Äntligen var det då dags för sjösättning igen och vi har nu bestämt styra kosan norrut. Då vädret nästan alltid är besvärligt på aegeiska havet samt att det endast finns ett fåtal öar beslutade vi gå innanför Evvoia mot norra Sporaderna. Vi gick lagoma dagsetapper via Nisos Megalo och lagunen Voufalo till Khalkis. Där blev det stopp! Vi hade läst på att broöppning ej sker på fredag så vi kom dit på en lördag, men tji fick vi.Det finns inte pengar att avlöna personal på helgen så vi fick snällt vänta till måndag kväll och vara stand-by mellan kl 22 och 04. Broöppning sker endast en gång/dygn och då skall biltrafiken störas så lite som möjligt. Vi hade dock tur och kom igenom till andra sidan redan 22.30. Där blev det drinkar hos våra holländska båtgrannar som bodde i Nice. Bäst som vi satt där kom en vildhund och lufsade iväg med Rogers ena sandal. Han hade ju artigt ställt dom på kajen innan vi klev ombord. Rogers jakt på hunden blev en trevlig underhållning för många den kvällen! Och han lyckades övermanna den dessutom.
Koukounariesbeachen på Skiathos samt ljuvliga hamnen Agnodas på Skopelos
Vi var nu sugna på att komma en bit så det blev mest motorgång i motvinden. Hade tänkt ligga för ankar på sydsidan av nordost-spetsen av Evvoia, men just då vi kom fram blåste det upp. Det blev i stället ankare precis runt hörnet där det var lä och en lång, fin strand. Nästa dag bar det iväg till Koukounaries- stranden på Skiathos. Kändes lite för ”inne” för oss med vattenskidåkning, scoters och charterbåtar, men en natt kan man väl stå ut. Nästa dag gick vi över till Agnodas på Skopelos. Det var en jättemysig liten hamn med liten sandstrand och många små tavernor precis vid vattenbrynet. Om ni nån gång känner behov av avstressning är det här rätta stället att bara sitta i skuggan på.
Kvällstur till huvudbyn Skopelos
Vi ville se själva huvudbyn på ön och tog den lokala bussen dit. Så underbart med ”tanter” som sjöng allsång då vi väntade på bussen och en urinvånare som varit nästan i Sverige i sin ungdom (Köpenhamn). Vi tog oss upp i vackra miljöer till Choran på toppen innan vi fick vår välförtjänta måltid.
Öarna Skiathos och Skopelos känner vi ju igen från filmen ”Mamma Mia” och det var verkligen så vackert här med grönska, klart vatten och små mysiga sandstränder insprängda mellan klipporna.
Från vår lagun på Kira Panaya via klosterberget till Limnos
Färden gick vidare till Kira Panaya där det finns en fantastisk lagun på nordsidan som är skyddad för alla vindar. Där var vi i princip ensamma i två nätter. Det kom in en fiskebåt då och då för att rensa nät och så fanns det ju massa vilda getter förstås. Det fanns ett hus – kanske vårt nya sommarställe!?!
Jaha, vad gör vi nu då? Befinner oss längs norrut i norra Sporaderna och vill över till Dardanellerna i Turkiet.
Här blåser alltid NO och ligga och kryssa dit är inget kul. Motor i motvind och sjö är heller inget kul. Alltså, vi seglar bidevind rätt norrut på ena bogen, övernattar och sedan bidevind på andra bogen österut. Lite långt blir det, men hellre segla. Sagt och gjort, vi går upp till Porto Kuofo på det mellersta fingret nedanför Thessalloniki. Bra hamn, men lite trång så vi låg på svaj. Lycka var att hitta färska grönsaker på en söndag!
Dagen därpå hade vi en lång, härlig segling till Limnos. På vägen passerade vi nästa finger Akti som är helt befriad från vägar och elektricitet. Där bor endast munkar i inte mindre än 17 olika kloster. Det sägs finnas ett antal eremiter också. Kvinnor är naturligtvis strikt förbjudna där och som seglande kvinna får du inte komma närmare än 1M. Då det fortfarande är väldigt varmt och klädseln är bikini från morron till kväll höll vi oss på avstånd.
Plötsligen gav Elis upp ett litet tjut, vad var det som rörde sej vid fötterna – en orm? Nej, det var en liten rackare till fisk som hoppade upp rakt i sittbrunn.
Framme vid kaj i Limnos fanns visst motstånd hos de båtar som låg där att släppa in ytterligare en båt, så vi fick inte mycket hjälp av dem vid tilläggningen. Vid vår sida låg en motorbåt med en fransk argbigga ombord samt hennes lille assistent till karl. Då vi inte fick hjälp av dem för att få över en tamp hoppade Roger ombord på deras båt för att själv göra jobbet, varvid argbiggan fullständigt exploderade. Där fick vi lära oss många nya franska kraftuttryck!
Limnos är en stor ö och inte så bevuxen som Sporaderna, men vackert är det. Limari som byn hette var trevlig med en lång gågata genom byn med all slags shopping.
