Island hopping i Antillerna 10/1 -19/2

Martinique
Nu var det dags att upptäcka nya öar och efter att ha fyllt på med proviant i den välsorterade butiken i Rodney Bay och tankat taxfree diesel i marinan gav vi oss iväg till Martinique.
Vi fick en fin segling till seglingens Mekka – le Marin. Vi la oss på svaj, tillsammans med ett hundratal andra segelbåtar utanför marinan, och tog dingen in. Det var en smärre kulturkrock att gå iland i le Marin. Vi befann oss inte längre i Karibien utan snarare i Frankrike vilket Martinique ju faktiskt är en del av. Människorna såg franska ut, man talade franska och det var Euro som var gällande betalningsmedel. Andelen mörkhyade människor var i minoritet och de försökte inte sälja saker till oss.

Marinan var modern och hade ett shoppingcenter med barer och restauranger.
Om man behöver reparera sin båt har man kommit till rätt ställe här. Det finns flera stora och välsorterade shipchandlers och mängder med specialister inom olika områden. En butik lagerhåller faktiskt både Penta och Yanmarmotorer.

Inne i marinan låg Marco och Bené från Pegase Rider som vi seglade med i eskadern och vi fick en drink i deras sittbrunn innan vi gick ut och åt middag. Det var ett kärt återseende.
Då vi nästa dag satt på restaurangen och surfade kom plötsligt Jean-Pierre fram till oss. Han var ju också med i eskadern och råkade ligga här för att få en reparation utförd. Det kanske inte var en tillfällighet att vi träffade båda dessa båtar här i le Marin. Fransmännen tycker om sin hemmahamn och det låg många franska båtar här.

Vi stannade nästan en vecka, mest beroende på att Elisabeth åkte på en rejäl förkylning som behövde kureras. När hon kände sig frisk igen seglade vi till en by i den nordvästra delen av Martinique – St Pierre. Här var det inte lika civiliserat som i le Marin även om denna by en gång i tiden varit ett franskt kulturellt centrum i Västindien och kallades för lilla Paris. En dag 1903 förändrades förutsättningarna genom ett vulkanutbrott som la hela byn i aska. Alla trettiotusen invånarna dog, med undantag för en livstidsdömd fånge som satt i ett litet stenhus med tjocka väggar.

Flytdocka utanför le Marin.............................St Pierre idag


St Pierre före vulkanutbrottet 1903...............Fängelsehålan som räddade den överlevande


Dominica – den vilda naturens ö
Om Columbus kom tillbaka till Västindien idag skulle Dominica vara den enda ö han skulle känna igen. Så står det i vår reseguide och det ligger säkert mycket i det. Myndigheterna försöker bevara öns originalitet och satsar på ekoturism. Man har avsiktligt avstått från att bygga någon internationell flygplats, så de flesta turister som kommer hit är yachtisar som vi och kryssningsfartyg. Medan vi låg i huvudstaden Roseaus hamn kom sammanlagt tre kryssningsfartyg och avlöste varandra.

Ön har en dramatisk natur med höga vulkaner och djupa dalar. Flera fantastiska vattenfall tävlade om vår uppmärksamhet. Vi hyrde bil och tog oss till ett av vattenfallen, Middleham Falls, som inte skulle vara lika besökt av kryssningsgäster. Man var tvungen att hika genom vildmarken nästan två timmar för att komma fram och tillbaka, men upplevelsen var väl värd ansträngningen och höll effektivt kryssningsgästerna borta. Dom stötte vi senare på vid Trafalgar Falls badandes i varma källor.

Huvudstaden Roseau imponerade dock inte på oss; det var ruffigt och tiggare försökte vigga oss på pengar.

Märkliga rotsystem i nationalparken.............Middleham Falls (ser ni linslusen?)


