Gibraltar - Madeira 7 - 29/9

Åtta dygn i Gibraltar
Det skulle visa sig att vi fick ligga i Gibraltar åtta dygn innan vi tyckte att väderprognosen passade vår färd till Porto Santo. Men det var inga som helst problem att fördriva tiden där. Med våra cyklar utforskade vi denna brittiska provins och körde också tvärs över landningsbanan till flygplatsen mot gränsen till Spanien. Ja, vägen mellan Gibraltar och Spanien går rätt över landningsbanan. Då något plan skall starta eller landa fäller man ner bommarna, ungefär som vid en järnvägsövergång.
Varje britt känner sig som hemma i Gibraltar, med ”riktiga” telefonkiosker, polismän och allt annat typiskt brittiskt.

Europe Point - Gibraltars södra udde................Mitt på landningsbanan
Typisk brittisk telefonkiosk..............................och en äkta, levande Bobby


Nationaldagsfirande i Gibraltar
Under vår vistelse på Gibraltar lyckades vi pricka in deras viktigaste dag på året – den lokala nationaldagen. Denna firades ordentligt och alla klädde sig i rött och vitt, vilket är deras flaggas färger. För att hedra infödingarna klädde vi också upp oss i dessa färger och det visade sig vara väldigt uppskattat. En man kom fram till oss, tog mig i hand och sa att han uppskattade vår klädsel. Han såg givetvis att vi inte var därifrån.
Firandet drog igång redan vid lunchtid och bl a släppte man upp ballonger mot skyn, en för varje invånare. Så det blev ett ballonghav på 30 000 stycken. Men kl 23.00 tog allt plötsligt slut - då stänger ju pubarna.

30 000 ballongertill skyn.................................Rött och vitt ska de va!

Firande gibraltarbor


Slutligen tankning och avfärd mot Porto Santo
Bredvid oss i marinan låg en familj med två barn från Orkneyöarna. Han jobbade fyra veckor och var ledig fyra så då kom de till sin båt i Gibraltar. Skolundervisningen sköttes av modern. Så kan man också lägga upp det. Mannen delade generöst med sig av seglingstips och dessutom fick vi kartor över hela världen i form av programmet Open CPN. Så nu finns det inga begränsningar längre.

Vi träffade också Marco och Béné (Pegas Rider) som ingår i vår kommande eskader och fick en god och trevlig måltid tillsammans. De skulle lyfta sin båt nästa dag för inspektion. De hade kört på ett träd(!) utanför Ibiza.
Så småningom var det äntligen dags att kasta loss för att segla till Porto Santo. Men dessförinnan skulle vi fylla våra bränsletankar. Gibraltar har ju begränsat med skatter och bränslet är i särklass billigast i Europa. Vi tankade Bijou proppfull och då vi skulle betala trodde vi att det var 0,84 GBP/liter som gällde. Men utan att be om det fick vi ytterligare 17 procent rabatt så det effektiva priset blev 0,70 GBP/liter, dvs ungefär halva priset mot hemma i Sverige.

Vi gick vid tidig eftermiddag och räknade med att seglatsen skulle ta ganska exakt fyra dygn och det visade sig vara en bra prognos; det fattades två timmar i dessa fyra dygn. Det blev en behaglig seglats med generellt ganska svaga vindar och vi tvingades t o m gå för motor 26 timmar. Vi fick också uppleva härlig halvvindssegling i flygande fart.
På morgonen den fjärde dagen fick vi land i sikte och det var dags att ta fram vår Ipad, där vi har detaljkorten på Porto Santo, och påbörja angöringen av ön.
Så småningom gick vi in i den lilla mysiga marinan och fick oss en plats tilldelad.

Land i sikte!......................................................Navigation medelst Ipad

Marinan i Porto Santo......................................intill en lång strand längs öns sydsida

Bomärken längs vågbrytaren
I Porto Santos marina ligger det av naturliga skäl mest långseglare på väg över Atlanten. Och längs vågbrytaren är det kutym att man målar sitt bomärke. Hela vågbrytaren var full med bomärken och det var många båtnamn vi kände igen, t.ex. Yrvind, Xavita, Seaquest och Elena. En sak som förvånade oss var att många av seglarna var unga, kanske 35-40 år, och hade barn med sig. Det blir uppenbarligen allt vanligare att ta sig ett friår och segla över till Karibien.

Bomärken längs hela vågbrytaren....................däribland Yrvinds

Columbusfestival på Porto Santo
Även på Porto Santo lyckades vi pricka in viktig festivitas; under tre dagar pågick det årliga firandet av att Christoffer Columbus bodde på ön några år, på sin väg till ”Indien”. Det var märkligt att se hur engagerat man gick upp i sitt firande. Bl a kom en replika av Columbus fartyg Santa Maria och la sig på redden utanför huvudbyn Vila Baleira. I roddbåtar (kolla namnet på bilden) hämtades Columbus och hans besättning och ledsagades in till byn. Där satte firandet igång med kyrkans välkomnande, skådespel, lekar och till och med en manlig magdansör. Elisabeth var imponerad – ”han kan ju aldrig ha problem med att få jobb” reflekterade hon.

