söndag 9 april 2017

St Lucia - Grenada 12/3 - 9/4

Installation av SSB
Senast vi hörde av oss låg vi i Rodney Bay Marina för att installera en LF/HF-radio, eller Single Sideband radio – SSB – som vi säger i seglingskretsar. Denna använder man för att tala med andra fartyg eller kustradiostationer då avståndet är för långt för VHF-radion. Under riktigt bra förhållanden kan man nå runt hela jordklotet och det talas ibland om att ens egen sändning kan störa efter att ha gått varvet runt.
Vi hade förberett oss noga och beställt allting i god tid och Regis´ Electronics skötte sin del av avtalet genom att ha grejerna på plats samt en installatör – Vincent – på plats i rätt tid.
Vincent hade en STOR låda med sig till Bijou och Roger försökte skämta till det genom att fråga om det var en julklapp till oss.
”Inte från mig i alla fall”, sa Vincent och såg lite besvärad ut.
”Vilka människor jag måste träffa!”, såg han ut att tänka.
Först ville Vincent veta var vi ville ha alla instrument installerade och vi funderade och diskuterade.
”Hur har ni tänkt er strömförsörjningen?”, frågade Vincent.
”Jag hade tänkt att SSB-n skulle dela startbatteriet till elverket”, sa Roger.
Nu tappade Vincent sina ansiktsdrag och gjorde klart att det var en mycket dålig idé.
”OK”, sa Roger, ”då kopplar vi det till servicebatterierna”. Men eftersom våra servicebatterier har 24V spänning skulle vi då behöva en transformator till 12V som klarar 30 Ampére.
”Sådana har vi inte på lager”, sa Vincent och Roger kände sig håglös för en stund. En koll hos Island Water World gav inget napp heller.
”Fasen också”, tänkte Roger, ”vad gör vi nu?” Närmsta stället där en sådan transformator skulle kunna hittas var i Le Marin på Martinique.
”Men…..”, tänkte Roger, ”är inte Marco och Béné just nu i Le Marin och på väg söderut?” Ett telefonsamtal bekräftade detta och dagen efter kunde vi ta dingen ut till ankringsplatsen och möta Pegase Rider med deras värdefulla leverans.
Snyggt jobbat av Marco som just var på väg att kasta loss då jag ringde och som hittade transformatorn i den tredje butiken han var och frågade. De fick sin belöning några dagar senare på en bar i Bequia.
SSB-installationen gick smärtfritt och vi har nu en 8 m hög antenn i aktern samt ytterligare några ”lådor” i garderoberna. Jaja, kläderna får väl plats nån annan stans! Nu ska vi bara lära oss att hantera den också.
Vincent visade sig vara en både duktig och trevlig person med mycket glimt i ögonen. Eftersom vårt utrymme var begränsat fick han använda all sin kreativitet för att hitta platser för installationerna. Och det behövdes en gubbe till som limmade träplattor som underlag på olika ställen samt gjorde håltagningar. Denna gubbe dök upp med sin dinge och knackade plötsligt på skrovet och Vincent introducerade honom som följer:
”This is Sean, my Precision Engineer”. Och visst gjorde Sean precisionsinstallationer!

Denna säsong har vi varit ganska ambitiösa med långpromenader. Det är skönt att sträcka på benen och kanske få upp pulsen efter mycket stillasittande på Bijou. Även här i Rodney Bay fick vi tillfälle att röra på benen. Vi tog cyklarna bort till Pigeon Island och vandrade och småklättrade sedan ända upp på toppen av berget vid Rodney´s fästning. Här hade den gamle amiralen bra koll på sina hatade franska antagonister. Utsikten är fantastisk.

Utsikt över Rodney Bay från Pigeon Island      Ruiner efter logementsbyggnad



Just då vi nått toppen såg vi ”Star Clipper” – ett 115 m långt klassiskt segelfartyg som används som kryssningsfartyg – glida in och släppa sitt ankare i Rodney Bay.


