Soure - Portel 11 -22/2

I samlad tropp mot Belem
Nu var det färdigseglat för ett tag och det skulle bli motorgång in i Amazonas-floden i fyra veckor. Vi gick i samlad tropp i elva timmar till Belem som är en miljonstad. Vår ankarplats var utanför ett hotell där vi hade tillgång till mat, tvätt och WiFi. Under de 8 dagar vi låg här hann vi utforska staden ordentligt.
Vi besökte Ver-O-Peso som den stora marknaden heter. Där köpte vi frukt och paranötter. Vi är nu i distriktet Pará varifrån dessa nötter kommer och man köper dem i stora påsar – färdigskalade.
Bredvid marknaden ligger ett kajskjulsområde och man har gjort om delar av det - das Docas - till ett modernt, smakfullt stråk med restauranter, levande musik och lite småbutiker. Där kändes väldigt europeiskt och man kunde t o m få sig en hamburgare eller pizza.
En dag åkte vi på utflykt med guide till en liten by, Icoaraci, som lever på sin keramiktillverkning. Det var väldigt fattiga kvarter med enkel, manuell keramiktillverkning. Men en del föremål var väldigt vackra med ett speciellt mönster utkarvat med en liten krok.

Belems skyline.................................................med marknaden Ver-O-Peso


Båt är det huvudsakliga transportmedlet här..I baren väntade kalla caipirinha


På marknaden såldes paranötter och kallskuret


Besök i Icoaraci................................................där specialiteten är keramikprodukter


Blixten slår ned i grannbåten
Sista dagen då vi förberedde oss för avfärd - handlade en massa mat, bytte olja på generatorn och annat småfixande - fick vi ett kraftigt åskväder. Plötsligt kom en enorm smäll nära oss. Vi såg inget speciellt då vi stack upp huvudena, men senare fick vi höra att blixten slagit ner i grannbåten Mat-Mats förmast. Ägaren var på däck då det hände och det var ju ett under att han inte strök med.
Generatorn och alla instrument blev helt utslagna, men motor, huvudgenerator och ankarspel var oskadda så de ville ändå hänga på in i Amazonas.
Vi låg bara 30-40 m från Mat-Mat så vi kände att vi haft tur som inte drabbades.
Vi väntade ett dygn med avfärd så att de fick möjlighet att ordna upp med försäkringsbolag mm.

Avfärd i kolonn mot Sao Sebastiao da Boa Vista
Klockan 05.30 gav vi oss iväg mot Sao Sebastiao da Boa Vista. Det var spännande då alla åtta båtarna gav sig iväg i mörkret i kolonn med Sao Joao som ledarbåt med åtta mans besättning. Det var naturligtvis motorgång som gällde och vi var inte framme förrän 17.00. Då hade vi avverkat 75 M. Märkligt nog hade vi kraftig medström hela tiden!

Motorgång i samlad tropp................................med ledarbåten Sao Joao


Sao Sebastiao da Boa Vista - Amazonas Venedig
Vi ankrade på andra sidan floden och hade en bra bit in med dingen till den lilla byn.
Vi tog en liten promenad och velade runt lite innan vi hittade restauranten där de andra båtarna samlats. Här hade man två rätter att välja mellan – kött eller räkor – men ölen och caipirinhan smakade som den skulle!
Dagen därpå utforskade vi två små bifloder med dingen och det var exotiskt att se hur folk lever vid vattnet. Lokalbefolkningen tyckte nog att vi såg exotiska ut med vårt ljusa hår och blå ögon, för de fotograferade oss också. Det var fullt med barn överallt som badade i det dyiga vattnet. Man är praktiserande katoliker här och födelsekontroll är nog ingenting man prioriterar.
Barnen poserade glatt och gjorde sig till.
Längs de små floderna löpte landgångar som utgjorde gatorna i dessa stadsdelar. Vi tog en promenad längs den landgång som antagligen utgjorde huvudgatan och fick hela tiden passa oss för motorcyklar som kom farande; huvudsakligen mototaxis.

Husen ligger längs kanalerna


Barnen har vattnet som lekplats......................och poserar gärna


Mannen sitter på första parkett och studerar oss nyfiket


Palmhjärta
Vi besökte också en liten fabrik som utvinner palmhjärta ur palmträdet och köpte ett par burkar.