Columbus skepp Santa Maria..........................med roddbåtar som hjälper honom i land

Spelmän ackompanjerar välkomnandet...........och sedan blir det framträdanden på scen


Nio kilometer strand
Porto Santo var en mycket vacker ö med sin nio kilometer långa sandstrand i vars västra ände den avslutades med en klippö. Vi tog en busstur tillsammans med svenska båten Jaya som skulle till Kanarieöarna och ligga där ett helt år.

Den nio km långa stranden..............................med en klippö som avslutning i väster


Dags att förflytta oss till Madeira
Efter fyra dygn på Porto Santo gjorde vi ett litet sextimmarsskutt över till Madeira. Även nu var vindarna svaga och vi kunde bara segla de första timmarna. På nytt fick vi plocka fram vår Ipad för att navigera in i marinan Quinta do Lorde. Utanför marinan anropade vi receptionen och genast kom en rib-båt och ledsagade oss in genom den trånga passagen in i marinan. God service, tyckte vi och vi fick riktigt gott bemötande också inne i receptionen; vänliga och tjänstvilliga människor.

Marinan Quinta do Lorde är ett nybygge som bara har några år på nacken. Det består av hotell, små radhus samt marina och är ett ambitiöst projekt. Eftersom det inte fanns någon by där från början ser det dock lite artificiellt ut. Men vi rekommenderar verkligen marinan.

Inloppet till marinan Quinta do Lorde..............och en vy över marinan


På vandring i ett vackert landskap
Första dagen gav vi oss ut på en av oändligt många vandringsleder, de flesta med hänförande utsikt. Bra motion var det för kroppen också! Den nordöstra delen är i motsats till övriga delar på ön väldigt karg och lavabergen skiftar i allt från svart till klaraste rött.

Bomärken i form av små stenrös..och hänförande utsikt mot sydvästra udden med nakenbadare t v


Busstur till Funchal
Funchal skulle ju upplevas, så vi tog bussen dit en dag.
Detta var en äkta lokalbuss som körde in i alla samhällen på vägen och stannade till i princip vid varje hus. Så det tog drygt en och en halv timme att köra de ca 20 kilometrarna.
På vägen passerade vi under flygplatsen. Ja, faktiskt under själva landningsbanan. Det finns ju inte så mycket platt mark på Madeira, så man har byggt en landningsbana som står på cementpelare. Riktigt häftigt!
Det vi var nyfikna på i Funchal var marknaden med frukt, grönsaker, fisk och kött. Madeira är en prunkande ö med en rad exotiska frukter som vi aldrig tidigare hört talas om, förutom vanliga exotiska frukter som mango, passionsfrukt, papaya, ananas etc.
Vi tyckte kanske att denna marknad var lite väl turistinriktad, förutom fiskavdelningen som kändes äkta med fina fiskar som tonfisk och fula fiskar som espada. Espadan ser ut som en ål, men med ett groteskt ansikte. Dess filéer sägs dock vara en delikatess.

Vi skulle naturligtvis också gå på provning av Madeiraviner och det blev på Blandy´s, vilket är det ledande märket. Det var intressant, smakade gott och för säkerhets skull köpte vi ett par flaskor att ha till dessertosten.

Under landningsbanan.....................................På grönsaksmarknaden
Den fula men välsmakande espadan.................Madeiravin en masse

Golf på Santo da Serra
Vi hyrde bil tre dagar och den första av dessa hade vi bokat tid på en av öns två golfbanor, Santo da Serra, en känd bana som ingår i Europatouren. På tavlan över segrarna i Madeira Open kunde man se att Mats Lanner varit här och vunnit flera gånger. Banan ligger högt uppe i bergen med en hänförande utsikt över havet. Banan var också i gott skick, vilket man kanske inte kan säga om Rogers sving som legat i träda länge. Men vi fick en fantastisk dag.

