Monday 21 October 2019

Whangarei - Mollösund

Hem till Sverige
Vi lämnade Bijou på Riverside Drive Marina i Whangarei, Nya Zealand och flög hem till Sverige för att, med spänning, tillträda vårt nyinköpta hus på Mollösund. På vägen passade vi dock på att vara turister i Auckland, en fantastiskt vacker havsstad.

Utsikt från Sky Tower i Auckland


I Aucklands hamnkvarter


Bijou förbereds för hemtransport
Medan vi skulle vara hemma i Sverige hade vi lagt ut en hel del arbete på några av de många duktiga hantverkare som finns i Whangarei. Teakdäcket skulle nåtas om och slipas av lätt, ett antal fönster (ventiler) och takluckor skulle tätas och en packning till huvudmaskinen skulle bytas. Allt utfördes till vår fulla belåtenhet och i februari var Bijou redo att seglas ner till Auckland för vidare befordran med lastfartyg till Southampton, där hon skulle läggas ut till försäljning.
Hemma i Sverige uppstod dock lite komplikationer i form av att det upptäcktes att Roger hade en blodpropp i ena benet, vilket ledde till att läkaren gav honom flygförbud. Hur skulle vi nu ordna med sjösättning, transportsegling till Auckland samt förberedelser för att skeppa henne därifrån? Efter lite gnuggande av geniknölarna löstes det genom att seglarkompisar i Whangarei gjorde jobbet åt oss.

Stort tack till Jeff (Mezzaluna) och Dan (Blå Ellinor) som seglade ner Bijou till Auckland och förberedde henne på ett exemplariskt sätt och till Pelle (Loupan) som hjälpte oss att få till detta arrangemang!

Jeff på Mezzaluna


Dan och Åsa på Blå Ellinor


Pelle på Loupan



Förseningar uppstår
Sevenstar heter rederiet som skulle se till att Bijou lastades som däckslast på ett fartyg till Southampton. Det var dock många om och men innan de slutligen kunde anvisa oss ett fartyg, dock inte direkt till Southampton utan till Singapore, där Bijou skulle lossas och ligga i en marina tills ett lämpligt fartyg med destination Southampton skulle dyka upp.
Det var inte mycket vi kunde göra annat än att acceptera, även om detta inte alls var vad vi kommit överens om i kontraktet.

Bijou förbereds för lyft


Upp i luften!


Ändrad destination
Det visade sig vara svårt för rederiet att hitta ett lämpligt fartyg och efter att Bijou legat i Singapore ca en månad fick vi ett mail från dem där de erbjöd oss destinationen Hamburg istället för Southampton och meddelade att det var lite osäkert när ett fartyg till Southampton kunde vara tillgängligt. På nytt kände vi oss maktlösa och efter en stunds funderande accepterade vi Hamburg som destination.
Hela vår tidsplan gällande att få hem Bijou hade nu ställts på ända. Hur stora var möjligheterna att sälja Bijou under den korta delen av säsongen som återstod nu? Och hur attraktivt kändes det att segla Bijou västerut från Hamburg till Southampton? Vi hade ju trots allt ett avtal med Ancasta i Southampton om att de exklusivt skulle få sälja Bijou. Vi bestämde oss till slut för att istället segla hem Bijou till Mollösund och lyckades manövrera oss ur avtalet med Ancasta.
Tidigt på morgonen den 8 juli, dvs 3 månader senare, satte vi oss på flyget till Hamburg för att ta emot Bijou som skulle anlända i början av den veckan. En liten försening på några dagar uppstod pga administrativt krångel mellan rederiet och hamnmyndigheterna och vi fick därför möjligheten att vara turister i Hamburg. Vi passade på att besöka Hagenbecks djurpark som vi hade hört mycket positivt om, även omsjungen i Evert Taubes ”Möte i monsunen”.
En legendarisk pizzeria vid namn Luigis hann vi också avnjuta liksom en promenad på Reeperbahn.

Ett trevligt besök hos Hagenbecks djurpark i Hamburg




På Luigis Pizzeria


Lossning i Hamburg
Slutligen fick vi ett telefonsamtal som informerade oss om att Bijou nu skulle lossas och att vi skyndsamt skulle ta oss till fartyget. Lossningen av Bijou gick smärtfritt och vi parkerades långsides av fartyget tillsammans med tre andra lossade segelbåtar.