Höga och raka träd med lianer.......................Kryssningsfolk badar i varma källor


Vi besökte också Portsmouth som är en liten by på öns nordvästra sida och här var det mer gemytligt och originellt.
Vi hyrde taxi med guide en halvdag och han körde oss upp i bergen på småvägar vi aldrig hade vågat ge oss in på med egen hyrbil. Vi fick se bubblande svavelkällor och bada i vattenfall.
Vi tog oss också in på en roddtur i Indian River, en av Dominicas 365 floder. Längre upp i floden finns ursprungsbefolkningens reservat. Det var i Indian River som delar av Pirates of the Caribbean II spelades in.
Dominica var en höjdpunkt och vi kommer säkert att återvända dit.

Originellt hus i Porthsmouth..........................Skolbarnens drömmar


Indian River med häxans hus i Pirates of the Carribean 2




Svavelkällor puttrar fortfarande....................Odlingar av bananer och andra frukter


Hisnande vacker utsikt...................................samt ett svalkande bad i en källa


Guadaloupe
Åter skulle vi gästa franska öar och nästa i tur var Guadaloupe. Vi gick till Iles des Saintes som är en liten ögrupp söder om själva Guadaloupe.
Vi la oss för boj i den skyddade viken utanför huvudorten Bourg och tog oss in med dingen. Efter att ha varit i det vilda Dominica i en vecka blev det på nytt en kulturkrock då vi kom in i den franska byn. Det var ungefär som att komma till Marstrand. Gatorna var fulla med boutiquer och mysiga restauranger. Visst är det uppfriskande och omväxlande, men samtidigt har vi ju inte seglat till Västindien för att uppleva franska byar…

Napoléon har varit här och härjat och bl.a. låtit uppföra en befästning – Fort Napoléon. Fortet är numera museum och här kunde vi se hur de stora sjöslagen mellan huvudsakligen britter och fransmän gått till. Admiral Rodneys fartyg, bestyckat med nittio kanoner, finns som modell.

Det var varmt och vi tog en promenad till en strand på ostsidan av ön, Plage Pompierre. Det är en riktigt fin och skyddad lagun med sandstrand och palmer. Vi solade och badade och fick därefter en närande lunch på väg tillbaka till båten.
Vi lyckades också hitta ett nytt startbatteri till vår genset i en välsorterad diverseaffär.

Utsikt från Fort Napoléon..............................Admiral Rodney´s fartyg


Plage Pompierre.............................................Leguan modell större


Nästa anhalt på Guadaloupe blev för oss Deshais på nordvästra delen av huvudön. Deshais uttalas märkligt nog ”däj-äj” fick vi lära oss efter ett tag.
Här stannade vi ett par nätter innan vi skulle ta det lite längre skuttet över till Antigua. Vi haikade lite längs en flod, men stigen blev mer och mer osynlig och vi gav upp till slut.
En kväll var det festival i byn och ett karnevalståg böljade förbi oss på huvudgatan. Liksom i Brasilien och Spanien är man barnsligt förtjusta i att klä ut sig i färgglada dräkter och paradera till dånande musik.

Karneval i Deshais, Guadaloupe


Antigua
Vi gick tidigt mot Antigua eftersom det var dåliga vindar och upp mot fyrtio distansminuter dit. Det blev segling blandat med motorgång för att vi skulle hinna fram före mörkrets inbrott. Eftersom vi var sent inne fanns det inga platser i populära English Harbour, så vi la oss istället i grannviken Falmouth Harbour där det fanns gott om plats. Här låg vi på svaj bland andra segelbåtar varav knappast någon av de andra var under hundra fot. Med våra fyrtiotre fot är vi alltid bland de minsta båtarna och det gällde extra mycket där.