Hänförande utsikt från golfbanan....................dags att starta rundan


Levadavandring
Efter att ha gjort en bilutflykt längs norra kusten till staden Santana, där vi hittade en superbra supermarcado och storhandlade, var det dags att ägna en heldag åt att vandra längs en levada. En levada är en vattenkanal som löper uppifrån bergen i en svag lutning neröver. Det regnar mycket på Madeira och på detta vis tar man hand om regnvattnet och får det distribuerat till sina terrassodlingar längs sluttningarna. Man började anlägga levador redan på 1400-talet och det är ett system som är levande och viktigt för lantbrukarna. Totalt lär det finnas 1400 kilometer levador på ön.
I vår nyinköpta bok om Madeira valde vi ut en levada som verkade spännande och gav oss iväg. Jag vet inte om det var turistboken som var opedagogisk eller om det var vi som hade för bråttom, men vi startade genast åt fel håll och ”slösade” därmed bort en knapp timme direkt. Vi tog oss tillbaka till startpunkten och kom så småningom iväg åt rätt håll.
Det var riktigt behagligt att promenera längs levadan. Det var mycket växtlighet så luften var syrerik och det var svalt och skönt därinne under träden. Lutningen uppåt var dessutom inte speciellt ansträngande.
Efter några timmar kom vi fram till ett vattenfall och vi kunde inte se någon fortsättning på stigen. Vi konsulterade boken som sa att man kunde klättra upp längs sluttningen på betongklossar. Okey, tänkte vi. Det blev en riktigt äventyrlig klättring på halt underlag och det var så brant att vi ofta fick gå på alla fyra. Sluttningen tycktes aldrig ta slut, men efter långt om länge var vi ändå uppe och hittade tillbaks till bilen. Leriga, svettiga och smutsiga efter fem timmars vandring var det gott med en dusch.

Levadavandring i ganska orörd natur..............med efterlängtad fikapaus


Ett fint vattendrag.............................................strax nedanför vattenfallet


Eskadern samlas så småningom
Nu har fem av de nio båtarna som skall ingå i vår eskader samlats här och resterande är på ingående.
Det är ett par från Belgien, två par från Schweiz och resten fransmän. Språket blir huvudsakligen engelska, men vi hoppas att vår franska ska flyta på lite bättre så småningom.
Om några dagar seglar vi över till Kanarieöarna. Det blir Lanzarote som blir den första anhalten och det blir ca två dygns segling.
Det ska bli gott att få röra på oss lite; vi är inte vana vid att ligga i hamn så långa perioder.

Port Napoléon - Gibraltar 11/8 - 6/9

Avsegling från Port Napoléon med nya gastar
Efter att Bijou fått ett ordentligt sommaruppehåll och utrustats med diverse nymodigheter såsom vindgenerator, watermaker och ett nytt inre förstag med tillhörande segel var det nu äntligen dags att komma iväg.
Kristian och Helena ville segla med oss den första veckan och vi planerade att gå ut hårt och starta med en översegling på två nätter till Mallorca. Mistralen bestämde sig dock för att slå till, så det blev ett dygns väntan innan vi vågade dra iväg. Men eftersom Helena och Kristian hade tagit med sig kräftor, västerbottenost och OP från Sverige gick det ingen nöd på oss. Det blev kräftskiva i sittbrunn!

Vi gav oss iväg på söndagskvällen och började med en härlig halvvindssegling i 8 knop, men det varade inte länge. Vi seglade så fort det fanns vindar, men tyvärr blev halva färden för motor, vilket var betydligt mer än vi hade räknat med. Nätterna var lugna och underbart stjärnklara. Det var varma dagar och vi svalkade oss med dopp med lina efter båten. Det blev dock lite halvkris då dieselmätaren den andra morgonen visade rött. Hjälp! – hur får man soppa här ute på sjön? Vi fick dock lite vind på slutet och kunde ta oss in till Cala Formentor där vi kunde ligga vid boj för 29 €. Denna färd var 237 M och tog 45 timmar.

Kräftskiva i väntan på avfärd...........................Tidsfördriv på akterdäck


Det fanns ju gott om diesel kvar...
I Pollenza fanns det diesel och vi hade faktiskt 14 liter kvar i tanken, så det var ju ingen egentlig fara……
Vi njöt av en god lunch varefter Roger o Elis tog en busstur till Alcudia för att fixa USB-dongel för internetuppkoppling. Kristian slet med det allra sista av sitt ex-jobb och Helena ”gjorde stan”. På kvällen njöt vi av Sangria och tapas varefter den seriösa delen av resan påbörjades – semesterns kortturnering, med de ädla grenarna plump och trettiotvå.

Lunch i Pollenza...............................................färd med dingen från ankrad båt Vackra sandslott på beachen............................härliga tapas på kvällen
Härlig kväll i Soller
Vi bestämde oss för att gå runt Mallorca motsols mot Palma och på väg till Soller fann vi en fantastiskt vacker vik där vi fick några härliga dopp samt lunch. Soller var en väldigt mysig stad och man kunde ankra strax utanför. Konstigt vad mycket sladdar det blir med ungdomar ombord – saker som skall laddas hela tiden. Tur att vi har generatorer av alla de slag. Kristian gjorde sina sista korrigeringar av ex-jobbet och fick iväg det med mail varefter vi firade med drink och god middag i den riktigt mysiga staden.

Vi hittade en härlig lunchvik.............................där vi fick ett bad
före lunchen i sittbrunn...................................Många sladdar blir det...

