Marquesas

Ingen rast, ingen ro
Efter drygt sjutton dygn till havs har man behov av att landa, men det var fortsatt högt tempo och inte tid för det ännu.
Eftersom vi kommit till ett nytt land måste vi göra inklarering och ARC-en hjälpte oss med detta. Vi bussades redan nästa morgon till en lyxresort på ön där en agent skulle hjälpa oss med pappersexercisen. Vi var kanske tio båtar med och det tog en stor del av dagen. En liten lunch slank ner också.
På eftermiddagen skulle vi åka till gendarmeriet, där vi skulle få stämpel i passet. Vi tackade dock nej till den happy hour som skulle gå av stapeln senare på kvällen. Vi längtade nog lite till mans efter slafen och en hel natts sömn och efter en enkel måltid på Bijou blev det så.

Ankringsplatsen på Hiva Oa


Lyxresorten där vi klarerade in


Påfyllning i skafferierna
Även om vi hade en hel del kvar i skafferierna behövde vi göra en påfyllning. Det finns två bra butiker på Hiva Oa och vi hittade mycket gott! Maten är lite dyrare här, men något annat vore väl märkligt; vi är ju mitt i South Pacific!
Elisabeth och Roger tog en halvtimmes promenad in till byn för detta ärende och där träffade de Per och Mardy som varit inne och arrangerat sina hemresor. Per som hade mest hemlängtan ordnade ett flyg som gick redan dagen därpå och han missade därför en del av Marquesas. Mardy hade inte fullt lika bråttom utan stannade några dagar till och kunde åka med på den rundtur på ön som vi gjorde några dagar senare.

Stjärnfrukt växer vilt på Hiva Oa


Hemlängtande Per kommunicerar med sin saknade hälft


Rundtur på Hiva Oa
Lyxresorten erbjuder mot betalning en heldags rundtur på Hiva Oa och det var stort intresse för detta. Tre fulla bilar satte iväg längs de smala och krokiga vägarna. Till en början var det anlagda vägar men efter ett litet tag blev det grusvägar – dirt roads - som ibland mest liknade flodfåror.
Huvudattraktionen var att se de olika Tikis som finns runt om på ön. En Tiki är en Gud eller Warrior som kan hjälpa till vid olika slags behov. Det finns t.ex Tikis som skyddar mot sjukdomar, som botar barnlöshet, som ger krigslycka mm. En Tiki är en stenfigur som föreställer en liten dvärgliknande varelse och denna tro härstammar från ca 500 f.kr.
Det finns t.o.m en smiling Tiki, men vad denna hjälper mot är oklart, den kanske hjälper mot dåligt humör! Vi fick se många hänförande utsikter under denna dagstur och bjöds också på en god och trevlig lokal lunch.
Hiva Oa är en bördig ö med mängder av frukter som växer vilt. Guiden skördade några pamplemousse som vi fick med oss hem. Detta är en jättegrapefrukt som är mycket sötare än den vanliga grapefrukten. Den håller sig länge och är därför perfekt vid långa överseglingar.
Guiden berättade vidare att på ön finns det många vildsvin vilka är helt lovliga för vem som helst att skjuta. Vi såg att på många flak på deras jeepar låg det faktiskt skjutvapen. Hönor och tuppar är också vilda och går fridfullt runt överallt. Även dessa kan man alltså nacka till en god middag eller plocka deras ägg till en omelett. Här behöver ingen gå hungrig!

En smiling Tiki och två farliga seglare


En Tiki som botar barnlöshet


Hänförande utsikt från Hiva Oas höjder











Vi poserar tillsammans med Mardy


Pamplemousse - den stora och söta grapefrukten


Våra guider plockar några pamplemousse


Så här stora är de


Tatueringarnas land
Franska Polynesien och kanske speciellt Marquesas har en stark tradition av tatueringar. Efter några år av tillbakagång har det nu blivit populärare än någonsin.
Vi såg många fantasifulla och vackra tatueringar och det hör till undantagen att någon inte är tatuerad.

Tattoo Studios


Här finns det inte mycket plats kvar på kroppen till nya tatueringar


En lite mer diskret variant


Mardy mönstrar av
På kvällen bjöd Elisabeth på avskedsmiddag för Mardy som skulle lämna oss nästa morgon. Han var mycket sugen på att följa med till Tuamoto men han jobbar ju fortfarande och fick därför bita i det sura äpplet.
Efter att Roger dingat in Mardy lämnade vi Hiva Oa och gick till en liten vik på grannön Tahuata. Här finns en vit sandstrand (som vi aldrig gick iland på) och härligt vatten att svalka oss i. Nu var det äntligen dags att pusta ut och det gjorde vi under flera dagar!
Vi pysslade dock lite med Bijou också, men härligt nog var det inga stora saker som hänt henne under den långa passagen från Galapagos till Marquesas. De flesta andra båtar hade skörat segel, fått fall avslitna, fått problem med watermakers mm. Roger upptäckte dock vid en inspektion under Bijou att anoderna på S-drevet var helt bortfrätta efter bara fyra månader. Det återstod endast en bult. Det blev för Roger att ta på dykargrejorna och sätta på nya anoder.
Vi passade också på att lufta en madrass på däck och då den inte var ordentligt säkrad åkte den i vattnet vid en häftig vindby. Det blev till att skölja med rikligt med sötvatten och torka på däck igen – denna gång ordentligt fastsurrad! Det verkar som om det inte blir någon större skada på madrassen.

