Sunday, 12 April 2015

Virgin Islands 18/3 - 12/4

Ensamma på Sandy Cay
Vi hittade en liten sandö, Sandy Cay, som såg spännande ut. Då vi släppte ankaret låg det några andra båtar där, men mot kvällningen gick de därifrån en efter en. Till slut var vi helt ensamma, precis som vi alltid vill vara. Men vi undrade ju om de andra visste något som vi inte visste.
Vi fick en underbar kväll med vacker solnedgång och god mat! Och en lugn natt.

Sandy Cay i verkligheten.................................och på plottern


Snorkling på Norman Island
Efter tre veckor i den brittiska delen av Jungfruöarna var vi nyfikna på att gå över till den amerikanska delen, men vi ville bara ta en titt på Norman Island först.
Det stod positiva saker om Norman Island i vår pilot varför vi var nyfikna. Det visade sig vara en fullträff. Vi låg för ankare och hade bra skydd och hittade den bästa snorkling vi dittills (!) hade sett. Bland annat kunde man snorkla inne i grottor. Det var fullt av fiskar, vackra korallformationer och dessutom simmade vi tillsammans med en stor sköldpadda. Vi blev kvar där tre nätter.
Man passerar många vikar och uddar med väldigt brittiska namn här såsom: Bitter End, Pull and be damn point, Throw away och Bluff Bay. Man kan ju fantisera om hur dessa namn kommit till!

Pelican and Indians från Norman Island........Grottsnorkling


Roger flyter ovanpå........................................Blandade korallfiskar


Stoplight parrotfish........................................Blue tang


Hawksbill turtle..............................................Brain coral


Med färja till Charlotte Amelie, USVI
Det är inte helt okomplicerat att ta sig över till US Virgin Islands. Först måste man ha gjort sin ESTA-ansökan men dessutom måste man ta en färja dit för att få en stämpel i passet. Sedan tillbaka med färjan innan man kan ta med sig båten.

Vi gick till West End på Tortola, BVI, varifrån det finns bra färjeförbindelser till St Thomas. Färjan går till öns huvudstad Charlotte Amelie och precis som det hörs på namnet har detta varit danskt område. Hela nuvarande USVI var danskt i nästan två hundra år innan det slutligen 1917 såldes till USA för tjugofem millioner US$.
St Thomas gjordes av danskarna till en frihandelszon och handeln blomstrade. Sockertillverkning var huvudnäringen och man såg till att ha billig arbetskraft i form av slavar, liksom var fallet i hela Västindien.

De gamla byggnaderna i Charlotte Amelie har mycket danskt över sig och man kan fortfarande se de danska namnen på gatuskyltarna. Charlotte Amelie är ett mycket populärt mål för kryssningsfartygen, vilket lett till att det ligger juvelerarbutiker i varje kvarter. Detta var ingen plats vi ville gå till med egen båt och därför var det perfekt att få uppleva det några timmar via färja.

Danska gränder i Charlotte Amelie................med danska namnen kvar


Enkel incheckning i USVI
Efter att ha kommit tillbaka till West End och fyllt upp skafferierna och kylskåpen bar det nästa morgon iväg med Bijou till USA i form av Cruz Bay på västra St John som är en Port of entry. Om det hade varit besvärligt med formaliteterna innan vi fick segla dit var det desto enklare då vi väl var där.
Normalt går man först till Customs, därefter till Immigration och i vissa fall även till Port Authorities, men här räckte det med en instans. Vi fyllde i lite uppgifter om oss och Bijou, lämnade fingeravtryck, blev fotograferade och that was it! Vi fick inga dokumentkopior och frågade för säkerhets skull om det skulle vara så. Jodå, sa tjänstemannen, så är det.

Större delen av St John är naturskyddsområde och det ligger fina ankarvikar på norra och sydöstra sidan. Vår plan var att gå i högervarv med start i Francis´ Bay som är en stor vik med vita stränder och med nära till många vandringsleder. Då det råder ankringsförbud på nästan hela St John låg vi vid boj här några nätter och tog promenader i land. Det kostar femton US$ per natt och betalningen erlägger man i en liten låda på en flotte i viken. Det verkar som amerikaner lever efter mottot ”ärlighet varar längst” för alla båtar gick dit med sina dingar och erlade betalning.