Sista kvällen med gänget
I Cala de Santa Ponsa strax före Palma gick det finfint att ankra. Här åker det omkring folk med den nya flugan – paddla bräda. Vad bra att alla gamla windsurfingbrädor äntligen kommer till användning.
Efter diverse dopp och Chicken curry blev det kortspel i sittbrunn till fram på småtimmarna. På vägen till Palma tog ungdomarna över rodret och blev godkända bidevindsseglare. Efter promenad och middag i storstaden avgjordes kortturneringen och gissa vem som vann?

Brädpaddling - den nya flugan..........................examensprov efter veckans seglingskurs

Ensamma igen...
Veckan med ungdomarna gick alltför snabbt och mycket tidigt nästa morgon kom taxin och körde dem till flygplatsen. Efter att ha somnat om och sovit några extra timmar bestämde vi oss för att gå tillbaks till ankringsviken vi låg i natten innan. Vi hade gott om tid och kryssade fyra timmar tills vi kom fram. En stor anledning till vårt enträgna kryssande var att vi hade en betydligt större båt framför oss som vi gärna ville mäta våra krafter med. Efter fyra timmars kämpande, då vi just skulle glida förbi honom fick han plötsligt oväntad god fart och drog iväg från oss. Han hade startat motorn!
Vi stannade två nätter och hade en fixardag med Bijou då Elisabeth lagade sprayhooden och Roger rengjorde och putsade nedsmutsade fendrar. Dessutom installerade vi vår Redbox, ett internt wifi-nät som minimerar megabyteförbrukningen vid internetuppkoppling över satellit. Den var ganska dyr, men ändå väl värd sitt pris.

Nu var det dags att fortsätta västerut och vi tog en lång dagsseglats med sikte på en ankarvik på Ibizas nordvästra spets. Vi skulle få vindarna akterifrån och var nyfikna på att för första gången segla med vår nya segelsättning. Principen är att man släpper ut storseglet i lä, spirar genuan i lovart och sätter ett litet, planskotat försegel, i ett inre förstag, skotat nästan rakt mot masten, bara lite nedsläppt i lä. Effekten blir att de båda förseglen fångar upp vinden som i en tratt och det blir god fart, men framförallt undviker man det jobbiga rullandet. Resultatet var i linje med våra förhoppningar; trots att det bara blåste fem sekundmeter gjorde vi över fem knop.
Senare under vår färd har vi testat segelsättningen i vindstyrkor upp till tolv sekundmeter med en mycket ”gungfri” segling i över åtta knop. Det känns säkrare med denna segelsättning än med gennaker/spinnaker, speciellt vid snabba vindökningar, då det kan vara jobbigt att ta ner dessa segel. Vi har för övrigt lämnat båda dessa segel hemma och förlitar oss nu helt på vår nya segelsättning i öppna vindar.

Vi kom slutligen fram till den stora ankringsviken och hamnade lite väl nära en stor tysk segelbåt som inte svängde med vind och ström som vi andra båtar. Det var med viss ängslan vi gick och lade oss på kvällen. Skulle vi slå ihop eller inte? Avståndsbedömning i mörker är svår.

Vår nya segelsättning i öppna vindar på väg till ankringsviken på norra Ibiza


Vi sökte skydd i Sta Eulalia Marina
Vi trivdes så gott här med fina bad och Casa Elisabeths goda mat, så vi stannade faktiskt hela tre nätter. Nu hade vi inte varit i hamn på fem dagar, men vi hade fortfarande gott om mat och vatten. När det gäller vatten måste vi nämna att vi är oerhört nöjda med vår nyinstallerade watermaker av märket Spectra. Vattenkvalitén är utmärkt och den automatiska funktionen gör den mycket lättskött. Vi kan inte förstå hur vi klarat oss utan watermaker tidigare. Underbart att unna sig att skölja av sig efter salta bad!
Nu varnade dock väderprognosmakarna för kraftig nordanvind och då skulle vi inte ligga så bra i denna vik. Vi valde då att gå medsols till Sta Eulalia på öns östra sida.
Då vi passerade Ibizas nordsida fick vi plötsligt syn på masten från en segelbåt som stack upp ur vattnet invid fyren på land. Det var andra gången på några veckor som vi sett ett segelbåtsvrak. Man kan ju spekulera i vad som hänt – kanske en ensamseglare som somnat eller blivit allvarligt sjuk och seglat rätt på land. Förseglen stod fortfarande och fladdrade.

Efter en avkopplande segling gled vi in i Sta Eulalias fina marina. Här var det hög aktivitet med fullt av folk i många restauranger. Vi fick dock en mindre chock då vi skulle betala – 165 € kostade det att ligga här, nytt rekord för oss. Fast det var ju bara att bita ihop och gilla läget eftersom det skulle ha varit högst obehagligt att ligga för ankare under dessa förhållanden. Vi firade vårt 33-års jubileum med att äta paella med tillhörande Cava på en bättre restaurang. Det smakade riktigt gott!

