Vi meddelade dem då att vi skulle ta in förseglet så de kunde passera och så skedde. Därefter var det vi som passerade dem.
Vi satte ofta rev och då squallsen kom var det ofta att rulla in focken och bara styra med tills det var över. Det blev mycket blött och fuktigt ombord och möjligheterna att vädra var ju begränsade av det myckna regnandet. Dessutom fick Per in en stor del av Stilla Havet i sin koj då Bijou gjorde en extra djup nigning i de stora vågorna.
Dag 12 fick vi då äntligen satt vår stagsegelsättning och en betydligt plattare färd ombord. Allt blött kom upp på däck för torkning och vi själva fick en välbehövlig sanering. Fiskafänget bjöd inte på så mycket fisk som vi förväntat, men en stor härlig gulfenad tonfisk fick vi njuta av.

En squall kan se ganska skrämmande ut


Per vädrar madrasser och sängkläder efter att ha fått in en sjö i hytten


Mardy njuter av sin lunch


Elisabeth stoltserar med en gulfenad tonfisk


...som smakade mumma


Pacific Downwind sailing
Resten av dagarna njöt vi av Pacific Downwind sailing, precis som vi drömt om. Medvind i lagom fart, vackra solnedgångar, stjärnklara nätter och soluppgångar.
Vi hade månen med oss hela vägen. Vi började då den var två dagar före full och slutade med en liten strimma som kom upp på morgonkvisten då vi var nästan framme.
Vi trodde vi skulle se mycket mer djurliv men vi hade sällskap av delfiner tre gånger, en sista som ett välkomstbemötande då vi precis kom fram. Vi såg även en val på avstånd som sprutade höga kaskader av vatten.

Månen var ett gott sällskap för oss


...och vi fick se några spektakulära solnedgångar


Ett delfinstim hälsade oss välkomna



Land i sikte – dag 17
Det var en härlig känsla att se Hiva Oa resa sig i horisonten ca 40 sjömil ifrån. De sista timmarna fick vi härlig segling ända tills vi passerade finishing line och för ovanlighetens skull kom vi fram i dagsljus!
Vi hittade en ankringsplats innanför breakwaters och spände upp Bijou mellan för- och akterankare eftersom det var en trång ankringsplats där många skulle få plats.

Land i sikte - Hiva Oa syns i fjärran


Vår besättning utför segelbyte på fördäck


ARC-ens kontor


Vår ankringsplats på Hiva Oa


Pizzakväll på Hiva Oa
Redan samma kväll ordnade ARC-en en pizzakväll på en lokal restaurant och det smakade fantastiskt med pizza och en öl. Och det var riktigt kul att snacka med de andra båtarna om vår stora bedrift att segla 3000 sjömil i ett svep.

Besättningen på Bijou har anlänt till Hiva Oa, Marquesas


...och redan samma kväll kunde vi snacka med kompisarna om bedriften

Galapagos - Marquesas Rapport 5

--Dag 13
Nä, nu får någon annan mindre tävlingsbenägen fatta pennan och berätta om hur vi har det ombord!
Vi hade några tuffa dagar med mycket vind och squalls som kom över oss stup i kvarten. Allt ombord kändes fuktigt och vi kunde ju inte vädra heller p.g.a. det myckna regnandet.
Per lyckades dessutom få in en stor del av Stilla Havet i sin hytt då fönstret stod öppet och Bijou gjorde en rejäl nigning i vågorna.
Varför håller vi på med det här? kan man ju undra då det finns torra stillastående hus att vistas i.

Men efter regn kommer solsken.....vi har nu haft två underbara dagar med blå himmel, lagoma vindar och allt har vädrats ur och torkats upp. Livet leker igen!
Idag har vi haft ett gäng delfiner som simmat i kapp med Bijou. Dom hade verkligen en show och tävlade i vem som kunde hoppa högst. Sedan kom en stackars ensam seagull och flög runt, runt med avsikt att landa och vila på masten. Vad gör denna lilla krake så här långt från land? Vi har nu ca 600 sjömil kvar till Hiva Oa, det räknar vi tar 4 dagar.

