Saturday, 8 September 2018

Yasawa 16/8 - 8/9

Tillbaka på Fiji
Efter sex veckors ”semester” hemma i Sverige var vi tillbaka på Fiji, redo att fortsätta utforska det spännande och vackra landet. Men först skulle vi rengöra Bijou som stått med kölen i marken på land och blivit riktigt nerdammad. Vi passade också på att låta Mohammed på Baobab Marina byta två avstängningsventiler till skrovgenomföringar; vi bytte till plast som ska vara mer hållbart.
Vi fick dessutom äntligen monterat en ny feed pump till watermakern, och voila, nu kan vi äntligen producera vårt eget goda vatten igen!
Efter att ha bunkrat mat för några veckor och diesel gav vi oss iväg mot Yasawa Islands. Yasawa Islands är en ögrupp i nordvästra hörnet av Fiji och består av ett tjugotal öar. Avståndet från norra till södra ändan är ca 80 km och det finns lokala byar på de flesta av öarna.

Bijou tankad och redo för avfärd


Yasawa är fullt med korallrevsbankar
Fiji i allmänhet och Yasawa i synnerhet är mycket svårnavigerat. Det finns stora korallrev lite var som helst och Navionics sjökort stämmer väldigt dåligt och går inte att lita på. Man kan istället välja att navigera efter spår som andra båtar gjort eller efter satellitbilder överlagrade i Open CPN eller t.ex iSailor. På satellitbilderna ser man tydligt var det grundar upp.
Vi hade fått både spår och satellitbilder från kompisbåtar i WARC och kände oss beredda att ge oss ut bland korallbankarna. Det är bra hjälpmedel att ha när sjön bryter runt omkring oss. Utan dessa hjälpmedel hade vi aldrig vågat ge oss ut i Yasawa!

Sjön bryter här och var och ofta, vilket gör det svårnavigerat


Mest södra ön - Vanua Levu - en rullig upplevelse
Vi startade med en liten ögrupp i södra Yasawa Islands som heter Vanua Levu och som var skyddad för ostliga och södra vindar, men det gick in svall från nord, så det blev väldigt rulligt det första dygnet. Det kraftiga svallet plus mycket korallrev gjorde det äventyrligt att gå i land på de fina sandstränderna och vi såg en dinge med åtta personer som kapsejsade då de trots allt gjorde ett försök. Vi hittade till slut en liten rutt in till land mot den östra ön där vi kunde landstiga och få en liten promenad.
Det blåste ganska mycket de närmsta dagarna och vi låg kvar och vilade ut efter vår långa flygresa med ihållande jetlag.

Utsikt från vår bay i Vanua Levu då svallet lagt sig och vi kunde gå i land


Octopus Resort - ett yacht-friendly ställe
I Yasawa Islands finns det många resorts och tio sjömil norrut på ön Waya ankrade vi upp i en trevlig vik utanför Octopus Resort. Detta sades vara en yacht-friendly resort, dvs vi var välkomna att njuta av deras luncher och middagar. Så gjorde vi också och blev serverade en läcker fish-and-chips av färsk mahi-mahi. Det var annat än de man blev serverade i England i vår ungdom!

Octopus Resort - ett litet paradis för utarbetade västerlänningar


Ett lyxigt ställe att ladda batterierna på


Ville gästerna göra aktiviteter fanns det gott om sådana


Nya turister skeppas till resorten


Vi träffar Loupan igen
Vi fick mailkontakt med våra kompisar på Loupan som visade sig ligga och trycka på ön norr om oss. Dagen efter sammanstrålade vi på Wayas norra sida som har bra skydd mot den front med regnväder och kraftiga vindar som var i antågande söderifrån och drabbade oss på väg dit.
Det blev gemensam middag i vår sittbrunn och vi hade mycket att berätta för varandra om vad som hänt sedan sist.