Anders och Berit skulle mönstra på här och segla med oss två veckor, så vi hade lite förberedelser att göra inför detta i form av handling, städning, putsning mm. Vi behövde också hitta en verkstad som kunde hjälpa oss med att byta ett relä till bogpropellern. Det blev därför inte så mycket turistande för vår del denna gång.
Anders och Berit anlände enligt plan, vi hittade en firma som hjälpte oss med reläbytet och vi kunde inför kvällen lägga oss på öns östra sida (med hela Atlanten öppen mot Afrika) bakom några rev i Nonsuch Bay. Detta var en fantastisk plats på jorden och vi hade önskat att vi kunde ligga kvar där några dagar och bara njuta av stillheten. Men vi hade planerat en rutt och ville inte tappa tid redan första dagen.

Elektrikern hjälper oss byta reläet.................Anders och Berit tillbaka på Bijou igen


Barbuda
Första anhalt på vår tur gick till grannön Barbuda som var den andra ön i landet Antigua och Barbuda. Barbuda skulle enligt reseguiden vara av helt annan karaktär än det utvecklade Antigua och navigationen kunde vara lite problematisk om man inte var på alerten. Eftersom ön är väldigt låg står det skämtsamt i seglingsguiden att man riskerar att gå på grund bland reven innan man ens sett land. Det visade sig inte vara lika komplicerat som det var beskrivet och vi kunde kasta ankar på öns sydvästra sida vid en LÅNG och enslig sandstrand som låg som en lång tunga med en stor insjö innanför. Vi såg inte en människa där!
Vi tog en lång promenad längs stranden mot en liten resort som såg väldigt exklusiv ut. Vi fick hjälp med telefonnummer till en watertaxi med guide och vi passade samtidigt på att fråga om det var tillrådligt att äta den barracuda vi fångade vid överfarten. Enligt expertisen skulle barracuda vara en delikatess och det visade sig senare på kvällen vara sant då Elisabeth tillredde de kotletter Anders styckat. Mums! Den räckte också till en fiskgryta nästa kväll.

Anders bärgar den fångade barracudan..........Sandtungan skiljer havet från insjön


Bijou från Barbudas strand


Vi gjorde upp med en watertaxi att den skulle möta upp morgonen efter för att ta oss till ett fågelreservat där fregatten häckar. Det var helt osannolikt att se denna fågelkoloni av helt orädda fåglar som häckade utan att ta minsta notis av vår närvaro. Enligt guiden är de helt trygga eftersom de aldrig blivit attackerade av människor. Hanarna gjorde sig attraktiva genom att blåsa upp en röd ballong under näbben.

Fregatthanen gör sig attraktiv........................Vår guide bland fregatterna


Efter denna sensationella upplevelse tog guiden oss till huvudorten Codrington där vi skulle checka ut från landet Antigua och Barbuda. Efter en utcheckningsprocedur med taxi till fyra olika kontor kunde vi så småningom äta lunch på byns utegrillplats bland locals.

Lunchrestaurangen i Codrington...................som också var bamba


St Barthélémy (St Barth´s)
Väderprognoserna spådde svaga ostsydostliga vindar vilket gjorde det lämpligt för oss att segla slör till St Kitts på vår väg uppåt bland Leeward Islands. Det visade sig istället bli relativt starka ostnordostliga vindar, vilket föranledde en omplanering och vi drog istället direkt mot St Barth´s.
Vi fick en riktigt bra segling och hittade en plats på svaj utanför inloppet till huvudstaden Gustavia. St Barth´s har ett svenskt förflutet under en nästan hundra år lång period, men i slutet av artonhundratalet blev det dåliga tider och Sverige valde då att sälja ön till Frankrike. Det finns dock fortfarande en stark känsla för Sverige och alla gator har skyltar med svenskklingande namn parallellt med de franska.

Nu var vi på fransk mark igen och på nytt blev det kulturkrock. Här var det inte småstadskaraktär med mysiga restauranger som på Iles des Saints utan mer likt Croisetten i Cannes med alla de kända franska varumärkena i flotta butiker. Anders som seglade här för fyrtiotre år sedan kände inte alls igen St Barth´s.