Star Clipper angör Rodney Bay


Känt folk på stan
Då vi var hos Regis´Electronics för att betala för SSB-installationen blev vi tilltalade av en svensk man framför oss i kön.
”Men det är ju du!”, sa Roger. ”Vi har läst flera av dina böcker och artiklar”.
”Så kan det nog vara”, svarade mannen som visade sig vara den välkände långseglaren Lars Hässler.
Vi gick senare bort till bryggan där hans båt Jennifer låg. Lars har varit ute och långseglat många år och skrivit ett antal böcker om sina äventyr. Just nu hade han sex personer ombord som paying crew och kosan var ställd mot Medelhavet.
På hans fråga om våra seglingsplaner svarade vi att vi skulle ut i Pacific nästa år och han uttryckte sin avundsjuka.
”Även om jag gjort det flera gånger får man aldrig nog”, sa Lars. Vi fick mycket tips om utrustning och annat och det var trevligt att språkas med honom.

Långseglarlegendaren Lars Hässler i städtagen


Tillgång till internet
Innan vi seglade över Atlanten var vi mycket upptagna med funderingar runt hur man kommer åt internet i Karibien. Med facit i hand kan vi säga att vi haft tillgång till internet nästan hela tiden.
På många av öarna kan man köpa SIM-kort från Digicel som är den stora leverantören. På andra ställen har vi kunnat fånga upp wifi-nät med vår wifi-booster.
Utvecklingen har på vissa ställen tagit flera steg framåt i ett kliv och där kan man lätt köpa SIM-kort, men mat kan man inte hitta. Detta gäller t ex i Abraham´s Bay på Bahamas och Ile a Vache på Haiti. Märkligt!
Just nu har vi abonnerat på Cruiser´s net som fungerar hyfsat bra på Grenada med tillhörande öar. Vidare hittar man ibland bra internetcaféer som exempelvis Maria´s Café i Bequia.
Nästa längre stopp blev just i Bequia som vi tycker är en mysig plats. På Marias café hängde vi varje förmiddag och utförde administrativa uppgifter samt facetimade med barnen.

Regnbågen visade upp sig utanför Rodney Bay Det finns ståtliga hus också i Bequia


Den lokala Pizza Hut verksamheten i Bequia     och här kommer den mobila dieselmacken


Lobster i Tobago Cays
Ett av nyckelorden denna säsong har varit återseenden. Vi har ju rört oss i bekanta vatten och kommit tillbaka till platser vi tidigare varit på men även hittat nya platser på ”gamla” öar. Det är spännande att utforska nya platser men det är också njutningsbart att komma tillbaka till platser man känner till.
Vi känner att vi haft en bra mix denna säsong. Nästa säsong blir det ju rakt ut i det okända!
Tobago Cays är ett måste på vägen söderut och en favorit i repris blev lobsterbarbecue på stranden. Nu är det säkert 6-8 olika små företagare som raggar kunder på dagarna och grillar på kvällarna. Men det är fortfarande en vacker upplevelse och smakar fantastiskt gott.

Boatboysen med sina fräcka båtar lockar till lobsterbarbecue på kvällen


Det var dock ovanligt rulligt och vi låg endast ett par nätter där innan vi flydde till Chattham Bay som är väldigt bra skyddat.
Genast då vi angjorde viken blev vi uppvaktade av en ”boat-boy” som ville sälja fisk samt boka in oss på en middag på hans restaurang på kvällen. Eftersom vi inte lyckats fånga någon egen fisk under de senaste seglatserna köpte vi en halv tonfisk av honom. Han skar upp kotletterna på sitt rufftak. Färskare fisk än så är svårt att få. Och den smakade mumma tillsammans med potatismos, tartarsås och små ärtor.

Tonfisken kotletteras


Utsikt mot Chattham Bay


Solnedgång över Chattham Bay, Union Island


Långpromenad till Ashton - en liten håla
Även här passade vi på att ta långpromenader. Det är ju inte möjligt på alla öar.
Vi besökte Ashton som är en sovstad till Clifton - där hände inte mycket - men vi hittade lite grönsaker.
Det fanns en läkarmottagning med en lustig uppdelning med behandling av specificerade åkommor per dag under veckan. Det gäller att få rätt sjukdom på rätt dag!

Sjukmottagningen i Ashton


Petite St Vincent
Vår absoluta favorit i de här trakterna är PSV – Petite Saint Vincent. Kristallklart vatten innanför rev och fin snorkling. På den lilla sandön Mopion har placerats ett parasoll som på kartan heter Engagement Umbrella, vilket inbjuder till kärlekslöften. Ja, vi har ju bytt ringar för länge sedan, men kärlekslöften kan man ju ge hela livet!