En av de mest mytomspunna aktiviteter man kan företa sig i Yasawa är att bege sig till en liten grund passage vid ön Naviti och simma med Manta Rays. Varje morgon/förmiddag då strömmarna är lämpliga kommer mantorna dit och simmar i cirkelrörelser och låter plankton strömma in i sina öppna käftar. Samtidigt är detta en ”cleaning station” för mantorna, där putsarfiskar sätter sig på deras undersida och äter parasiter.
Det är ett populärt nöje bland turister att beskåda detta, men mantorna är helt oblyga och bryr sig inte om alla snorklande människor. Den dagen vi var där hade vi turen att se flera mantor i aktion och några var väldigt närgångna, men helt harmlösa. De var dock respektingivande med sina 2-3 meter mellan vingspetsarna!

På undersidan av mantan ser man putsarfiskarna som äter upp parasiterna


Mantorna simmar i cirkelrörelser och silar plankton 


Det finns andra fiskar som är intresserade av ett skrovmål på plankton


Barbeque på stranden
Vi låg på Naviti tillsammans med flera andra båtar uppankrade i en härlig vik med en fin sandstrand. På kvällen ordnade några av båtarna en brasa i land och bjöd in alla på grillkväll. Det var folk från Nya Zealand, Australien och Sydafrika och vi fick snabbt bra kontakt med allihopa.
Tillsammans med Loupan var vi två svenska båtar; det är inte ofta vi träffar på landsfränder i Pacific.

Besättningarna på Loupan och Bijou


Mysig kväll vid brasan


Långpromenad i Blue Lagoon
Nästa anhalt på väg norrut är Blue Lagoon på ön Waya Seva som också ligger nära en resort, inte fullt lika yacht-friendly som Octopus Resort, men inte långt ifrån. Inne på resorten finns en liten mataffär där man också kan beställa frukt och grönsaker för leverans dagen därpå. Och det som levereras kommer direkt plockat från odlingarna!
Underbart att få lite frukt och grönt igen efter någon vecka ute till havs!

Man odlar flitigt i Yasawa


Vi kunde köpa hemodlad ananas


Besök på tehus
Vi hade en väldigt aktiv dag i Blue Lagoon. Först tog vi en långpromenad och följde en stig över ön och hamnade till slut vid ett litet hus där Lo och hennes far bodde. Fadern var 82 år och äldste person i släkten som öns befolkning till nittio procent bestod av.
Dottern drev ett tehus, där vi blev serverade ett läskande citronbladsté med hemmabakta donuts. Det fick utgöra lunch denna dag; kaloriinnehållet var säkert tillräckligt även om man kan diskutera näringsinnehållet.

Utsikt över Blue Lagoon


De vinddrivna för omväxlings skull i land


Man ser hur korallreven ligger och lurar ute i bayen


Innehavaren av Lo´s Teahouse på sin altan


Tehuset interiört


...och exteriört


Donation Dinner
På kvällen var vi inbjudna till donation dinner hemma hos en lokal familj på en närliggande ö. De flesta andra båtarna i Blue Lagoon var också där och på nytt fick vi möjlighet att lära känna andra seglare från hela världen. Maten var varierad och god - kyckling, fisk, pumpa, rotfrukter, spenat mm – och vi kände oss välkomna.
Det var byns kvinnor som stod för insamlingen. Varje kvinna hade till uppgift att samla in 300 Fijidollars (ca 1200 sek) för att finansiera byggandet av kommunala hus/anläggningar. Nästa år var det männen som utmanades till detsamma.
Det finns många företagsamma fijianer.

Middagen dukades upp på en matta på golvet


...och det tvååriga barnet var mäkta intresserad av smartphones


Valvaka i Vuda Marina
Vi passade på att segla tillbaka till huvudön Viti Levu och gå in och lägga oss i Saweni Bay då det dök upp lämpliga vindar för det. Vi ska nu gå in i Vuda Marina igen för ny bunkring och för valvaka tillsammans med två andra svenska båtar; Loupan och Hakuna Matata.
Sedan bär det iväg ut i Yasawa igen. Vi hann inte med att gå hela vägen upp i den första omgången.
I början av oktober mönstrar Elisabeths bror Anders på och strax därefter seglar vi till Nya Zealand när ett lämpligt väderfönster uppstår.