Fiskelinan är ute igen, men som plan B serveras det kassler med ananas till middag. Mathållningen funkar väldigt bra och vi äter gott varje dag. Vi har 2,5 timmars pass dygnet runt och jag tycker nattpassen är fantastiska (förutom då vi hade squallsperioden). Igår hade jag en helt stjärnklar himmel att drömma bort i, medans Bijou forsade fram i vågsvall med mareld som glittrade. Finns det liv där ute tro?

Det skulla vara kul att få en hälsning hemifrån. Skriv gärna till vår "nya" mailadress till sjöss: bijou@onsatmail.com

Galapagos - Marquesas Rapport 4

Nattliga eskapader
Roger sitter på sin vakt fram på småtimmarna härom natten. Det blåser ganska ordentligt, 10-12 m/s, och Roger är fullt upptagen med att studera hur det går gentemot vår främsta konkurrent om pallplatser - en ny och fin X-yacht 42. På AIS-en följer Roger hur vi meter för meter ökar avståndet till honom. Vi har under kvällen gått om med tre sjömil och vi fortsätter sakta men säkert att gå ifrån. Då plötsligt börjar autopiloten göra fulla roderutslag, omväxlande åt styrbord och babord.
Roger kopplar ur autopiloten och börjar handstyra och får naturligtvis genast en okontrollerad jipp. Den som handstyrt en segelbåt i beckmörker med vinden in akterifrån vet hur lätt hänt detta är.
Besättningen rusar förskräckt upp i sittbrunnen och Elisabeth undrar vad kapten sysslar med.
Eftersom vår nya bombroms lindrat jippen har ingenting skadats och efter att vi kopplat in vår reservautopilot kunde besättningen återgå till sin skönhetssömn och Roger kunde återgå till att mäta hur kampen med konkurrenten gått. En halv sjömil kostade detta missöde och säkert massa pengar också!
Senare samma natt tyckte Mardy på sitt pass att storseglet hängde lite och Roger försökte hissa det bättre, men det visade sig att linan till första revet hade brustit.
"Aj, aj, aj", tänkte Roger
"Detta kostar nog mer än en halv sjömil."
Vi satte snabbt andrarevet och rusade snart iväg igen, dock med en något lägre fart än tidigare. Konkurrenten fick ytterligare en chans att återhämta avståndet.
Vi skulle bli tvungna att segla med detta extra rev i seglet tills det blev tillräckligt ljust för att försöka få till ett förstarev igen.
På morgonkulan konstaterade vi att revlinan brustit och hamnat inne i bommen. Vi lyckades dock trä om tredjerevet så att det kunde fungera som förstarev och nu var vi igång igen.
Denna fadäs kostade kanske 2-3 sjömil, men vi var nöjda över att ha kunnat lösa problemet och nu susade Bijou fram över Pacific igen!

Man undrar varför allt ont inträffar just på natten!

Seglingen går fint, men är av en annan typ än den vi målat upp framför oss. Vi seglar halvvind i grov sjö och man kan likna det vid att vara i en tvättmaskin. I dag har vi dock fått akterliga vindar och bytt till stagsegelsättning. Nu dundrar vi fram och käkar sjömil.

Allt väl ombord!

Galapagos - Marquesas Rapport 3

--Nu är vi inne på det nionde dygnet och under kvällen kommer vi att vara halvvägs till Marquesas. Just nu verkar det som om vi skulle klara resan på 17 dagar, istället för de 19 vi tidigare räknat med. Det ser ut som om det blir den genomsnittligt snabbaste etappen någonsin för World ARC mellan Galapagos och Marquesas.
I förrgår fick vi äntligen lite ostligt inslag i vinden och vi satte vårt hemliga vapen (nåja, det kanske inte är så hemligt längre) stagsegelsättningen och Bijou rusade iväg. Tyvärr drog vinden mer och mer på syd och satte oss för långt norrut och natten till idag då Roger löste av Elisabeth vred vinden plötsligt 20 grader på syd. Vi gick nu helt fel kurs och efter att ha laddat ner en väderfil som bekräftade eländet beslutade vi oss för att byta segelsättning till traditionell sådan. Sagt och gjort - kl 02.00 väcktes besättningen och skickades fram på fördäck.
Marty och Per gjorde ett professionellt jobb och efter en kvart ångade vi på igen, fast i rätt riktning.
"Jag är ledsen att behöva väcka er", sa kapten
"That´s what we are here for", sa Mardy.