Efter några dygn här hade vi laddat våra batterier och kände oss redo att fortsätta seglatsen. ARC-en skulle återsamlas på Nuku Hiva några dagar senare och vi tog ett skutt på väg dit via en ankringsnatt på ön Ua Pou. Vi hade valt en skyddad vik på öns västra sida och då vi närmade oss Ua Pou fick vi en hänförande utsikt över ön. Detta är en vulkanö och utseendet är lika dramatiskt som bildandet för länge sedan måste ha varit. Höga pelare reser sig mot himlen och de vulkaniska bergarterna skimrar i olika nyanser.
Vi var båda överens om att detta är den vackraste ö vi någonsin sett.

Vi närmar oss Ua Pou


och ön ser dramatisk ut


Höga berg men också mycket grönska och bördig jord





Kalle får en wahoo på kroken
Då vi närmade oss ankringsplatsen hörde vi över VHF att den unge, danske gasten Kalle på båten le Aum fått ordentligt napp vid fiske och undrade om någon av oss andra båtar kunde säga vilken sort han fångat. Han beskrev den och det var en stor rackare! Han fick svar av några duktiga amerikanare på en annan båt som också hjälpte honom att ta ur den.
Väl vid ankringsplatsen fick vi besked om att komma och hämta vår beskärda del av fångsten eftersom le Aum inte har frys ombord och fångsten var för stor för dem att själv hantera. Vi dingade över och togs emot av Kalle som stoltserade med det som var kvar av den stora Wahoon.
Vi fick mat till tre middagar och det smakade riktigt läckert! Tack, Kalle!

Kalle stoltserar med sin stora fångst


Återsamling i Nuku Hiva
Nåväl, ankringsplatsen var inte fullt så skyddad som vi trott och vi drog vidare redan nästa morgon mot Nuku Hiva. Vi var tyvärr inte uppe i ottan och missade därför, enligt en av de andra båtarna, att ett hundratal delfiner lekt runt vår båt. Mycket delfiner har vi sett, men så stora stim har vi aldrig hört talas om.
Vi fick en härlig sträckbog till Nuku Hiva och njöt av propagandasegling. Här ankrar man i en stor vik på öns sydsida och det var kul att se alla kompisbåtarna i ARC-en omkring oss igen. Här skulle vi återsamlas för lite olika aktiviteter samt middag med prisutdelning för etappen Galapagos – Marquesas.

Ankringsplatsen på södra Nuku Hiva


ARC-en ordnar lokala aktiviteter
Aktiviteterna bestod av en uppvisning i traditionell krigsdans, lokalt hantverk samt provsmakning av exotiska frukter. Dansarna genomförde sitt långa program med stor inlevelse och de såg lite farliga ut.

Traditionell krigsdans


till ackompanjemang av suggestivt trumspel


Lite farliga men också mycket vänliga


Här tillverkas det halsband


och så här fina blev de


Elisabeth poserar med en annan av de vänliga damerna



På nytt handlade vi mat och urvalet var mycket gott i de två butiker som låg bredvid varandra. Vi hittade t.o.m långbröd av typ pumpernickel och tömde hyllan. Vi hittade till Rogers stora förtjusning också Gordon´s Dry Gin och Tonic Water! Eftersom det var osedvanligt dyrt köpte vi bara det vi behövde för vårt (läs Rogers) omedelbara behov.
I den lilla verksamheten Yacht Services kunde en seglare långt hemifrån få hjälp med det mesta av sina behov. Här satt Roger många timmar för att lägga ut det förra blogginlägget. Nätet var alltså LÅNGSAMT, men det var trots allt ett nät. Som väl var använde vi oss inte av deras laundry service. Det visade sig nämligen att de fullständigt blandat ihop tvätten för alla de som hoppats på att få sina kläder rena tillbaka.
Middagen bjöd också på krigsdans och även dessa dansare såg skräckinjagande ut. Så var det då äntligen dags för prisutdelning och Elisabeth och Roger fick kliva fram för att ta emot första priset igen. Så här långt har vi placerat oss 1, 1, 2, 1 och vi antar att de andra båtarna är ganska trötta på att ha oss med i tävlingen.
På nytt vann vi både vår klass samt hade den bästa totala justerade tiden av alla klasser.

Förstapristagare i etappen Galapagos - Marquesas


Alternativa priser
Det delades också ut priser för annat än placeringar i tävlingen. Priset för rådigaste räddningsinsats gick till skepparen Freddie på s/y Lunatics för en ganska dråplig händelse. Under segling hände något på fördäck som föranledde att Freddie´s gast rusade fram och öppnade luckan på fördäck. Han böjde sig ner för att ta upp något därur samtidigt som en våg sköljde över honom. Livvästen löste ut och låste fast honom med huvudet nere i luckan!!!!
Freddie skyndade fram och försökte förgäves dra loss sin gast och var till slut tvungen att punktera hans livväst med däckskniven vid masten.