Francis´ Bay...................................................med solnedgång


Termitbo i träden...........................................och oklara insekter på marken


Round Bay med shoppingtur till Coral Bay
Nästa plats var Round Bay på sydöstra St John, vilket är den enda bay man får ankra i. Vi behövde fylla på våra förråd samt komma ut på nätet och tog därför dingen till Coral Bay ett par distansminuter bort. Detta är en ganska stor – men dåligt skyddad - bay med många långliggare och bra tillgång till civilisation.
Det var heldött på vägarna i den utspridda byn, men vi tyckte oss se en restaurang en bit bort. Det visade sig vara den legendariska ”Skinny Legs”, en restaurang som böljade av liv och som var fullsatt av mestadels amerikaner som åt hamburgare och drack öl, allt medan countrymusiken dånade ur högtalarna. Det var som att komma till mellanvästern.

Hos postdamen i huset bredvid fanns internetuppkoppling och vi hittade senare en bra affär varefter vi nöjda återvände till Bijou.
Matvaruaffärerna i Virgin Islands, kanske speciellt i USVI, överträffar allt vi tidigare erfarit i Västindien. Både kött, grönsaker och frukt liksom torrskaffning är av yppersta kvalitet, men priserna är därefter, kanske mest beroende på den starka dollarn.

Översegling till St Croix
USVI består huvudsakligen av St John, St Thomas och St Croix av vilka den senare är den största av öarna. Vi tyckte att vi hade sett nog av St Thomas vid vår färjetur dit och ville därför gå till St Croix som ligger trettiofem distansminuter syd om St John.
Vi skulle få lagom vindar – ca 8 m/s – och såg fram mot en härlig segling i halvvind. Det visade sig att vädergudarna ville spela oss ett spratt och istället ge oss 12-14 m/s bidevind. Dessutom fick vi kraftiga regnskurar som totalt blötlade Roger som stod till rors.
Av någon underlig anledning kunde Elisabeth åter skydda sig under sprayhooden.
Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig; vi var framme i Christiansted efter knappt fem timmar.

Vi lade oss på svaj utanför Christiansted som är huvudorten på St Croix. På grund av den kraftiga vinden fick vi svall och rullades till sömns. Innan dess hann vi dock ta en titt på stan som var heldöd. Kanske inte så konstigt ändå eftersom det var långfredag.

På påskafton serverade Casa Elisabetha traditionell påskmat i form av Jansson, köttbullar, lax, rökt makrill samt ägghalvor med svart kaviar. Till detta bjöds pilsner och en ”lille”. Vi är ju ändå på dansk historisk mark!
Under dagen hade vi turistat i stan och bland annat varit på Fort Christiansvaern som byggts för att skydda staden, dock inte primärt mot främmande makter utan i huvudsak mot slavuppror.

Buck Island
Norr om St Croix ligger Buck Island, en naturskyddad ö med mycket korallrev runtom. Man kan ankra på öns västra sida och det går att ligga där över natten vid hyfsat lugnt väder. Vi var väldigt sugna på att komma dit och efter två nätter utanför Christiansted motoriserade vi de fem distansminuterna dit.
Vi var relativt tidiga och det var inte så många båtar där. Men det var ju påskdagen och många locals brukar åka ut för att sola och bada på helgerna, så efter några timmar var det smockat med badbåtar och hög musik. De drog sig dock tillbaka före mörkrets inbrott och vi var bara några få båtar kvar.

På öns sydöstra sida finns en lagun dit man kan ta sig med grunda båtar och där snorklingen är exceptionellt bra. Vi gick dit med dingen några gånger och upplevde snorkling som var bättre än varje dykning vi tidigare gjort. Vi såg några barracudor som stod och bevakade oss under snorklingen och som skrämde oss lite.
Korallreven var som skogslandskap under ytan.

Nästa natt var vi bara fyra segelbåtar som låg kvar; tre med norsk flagg och vi med svensk. Det är alltså här norrmännen seglar. Vi har inte sett så många norska båtar tidigare.

Naturreservatet Buck Island..........................med sina rev


Reven på norra sidan av Buck Island..............Elisabeth är välkomnande


Elk horn coral och sea fan..............................Erotisk brain coral


Blandade korallfiskar.....................................Tre elaka barracudor


Vänliga Green Cay Marina på St Croix
Det började blåsa upp och vi bestämde oss för att gå in i Green Cay Marina som vi blivit tipsade om av andra seglare. Vi var sugna på att hyra bil och vara turister några dagar. Vi skulle dessutom invänta lämpliga vindar för att ta oss tillbaka österut mot vår sommarhamn Grenada och detta kunde vara en bra plats att vänta på.

Vi blev positivt överraskade över hur hjälpsamma och positiva de var i marinan. En av kvällarna bjöd de in samtliga båtar i marinan till en get-together på kvällen och bjöd på smårätter och något gott att dricka.
Då fick man ju verkligen chansen att träffa andra långseglare varav nästan alla var från USA. Vi träffade bland annat ett par från Texas som seglade här nere sedan några år tillbaka. Deras dialekt var precis som vi hade förväntat oss – bred.