Thursday, 19 July 2018

Fiji - del 1

Lugn segling från Tonga till Fiji
Ja, långsegling kan variera. Den här sträckan mellan Tonga och Fiji bjöd på blandade vindar. Vi började med revade segel, men mot slutet fick Pentti köra sig varm.
Det var lite trixigt att komma in till Lomaloma i Lau Group som ligger inne i en atoll med en massa rev, men eftersom det var flera båtar som gick före oss passade vi på att lägga ut waypoints där de gick.
Väl ankrade följde en lång väntan på att health, customs och immigration skulle komma ombord. De var väldigt noga med maten och kollade skåp och frys. Det var helt ok att ha köpt varorna på Tonga. Vår agent servade oss med SIM-kort och till vår glädje fungerade internet alldeles utmärkt här. Fiji lär vara det bästa området i hela Pacific vad gäller mobilt internet.
Nästa dag var det kava ceremoni med byäldsten. För att bli accepterad och få vistas iland skall men i gåva ge kavarötter. Dessa mals och dricks som en brun sörja och har en ”lugnande” effekt sägs det. Vi tycker mest att tungan blir lite bortdomnad. Inför denna ceremoni var det faktiskt customs som hade med sig drycken – de kom från en annan ö och presenterade gåvan för hela ARC-flottan. Vi tyckte det var lite märkligt att tullen hade med sig droger!
I byn såg man rester av hur orkanen Winston farit fram för 2 år sedan. Här finns fortfarande många trasiga tak och byggnader. På kullarna stod träden helt tomma på blad!

Trädskelett på Fiji som resultat av orkanen Winston


Bay of Islands
Nästa ankringsplats blev Bay of Islands som är en mycket vacker plats. Vikarna är omgärdade av kalkstensklippor och öar som är urgröpta av tidvattnet. De fick formen av svampar.
Det var inte möjligt att gå iland här, men fantastiskt att åka omkring i dingen mellan alla små öar. Rätt som det var då vi dingade in i en vik låg ett gäng och dinge-raftade med sundowners. Det visade sig vara ett samlingsställe för stora fladdermöss och just vid den här tiden vaknade de och flög omkring i mängder. Häftigt! Tyvärr hade vi inte kameran med oss.

Vackra öar i Bay of Islands


Bijou skymtar bakom svampöarna


Märkliga skapelser. Hur länge står den kvar?


Vi utforskar arkipelagen i Bay of Islands


Kompissegling med Emily Morgan
På ön Taveuni hade vi sällskap med brittiska Emily Morgan till ett naturskyddsområde med vandringar upp till ett flertal vattenfall. Det var väldigt varmt och rätt så krävande klättring så ett svalkande dopp var inte fel.
Vi språkade med byns lärare som hade 36 barn i sin klass och engelska var en viktig del av undervisningen.

Trekking upp till vattenfall på Taveuni med Emily Morgan


Här kan man få sig ett svalkande dopp


Vi språkade med byns lärare som liksom alla fijianer var väldigt trevlig


Längre upp på toppen badades det också


Myndigheterna har förmanande affischer ang befolkningens hälsa


Vi tillbringade några dagar i Viani Bay på ön Vanua Levu. Här träffade vi våra vänner på Loupan och Hakuna Matata som vi inte sett sedan Curacao i oktober 2016. Här fanns det mycket att prata ikapp.
På kvällen anordnades Lovo av en storfamilj som bodde här för alla oss seglare – ca 10 båtar. Lovo innebär tillagning av maten i en grop i jorden på varma stenar och som täcks med bananblad. Efter ett par timmar avtäcktes allt och en härlig måltid serverades. Det bjöds på kyckling, korv, tarorötter, spenat och pumpa i kokosmjölk m.m. Tallrikar och dryck fick man ta med själv.
På reven strax utanför – de berömda Rainbow Reefs – passade Roger på att göra ett par dyk tillsammans med Loupan och Peter från Emily Morgan. Vackra koraller och många små och vackra fiskar var behållningen.