På kvällen gick vi till en musikbar där det spelades livemusik av övervintrade hippies; riktigt bra gung faktiskt. Nästa dag hittade vi en mysig beachrestaurang på öns södra sida och Anders och Berit fick sig ett härligt bad innan lunch. Där lunchade vi med Georg och Agneta på Sundance ll från Bohus Malmön, vilka vi korsat vägar med flera gånger tidigare.

Gustavias hamn.............................................Svenska namn på gatuskyltarna


Anders och Berit läser gamla svenskrelaterade artiklar innan de tar sig ett dopp före lunchen


St Martin
Denna ö är delad mellan Frankrike och Nederländerna. Frankrike har den norra delen och Nederländerna den södra. En inte historiskt belagd skröna beskriver hur uppdelningen gick till. En fransman startade från nordsidan söderut samtidigt som en holländare startade från sydsidan. Där de två möttes drogs gränsen i öst-västlig riktning. Eftersom fransmannen under vandringen släckte sin törst med vin medan holländaren använt genever lyckades fransmannen tillryggalägga en längre sträcka innan de möttes. Den franska delen är sålunda större än den nederländska.

Vi hade behov av en elektriker och valde därför att lägga oss i Simpson Bay Lagoon i den nederländska delen som har ett starkt utbud av reparationsföretag. Då var man tvungen att vänta på broöppningen som skedde tre gånger per dygn.

Broöppning till Simpson Bay Lagoon i St Martin med glad besättning


Vi ville ta en ordentlig titt på St Martin och hyrde därför bil och körde runt ön. Man behöver inte visa pass när man passerar landgränserna utan det känns som ett och samma land, förutom språket som bums ändras till franska då man passerat den gränsen.
På den franska sidan åt vi lunch på en väl exploaterad strand på nordöstra ön – Palm Beach – som var modern och trevlig. Generellt sett tyckte vi nog bättre om den franska delen, men vi var absolut nöjda med den IGY-marina vi låg i på nederländska delen.
I marinan låg ett antal superyachts, bland annat en futuristisk sak som mest liknade en modern villa. Det visade sig vara Steve Job´s yacht som numera rattas (kanske inte rent fysiskt) av hans änka.

Lunch i Palm Beach på franska sidan..............Steve Job´s futuristiska superyacht


St Kitt´s and Nevis
På vägen tillbaks till Antigua passerade vi St Kitt´s och Nevis som visade sig ha en mer genuin västindisk karaktär. Landet var inte så utvecklat och det kändes som om säkerheten lämnade en del övrigt att önska. Då vi checkade in i Bassterre på St Kitt´s varnade vakter oss för att ligga för nära stranden. Det var inte helt ovanligt att folk simmade ut till båtarna och rånade dem på nätterna. Av förklarliga skäl stannade vi inte här över natten utan gick istället till en trevlig bay och släppte ankaret.
- Så här såg det ut för fyrtiotre år sedan också, sa Anders.

Tillbaks i Antigua
Vi fick en jobbig segling från Nevis till Antigua, mest beroende på att vi seglade dikt bidevind mot hög och krabb sjö. På slutet tvingades vi köra motor några timmar för att hinna fram före mörkrets inbrott. Vi valde nu att lägga oss i Dickenson Bay på nordvästra Antigua som var en stor och skyddad vik där beachhotellen slogs om stranden. Här anrättade Anders och Elisabeth på nytt en härlig måltid av den barracuda vi lyckats fånga under överseglingen. Denna gång som stekta filéer.