En segelbåt som kört rätt upp på land och Elisabeth med Sta Eulalias marina i bakgrunden


Busstur till Ibiza Town och åskoväder på Formentera
Sta Eulalia var en fin stad och vi gick en tur för att leta upp en bra mataffär samt ett apotek. Det är nämligen så att man på spanska apotek kan köpa Voltaren 50 mg original utan recept för 1,6 € för ett paket om 40 tabletter. Ca en tiondel av priset i Sveige – och där endast på recept. Fast man får bara köpa tre paket per gång har vi förstått. Så vi håller nu på att länsa alla spanska apotek vi hittar på Voltaren så att vi har för vår förbrukning livet ut. När det gäller mataffärer så hittade vi en välsorterad Sparbutik inne på marinaområdet. Eftersom det ligger många brittiska båtar i marinan kunde man där hitta allehanda brittiska specialiteter som Mango chutney, Digestivekex, lakritskonfekt mm. Fast det kanske var lite dyrt även här…

Det fanns bra bussförbindelser på ön och vi bestämde oss för att göra en utflykt till Ibiza town istället för att gå in där med Bijou. Vi hade förväntat oss ett partyställe, men blev positivt överraskade över vad vi fick se. Badstranden var ganska liten och mysig och det var rent och snyggt på gatorna. Men kvällslivet ser kanske lite annorlunda ut…

Vår sista anhalt på Balearerna skulle bli Formentera dit vi seglade härnäst. Någon har tidigare sagt att Formentera är dit de välbeställda från Ibiza åker över helgerna med sina jättelika motorbåtar. Följaktligen är hamnavgifterna anpassade till detta faktum. Prislappen skulle enligt uppgift ligga på 320 € per natt! Eftersom vi hade förbrukat vår budget på hamnavgifter och dessutom föredrar att ligga för ankare gick vi till en stor vik på sydvästra Formentera. Här låg massor av båtar, men man fick ändå sin privacy. Vi tog dingen in till land och fick en promenad i det karga landskapet.
På kvällskvisten kom två båtar och la sig alldeles framför oss. På den ena båten var det åtta grabbar och på den andra lika många tjejer. Hög musik började strömma ur deras högtalare och festen kunde börja. Nej, tänkte vi, vår nattsömn vill vi inte vara utan. Turligt nog för oss – och oturligt för dem - drog ett riktigt häftigt åskväder över oss under några timmar. Vindbyarna var så kraftiga att fyra, fem båtar tog upp sina draggande ankare och körde runt utanför viken i väntan på att det skulle lägga sig. Festen på grannbåtarna tog slut innan den riktigt hann börja. Och på köpet fick vi en högtryckstvättning av båten.

Den trevliga beachen på Ibiza Town...............vår gigantiska ankarvik på Formentera

En tur med dingen till land...............................partydags på grannbåtarna

Shopping i saluhallen i Alicante
Det var dags att lämna Balearerna för denna gång. Vi hade gärna cruisat runt några veckor till, men vi hade ju ett tidsschema att passa. Vi gav oss iväg i gryningen och fick fin segling några timmar tills vinden försvann och vi var tvungna att gå för motor igen. Framåt eftermiddagen kunde vi på långt håll se den karaktäristiska Calpeklippan och så småningom släppte vi ankaret i en vik i Moraira. På väg söderut passerade vi därefter några kända platser som Altea och Benidorm.

I Alicante låg vi bara en natt, men vi tog god tid på oss på förmiddagen innan vi gick iväg. Vi hittade en saluhall som var den bästa vi upplevt. På bottenplanet fanns fisk- och grönsaksmarknad och vi köpte lax, tonfisk samt frukt och grönsaker för nästan en vecka. Det var ett skådespel att se hur fiskhandlarna trancherade de stora tonfiskarna och befriade dem från skinn och ben. Före oss i kön stod en man som handlade tre kilo tonfisk.
På övre planet kunde man hitta kött, kallskuret, ost mm och vi gick inte tomhänta därifrån heller. Nu hade vi båten fulladdad med härliga delikatesser och vi skulle kunna ligga för oss själva många dagar. Det gillar vi!

Calpeklippan vid Altea.....................................och höghusen i Benidorm

Den imponerande saluhallen i Alicante............strandpromenaden i Alicante


Transportsträcka till Gibraltar
Vi hade nu ca en vecka kvar till Gibraltar, där vi tänkt ligga en vecka för att göra klart allt inför överseglingen till Madeira. Överseglingen skulle ju ta fem dygn, så nu måste allt vara i ordning; såväl båt- som kommunikations- och säkerhetsutrustning. Och inte minst alla förberedelser för mat.
Vi passerade ett antal hamnar och ankarvikar på vägen dit, varav Cartagena var en favorit sedan vi gick åt andra hållet. Cartagena var precis lika charmigt som för fyra år sedan och vi fick en härlig bredsida i dess skyddade marina.