Det var kul att träffa våra vänner på Loupan och Hakuna Matata


Barnen lekte på stranden i väntan på middagen - lovon


Lovon avtäcks...


och därunder framträder smakrik mat av olika slag


Det dukades upp på mattor av naturmaterial


Bummies - korallhuvuden
Då vi skulle lämna denna vik fick vi stora problem med intrasslad kätting i korallhuvuden s.k. bummies. Vi låg på 24m djup så att fridyka ner för att lösgöra kättingen var inte att tänka på. Efter en del trixande med ankarspel och motordrift kom vi till slut loss. High5!
Vi seglade via ön Koro till Levuka som ligger på ön Ovalau. Levuka var en gång en vacker huvudstad för Fiji under kolonialtiden. Numera är det Suva på Viti Levu som är huvudstad.
Då vi ankrade upp utanför stadskajen möttes vi av en stark fiskdoft. Det finns en stor fiskfabrik mitt i stan och vinden låg på precis där vi låg. Dit skeppas tonfisk från andra länder och den processas här och skeppas vidare till USA och Japan.
Det finns inte mycket kvar av stadens skönhet – orkanen Winston har härjat även här och tagit med sig långa pirar och de flesta husen. Vi såg bilder på hur vackert det tidigare varit på stadens kombinerade museum/bibliotek.
Staden är klassad som ett av Unesco´s världsarv, men det fattas tyvärr pengar till återuppbyggnad.

Den stora och dominerande fiskindustrin som förpestar luften


Beviset på att Levuka klassats som världsarv


Man fick en känsla av vilda västern


Man ser att orkanen Winston härjat här


På stadens museum kan man se bilder och föremål från gamla tider


och byggnaden fungerar också som museum


Längs Viti Levu´s nordostsida
Härifrån gick vi en inre led på Viti Levu´s nordostsida. Det hade börjat blåsa rejält, men vi fann en fin ankarplats i sand vid Nanani-I-Thake. Temperaturen hade förändrats betydligt och på kvällen var det bara 23 grader C. Brrr. Vi satt faktiskt inne i salongen för första gången sedan St Lucia.
Då vi nästa dag rundade till nordsidan fick vi nästan stiltje eftersom vindarna var på sydost. Det var en väldigt vacker led med böljande berg i vackra färger. Ajaj, nu fick vi plötsligen stopp i den aktre toaletten, inte kul alls.

Underbara scenerier på Viti Levu´s nordsida


Vuda Marina
För att komma in till Vuda Marina skall man igenom en muddrad kanal på 2,7 m djup och vi fick vänta ett tag utanför då båtar var på väg in och ut före oss. Strax hade vi Baobab Marine ombord och vi kunde presentera en åtgärdslista med allt vi behövde hjälp med. På den veckan vi låg här hann de fixa en hel del – inte minst vårt toastopp.
Vi hyrde bil ett par dagar för att se oss omkring. Fiji känns väldigt indiskt. Här finns Fijianer och Fiji-Indians så religionen är en blandning av protestantism, islam och hinduism. Det är ett mycket trevligt och tillmötesgående folk som är väldigt positiva till turister.
Vi hann också med att umgås med lite övriga World ARC båtar som låg här och säga adjö till alla. Vi hoppar nu av World ARC som skall vidare till Australien via Vanuatu. Vi känner att vi gärna vill stanna här ett tag och sedan styra kosan mot Nya Zeeland. Men först skall vi hem till Sverige några veckor och krama barn, barnbarn och många vänner.
Bijou ligger tryggt i ett hurricane pit hole under tiden.