Biltur på St Croix
Vi hyrde bil några dagar och besökte staden Fredriksted på västra sidan av ön. Stan har nog upplevt sina bästa dagar, men vi hittade en bra lunchrestaurang med köttfärslimpa och potatismos på menyn. Härligt med lite husmanskost.

Vi besökte romtillverkaren Cruzan som är den näst största här på ön (efter Captain Morgan). Där gick vi en rundtur och fick provsmaka några sorter. Vi har längs vår väg hunnit med många lokala romsorter - varenda ö är stolta över just sin rom – och rom tillhör numera vårt bassortiment.
Därefter lät vi våra själar bli ännu mer nedvarvade i en botanisk trädgård.

En golfrunda hann vi också med på Carambola Golf Club där banarkitekten hette Robert Trent Jones Sr. Banan var riktigt trevlig men underhållet var eftersatt. Den var väldigt torr (=bra rull), men det kanske inte är så konstigt på dessa breddgrader.

Vi är väldigt nöjda med vår vistelse i Virgin Islands, både BVI och USVI, och återkommer hit nästa säsong. Då hoppas vi också kunna besöka Spanish Virgin Islands som är en del av Puerto Rico och som lär vara alldeles speciellt bra.

Nu hoppas vi snart få lämpliga (= svaga) vindar för att gå över till St Kitts som ett första steg på färden mot Grenada.

Roger med hyrd Jeep.....................................Många rödljus kunde skapa förvirring


Fort Christiansvaern......................................USA´s mest östliga punkt


Cruzan romdestilleri......................................med lagring på fat


Ananas...........................................................Orkidé


Cannon ball tree.............................................Kalebass


Bomull............................................................Croton


Golf på vackra Carambola Golf Club


Thursday, 19 March 2015

Antigua - British Virgin Islands 20/2 - 17/3

Jolly Harbour Marina, Antigua
Vi gick in i Jolly Harbour Marina för att lämna av Anders och Berit samt för att låta en tekniker titta på vår motor som blivit överhettad vid några tillfällen. Sist vi skrev om det hade teknikern just demonterat värmeväxlaren och det var oklart hur lång tid vi skulle behöva ligga kvar. Det visade sig gå nästan två veckor innan reservdelar flugits in från Miami och monterats på plats av den duktige teknikern.
Vi passade också på att låta en likaledes duktig elektriker montera en batteriladdare för landström/genset till våra startmotorer, en detalj som vi tycker borde vara standard.

Men Jolly Harbour Marina var verkligen rätt ställe att tvingas bli liggande på. Marinan i sig var mysig med flera bra restauranger inom området, det fanns en supermarket med riktigt bra sortiment och folk var trevliga och avspända. Vi stortrivdes här och hade nästan svårt att ge oss ut på havet igen. Det fanns ju dessutom bra internet här så Roger hade fullt upp med att kolla skid-VM.

För ca tre år sedan i Turkiet träffade vi på en japanflaggad båt, Temari med Koji och Mari, som vi råkade ligga vid samma brygga som i fyra hamnar i streck, varav den sista var i Istanbul. Vi tyckte samtliga fyra att det var lite märkligt att vi alltid hamnade vid samma brygga och vi började lära känna varandra så smått. Vi trodde knappt våra ögon då vi fick se att Temari på nytt hamnat vid vår brygga, bara några platser bort.
Vi fick en trevlig stund i baren för att stämma av vad som skett sedan sist i Istanbul. Koji hade bl.a. repat sig efter ett komplicerat benbrott vid skidåkning!

Den trivsamma Jolly Harbour Marina


Biltur på Antigua
Vi hyrde bil några dagar och åkte runt och turistade på ön. Första dagen åkte vi till Nonsuch Bay som vi tidigare hade besökt med Bijou. Här är det öppet hav hela vägen till Afrika, men eftersom det finns rev man kan lägga sig bakom får man ändå sjölä.
Nu fick vi se Nonsuch Bay från landsidan och det var en mäktig syn. Vi tittade också på Devil´s Bridge som är en bro som bildats i klipporna pga vågornas ständiga piskande.
Lunchen intogs på Harmony Halls som visade sig vara en högklassig restaurang med fantastisk utsikt över havet. Vi nöjde oss med en sallad…

Devil´s Bridge vågar man inte gå över


Den tjusiga lunchrestaurangen Harmony Halls.....med en liten objuden gäst


Vi körde sedan ner till Falmouth Harbour för att återigen känna på seglarstämningen. Antigua i allmänhet och Falmouth Harbour i synnerhet måste vara seglingens Mekka. Vi har aldrig tidigare sett sådana gigantiska segelfartyg som de vi såg här.