Elisabeth under Engagement Umbrella på Mopion


Klart vatten ute vid reven vid Mopion



Själva PSV är privat, men man är välkommen in att äta på deras fina restaurant. Tyvärr missade vi deras omtalade fredagsbuffé. Vi dingade över till Petite Martinique – som tillhör Grenada, men myndigheterna kollar inte in/utcheckning så noga – och där fick vi en lång promenad igen.

Google Earthbild som visar reven vid PSV och Petite Martinique 


Publikt wifi-nät
Här finns det publikt wifi-nät som vi fångade upp med vår wifi-booster. Vilken lyx att kunna streama Mästarnas Mästare och Skavlan i båten!

TV-kväll i kajutan


Snabbkurs på SSB
I Tyrrel Bay på Carriacou träffade vi svenska Gunilla och brittiske Tony på katamaranen Katarina. De hade seglat med World ARC från Australien och vi hade genast mycket att prata om.
Gunilla var en hejare på SSB så hon gav oss en snabbkurs och vi hade även möjlighet att testa vår SSB mot den i deras båt. Det lät riktigt bra och även nästa dag, då vi var sextio sjömil från varandra fungerade det som det skulle. Det verkar inte vara så besvärligt som vi dittills trott; vi ska nog kunna lära oss detta också med lite studier och övningar.
Det är otroligt lätt att lära känna nya människor på havet. Det räcker med att heja på någon så blir man genast ombordbjuden på nåt att dricka och det finns alltid massor att prata om. Vi har ju alla samma stora intresse. Denna säsongen har vi gjort nya bekantskaper från hela världen: Australien, Storbritannien, Frankrike, USA och många svenskar. Man byter alltid visitkort med varandra och vi samlar alla för framtida kontakter. Man vet ju inte när man stöter på varandra på havet igen.
Vi fick en fantastiskt fin ”sista” segling – slör i 10 m/s - ner till Grenada och St Georges. Det är bättre att handla mat där och vi har funnit priserna på reservdelar och båtprylar på Island Water World mer fördelaktiga än hos Budget Marine i Prickly Bay. Det är en hel del som skall inhandlas inför nästa säsong och det är bäst att passa på då man hittar något av allt på våra listor.
I skrivande stund ligger vi i Prickly Bay – också det ett kärt återseende - där vi ska iordningställa Bijou för upptagning. Vi kommer aldrig att glömma då vi för tre år sedan, efter sex dygn till havs, utan fungerande motor la till för segel här. Denna sommar ska vi ta upp på Clark´s Court Marina som har gott rykte bland alla yachtisar.

Hos frukthandlaren i Clifton, Union Island


Grönskande hus i Carriacou


Maltesian Falcon utanför Grenada


De vinddrivna tu önskar en trevlig sommar

lördag 11 mars 2017

Martinique - Rodney Bay 18/2 - 11/3

Installationer i Le Marin, Martinique
Huvudanledningen till att vi var i Le Marin, Martinique var för att göra vissa installationer. Le Marin är kanske det bästa stället i Karibien för sådant och det ligger shipchandlers i parti och minut här.
Man kan gå in och över disk köpa en ny inombordsmotor av märkena Yanmar och Volvo Penta och få omgående installation. Vi hoppas slippa använda oss av den höga servicenivån…
Vi uppsökte Caraibe Marine och pratade med Mathieu som omgående gav oss offert på nytt ankarspel, reservautopilot samt installation av den VHF vi själva hade med oss.
Vi har bestämt oss för att ha en extra autopilot som är helt oberoende av huvudautopiloten. Anledningen till detta är att vi nästa säsong ska segla ut genom Panamakanalen och via Galapagos och Franska Polynesien ta oss till Nya Zeeland. Vissa av etapperna är riktigt långa – ca tre veckor non-stop – och det skulle vara riktigt jobbigt att behöva handstyra då på grund av att autopiloten lagt av. Marco och Béné erfor detta under seglingen över Atlanten och de har nu också en extra autopilot.
Vi accepterade Mathieus offert och de drog igång jobbet nästa dag. Nu skulle det bli kabeldragningar mellan aktern och navigationsplatsen, så båda akterhytterna fick röjas ut.
Vi levde i ett kaos de 3-4 dagar installationen pågick; vi hade 3-4 man ombord hela tiden.