Ett indiskt tempel ligger strax utanför Nadi


och verkar skyddas av indiska damer


Vi fick en båtplats i den trevliga Vuda Marina som vi gillade skarpt


Bijou ligger tryggt i ett Hurricane pithole och vilar inför kommande äventyr

Thursday, 28 June 2018

Bora-Bora - Tonga


Den sista tävlingsseglingen för vår del i World ARC gick från Bora-Bora via Suwarrow och Niue till Tonga. Det var alltså en trebensetapp där man fick möjlighet att stanna högst tre dygn på varje mellanstation. Totala längden var ca 1500 sjömil.
Eftersom antalet ankarplatser är begränsat på mellanstationerna delades vi upp i två grupper med femton båtar i varje och med fem dagars mellanrum. Varje grupp startade samtidigt men omstarterna var individuella och vi fick sedan rapportera starttider, målgångstider och antal motortimmar.
Väderrapporterna lovade svaga vindar och vi hoppades att vår diesel skulle räcka för all eventuell motorkörning. Till en början stämde verkligheten överens med prognoserna, men snart skulle det bli andra bullar! De rådande vindarna var för det mesta svaga, men det var kaskader av squalls som bestämde hur vädret blev i verkligheten. Redan andra dagen bröt helvetet löst och squalls avlöste varandra med åska och blixtar. Vi har inga problem att hantera regn och kraftiga vindar från en squall, men då vi hamnar i områden med åska och regn känner vi oss väldigt obekväma. Ett blixtnedslag skulle ju vara fatalt.
Motorkörning ut ur squalls blandades med motorkörning i stiltje och på den första sträckan hade vi mer än 24 timmar motorgång! Vi som aldrig brukar använda motorn. En episod under den fem dygn långa etappen minns vi speciellt. Vi hade lyckats motorisera ut ur ett blixtoväder och vindarna verkade stabilisera sig, så vi bestämde oss för att segla på enbart genoan. Men eftersom vinden var i svagaste laget valde vi att spira ut den med spinnakerbommen. Efter en stund blåste det lite bättre och efter ytterligare en stund blåste det över 20 m/s och innan vi hann rulla in genoan brast genoaskotet. Seglet fladdrade fritt och bommen föll ned på mantåget. Bommen som är gjord av kolfiber klarade sig utan skador och genoan överlevde också, dock med några skönhetsfel.

Ett halvår sedan senaste säkerhetskopiering


Vi anlöper Suwarrow
Då vi närmade oss Suwarrow bröt ett nytt kraftigt oväder ut och vi fick avvakta med att gå in genom den luriga passagen tills ovädret lagt sig och tills sjön inuti atollen inte var så grov längre.
Det var underbart då vi väl hade kommit in och fått ner ankaret i det 23 m djupa vattnet. Sömnen hade ju varit dålig under överfarten och vi längtade efter att ta igen av den varan.
För säkerhets skull satte vi ankarlarmet då vi gick till sängs och mitt i natten började det tjuta. En ny kraftig squall hade dragit över ön och båtarna hade svängt 180 grader. Eftersom kättingarna lagt sig runt bummies – korallhuvuden – svingade nu båtarna helt annorlunda gentemot varandra och vi fick sitta uppe med motorn på, beredda på att flytta på oss, tills vindarna lagt sig. Så blev det med den sömnåterhämtningen!
Suwarrow erbjöd varken goda ankringsförhållanden eller skyddade vatten. Men atollen var mycket vacker och bjöd istället på utsökt snorkling, vackra vyer och mycken social gemenskap med de andra båtarna. Vi hade fått i uppdrag att gå runt ön och samla skräp för att hålla ön ren.
Ön har ju en historia att berätta. Eremiten Tom Neale bodde här ensam under sex år på 50- och 60-talet och levde sin dröm här. Han skrev boken ”An island to oneself” som är mycket läsvärd. Han är begravd på tomten till sitt bostadshus. Numera är det ett par som kallar sig park rangers som administrerar ön och bor här ca 6 månader per år.

Eremiten Tom Neale´s gravmonument


Vi gick en strandpromenad och plockade upp skräp


Därefter blev det en sundowner på stranden


Ankringsplatsen sedd från land i solnedgången


Vi var nu samtliga femton båtar uppankrade och det visade sig att det vi gått igenom tillsammans svetsat samman gruppen på ett starkare sätt än tidigare. Det faktum att vi nu bara var femton båtar gjorde dessutom att vi kunde få bättre kontakt och möjlighet att lära känna varandra ännu bättre.
En av kvällarna var det fest på ”Shepherd Moon” för att fira en i besättningen som fyllde år. Alla båtarna var på plats och den stora Hallberg-Rassyn var full med folk.
Den nya gemenskapen yttrade sig på andra sätt också; en i besättningen på den australienska katamaranen ”Spirit of Catherine” visade sig vara en fena på fridykning och han erbjöd båtarna att dyka ner och lägga till rätta alla kättingar som låg ringlade runt bummies efter första nattens oväder. Tjugotre meter utan dykutrustning var inga problem för honom. Och han vägrade ta emot den ersättning vi ville ge honom.
”Ser jag fattig ut?”, sa han.