Från palmstammen utvinner man palmhjärta som smakar gott i saladen


Reparation av VHF-högtalare
Under vistelsen i Sao Sebastiao da Boa Vista fick vi hjälp av Marcos gast Dominique, som är elektriker (och dykinstruktör!) i det civila, med att laga högtalaren till VHF-en i vår sittbrunn, vilket kraftigt underlättar vår tillvaro. Eskaderledaren Nicolas kommunicerar ju alla instruktioner under gång via VHF och tidigare har vi varit tvungna att ha en gubbe i salongen för att höra när anropen kommer.

Roger hittade en herrfrisering där han fick en välbehövlig rakning. Det var den mest spartanska frisersalong vi hittills sett, men på resultatet fanns inget att anmärka!

Dominique reparerar vår VHF-högtalare.........och Roger får en härlig rakning


Navigering bland flytande öar
Färden gick vidare och nu började det komma mer och mer saker flytande i vattnet. Vi fick passa oss för stockar och så kom det s.k. flytande öar, speciellt då det regnat mycket.
Vi ankrade utmed floden en kväll och strax hade vi massa grönt med långa rotsystem runt ankarkättingen. Då fick vi användning för macheten vi köpt i Soure.
Nyfikna barn kom oss ofta till mötes i sina små piroger (kanoter) och hela familjerna gick ut på bryggan för att vinka då vi kom förbi.

I Amazonas har vi inte längre möjlighet att tanka vatten och på grund av det grumliga vattnet kan man inte använda watermaker här. Vi är därför helt beroende av att det regnar – och det gör det varje dag. Här öppnar sig himlen en halvtimme då och då och med hjälp av vår ”watercollector” samlar vi upp vattnet och leder det rätt ner i tanken. Mycket fiffigt.

Elisabeth med flytande öar i bakgrunden.........nyfikna barn i sin pirog


Folk bor i sina hus vid sidan av den stora floden


Vår watercollector på fördäck har vi uppe hela tiden..kolonn på småfloder


Salut vid ankomst till Portel
I Portel möttes vi av raketer från bryggan och stadens borgmästare hade ordnat ett digert program för oss.
I det ambitiöst tryckta programmet stod det förhållningsregler till lokalbefolkningen hur de skulle bete sig mot oss.

Det ambitiöst tryckta programmet över våra aktiviteter i Portel


Trevliga aktiviteter i Portel
Första kvällen anordnades ett välkomstparty med lokala dansare och diverse uppträdanden.
Vi fick ett utflyktsprogram; ena dagen med minibuss för att se hur man försöker utveckla staden. Portel påverkades kraftigt av ett amerikansk skogsavverkningsföretag som skapade arbete åt många, men då det blev dåliga tider p.g.a. restriktioner i skogsavverkningen - och företaget försvann utan att göra rätt för sig - har folket det mycket fattigt. Arbetarna ockuperade då marken och vann slutligen striden mot det flyende företaget. Staden försöker nu ordna bostäder och vattenrening åt alla.

Vi besökte också ett litet båtvarv där båtbyggarkunskapen överförts från generation till generation samt en plantage där vi fick en lektion i vad alla plantor heter och används till.
Vi fick också möjlighet till ett svalkande dopp i en liten lagun.

Frukostbordet vid vår utflykt.............................och båtbyggeriet


Efter besöket på båtbyggeriet fick vi ett svalkande dopp i en liten lagun


Båttur till en liten by
En annan dag fick vi en trevlig båttur till en liten by där de visade tillverkningen av maniokmjölet.
Maniokroten används väldigt mycket här; man kokar och steker samt bakar kakor och bröd på den.
Malen maniok får man serverad till varje måltid, såväl kött som fisk, och det säljs säckvis på varje marknad.

Vår utflyktsbåt.................................................några glada besättningsmän på båttaket


Barnen välkomnade oss vid ankomsten...........skalning av maniok

Fortaleza - Soure 22/1 - 10/2

Den nya besättningen blir genast hjältar
Carl-Håkan och Paul anlände efter mörkrets inbrott och precis då Roger hämtat dem med dingen såg vi att en av båtarna i eskadern draggade kraftigt. Elisabeth började VHF:a och ringa runt till övriga deltagare, men det visade sej att samtliga utom vi åkt in på restaurant, utan telefoner eller VHF dessutom.
Roger, Paul och Carl-Håkan gjorde en jätteinsats då dom bordade Pegase Rider medans hon drev mot stranden. De lyckades hitta nycklarna in till båten samt nycklarna till motorn och fick så småningom ankrat om med bra fäste. Gissa om ägaren var tacksam då han kom tillbaka och kastade sej i dingen då han inte såg sin båt där den legat! Efter denna händelse tar alla med en bärbar VHF iland.