In i Turkiet, förbi Galipoli till Canakkale Marina (lägg märke till flaggorna på identisk plats) och med lokalbuss till Troja
Blev kvar två nätter på Limnos innan det var dags för nästa skutt till turkiska ön Bozcaada. Det blev en tuff bidevind med två rev i storen i 62M. Rätt så möra möttes vi av en marinero på kajen som erbjöd mooringlinor, det var längesedan och kändes lyxigt. Men så fick vi ju betala en liten slant också. Det har vi inte behövt i Grekland.
Dagen därpå blev det motorgång längs kusten upp mot inloppet till Dardanellerna som ju är den ca 35 M långa passage upp till Marmarasjön som skiljer Europa från Asien. Turkiet har ju som bekant ett ben i varje av dessa världsdelar, varav det asiatiska benet är klart störst.
Vid inloppet till Dardanellerna har man på den västra, europeiska sidan Galipolihalvön, där ett av de blodigaste slagen under första världskriget utspelade sig. De allierade med trupper huvudsakligen från England, Frankrike, Indien, Australien och Nya Zeeland anföll i april 1915 men stötte på hårt motstånd från Turkiet och tvingades efter nio månaders strider dra sig tillbaka. Under dessa nio månader gick 450 000 liv från båda sidor till spillo. Winston Churchill var ansvarig för denna insats och han fick lämna sin plats efter misslyckandet. Men han fick ju sin revansch längre fram… Denna plats är av speciellt intresse för oss eftersom en släkting till Roger som utvandrade till Australien i början av förra seklet var skyttegravssoldat i detta slag. Han blev skadad och tillfångatagen av turkarna men blev på något vis ändå frigiven till slut.
Galipolihalvön är idag en historisk nationalpark med mängder av krigskyrkogårdar, monument och museer. Nära mynningen till Dardanellerna ligger ett 24 m högt minnesmonument över stupade turkiska soldater och är ett tydligt landmärke. Vi hade velat passera alldeles nära halvön, men pga att Dardanellerna är världens kanske mest trafikerade farled finns trafiksepareringszoner som man inte kan (läs vågar!) passera hur som helst. På vägen ut får vi chansen att se det på närmre håll.
Vid inloppet på den östra, asiatiska sidan har man Troja, den legendariska staden som grundades ca 4 000 år f kr och som hade stor strategisk betydelse i nära fem tusen år. Redan på den tiden var det av största strategisk betydelse att ha kontroll över infarten till Svarta Havet.
I Iliaden och Odysséen berättar Homeros om det Trojanska kriget där grekerna med list och med hjälp av en gigantisk trähäst lyckades lura trojanerna och inta staden.
Ca 10 M upp i Dardanellerna, på den asiatiska sidan, ligger Canakkale – en stad med ca 80 000 invånare – där vi la till för natten i en enkel marina. Detta är en inklareringsstad och nu skulle vi checka in i Turkiet. Detta innebär att man i ett övergripande dokument – en transit log – skall få stämplar från hälsomyndigheten, immigrationsmyndigheten, tullmyndigheten och hamnmyndigheten. Eftersom dessa myndigheter är utspridda över hela stadens omnejder är detta inget man fixar på en kafferast, utan det blir näst intill ett dagsprojekt. Väl i hamn med detta hade vi tänkt oss norrut igen, men nu behagade vädrets makter att lägga in protest. Det började blåsa rejält och eftersom vi inte var sugna på att gå för motor i kuling med en motström på 4 knop ligger vi nu fortfarande, efter tre nätter, kvar i Canakkale.
En av dagarna besökte vi Troja, men vi tog inte taxi de 38 km som de flesta rekommenderade oss, utan vi valde istället lokalbussen där vi reste tillsammans med lokalbefolkningen på väg till sina byar i närheten av Troja. Biljetten kostade 5 lira, ca 18 kr. Det var minst lika roligt att göra denna bussresa som att turista vid målet för resan.
Trojas olika epoker samt ruinerna efter den stora entren till staden
Paris och Helena vars relation orsakade det trojanska kriget samt den trojanska häst som användes vid inspelningen av filmen Troja med Brad Pitt. Hästen står nu i Canakkale.
Det var naturligtvis intressant att titta på de arkeologiska utgrävningarna av Troja som påbörjades 1875. Man har grävt ut kvarlämningar från nio olika stadsbildningar ovanpå varandra, varav den tidigaste ca 4 000 f kr. Men vi måste tillstå att vi blivit lite mätta på gamla stenhögar.
Nu ser det ut som om blåsvädret kommer att lägga sig i natt och vi planerar därför att imorgon göra en översegling och gå de ca 130 sjömilen till Istanbul i ett svep. Med oss på seglatsen har vi sällskap av ett japanskt par som vi träffade på Limnos och därefter haft gemensamma planer med. Vi ser fram emot att besöka Istanbul på egen köl!