Ungdomarna på Shepherd Moon har gjort en slänggunga


Cleaning station för mantor
På reven strax utanför ankringsplatsen fanns s.k. cleaning stations för mantor. De låg stilla och svävade medan småfisk dammsög och gjorde rent dem. Naturen är fantastisk. Tyvärr fick vi ingen bild på detta.

Etapp två till Niue
Seglingen till Niue tog 3,5 dagar och började igen med åska och blixtar, men när vi väl tagit oss igenom detta blev det en härlig seglats.
Utanför Alofi som huvudstaden heter är det bojar som gäller. Dessa var de finaste vi sett, stora med en lina som det var enkelt att greppa tag i med båtshaken. Dessutom hade de reflexer ifall man skulle anlända nattetid.
Om det var enkelt att ta upp en boj så var det desto svårare att hantera dingen i land. Det gick inte att förtöja dingen vid bryggan utan man var själv tvungen att hissa upp den på kajen med en lyftkran. Väl uppe på kajen lyfte man upp den på en kärra och drog den till en parkeringsplats för dingar.

Lyftkranen för dingar i Alofi, Niue


Här hissas dingen upp och läggs på vagn för vidare transport


Niue är ett självständigt land, men har en stark koppling till Nya Zeeland. Invånarantalet har uppgått till 6000, men efter återkommande orkaner har många flyttat till Nya Zeeland och det är idag bara ca 1600 bofasta. Det gör Niue till världens näst minsta land.
Det var skönt att få lite internet igen och så fanns faktiskt en tax-free butik så vi passade på att fylla förråden lite. Vi hyrde bil och åkte runt ön och upplevde de många kalkstensgrottor som havet ätit ur berget. Husen i de byar vi passerade såg vindpinade och ibland övergivna ut och vi såg inte många människor. Men det påstods att locals höll sig inomhus mitt på dan på grund av hettan.
Vi slogs av hur de begravde sina döda. Här och var alldeles intill vägrenen var det små begravningsplatser med bara en eller några stycken gravar.
På ön finns det endast en resort, ett lyxhotell med fantastisk utsikt över havet. Vi passerade där lagom till lunch och fick en god måltid.

Havet äter sig in i berget och skapar grottor och blow-holes


Sceneriet är mäktigt


Jättestalaktiter inne i kalkstensgrotta


Små begravningsplatser vid vägkanten


Utsikt från landets enda resort, där vi åt lunch


Mottagning på konsulatet
En kväll var hela ARC-gänget bjudna på en mottagning hos den Nyzeeländske konsuln. Det bjöds på vin och nibbles och vi fick oss till livs lite mer historia om Niue. Med på mottagningen var två män i flyguniform som utgjorde piloterna på det räddningsplan som Nya Zeeland opererar i dessa vatten. Det var intressant att höra hur de jobbar och betryggande att få veta att det faktiskt finns räddningsplan om man skulle råka riktigt illa ut. De berättade att de under de senaste fem åren genomfört femton räddningar av besättningar i nöd!
När mottagningen var slut tog vi farväl av dem och uttryckte vår önskan att vi aldrig skulle ses igen. Dagen efter då vi seglade från Niue blev vi uppropade på VHF-radion av dessa flygare som sa att de skulle passera genom vårt gäng om en liten stund. Och efter någon minut flög de in över oss på låg höjd i sitt räddningsplan.

Den tredje delsträckan till Vavau, Tonga var bara drygt 250 sjömil, men då det skulle vara svaga vindar satsade vi på att gå på förkvällen på fredagen och komma fram på dagen efter två nätter. Det blev en tråkig etapp med mycket motorgång, men hellre det än squalls och åskoväder.
Vi kom nu till Kungariket Tonga som är i samma tidszon som Fiji, där 180:e longituden passeras. Det innebar för vår del att istället för att vara tretton timmar efter Sverige blev vi där tio timmar före, dvs vi tappade en dag. Vi gav oss alltså iväg på fredagen, seglade två dygn och kom fram på söndagen som inte fanns utan det var då måndag. Klurigt!