Det blev rörigt i båten under installationerna


Nya franska svordomar lärde vi oss
Vi är mycket nöjda med jobbet även om det verkade som om Mathieu inte var lika nöjd. Installationen av VHF-en tog mycket längre tid än han bedömt och han svor som en borstbindare vid varje liten motgång. Hans humör var mycket volatilt, men han avslutade jobbet på ett förstklassigt sätt.
Det kändes underbart att få lämna Le Marin för att gå ut och lägga oss i St Anne som ligger strax utanför infarten till Le Marin. Här kan man bada samt gå i land och röra på benen. Vi tog en långpromenad och som belöning fick vi en vacker solnedgång.

Härlig skogspromenad i St Anne                           med vacker solnedgång


Sightseeing på Martinique
Vi har många gånger varit på Martinique, men aldrig utforskat ön ordentligt. Detta skulle ske nu och morgonen efter seglade vi till Anse Mitan som ligger i samma bukt som huvudstaden Fort de France, fast mittemot.
Vi hade hört att det skulle vara Carnaval i Fort de France och från Anse Mitan går det färjor till Fort de France varje timma. Timingen var perfekt!
Sagt och gjort! Vi tog färjan över och spenderade en eftermiddag och kväll där. Karnevalen var pga Mardi Gras – motsvarigheten till vår fettisdag – men här festar man rejält i fem dagar med karnevalståg varje dag. Och tågen höll på i mer än två timmar. (Det var så länge vi orkade titta på).
Uppslutningen till karnevalstågen var enorm. Det verkade som om det var man ur huse för att vara med. Det var verkligen karnevalsstämning och folk hade spökat ut sig i diverse färggranna attiraljer.
Vi lyckades shoppa var sin guldglittrig hatt för att kunna smälta in i sammanhanget.

De vinddrivna utsmyckade för Carnaval


Bildkavalkad från Le Carnaval i Fort de France


Bibliotek från Paris
Vi utforskade också staden och fick då syn på en biblioteksbyggnad som väckte vår uppmärksamhet. Det visade sig efteråt att den ursprungligen uppförts till Världsutställningen i Paris 1889 och därefter nedmonterats och fraktats hit där den nu ståtar i all sin prakt.
Vi hann dock inte utforska de 130.000 böcker som lär finnas där.

Det praktfulla biblioteket i Fort de France         Lustigt namn på en fransk resto


Marco och Béné kommer till Anse Mitan
Efter att ha tagit oss tillbaka med färjan till Bijou var vi ganska trötta och stupade i säng. Vi hade kontakt med Marco och Béne på Pegase Rider och de var på väg från Dominica till Martinique och dök upp dagen efter. Det blev en drink i vår båt och därefter middag i land. Det är käckt med franska vänner för de känner till omgivningarna här och kan lotsa oss till bra restauranger.
En dag låg vi tre båtar från Göteborg i viken; Barbasol som seglat över denna säsong samt ett äldre par (80+) som var live-aboards på en liten katamaran. De hade lämnat fäderneslandet för att njuta av Karibien på ålderns höst. När vi pratat en stund visade det sig att de kom från Kring Alles Väg i Lerum! Världen är liten.
Vi hyrde bil och gav oss iväg på äventyr och passerade Martiniques enda golfbana som vi blev nyfikna på.
”Hur mycket är greenfeen?” frågade vi.
”Noll”, blev svaret.
”Varför då?”
”Greenerna är så dåliga.”
”Ok, kan vi hyra klubbor?”
”Javisst, 11 euro för ett halvset, men drivingranchen är stängd.”
”Varför då?”
”Vi har inga bollar!!”
Så det blev ingen golfrunda denna gång. Vi åkte däremot och besökte ett av de sju romdestillerierna på ön och fick en högst personlig guidning och några flaskor med oss hem.