Bijou på väg till sitt rätta element igen


Förberedelser i Marina Sporthafen
Nu väntade vi alla på att broöppningen skulle äga rum så att vi skulle kunna transportera oss till Marina Sporthafen, där vi skulle ligga några dagar för att förbereda Bijou och oss själva inför seglingen till Mollösund.
Motorn startade utan krångel liksom allt annat också, så efter halvannan timmes väntan bar det iväg på en kortare tur till Marinan. Vad härligt det var att återerövra Bijou efter åtta månaders väntan!
Efter att ha ägnat några dagar åt att rengöra Bijou, iordningställa henne för segling samt att fylla skafferier och kylskåp kunde vi äntligen kasta loss och starta hemresan den 13 juli. Första etappmålet var Brunsbyttel som ligger i den västra änden av Kielkanalen och dit man måste slussas in.
Tillsammans med en annan segelbåt slussades vi i övrigt ensamma upp i en gigantisk sluss. Dock inte att jämföra med slussarna i Panamakanalen! Slussarna är igång dygnet runt nonstop även för nöjesfartyg.
Första gången vi låg i Brunnsbyttel var då vi var på väg ner till Medelhavet för EXAKT tio år sedan. Och då menar jag exakt på dagen! Vilket sammanträffande att det var exakt tio år mellan våra två besök i denna hamn.
Första gången vi låg här hade vi några båtgrannar som inte var nöjda med hur vi förtöjt oss. De kallade på Hafen Polizei som istället bestämde att den klagande parten skulle flytta på sig. Även denna gång råkade vi ut för oroliga båtägare som vi lagt oss utanpå och som tyckte vi var för stora för dem. Efter att ha lagt både extra för- och aktertampar i land lyckades vi få dem lugna och vi kunde krypa till kojs efter en stärkande måltid.
Det tar bortemot en full dag att motorisera genom Kielkanalen och på eftermiddagen nästa dag var det dags att slussa ut och därefter förflytta oss till Olympiahafen i Kiel, där vi skulle övernatta.

Under slussning upp till Brunnsbyttel i Kielkanalen


Segling hemåt genom Danmark
Hur såg då färdplanen ut för seglingen hem? En författare vid namn Carsten Jensen har skrivit en roman som heter ”Vi de drunknade” och som berättar om staden Marstal på Aerö som i slutet av 1800-talet hade sin stormaktstid som centrum för rederinäringen i Danmark. Vi hade båda läst boken och fascinerats av den (den rekommenderas verkligen) och insåg nu att Marstal var ett lämpligt etappmål hemåt och så fick det bli!
Så här långt hade vi under vår transport från Hamburg till Kiel enbart gått för motor. Nu längtade vi efter att sätta segel och transportera oss på ett korrekt sätt hem till Mollösund. Och vi fick friska vindar och en härlig segling till Marstal på Aerö.
Det låg mycket båt i Marstal men vi hittade en bredsida utanpå en annan segelbåt utan gnäll. Marstal var en liten pärla som vi strosade runt i följande dag. Där finns ett ambitiöst museum som på ett mycket trevligt sätt berättar om deras stolta period för drygt hundra år sedan. Vi sög i oss av allt museet hade att erbjuda.
Innan dagen var slut hade vi tre båtar liggande utanpå oss, vilket bekräftar vilken turistmagnet Marstal utgör.

Pittoreska miljöer i Marstal




För motor till Korsör
Följande dag inväntade vi att utanpåliggande båtar skulle ge sig av innan vi motoriserade till Korsör, en liten ”by” strax söder om Stora Bältbron på Själlands västra sida. Vinden hade nämligen lagt sig helt och vi fick ta maskin i bruk igen.
Det var många båtar som konkurrerade om ett ganska stort antal båtplatser och vi lyckades tränga oss in mellan två pållare som skulle utgöra akterförtöjningar på två meters djup. Det gällde alltså att ha tungan rätt i mun, men det gick bra.
Korsör visade sig vara en sömnig ”by” med danskt gemyt men med få synliga invånare. De kanske var bortresta på ferie? Vi lyckades dock inhandla en flaska Gammeldansk som vi provade i sittbrunn under en härlig kväll med fantastisk solnedgång.

I Danmark dricker man Gammeldansk


En stilla kväll fick vi


...med en hänförande solnedgång över Stora Bältbron


Ankring på Samsö
Nästa etappmål var också inspirerat av litterära händelser, nämligen ”Polisen på Samsö” som är en populär dansk TV-serie som sändes för tjugo år sedan. Vi gick under Stora Bältbron och satte sedan segel för att få en härlig segling till nämnda ö.
Vi hade tänkt lägga till i ”Ballen” på Samsös östra sida, men det visade sig vara ett riktigt partyställe och överfullt med båt, så vi gick istället till öns norra sida som erbjuder gott skydd mot både vind och sjö.
Här ankrade vi på fem meters djup utanför en sandstrand. Vi fick riktig sommarkänsla.