Nu var det dags för Anders och Berit att mönstra av och vi gick in i Jolly Harbour Marina som visade sig vara en riktigt mysig och bra marina. Här kommer vi att ligga bortåt en vecka för att förbereda oss för nästa etapp av årets äventyr som startar med en nattsegling till British Virgin Islands. Vi behöver dessutom ordna med vår maskin som har en tendens att bli överhettad. I skrivande stund har mekanikern just lämnat Bijou med demonterad värmeväxlare. Vi får väl se hur länge vi blir kvar…

Underbart turkost vatten på Antiguas nordvästsida

Besök av barnen 21/12 - 3/1

Besök av våra barn
Äntligen var det nästan dags för våra pojkar med flickvänner att komma och segla med oss. De skulle landa på Huewanorra på St Lucia söndag eftermiddag den 21 december och stanna i två veckor. Nu hade vi några dagar på oss att förbereda dessa två veckor; framförallt genom att handla mat och dryck samt att bereda plats för dem i våra båda akterkojer.
Vi gick upp till Rodney Bay där vi lade oss på svaj i den stora bukten och tog dingen in till ett utmärkt köpcentrum.

Vi hade i förväg avtalat med en taxi i Soufriere som skulle ta med Roger till flygplatsen och möta upp ungdomarna. Taxin kom som avtalat och vi gav oss iväg de fyrtio minuterna till flygplatsen.
Efter en liten stunds väntan släntrade fyra bleka och halvsega ungdomar ut från passkontrollen efter en lång resa. Det var härligt att krama om dem och tjattra med dem i taxin.

Utcheckning på flygplatsen
Men innan vi kunde hoppa in i taxin skulle vi passa på att checka ut både båten och alla ombord på flygplatsen. Vi planerade att lämna Soufriere tidigt nästa morgon innan customs och immigration hunnit öppna.
Ungdomarna fick sålunda sin utresestämpel från St Lucia i passen ca en halvtimme efter de fått sin inresestämpel. Det kan man kalla en kort vistelse på St Lucia!

Även om taxichauffören gjorde sitt bästa för att vi inte skulle komma fram över huvud taget – han körde som en riktig biltjuv – kom vi så småningom till Soufriere och därefter via en dingetur ut till den väntande modern på Bijou.
Efter ett efterlängtat och svalkande dopp i det friska vattnet serverades det buffé och vi hade mycket att prata om - det var ju ett tag sen sist - tills ungdomarna stupade i säng efter en lång dag.

Utanför les Pitons där vi väntar på barnen.......som till slut kommer med far


Rutten för de två veckorna
Vi startade alltså i Soufriere på St Lucia och skulle gå söderut i Grenadinerna via Bequia, Tobago Cays, Union Island och sedan tillbaka norrut via Bequia och St Vincent till Rodney Bay/St Lucia där vi skulle fira nyår och slutligen till Marigot Bay där de skulle mönstra av.
Det skulle inte bli några längre etapper förutom den första från Soufriere till Bequia som vi räknade med skulle bli en segling ca nio timmar dikt bidevind samt den sista från Walillabou (St Vincent) tillbaka till Soufriere med förväntad kryss.
Det visade sig bli härlig segling i mellan 10-14 m/s med två ständiga rev i storen och emellanåt lite inrullad fock – en segelsättning som gav fin balans åt Bijou. Sjösjukeplåster delades ut till samtliga, vilket gjorde färden bekväm.

Härlig segling bidevind..................................med en nöjd besättning


Kompissegling igen!
Redan 2010 då vi seglade i Kroatien hade vi kompisseglat med våra goda vänner Per, Inger, Iréne och Picko med familjer som hade hyrt en stor segelbåt med skeppare. Vi bestämde redan då att nästa gemensamma segling skulle ske i Västindien och, sagt och gjort, nu hade de hyrt en 70-fotare, Shaitan, med skeppare och kocka för att segla en vecka i Grenadinerna.
Vi sammanstrålade i Tobago Cays och fick några härliga dagar tillsammans innan våra vägar skiljdes.