Sockerrören odlas, skördas, krossas, jäses och destilleras till rom


Vi fick en personlig guidning på destilleriet och köpte med oss hem några flaskor


Allt var stängt under Le Carnaval
Vi hade lite andra ärenden;
handla hos en rekommenderad ”boucherie” som styckar och fryser lagom portioner. Aj, där var det stängt.
Storhandla på Carrefour. Aj, där var det stängt.
Köpa mera internettid hos Digicel. Aj, där var det stängt.
Det är bara ”le Carnaval” som får fokus dessa dagar. Tur att vi skulle ha bilen någon dag till!
Nästa dag var Carrefour öppet på förmiddagen och vi spenderade flera timmar där. Det känns så märkligt med detta Carrefour som har identiskt upplägg jämfört med i Frankrike, men personal och kunder ser helt annorlunda ut, både vad gäller hudfärg och utseende. Vi var i kraftig minoritet.
Detsamma gäller för övrigt hela Martinique, förutom i Le Marin där det mest är blekansikten man träffar. Men Le Marin är ju egentligen ett eget litet samhälle fokuserat på segling och allt vad som där tillhör.
Vi fick åka två vändor med dingen för att få med oss allt vi hittat på Carrefour, så då blev kyl, frys och skafferier fyllda! Vi hittade till vår stora glädje lagrad comtéost och köpte ett par rejäla bitar. Men man kan inte direkt säga att det var billigt där…

Sockerrör och bananer
Martinique fokuserar på odling av sockerrör som förädlas till rom samt bananer som exporteras till Europa – huvudsakligen till Frankrike. Då vi är i Frankrike köper vi alltid av dessa bananer som är söta och goda.
För att lära oss lite mer om bananodling i Martinique besökte vi ett bananmuseum (!) på östra sidan av ön – Musée de la Banane. Vi började med en lunch och det var uppenbart vad de sysslade med här. Vi började med en banandrink (inte Roger som körde bil) och därefter åt vi grillad kyckling med banangratäng, bananmos och bananchips. Det smakade utmärkt men blev kanske lite enahanda. Men kul var det!
I muséet lärde vi oss mycket om hur bananen kommit från Fjärran Östern för mycket länge sedan och av Columbus introducerades i Karibien. Denne Columbus måste ha varit en mycket ambitiös person. Därefter tog vi en promenad i deras bananplantage och beskådade några av alla de tusen olika arter av bananer som existerar, varav 300 är ätbara.

Info om bananens innehåll                Den lilla museiplantagen


Så här växer bananen        En röd variant med uppåtväxande frukter


Caravelle Peninsula
På denna sida av Martinique finns också en halvö – Caravelle Peninsula – som vi tyckte lät intressant och besökte. Längst ut på halvön ligger ruinerna av ett gammalt slott – Château Dubuc – som man når med apostlahästarna.
Det var mäktigt att se Atlanten vräka sina vågor mot östra sidan av ön.

Château Dubuc


Atlanten dundrar in med sina vågor


Men fiskarna trotsar dess faror


Longstaying
Denna säsong har vi lärt oss att uppskatta att stanna lite längre på varje plats. Tidigare har vi varit mer rastlösa och tyckt att det räckt med en eller två nätter.
I Anse Mitan låg vi drygt en vecka och mådde bra. Man har alltid något att pyssla med ombord och man kommer in i en annan lunk. Att det blev så länge här berodde delvis på att det blåste småspik, att vi låg bra och inte ville flytta på oss.
En av arbetsuppgifterna här var att göra ren vattenlinjen som fått beväxning av allt stillaliggande…

Downtown Anse Mitan                                            Vattenlinjen får sig en omgång


Pegase Rider får bra ankarfäste
Vinden la sig till slut och både vi och Pegase Rider skulle segla till något nytt ställe. Eftersom Marco är extremt morgonpigg var det Pegase Rider som tog upp ankaret först. Vi satt fortfarande och njöt av frukostkaffet.
Men, vad är det som händer?! Marco och Béné brukar ju alltid ha problem med sitt ankarfäste men nu verkade det sitta bergfast i botten. Roger simmade över och dök ner men såg ingenting speciellt på botten.
Efter diverse olika sätt att försöka få upp ankaret kontaktade Marco en dykare och hade turen att hitta ett gäng som just var på väg ut för lite nöjesdykning. Efter fem minuter var Marco loss.
Det visade sig vara en kätting som var spänd längs botten och som jag inte såg då jag fridök ner till 8-10 m.