Vi seglar under Stora Bältbron


Drömsegling till Anholt
Nu var det dags för ett lite längre ben på 56 sjömil till Anholt, så vi gav oss iväg i gryningen och fick en fantastisk slör/halvvindssegling i 7-8 m/s.
Klockan tre på eftermiddagen gick vi in i Anholts hamn och blev anvisad en bra plats av en marinero i RIB-båt. Det var nästan helt fullt i hamnen, så vi hade tur som kom in så pass tidigt.
På Anholt kan man njuta av danskt gemyt och vi hyrde cyklar och utforskade denna ö som vi inte varit på sedan någon gång på 90-talet. Naturen var lika vacker som vi mindes den från då, smörrebrödet lika gott och ölen lika svalkande. Hit återvänder vi gärna igen!

Vi seglar vid sidan av en vindkraftspark


I Anholts hamn var det trångt om saligheten


Vackra och vindpinade stränder


...och sjöfarare


I inget annat land får man bättre frukost (dvs lunch) än i Danmark


Villabron på Styrsö
Nästa ben bar till Sverige och vindriktningen gjorde att vi valde att gå till Styrsö. Det blev en frisk segling med betydelsen kall och blåsig. Nu kände vi igen oss under svenska förhållanden.
Vi har goda vänner på Styrsö, Ann-Marie och Anders, med en riktigt bra brygga, Villabron, så vi överraskade dem med att lägga till där och knacka på hos dem på seneftermiddagen.
Det blev en sen kväll med något gott att dricka i båten och vi fick snackat ihop oss om vad som hänt sedan sist.

Friska förhållanden mitt i juli


Trevligt återseende i kajutan med Ann-Marie och Anders


Vi lämnar Villabron och Styrsö


Sista etappen gick till Mollösund och vi var förväntansfulla över att få lägga till vid vår egen brygga. Var det tillräckligt djupt? Skulle vi kunna manövrera in Bijou i den smala muddrade rännan? Jodå, efter en seglats i kraftig dimma kunde vi till slut lägga till vid vår brygga.
Andreas och Camilla liksom vår granne Janne tog emot linorna och Bijou låg nu tryggt och skyddat på sin plats.
Andreas och Camilla hade fått tillökning medan vi seglade från Hamburg och det kändes härligt att få se och hålla den pinfärske Emil.

Lille Emil i farfars famn


Bijou är hemma igen


Saken är klar!
Nu känner vi att vi genomfört och avslutat vårt Stora Äventyr. Vi har haft drygt tio fantastiska år med Bijou.
Framöver blir det segling i skandinaviska vatten till dess någon annan tar över och seglar vidare med denna fantastiska och trygga båt!

Friday 16 November 2018

Nya Zeeland

Festmåltid med Loupan
I Russell, mittemot Opua, finns en bättre restaurant vid namn Duke of Marlborough. Där avnjöt vi en god måltid med Loupan innan de skulle segla vidare söderöver till Whangarei.

I Limousin (nåja, inte riktigt) färdas vi till Russell för en bättre middag


Restaurangen Duke of Marlborough andas Brittisk kolonialstil


Grabbarna fördelar notan


Biltur runt Nordön
För att utforska norra ändan av Nordön hyrde vi bil några dagar och hamnade på en kul marknad med allt från lokalt hantverk och konst till mat av alla slag.
Vi besökte Stone Store som var ett f.d. gammalt magasin (numera giftshop) i härlig naturmiljö.
Är man på NZ måste man självklart besöka en vingård. Det finns många att välja mellan och vi hamnade hos Ake Ake där vi efter vinprovningen fick med oss ett par kartonger goda viner.

Anders fyndar på marknaden


Vackra kingfishskapelser som hade gjort sig utmärkt hemma (enligt Roger)


Grabbarna vilar sig utanför Stone Store


Vi njöt av vårgrönska


Vinplantorna på Ake Ake vingård där vi också avnjöt en delikat lunch


På museum i Russell
I Russell, som en gång varit Nya Zeelands huvudstad ligger ett fint museum där vi fick oss landets historia till livs. Maorierna kom ursprungligen från Polynesien, en lång väg med segelkanot!
James Cook (upptäcksresande och navigatör) kartlade landets kuster under sex månader i slutet av 1700-talet och en kopia av hans skepp, Endeavour, finns till beskådande på museet.

Man tänker på sina fyrbenta vänner på Nya Zeeland


Så här ser en Kivifågel ut - fågeln som gett namn åt hela folket i Nya Zeeland


En modell av Endeavour, James Cook´s fartyg


Vi pustade ut i Bay of Islands Marina drygt en vecka
Då det var lite blåsigt och regnigt väder blev vi kvar en hel vecka i Opua och en cykeltur till Waya var en trevlig sysselsättning. Man cyklade på en nedlagd järnvägsräls och det tog en timma åt var håll.
Halvvägs dit kom Anders på att han lagt sin ryggsäck med plånbok och kort nånstans. Bara att vända tillbaka. Som tur var hade affären tagit hand om den och Anders kom ikapp oss mitt i lunchen.