Tobago Cays i väntan på Shaitan....................som till slut dök upp


Höjdpunkter och missöden
Dingen i vindgeneratorn
Vi hade två nästan perfekta veckor tillsammans med våra barn men det hände också några incidenter. Den första var då vi skulle ta upp dingen på däck i Bequia. Som vanligt hissade vi upp dingen med hjälp av spinnakerfallet, men just då vi hissat upp den kom en kraftig vindby och tog tag i dingen och slungade in den i vindgeneratorn. Poff sa det och så var dingen uppslitsad. Två av vingarna på vindgeneratorn var dessutom avkortade och det var kraftig obalans i generatorn. Jaha, tänkte vi. Det blir ju spännande att se hur vi klarar oss utan dinge tills vi fått den reparerad eller köpt en ny.
Eftersom detta dessutom inträffade dagen före julafton skulle det dröja innan vi kunde hitta en lösning.

Det visade sig dock inte vara några större problem att klara sig tillfälligt utan dinge. Skepparen på vår kompisbåt skjutsade oss gärna vid flera tillfällen och taxibåtar kunde man lätt få tag på i Grenadinerna.
Så småningom köpte vi en ny hårdbottnad dinge i Rodney Bay. Numera använder vi alltid en säkerhetslina i dess akter då vi lyfter upp den på däck.

Draggande boj
Den andra incidenten inträffade i Marigot Bay alldeles söder om Rodney Bay. Efter nyårsfirandet i Rodney Bay gick vi ner till Marigot Bay och tänkte ligga vid boj inne i den charmiga lagunen. Som alltid blir man mött redan ute till havs av någon med utombordare som vill anvisa en boj och hjälpa till vid tilläggningen. Han tog oss till en boj och eftersom vi alltid är lite skeptiska till bojar (man vet ju aldrig hur det ser ut där nere) frågade jag honom om den var ”safe”. Jajamen sa han och intygade att det var bytt rep på den för tre veckor sedan. Ok, tänkte vi. Vi lägger väl oss där då.

Vi tog dingen in till den lilla marinabyn och strosade omkring några timmar. Då vi kom tillbaka till båten var allt frid och fröjd och vi var nere i båten då folk plötsligt började skrika runtomkring.
Det visade sig att bojen draggade och vi var på väg in i en restaurangbrygga. Där hade dock restaurangägaren lyckats bära av Bijou så att ingen närkontakt uppstått. Vi startade snabbt motorn och fick kontroll på läget.
Det visade sig att vi lagt till vid en privatägd boj som marinan inte hade kontroll över. Vi bytte genast till en av marinans bojar där vi låg tryggt i flera dagar. Där hade vi tur!

Roger kapade två av rotorbladen till vindgeneratorn till samma längd som det kortaste och nu var det balans i vindgeneratorn igen, men med reducerad effekt. Vi har dock beställt tre nya rotorblad som vi får levererade inom kort.

Är bojen safe, frågar vi...................................och åker sedan in och äter glass


Den vackra lagunen Marigot Bay...................med vatten som man kan bada i


Hummersupé i Tobago Cays
Då minns vi hellre höjdpunkterna och en av dessa var hummersupén i Tobaco Cays då vi sammanstrålade med våra kompisar på Shaitan och fick en fantastisk måltid tillsammans. Vi satt alla arton runt ett enkelt långbord på en vacker palmstrand och bjöds på grillad lobster med vitlökspotatis och allehanda tillbehör medan solen gick ned.

Per, Inger, Pikko, Iréne med familjer anländer till hummersupén och vi sammanstrålar


Det dukas upp till långbord och vi bjuds på läcker hummersupé


Julafton i Tobago Cays
Dykning
Irénes och vår familj hade bokat dykning på julafton i Tobago Cays. Först gjorde vi ett ankardyk vid Horseshoe Reef, dvs man går ner till bottnen vid båtens ankare, simmar därifrån i samlad tropp och återvänder så småningom till ankaret. Dyket tog fyrtio minuter längs med revet och vi såg lite blandade fiskar, även om vi kanske hade förväntat oss mer.

Nästa dyk var ett ”drift dive” i Mayreau Gardens, dvs vi hoppade i på en plats och följde strömmen. Då dyket var slut hämtade dykbåten upp oss där vi hamnat. Här var det mer att titta på av koraller och vackra växter samt hela stim av fiskar runt om oss. Det är en härlig känsla att bara driva med strömmen och titta.