Nya gastar anländer i Fortaleza........................Sjörövarfabbe


Ilha do Lencios - en exotisk plats
Den första distansen till Ilha do Lencios med de nyanlända var 430M och tog 57 timmar. Den nya besättningen tog snabbt och smidigt sina pass. Det blev en blandad färd med stagsegling, revade segel och på slutet motorgång. Watermakern fick jobba och fylla tankarna och då chili con carnen var slut kom fiskespöt fram, men det fick bli tonfisk från frysen till slut.
Vi kom fram på natten då det var kolsvart och la oss på betryggande avstånd från det lilla flodinlopp vi skulle upp i. Nästa morgon tuffade vi upp till en helt sagolik miljö.
Vi ankrade utanför stora sandbankar och strax bakom låg en liten by som var det mest exotiska vi någonsin upplevt. Folk levde i enkla träboningar mitt i sanden utan vare sig fönster eller dörrar. Ön hade 300 invånare och på grund av att den är så isolerad har inavel uppstått, vilket resulterat i att det finns albinos. Vi såg två under vårt korta besök.

Promenad på sanddynorna..............................och som bakgrund till Bijou


Miljöbilder från byn på Ilha do Lencios




Mangos kunde man plocka direkt från trädet


Lunch hos fiskarfamiljen
Då alla båtar hade samlats blev vi inbjudna till en fiskarfamilj på lunch, vilken var en extraordinär upplevelse. Maten bestod av stekta räkor, stekt fisk, ostron och ris.
Familjen hade egen brunn, höns och getter. De var väldigt angelägna om att vi skulle trivas och serverade mat och öl tills alla var proppmätta.

Sonen öppnar ostron en masse som hela sällskapet slukar


Man sålde även färska gambas.........................Familjens brunn


Eget hönshus på gården...................................Hela familjen poserar


Avsegling mot Soure inne i Amazonas
Efter 3 dygn i denna härliga miljö var det dags för avfärd igen. Kustlinjen här utanför är väldigt grund - 10-30 m - och det finns gott om fiskebåtar och fiskenät som inte är upplysta på något sätt. Båtarna tänder sin belysning först då man kommer riktigt nära. För att undvika detta bör man gå ut till ca 50m djup, vilken kan vara upp till 50M från kusten.
Vi slörade ut med god fart. Väderprognosen hade angivit vindar på 5- 7 m/s och vi hade gjort en tidsberäkning, inkl. medström på 2 knop, så att vi skulle komma till inloppet av Bahia do Marajó (WP1) kl 05.00 på morgonen för att gå med tidvattnet in. Prognosen stämde dock inte alls för vi hade mycket kraftigare vindar redan från början och fick snart ta två rev. Vi seglade alldeles för fort och försökte ta en lång omväg.
Då inte heller detta hjälpte, bestämde vi oss för att gå mot strömmen in i alla fall. Att ligga där ute i mörkret och vänta kändes inte bra.

Katastrof - fisknät i propellern!
På kvällen smattrade det till under båten. Aha, fiskenät tänkte vi för vi hade just passerat en sådan där fiskebåt som tände en massa ljus då vi kom farande. Vi startade motorn för att kolla, men allt verkade ok och vi seglade på. Eftersom vädret var blåsigt och regnigt beslutade vi att gå vakter om två personer.
Kl 21 då Roger och Carl-Håkan skulle ta ner storen för att endast segla på genuan upptäckte de att propellern inte drev. Fasen, vi har tappat propellern tänkte vi och blev rätt oroliga. Inget att göra förrän det blev ljust så Elisabeth och Paul fortsatte in i floden på genuan med som mest 3,7 knops motström och 17 m/s i ryggen.
Ett konstigt fenomen uppstod då vågorna bakom oss gick fortare än båten så att vi fick en del sjö över oss bakifrån. Vi har ju normalt helt öppet i aktern, men det hjälpte att sätta i luckan som täpper till akterut för att det skulle hålla sjön borta.
På morgonen blev det full mailaktivitet med Nicolas samt vårt försäkringsbolag. Det visade sig att vi hade Pegase Rider några timmar efter oss, så vi låg och drev och ankrade slutligen i inloppet till den lilla floden Paracauari, där vi skulle gå upp. Dom hade vänligheten att bogsera oss i en timma till vår ankringsplats utanför Soure.