Elisabeth skämmer bort oss med hemmagjord yoghurt, nybakat bröd och äpplekaka och vi andra myser.
Vi håller upp med fisket några dagar; det blir lite tjatigt att äta tonfisk och mahi-mahi varje dag. Dessutom vill vi ju inte rovfiska Pacific.
Hur går det i racet då? Jodå, vi håller undan för de jagande hundarna, men på slutet blir det nog svårt när alla hänger upp sina stora ballongsegel.

Allt är väl ombord.

Galapagos - Marquesas Rapport 2

Vi har nu avverkat fyra dygn av de arton vi prognostiserar att det tar att komma till Marquesas. Vi är nu nere på drygt femte latituden syd och har kommit in i passadvindsbältet. Vindarna är mer sydliga än normalt; de kommer från sydost och vi seglar med upplevd vind tvärs båten. Vi som hade tänkt oss att slöra fram på Pacific får nu klättra på väggarna för att ta oss fram på båten. Nåja, riktigt så illa är det inte.
Fisket har ännu inte gett något för magen, dock för ögat! Med hjälp av en ståltafs och knoparna Bimini twist, Albright special och Haywire twist skapade vi (ni har väl redan förstått att Roger inte var inblandad i detta) ett bete som lockade en vackert blålilaskimrande sailfish som var väldigt vacker för ögat, men inget att äta enligt Mardy. Firren återbördades flämtandes tillbaka i havet.
"Sportsfishing", sa Mardy.

PRESSTOPP!!

I skrivande stund attraherade vårt bete en gulfenad tonfisk som bärgats och just nu kotletteras. Vikt ca 3-4 kg! Vi behöver alltså ingen plan B för middag ikväll! Yes!!
Under Elisabeths vakt tidigt i morse fick vi besök av en val som vi tror var av typen kaskelott. Den var nog ganska ung eftersom storleken var blygsam. Men frusta kunde den!

Seglingen går fortsatt bra och vi leder vår klass, även om konkurrenterna har tagit upp jakten på oss och knappat in något.

Vi har fått problem med vår mailadress bijou@mailasail.com som går genom Inmarsat och tvingas nu använda vår reservadress bijou@onsatmail.com som vi når genom Iridium. Så om ni vill ge oss uppmuntrande hälsningar är det den senare ni ska använda.
I övrigt är allt väl ombord och dagarna flyter på i rutinernas tecken. Jag undrar om jag kanske hinner börja läsa en bok idag...

Galapagos - Marquesas Rapport 1

Starten gick kl 12.00 onsdagen den 28 februari och alla båtarna var sugna på segling efter att ha varit turister på Galapagos under ca två veckor.

Denna etapp är den längsta under World ARC - nästan 3000 M - och vi är inställda på knappt tre veckor utan land i sikte. 

Galapagos ligger nästan exakt vid ekvatorn, där det i princip är vindstilla och man måste ta sig ned till ca latitud 6 grader Syd för att passadvindarna ska komma i spel. Oftast behöver man gå för motor ett par dygn för att nå dit, men i år såg det ut som om vi skulle kunna segla dit. 

Vår plan var att gå 225 grader tills vi skulle nå latitud 5 grader Syd och därefter styra mot målet, ca 268 grader.

Efter två dygn kan vi konstatera att vi inte behövt starta motorn över huvud taget utan seglat i ca 4-5 m/s. Vindriktningen har varit sådan att vi fått vinden in för om tvärs på babords sida och det trivs Bijou med. Vi ligger sålunda bland de snabbaste båtarna och leder vår klass överlägset så här långt.

Allt är väl ombord och vi försöker överträffa varandra med goda middagar. Just nu förbereder vårt fisketeam Elisabeth och Mardy för att fånga en tuna till dagens middag.