Gänget dyker i Tobago Cays...........................Andreas och Camilla tar en selfie


Julmiddag på Shaitan
Julafton fortsatte med gemensam middag i Shaitan´s sittbrunn, vilken var gigantisk. Alla femton fick plats runt det högglanslackade bordet. Kocken bjöd på grillad tuna och vårt bidrag till kalaset var köttbullar, vilket var väldigt populärt bland alla ungdomar. Svisch sa det och så var köttbullarna slut!
Det blev en verkligt mysig kväll och väldigt annorlunda våra normala julmiddagar.

Union Island
Ett långt stenkast från Tobago Cays ligger Union Island som var nästa anhalt. Vi ankrade innanför reven och fick skjuts med Shaitan´s dinge till Happy Island, en conch-gjord ö mitt på revet, där vi njöt av lite goda drinkar och härlig gemenskap innan vi åkte in till Clifton och åt en god middag.

Union Island utanför Clifton..........................med den konstgjorda Happy Island


Skönt att lapa sol på däck och att hoppa i spat efteråt


Chatham Bay
Nästa dag skulle bli den sista tillsammans med våra kompisar på Shaitan och vi enades om att gå till Chatham Bay på västsidan om Union Island. Det är en stor och skyddad vik med många ankrade båtar.
Redan då vi lade ankar blev vi uppvaktade av en färgstark kvinna som kom ut till oss med sin utombordare. Vanessa heter hon och vi blev inviterade till hennes restaurant på barbecue.
Vi fick på nytt skjuts av Shaitan´s dinge till stranden och tillbringade sedan eftermiddagen och kvällen i hennes enkla restaurant på stranden i full raggieanda.
Våra ungdomar tyckte att detta var det bästa stället på hela resan!

Barhäng på Vanessas strandresto..................Vanessa själv in action


Walillabou
Pirates of the Caribbean spelades in på Saint Vincent och mycket av handlingen skedde i Walillabou, en liten vik på västsidan av ön. Fortfarande finns kulisserna kvar och har inretts till ett litet museum.
Vi stannade där en natt och tog en härlig promenad på ön och blev guidade av en ung kille som stolt ville visa oss alla goda frukter som fanns på ön. Vi kom också till ett mysigt vattenfall där vi kunde svalka oss.

Andreas utanför piratnästet...........................promenad med ung guide runt Walillabou


Nyårsafton i Rodney Bay
Vi hade bokat plats i marinan i Rodney Bay samt gjort en reservation på ett steak house för nyårsmiddagen.
Det blev en mysig middag och efteråt gick vi ned på stranden för att titta på alla fyrverkerier samt för att dricka den medhavda, kylförvarade gula änkan.
Det blev en tidig kväll; efter att vi kommit tillbaka till marinan med taxi stupade vi alla i säng. Sjön suger!

Utsikt över Rodney Bay..................................Fruktförsäljare i Rodney Bay


Maratonspelet
Varje kväll tillbringade vi i sittbrunnen spelandes kort. Det blev en två veckor lång turnering i trettiotvå och plump. Det var med stor förväntan och stort allvar som samtliga såg fram emot varje kvälls spel.
Turneringen vanns av Kristian med Andreas på andra plats.

Sedvanligt kortspel i sittbrunnen hos Bijou


Avmönstring
Efter två härliga och intensiva veckor var det dags för det vemodiga avskedet. Ungdomarna lämnade oss i Marigot Bay och tog en taxi till flygplatsen för att flyga hem och återgå till vardagsliv och arbete.
Vi kände oss lite sorgsna den kvällen men var samtidigt riktigt nöjda över att ha fått rå om dem under två veckor. Man lever ju ganska tätt ihop på en båt.

Våra ungdomar lämnar oss i Marigot Bay