Till slut motoriserade vi in i Gibraltar under höstlika förhållanden – elva sekundmeter rätt i näsan. Det kändes som om sommaren var över. Efter lite diskussioner fick vi vår reserverade plats i den riktigt skyddade Queensway Quay Marina. Överst på vår lista stod att besöka den välsorterade skeppshandlaren Sheppard´s, skaffa internet samt att skriva denna blogg. När vi bockat av alla saker på vår lista gäller det att invänta lämpliga vindar för den fem dygn långa seglatsen till Madeira. Kolla gärna in våra kommande planer i separat inlägg.

Bredsida i Cartagenas avspända marina...........The Cliff - infarten till Gibraltar

Catania - Port Napoléon 5 - 29/5

Bilutflykt till Syracusa...
Vi tyckte att vi var värda en bättre måltid på restaurang och på vägen dit promenerade vi till Belliniparken, ett av Catanias turistmål. Vi lyckades också hitta ”världens bästa lakrits” enligt kännaren Elisabeths tunga uttalande. Dyrt men gott!
Vid Belliniparken ligger Catanias restaurangkvarter och vi fastnade för ett ställe som heter Polpetteria och vars specialitet var köttbullar av alla tänkbara slag. Elisabeth ville naturligtvis testa detta men Roger tog inga risker utan beställde en trygg entrecôte med pommes. Vi var båda sugna på rödtjut och frågade kyparen efter något lokalt, bra vin. Kyparen hämtade då genast sommelieren som rekommenderade ett Etnavin av märket Benanti. Vi blev båda väldigt positivt överraskade av detta vin och googlade på Benanti då vi kom tillbaka till Bijou. Fortsättning följer!

Dagen efter hyrde vi bil och gjorde en utflykt till Syracusa, ca en timme söderut. Vi hittade en parkeringsplats för bilen och promenerade ut på ön Orteiga, där Syracusas gamla stadskärna ligger. Det var vackert och väl värt de timmar vi tillbringade där. Vi besökte bland annat Piazza del Duomo och åt sedan en halvtaskig pizza på en restaurang som hade ett utmärkt läge, men uppenbarligen ett mindre utmärkt kök.

Bilder från Syracusas gamla stadskärna


Piazza del Duomo.............................................med en betraktande Elisabeth


.....och vidare till Benanti vingård
Vi tog oss tillbaka till bilen och skulle nu leta oss fram till vingården Benanti som ligger alldeles i utkanterna av Catania, på Etnas sluttningar och utan GPS lyckades vi ändå leta oss fram. Det man omedelbart såg var en liten butik ut mot gatan och vi gick in och började gå igenom deras sortiment. Mannen i butiken talade bristfällig engelska och eftersom vår italienska är lika bristfällig tog han med oss in i vingården där vi genast sprang på ägaren. Efter lite diskussioner valde vi ut deras två bästa viner och köpte en låda av varje. Dessa viner kommer från mer än hundra år gamla stockar på Etnas sluttning. Dyrt men gott! Det hoppades vi i alla fall!

Vi hämtade våra lådor, men på vägen ut blev vi lite nyfikna på de vinfat som de sålde i lös vikt från i butiken. Folk kom alltså in med 2-liters PET-flaskor och fyllde på. Vi bad att få smaka på detta 14 procentiga vin som visade sig vara MYCKET gott. Vi köpte genast fyra liter för det facila priset av två € per liter.
Elisabeth föreslog att vi skulle göra en blindtest mellan detta billiga vin och de andra två sorterna som kostade ca tio gånger mer. Jag kommer aldrig att ställa upp på det!
Väl tillbaka i båten bjöd Casa Elisabeth på pasta med rödtjut från PET-flaska. Billigt och gott!

Världens godaste lakrits enligt Elisabeth..........Benanti vingård


Försäljning i lös vikt från butiken.....................vinet testas till pasta samma kväll


Ankarplats utanför Taormina
Morgonen därpå var det dags att börja röra sig norrut. Vi bedömde det vara för stort hopp att gå direkt till Messina och valde därför att sikta på en ankarplats utanför Taormina. Vi började med motorgång men fick sedan fin bidevindsegling.
I denna ankarvik visade det sig nu ligga två kryssningsfartyg; Taormina är ett av standardstoppen som kryssningsfartygen gör på sina turer. Vi blev dock ensamma i viken över natten.
Bäst som vi satt och myste i sittbrunn tuffade en liten fiskebåt förbi och hojtade på bästa götebosska ”Hallå Sverige!” Det visade sig vara en fiskegubbe från Taormina som i sin ungdom jobbat som pizzabagare på La Gondola på Avenyn!
Det blev en guppig natt eftersom vi hade dåligt sjölä.

Härlig bidevindsegling mot Messina
Tidigt nästa morgon lyfte vi upp ankaret och gav oss iväg och tog frukost undervägs. Vi fick härlig segling bidevind och tog ett slag över hela Messinasundet och därefter tillbaka och in i Messina.
Marinan i Messina ligger ganska oskyddat och vi la till med kraftig vind. Vi fick dock hjälp av två marineros, så vi klarade oss helskinnade undan äventyret.
Detta är den mest oskyddade marina vi legat i och samtidigt en av de dyraste – 88 €! Rekommenderas inte!