En cykeltur till Waya


Elisabeth vilar ut i en mosaiksoffa


Vi tog ytterligare en biltur i blåsvädret, denna gång till västra Nordön. Vägen dit var mycket vacker med böljande kullar och mycket betesdjur. Köttet från NZ är ju känt för sin fina kvalitet.
På västsidan av ön är det mest lååååånga stränder med vind som oftast ligger på. Inget för seglare alltså.

Med bilfärja på västra Nordön


Så här ser norra Nordön ut


Här blåser man lätt omkull


Många betande tjurar på ängarna. Kossorna är väl hemma och mjölkas...


Ett Waterfall passerade vi på vägen


Mekaniska problem
Då vi lämnade Opua för segling ut i Bay of Islands bråkade S-drevet med oss. Backen funkade utmärkt, men framåtdriften strejkade ibland. Detta kändes ju inte bra så Roger fick på sig hela dykutrustningen och gick under för att inspektera. Kanske något kommit emellan eller lossnat?
Han fann dock inget fel, så vi får ha bra marginaler vid tilläggningar tills vi fått hjälp med detta problem.

Roger blev nedkommenderad i det kalla vattnet för att inspektera propellern


Valfångststation
Vi seglade sedan ut på ostsidan förbi Cape Brett ner till en fin skyddad lagun, Whangamumu. Här har tidigare funnits en valfångststation och vi såg rester och ruiner av dessa byggnader och maskiner. Tänk, vilket slit det måste ha varit.

Lite småkallt var det allt i Bay of Islands!


Vi rundar Piercy Island utanför Cape Brett, ett av turistmålen i Bay of Islands


En affisch över hur valarna tillreddes


Så här gick det till när man drog in valarna


Resterna av en kokare


Äntligen lite segling igen!
Nästa dag började vi med en härlig segling med 7 m/s som sedan ökade succesivt till 12-14. Vi fick reva ordentligt och lite trötta på blåsväder tyckte vi det var skönt att komma in i en annan skyddad bay, Tutukaka Harbour. Denna är känd för alla dykresor som utgår härifrån till Poor Knights. Vid dessa öar lär det vara ett av de tio bästa dykområdena i världen. Vi var ju väldigt nöjda med den undervattensvärld vi sett på Fiji, och dessutom är vattentemperaturen här ca 15 grader, så vi avstod.

Nästa dag tog vi en vandring till närliggande byn Ngunguru för att få röra på påkarna lite, det blir ju väldigt mycket stillasittande ombord.
Våran utombordare sympatistrejkade med S-drevet och gick bara att köra på väldigt låga varv. Lite
mera fix alltså.

De vinddrivna i Tutukaka Harbour med efterföljande pizza!


Syskonen Alfredsson surfar och surfar...


Långpromenad till Ngunguru


Oklar art av fågel suger nektar ur blomma


Fisk till middag
Vår sista seglingsdag ner mot Whangarei fick vi äntligen napp, med råge. Två fina Jack Mackerels fick vi på vår träparavan från Yasawa-I-Rara.
Vi såg väldigt mycket sjöfågel också och ofta låg dom i vattnet i stora ”stim”. Vi vet inte om de väntade på fiskstim eller hade någon konferens kanske.
För att komma upp i floden bör man tajma högvattnet (här är drygt 2 m) så vi fick ligga och vänta några timmar för ankare. Vår marina Riverside Drive Marina låg strax efter den öppningsbara bron och väl framme stod Ulla och Pelle från Loupan och tog emot tamparna.

Specialistfiskaren Anders med double Catch


Fåglarna flockas kring stora fiskstim


Hatea River bascule bridge öppnar sig för oss nära Riverside Drive Marina


Lite båtfix
Nu följde några dagar med att hitta folk som kunde hjälpa oss med vår långa åtgärdslista. Det finns folk för alla typer av reparationer och underhållsarbete här och det kändes väldigt bra.
Vi avtackade Anders för fem veckors trevlig medverkan och stor hjälp. Han lämnade efter ett par dagar för att hinna utforska Auckland innan hemfärd.
Det är väldigt trevlig stämning på denna marina. Folk som arbetar med underhåll av yachtisarnas båtar bor ofta i egna båtar vid samma brygga och det blir en familjär ton, alla hjälper till och ger goda råd. På söndagar träffas alla runt grillen och man lär fort känna varandra.
Nu har vi bokat in leverantörer som skall hjälpa oss medan vi är hemma, fått upp Bijou på land, tvättat och rengjort det mesta så vi drar oss också till Auckland ett par dar innan vi flyger till Nice.

Anders mönstrar av


Whangarei´s hamnbassäng med massor av båtar


Klöver, smörblomma, hundkex, förgätmigej. Så svenskt det kan bli!


Men man hittar också exotiska växter som Strelizia


Drygt 2,5 m tide hanterar man med flytbryggor


..och så är vi på land igen efter ett helt års seglande!