Vi angör Tonga med sina höga och platta öar


Dags att växla till sig av den tongesiska valutan TOP


En av besättningsmännen i ARC-en hade sin födelsedag på denna ”tappade” dag och det var väl kanske tur för denna person. Det hör nämligen till att man bjuder alla båtarna på något gott att dricka på sin födelsedag. På Bora-Bora bjöd australiensiske Steve hela gänget på champagne vid en gemensam middag. Och i Tonga bjöd Dieter på Christine hela gänget på happy hour och servitörerna var mycket ambitiösa med att servera alla så mycket påfyllning man ville ha. Det blev nog ett stort hål i Dieters plånbok.
Efter att vi checkat in tog vi dingen till Mango Bar, en trevlig bar och restaurang där hela gänget träffades och delade med sig av sina upplevelser sedan sist.
ARC-en arrangerade en utflykt till Eneio Botanical Garden där den ambitiöse grundaren bjöd oss på en promenad genom sin skapelse. Över 700 olika träd och växter fanns i hans trädgård. Efteråt fick vi se hur de använde naturmaterial till att väva mattor och textilier på ett traditionellt sätt.
Vi fick också smaka på deras nationaldryck, kava, som har en bedövande och rogivande inverkan. Vi kände dock ingen effekt på den lilla klunk vi fick, förutom kanske en viss förlamning i läpparna.

Grundaren av Eneio Botanical garden guidade oss runt


och hans medarbetare visade hur traditionellt hantverk går till


Vackra växter fick vi se; såsom ingefära


och orkidé


Kollegerna visade hur man vävde mattor av gräs


och vi fick smaka på nationaldrycken kava


Ankring i Tongas vackra skärgård
Efter lite tvätt och påfyllning i skafferierna utforskade vi Tongas vackra skärgård. Öarna här är höga och platta med mycket vegetation och det finns många öar att välja på.
Vi låg några dygn i Port Maurelle, en härlig liten skyddad bay med kristallklart vatten. Här kan man ta dingen bort till en grotta som är så stor att man kan köra in och se sig omkring. Första natten var vi sju båtar men dagen efter lämnade alla de andra och vi fick vara för oss själva några dagar. Härligt! Vi tog också en promenad i land och passerade då en liten by.

Den mäktiga grottan invid Port Maurelle


som vi åkte in i med dingen


Hälsoupplysning i Tonga sker med stora reklamskyltar


En liten gris spatserade lös inne i byn


Man tog till vara av solenergi i denna by


Nästa ankringsplats var i Tapana Bay, en lite större lagun. Vi pratade med en fransman som låg ankrad där och vi undrade om han seglade ensam.
”Ja, min hustru tröttnade för några veckor sedan och reste hem. Hon tyckte det räckte att ligga i Tonga ett år”.
Han hade alltså cruisat i Tonga ett helt år men nu skulle han röra på sig lite. Han kanske ville få tillbaka hustrun ombord…
Vi tyckte mycket om Tonga och hade med lätthet kunnat stanna en längre period, men schemat i World ARC är tight och nya mål väntade.
Efter en middag med prisutdelning var det dags att segla till Fiji, till Lao Group, den östra delen av landet. Hur gick tävlingen då? Jodå, vi vann även den sista multilegetappen och kan alltså stoltsera med att ha vunnit fyra av fem tävlingsben och att ha blivit tvåa i det femte. Inte så illa med tanke på att vi aldrig tävlingsseglat tidigare. Men Bijou har ju alltid bråttom!!

Män och kvinnor bär det traditionella höftskynket som används både till högtid och vardag 


Rotfrukter på marknaden i Neiafu, Tonga. Vi hittade dock ingen kava.


En biljardturnering anordnades en av kvällarna


Vår WARC-ledare Stefano blev bortgift med en liten tonganesiska under jubel!