Nu skulle vi ta oss igenom Messinasundets mynning norrut och vi var nyfikna på huruvida vi skulle få med- eller motström. Förhållandena här kan vara ganska svåra med kraftig ström från ena hållet och kraftig vind från andra, då det blir krabb och konstig sjö.
Vi fick motström skulle det visa sig. Som mest loggade vi 4,8 knop motström, så det tog sin gilla tid att komma runt udden.

Den gamla fyren vid Messina...........................svärdfiskare med utkik i masttoppen


Lång dags färd mot natt i Porto Rossa
Det blev en ganska lång dag innan vi till slut la till i den lilla konstgjorda marinan Porto Rossa. Detta är en stor anläggning med semesterhus och brygga för båten utanför, små mysiga kanaler och ett helt skyddat läge, ganska likt Port Grimaldi för de som känner till denna marina.
Vi fick en bekväm bredsida och tog en lång, härlig promenad och tittade på alla båtarna i marinan.

Bekväm bredsida i Porto Rossa........................hamnkanalerna i Porto Rossa


Motorgång till Cefalú
Nästa dag motoriserade vi till den trygga marinan i Cefalú, där vi hade tänkt ligga två nätter innan vi skulle gå vidare till Palermo och turista några dagar. Det skulle dock visa sig att Bijou skulle ligga här en vecka medan vi helt oplanerat flög hem till Göteborg.

Cefalú med sin höga klippa..............................den skyddade hamnen i Cefalú


En overklig resa hem
Vi hade de senaste dagarna haft regelbunden kontakt med min syster Agnetas man Torbjörn eftersom Agneta var inlagd sedan några dagar på intensivavdelningen på Sahlgrenska med cirkulationsproblem. På lördag morgon ringde Torbjörn med beskedet att Agneta lämnat jordelivet. Vi blev helt chockade eftersom ingenting hade tytt på en så allvarlig situation för henne. Hur som helst kunde vi hitta ett flyg hem till Göteborg dagen efter och vi åkte hem för att träffa våra närmaste och att hjälpa Torbjörn igenom alla praktiska beslut.

Tillbaka i Cefalú
Väl tillbaka i Cefalú på fredag var det dags att planera för en snabb passage till Port Napoléon. Vi hade knappt två veckor på oss att segla dit om vårt tidsschema skulle hålla. Och väderläget såg ut att kunna bli problematiskt, så vi hade ingen tid att förlora!

Vi gav oss iväg kl 11.00 på lördag för att komma fram till Bonifaciosundet under ljusa förhållanden två dygn senare. Det visade sig dock att vi fick revidera våra planer och på grund av hög sjö och hårda förliga vindar ombestämde vi oss och gick istället mot Rom (Ostia), där vi seglade in kl 08.10 på måndag morgon efter en bekvämare segling. 269 M.

Marinan i Ostia är stor, bekväm, skyddad och billig(!) och ligger vid en liten stad (Ostia) i utkanterna av Rom.
Vi tog en promenad och köpte lite god mat som vi på kvällen avnjöt medan vi gjorde oss av med våra sista italienska Gbyte genom att streama Schlagerfestivalen och Mästarnas Mästare.
Vi hade tänkt unna oss att åka in till Rom dagen efter för att turista lite och kanske sitta på något café och bara titta på folk. Efter en översegling på några dygn får man lite jetlag och det är gott med ett par nätters sömn för att komma i rätt balans. När vi tittade på väderprognosen visade det sig tyvärr att vi inte kunna unna oss den lyxen; vi var tvungna att ge oss av redan nästa morgon för att utnyttja ett väderfönster till vårt nästa delmål Elba.

En liten fladdermus blev fripassagerare...........liksom denna sovande skönhet


Mot Elba genom natten
Till Elba hade vi ca 115 M och vi gick iväg vid 13-tiden för att komma fram till Portoferraio på förmiddagen dagen efter. Det blev mest motorgång under natten, dock med lite stöd av genuan några timmar.
Vi passerade bland annat ön Giglio, där kryssningsfartyget Costa Concordia gick på grund förra året under sin makalösa manöver för att vinka till en pensionerad kapten. Vi såg dock inga spår av det grundstötta fartyget.

Kl 09.10 gick vi in i Portoferraio och fick en plats i den trygga hamnen. Vi var nöjda att ha fått en skyddad båtplats eftersom det nu skulle bli kulingvindar i åtminstone fyra dagar. Vi såg alltså fram mot att ligga inblåsta här i minst fyra nätter innan vi skulle kunna ta det sista skuttet mot Port Napoléon. Vi skulle både bli utvilade och dessutom hinna med att ta en ordentlig titt på den vackra ön Elba, där Napoléon bodde under en period.