Nicolas hade fått tag i en fiskarkille som var duktig på att fridyka och han konstaterade snabbt att propellern var kvar, men att den var inlindad i massor av fisknät. Strömmen var för stark just då, men han kom tillbaka nästa dag vid slack och skar bort allt nät med sin fiskarkniv. Cyklop ville han inte ha då vattnet var brunt och ogenomsiktligt. Oj, vilken lättnad när detta var klart!

Elaka fiskebåtar finns det gott om....................Pegase Rider kommer till undsättning


Bogserlinan skickas över.................................Fiskegrabben rensar rent runt propellern


Dansuppvisning till vår ära
I Soure blev vi mottagna med en dansuppvisning av lokala danser av dansare i vackra dräkter. Vi låg där på en stor ö som heter Ilha de Marajó och den mest typiska dansen härifrån heter Carimbó. Danserna beskriver hur folket och fiskarna lever här på ön och i floden.

Dansuppvisning med traditionella danser


Draggande båtar på vår ankarplats
I Soure låg vi för ankare i floden och delade utrymmet med många fiskebåtar. På grund av tidvattnet hade vi hela tiden kraftiga strömmar och det var vanligt att såväl fiskebåtar som segelbåtar draggade. Många oväntade möten mellan båtar skedde här och många valde att ankra om. Vi hade dock tur och låg kvar på samma ställe hela tiden – utan besök av andra båtar.

Dingen till Trapichen
För att ta sig in till byn fick man ta dingen och lägga den vid ”Trapichen” – den stora landstigningsbryggan. Tidvattnet på ca två meter gjorde att det varje gång var spännande att se hur dingen låg då vi kom tillbaka.

Vår eskadergrupp hittade snabbt en enkel restaurant nära trapichen med god öl, mat och caipirinhas samt bra WiFi och detta blev en naturlig mötesplats för oss. Härifrån hade man dessutom bra utsikt över de breda gatorna som mest trafikerades av motorcyklar, bufflar (!) hästar samt en och annan liten gris.
Ön Ilha de Marajó är mycket rik på bufflar och bakgrunden till det lär vara att ett transportfartyg med bufflar gick på grund utanför ön och att bufflarna gjorde sig fria och spred sig vilt.
På restauranterna serveras buffelkött som smakar riktigt gott; som nötkött med lite vild touch.

Vår ankarplats vid flodstranden......................och tilläggsplatsen för dingarna


Buffeltransporter tillhörde vardagslivet...........och efteråt fick bufflarna vila


Hästar och grisar tillhörde också gatubilden


Himlen öppnar sig ofta
Det är regnperiod i de här trakterna nu och det gäller att vara beredd då himlen öppnar sig. Det kommer ett skyfall på en halvtimme ett par gånger om dagen och då är det bra att ha en regncape till hands.
Även i Soure finns det en marknad där man kunde köpa fula fiskar och mediciner mot alla tänkbara åkommor – oftast i flytande form. Undrar vilken häxdoktor som blandat ihop dem?

Den manliga delen av besättningen iförda regnskydd......Gamar finns det gott om här


På marknaden hittar man fula fiskar och fina mediciner


Härliga beacher utan trängsel
Ett par dagar utforskade vi beacherna som ligger några kilometer bort. Då tar man ”mototaxi”, dvs en kille på motorcykel som tar två stycken passagerare därbak och kör iväg på små grusvägar.
Stränderna fick lite olika utseende beroende på om man var där vid hög- eller lågvatten. Krögarna på de små restauranterna på stolpar hade fullt sjå med att flytta ut stolar vid lågvatten och sen tillbaka igen då vattnet steg.
Vi fick en härlig lunch inklusive fotbad. Vi åt krabba till förrätt och sedan stekt kattfisk.
Vegetationen utmed stranden består mest av mangroveträd som har ett intressant rotsystem. Vi passade naturligtvis på att ta oss ett dopp också i de rullande vågorna.

Med motorcykeltaxitaxi åkte vi........................till de härliga stränderna


...där vi hittade mysiga restauranter och åt lunch med fötterna i svalkande vatten


Vi vadade i en flodfåra......................................och såg hägrar


Nästa dag ny tur till en annan strand


...där en uppkäftig krabba hamnade på vårt lunchbord