Tillbaks till Ua Pou
Nu skulle det bli fri segling i drygt en månad genom Tuamoto och vidare till Tahiti. Vi skulle bara åka in och handla lite färsk frukt och grönsaker innan vi gav oss iväg. Men attans, marknaden var stängd pga påsk och vi blev lite häpna. Men, vi skulle säkert hitta sådant på Ua Pou som vi skulle besöka igen före vårt skutt till Tuamoto.
Vi skulle alltså besöka ön Ua Pou igen för att hälsa på aläktingar till goda vänner. Vår vän Francoise på Lazy Jack har en bror som gift sig med Lea, en kvinna från Ua Pou, och tagit henne till Frankrike. Francoise tipsade oss om att vi skulle bli väl mottagna om vi besökte hennes familj och det ville vi ju inte missa.
Vi ankrade upp med två ankare innanför vågbrytaren på öns norra hamn och tog en promenad in till byn. Vi gick längs en sandstrand där det var fullt med badande barn och familjer samt ett stort hus som inhyste en roddklubb! Roddarna körde sitt eftermiddagspass då vi lade till. Den lilla byn såg välmående ut och vi såg fram emot att utforska den djupare dagen därpå.

Ett gäng roddare ute på sitt träningspass


Hemma hos släkt till vänner
Nästa dag gick vi iland för att försöka hitta en grönsaksmarknad eller öppen affär och till slut hittade vi en affär som var öppen. Där hittade vi potatis och lök, men dessvärre ingen frukt.
Vi tog kontakt med Lea´s syster Justine som genast kom och hämtade oss med sin jeepliknande bil. Med i bilen var också hennes dotter Priscilla och vi åkte hem till hennes hus där vi länge satt och pratade.
Det var påsk och vi fick klart för oss att det skulle bli påskmässa i byns fina kyrka. Vi ville naturligtvis vara med om en katolsk påskmässa och var varmt välkomna att komma med.
”Jag hämtar er vid bryggan ikväll”, sa Justine.
”Men först måste ni få lite frukt med er till båten”, sa hon.
”Perfekt”, sa vi.
”Vår frukt är helt slut”.
Så försvann Priscilla en stund och kom senare tillbaka med flera plastkassar fulla med mango, pamplemousse, guava, pomme citron samt slutligen en hel bananstock. Långt mycket mer än vad vi skulle kunna hinna äta innan det skulle vara övermoget.
Så löste det sig då också med frukten. Lite tur måste man ju ha!

Priscilla plockar frukt till oss


Katolsk påskmässa på Ua Pou
På vägen tillbaka till Bijou såg vi att några andra båtar i ARC-en ankrat upp och vi delade med oss av våra gåvor.
Senare på kvällen blev vi upphämtade av Justine för transport till kyrkan. Det var nu mörkt och folk samlades utanför kyrkan. Innan man kunde gå in skulle en liten brasa tändas och prästen skulle läsa några rader. Därefter tände många sina medhavda ljus och man gick in i kyrkan. Mycket stämningsfullt och högtidligt var det.
Därefter följde en nästan tre timmar lång påskmässa med en blandning av bibelläsning och sång. Bibelläsningen var ibland på marquesiska och ibland på franska. Sången var i stämmor samt kraftfull och ljuvlig och hela församlingen stämde in.
Efter mässan kändes det ändå ganska skönt att promenera tillbaka till Bijou för att sitta lite mjukt och äta något gott.

Kyrkan på Ua Pou


Pyntat för påskmässa


Fullsatt kyrka med bibelläsning och härlig sång


Petanque med picnic
Inte nog med detta! Justine frågade oss under dagen hur länge vi hade tänkt stanna på Ua Pou och vi svarade att vi förmodligen skulle gå nästa morgon.
”Så synd”, sa Justine. ”Då missar ni ju vår traditionella petanque med picnic imorgon eftermiddag”!
”Vi är väl inte sämre än att vi kan ändra oss”, sa vi i kör.
Elisabeth ville gärna bjuda på något svenskt och stekte därför köttbullar en messe samt gjorde ugnspannkaka. Det blev mycket väl mottaget och ett av Justines barnbarn blev så förtjust i köttbullarna att han till slut hade tömt hela skålen!
Man lottades ihop i lag och spelade med ett regelverk som var obekant för Roger, men det var nog inte enda anledningen till att Rogers lag hela tiden blev utslaget direkt. Men lagkamraterna tog det med jämnmod och var trevliga ändå.

Ugnspannkaka och köttbullar till picnicen


Petanquespelet startar


Stora och små deltar


Roger spelar koncentrerat, dock utan framgång


Prispengarna förvaras i ett hål i ett träd


Så var det då dags att segla de ca 500 NM till Tuamoto. Mer om det i nästa inlägg.