Marco och Béné får dykarassistans för att få upp ankaret



Vi kom så småningom iväg också
och hamnade på nytt i St Anne. Där skulle vi checka ut från Martinique för att segla till Rodney Bay, St Lucia nästa morgon.

Rocher du Diamant


Delfinassistans under härlig segling
Vi fick för ovanlighetens skull halvvind och ca 10 m/s sann vind och blåste ner till Rodney Bay på nolltid. Vågorna var höga men Bijou gick stabilt. Vi passade också på att prova vår reservautopilot som fungerade perfekt. Elisabeth tyckte till och med att den styr bättre än huvudautopiloten. Till vår glädje fick vi besök av ett helt gäng delfiner, det var ett tag sen.

Delfinbesök under seglatsen                                 Höga vågor - lägg märke till segelbåten


Hårda prövningar i Rodney Bay Marina
Vårt huvudärende i Rodney Bay var att installera SSB-radio och vi hade beställt utrustningen och jobbet av Regis´ Electronics. Denna installation är också ämnad för vår färd över Pacific. Det är mycket att tänka på inför detta äventyr!
Det skulle börja blåsa ordentligt igen under ca en vecka och vi hade bokat plats i Rodney Bay Marina för att få skydd några dagar före installationen. Ibland är det skönt med tillgång till landström och vatten ur en kran, även om vår egen försörjning av el och vatten funkar utmärkt nu för tiden.
Då vi lagt till vid vår plats i marinan sa Elisabeth:
”Jag fick just en strålande idé!” Roger undrade lite misstänksamt vad detta kunde vara.
”Vi kan ta fram cyklarna så att vi lätt kan ta oss till stranden eller för att handla”, sa hustrun. Cyklarna låg väl instuvade i babords akterkoj tillsammans med några segel, resväskor och mycket annat. Där har de legat sedan våren 2013.
”Jättebra idé”, sa Roger som insett att det var meningslöst att krångla.
”Jag kan ta fram dem, montera dem, pumpa upp däcken, smörja kedjorna och så får vi se hur det funkar”, sa Roger och skred genast till verket.

Cyklarna kom fram och det gick ganska lätt att montera dem. Men var är cykelpumparna? (En till varje cykel). Vi hittade dem till slut och det gick bra att få upp trycket i slangarna. Jag tappade en liten sprint i vattnet under pumpningen, men det spelade ingen roll.
Nu var det bara att vända cykeln om och ställa den på sadeln och styret, men vänta, jag måste ju hämta mitt Corrosion-X för att lea upp och smörja kedjan. Då jag kom tillbaka från båten sa en man som stod på bryggan och talade i telefon att det lät som om något plaskade i vattnet.
”Det är lugnt”, sa Roger,
”Det var bara en sprint som jag tappade och den kan jag ersätta med en liten bult”.
”Ok”, sa mannen och fortsatte prata i sin telefon.

Då plötsligt upptäckte Roger att den upp-och-nervända cykeln saknades. Var det cykeln som åkt i plurret?! Hur ska jag kunna förklara detta för Elisabeth, tänkte Roger, men kunde samtidigt inte hålla sig för skratt. Elisabeth tittade länge på Roger och skakade lätt på huvudet.
”Nu får vi ta upp cykeln”, sa Elisabeth bestämt.
”Det går inte”, sa Roger som var lite halvnöjd med att ha blivit av med cykeln.
”Hur djupt är det?”, sa Elisabeth.
”Två och en halv meter”, sa Roger som plötsligt kände en oro för att Elisabeth skulle kräva att han dök ner i det ogenomsiktliga vattnet. Roger tog fram den långa båtshaken men nådde inte botten.
”Jaja, inget att göra”, sa Roger samtidigt som Elisabeth kom med ankaret till dingen med lina. Efter två minuter var cykeln uppe på bryggan igen och efter avspolning var den som ny (nåja) igen.
Envishet och kreativitet var orden för dagen. Och som om det inte räckte slaktade Elisabeth av en chanslös Roger i Go på kvällen. Suck!!
Livet är hårt för en sjöman i Karibien.

Cykelmekanikern Roger pumpar cyklar


Duktig och färggrann trubadur på stranden


Swedish Fish hittade vi i supermarketen