Mängder av fartyg i Falmouth Harbour...........och också en dingebrygga


Shirley Heights
Kvällen avslutade vi med att åka upp till Shirley Heights som är en högt belägen punkt med hänförande utsikt över English Harbour och Falmouth Harbour. Ett steelband stod för underhållningen och man kunde få sig något både att äta och dricka.
Vi var inte ensamma här utan upplevde solnedgången tillsammans med ett hundratal andra turister.

Ett steelband stod för underhållningen...........English Harbour och Falmouth Harbour


Nästa dag körde vi norrut och tog först en promenad i huvudstaden St John´s. Det visade sig vara en riktig turistfälla med mängder av taxfreeaffärer; kryssningsfartygen lägger ju till här och passagerarna väller ut på stan i sin jakt på souvenirer. Vi rundade nordsidan av ön och här blåste det friskt. Det var därför ett populärt tillhåll för kitesurfare.

Kryssningsfartyg i huvudstaden St John´s.......Kitesurfare på öns nordsida


Översegling till Virgin Gorda
Nästa etapp på vår segling skulle gå till BVI, British Virgin Islands, och eftersom det är för långt för en dagsetapp planerade vi en nattsegling. Vi avseglade på morgonen och beräknade att vara framme runt lunchtid dagen efter.
Vi fick en härlig slör/halvvind och forsade fram i lagom starka vindar, ca 10 m/s. Vädret var soligt och fint men då och då kom det kraftiga regnskurar då vinden ytterligare tilltog och ändrade riktning.
Vi har båda längtat efter nattsegling. Det är en väldigt härlig känsla då man susar fram i mörkret under stjärnhimlen medan partnern ligger och sussar gott. Vi hade fullmåne dessutom, vilket gör det hela ännu mer magiskt.
Då vi nästan var framme vid BVI fick vi ett riktigt kraftigt regnoväder med kulingvindar. Det var bara att segla så platt vi vågade tills ovädret var över. Roger blev dränkt som en katt medan Elisabeth torrskodd betraktade det hela under sprayhooden.

Vi checkade in i Spanish Town på Virgin Gorda där vi dessutom fick tag på dongel med 7 Gb. Härligt, nu kan vi ha lite bättre kontakt med omvärlden.
Tjänstemännen på Customs och Immigration var tråkigare än normalt. Det är märkligt att så många av dessa tjänstemän spelar på sin maktposition och gör stämningen spänd. Borde de inte skickas på charmkurs för att vi besökare skall känna oss välkomna i landet.

Vi har nu besökt Gorda Sound som är en jättelagun med rev utanför och en del paradisiska resorts. Här är otroligt mycket amerikanare och dom åker omkring i jättelika katamaraner. En del av dom (katamaranerna alltså) har inte ens mast.

Bitter End och Saba Rock i Gorda Sound-lagunen


Cay Marina - en liten mysig ö..........................Det märks att landet är brittiskt


The Bath´s
Ett ställe man absolut inte får missa är the Bath´s på Virgin Gorda. Man ligger vid boj utanför jättelika, runda stenbumlingar och simmar in till stranden med tillhörigheter i en vattentät säck. Mellan stränderna the Bath´s och Devils Bay går en stig i delvis vatten och man tar sig fram mellan de stora klippblocken som ligger huller om buller. Himla fräckt!

Den unika beachen The Bath´s


Anegada
Efter att ha inväntat lugnare vindar - det kan faktiskt blåsa rejält här också - fick vi vädrat seglen igen på väg till Anegada som är den nordligaste ön på BVI. Detta är en låg sand/korallö och man ser de vindpinade träden innan man ser land.

Runt hela ön ligger en massa rev så det finns bara en utprickad led att ta sig in på. Inga stora båtar kan komma in här då djupet ligger på max 2.5 m. Här låg vi några nätter och hyrde scooter för att ta oss runt ön.
Det finns fantastiska beacher med rev utanför som hindrade sjön. Vi fick riktigt bra snorkling ute vid reven med vackra växter och fiskar, kändes nästan som en dykning på 18 m. Ön hade specialiserat sig på hummer så vi måste ju naturligtvis gå på lobster-barbecue.

Med scooter utforskade vi Anegada


Loblolly Beach på nordsidan av Anegada........där vi snorklade


Förberedelse för kvällens lobster-barbecue...Cow Wreck Beach på västsidan av ön


Avslutningsvis ett litet skylt-potpurri.