Det visade sig att hamnen inte var så skyddad som vi trodde från början. Då vi vaknade upp efter andra natten hade vinden ökat kraftigt i styrka och ändrat riktning och vi låg nu snett eftersom våra båda grannar gett sig av under gårdagen. Detta trots att vi hade två kraftiga mooringlinor i fören! Vi bestämde oss då för att sidoförflytta Bijou ett snäpp åt vänster, där det låg en pontonbrygga som gick att förtöja i ordentligt.
Vi skulle nu bli grannar med Finanspolisen som hade sina båtar förtöjda på andra sidan av pontonen.

Efter några timmars förtöjningsarbete i hård vind låg vi slutligen stormförtöjda mot pontonen med nya, dubbla mooringlinor i fören och var väldigt nöjda med oss själva. Nu skulle vi kunna koppla av helt utan att oroa oss för kraftiga vindar!
Då kommer en av finanspoliserna fram till oss och förklarar att vi inte får gå på pontonen. Den var militärt område! Det var ok att vara förtöjd i den sa han generöst, men inte att gå i land över den. Vi fick då justera alla förtöjningslinor och förhala oss någon meter bakåt sa att vår hoppiland-planka kunde användas.

Den vackra hamnen i Portoferraio....................stormförtöjda på militärt område


Marknad i hamnen
Då vi checkade in i Portoferraio ett par dagar tidigare sa hamnkaptenen att vi bara kunde få ligga i hamnen tre nätter. Den fjärde natten var fullbokad pga att det var en stor marknad i hamnen under helgen och många båtar ville uppleva detta.
Vi såg verkligen inte fram emot att behöva gå ut och lägga oss på svaj den sista natten och kanske få dåligt med sömn inför nästa översegling. Så det var med stor spänning som vi höll koll på hur många båtar som kom in under den sista dagen och vi höll tummarna för att vi skulle kunna ligga kvar.
Det visade sig att ovädret gjorde att många senarela sina bokningar, vilket innebar att vi kunde ligga kvar också den sista natten. Puh!

Istället kunde vi strosa runt och titta på marknaden, köpa speck och annat smått och gott.

Vägskylt i Portoferraios gamla kvarter.............marknadsstånd med speck och annat gott


Tuff översegling till Port Napoléon
Varje dag under vår vistelse på Elba hade vi med stor spänning laddat ner väderfiler och hoppats att vi skulle kunna ge oss iväg på söndagen, dvs efter fyra nätter i Portoferraio. Vi hade tänkt gå direkt till Port Napoléon, dvs ca 280M och det skulle vi klara av på ca två dygn. Prognoserna sa nu att vi var tvungna att komma iväg på söndagen, även om det hade varit skönt att vänta ett dygn till för att havet skulle få lägga sig, för på tisdag eftermiddag skulle det blåsa upp rejält i Lejonbukten, precis vid infarten till Port Napoléon. Vi hade alltså exakt dessa två dygn på oss för att inom överskådlig tid segla den sista etappen.

Vi gav oss iväg vid 15-tiden och det skulle bli två jobbiga dygn innan vi till slut kunde lägga till i marinan i Port Napoléon.
Det blåste 14-16 m/s, dvs kuling, men det som var jobbigt var den höga motsjön. Det hade ju blåst västliga kulingvindar i nästan en vecka, så sjön hade verkligen kunnat bygga upp sig.
För att gå närmsta väg hade vi varit tvungna att segla dikt bidevind, men vi valde istället att falla av lite för att få en bekvämare segling och för att komma ur området med den högsta sjön. Längre in i Genuabukten avtog våghöjden märkbart.
Efter första natten vred dock vinden mer på syd och med två rev i storen och full genua rusade vi nu fram i en härlig bidevind i 8-9 knop, och dessutom i riktning mot målet!
Andra kvällen vred vinden mot oss igen och vi gick under natten för motor förbi alla de välkända platserna på Cote d ´Azur som syntes tydligt in mot land.
På natten gick vi på insidan av Porquerollerna, där vattnet plötsligt låg helt stilla och jag fick några magiska timmar.

Det var inte alls samma värme i dessa trakter som nere på Kreta, där det ju var högsommar. Här gällde sjöställ! De sista timmarna in mot Port Napoléon seglade vi i ett stilla regn med enbart genuan i slör och fick provat hur täta våra seglingskläder är.

När man angör Port Napoléon får man vara noggrann och inte ta några genvägar eftersom det är grunda vatten och bottensanden kan flytta sig över tid. I själva infarten låg ett segelfartyg som nog fick sitt livs överraskning under infarten till marinan.

Fullt sjöställ under måltiden............................förlist segelfartyg


Lärorik segling
Under dessa två dygn lärde vi oss mycket om med vilken segelsättning Bijou seglar bäst under väldigt olika vind- och sjöförhållanden. Under vårens transportsegling från Turkiet har vi dessutom gjort fler och längre överseglingar än någonsin tidigare, vilket är bra träning inför vår kommande segling över Atlanten till Brasilien i höst.