Tuesday, 6 February 2018

Panamakanalen 1 - 6 februari

Förberedelser för transit genom Panamakanalen
I Shelter Bay Marina, på östsidan av Panamakanalen, sker alla förberedelser innan man går igenom kanalen och vidare till Galapagos. Först kom en kille med skyddskläder och gjorde s.k. fumigation. Han sprutade något äckligt runt i hela båten och vi fick vänta ett par timmar med att gå in. Detta görs för att ta kål på alla eventuella småkryp och kackerlackor som kan finnas ombord. Senare kom tre myndighetspersoner och mätte upp båten.
Det blir olika avgifter beroende på båtens längd. Vi var lite nervösa för att vi skulle bli längre än 15 meter då vi hade dingen upphängd där bak. Vi mättes till 14,85! De hade en mängd frågor att ställa om båten samt huruvida vi kunde bjuda vår advisor på mat, vatten, solskydd och toalett. Det hela gick bra och vi fick vår Ship Identification number.
Då vi haft stopp i vår främre toatank försökte vi få hjälp av varvet här. De skickade en gubbe som mekade hela dan. Han kopplade loss allt som gick, varken det behövdes eller inte. Roger upptäckte efter en stund vad han höll på med och sa stopp och belägg - det här fixar vi bättre själva.
Tanken sitter olämpligt nog bakom vår watermaker så vi fick börja med att demontera den. Himla meck, men till slut fick Roger, Per och Åke ut den och sanering kunde påbörjas.

Här röker vi ut småkryp


Toatanken tas ut för sanering - precisionsjobb


Åke rensar ledningen in i toatanken


Rengöring av skrovet
Det får inte finnas något växande under båten, inte en enda havstulpan då man kommer till Galapagos. I så fall skickas man ut 50 sjömil för rengöring. Vi bokade därför upptagning av Bijou i Shelter Bay för högtryckstvätt av botten.

Bijou åker upp för rengöring


Utflykt till indianbyn Embera Village
Mellan alla dessa göromål hann vi med en dagsutflykt till Embera Village. en indianby där man lever mycket traditionsenligt. Först åkte vi buss två timmar, sedan långa smala kanoter över en sjö och in i en flod. Väl framme mottogs vi av indianfamiljerna som spelade musik för oss.

Indianerna möter upp i sina handgjorda kanoter


..och vi bjuds på en tur upp genom floden till deras bosättning


..där vi välkomnas med musik


..av indianerna


Indianernas historia
Vi fick ett långt föredrag om hur de lever och deras historia. Dessa indianer levde tidigare i gränstrakterna mellan Colombia och Panama, men Farcgerillans aktiviteter blev för farliga för de oskyldiga indianerna.
Staten Panama gav indianerna ett geografiskt område där de kunde få etablera sig och fortsätta leva sitt traditionsenliga liv. Men strax därefter tog man ett steg tillbaka då man förklarade detta område som nationalpark. Detta innebar att indianerna inte fick jaga och vad skulle man då leva av? Staten Panama föreslog då turism och det var vi som blev turisterna. Det kändes lite som om indianerna behövde förnedra sig genom att släppa in allmänheten i deras privata liv.
Det bjöds på lunch som bestod av grillad fisk och plataner som serverades i bananblad. Där bodde totalt 29 familjer och de hade ett skynke runt höfterna som beklädnad samt mycket målningar på kroppen. Vi förstod att målningarna gjordes med hennafärg och flera av oss turister passade på att få ett tecken runt arm eller ben.
Vi fick en rundvandring i omgivningarna och alla naturmediciner, blad och rötter beskrevs noga. Avslutningsvis blev det dansuppvisning och alla skulle naturligtvis vara med.

Fotboll är populärt även här


De bygger sina hyddor på pålar


Spisen där vår lunch tillagades


..och serverades i bananblad


Vi fick tillfälle att köpa av deras hantverk


Posering på ett naturligt sätt


Lektionssalen i byns skola


Vi bjöds också på en dansuppvisning


Gruppfoto av byinnevånarna


Transit genom Panamakanalen
Då vi kom tillbaka till båten stod Mardy där och väntade. Han är vår nya gast som skall följa med ända till Marquesas.
ARC-båtarna delades upp på fyra olika transitdagar och på den dagen fick man låna långa linor samt enorma fendrar. Det blev en lång väntan vid själva mynningen innan vår advisor Framsisco kom ombord. Han gjorde detta som extraknäck. Till vardags körde han bogserbåt fram och tillbaka genom kanalen.
Under större delen av transporten satt han och läste dagstidningen och surfade på nätet. Men så fort vi kom i närheten av någon sluss kvicknade han till och gav oss instruktioner.
Vi bands ihop i fyra grupper som skulle slussa samtidigt. Vi bands ihop med en stor katamaran som också den hade en advisor. Det blev en tuppfäktning mellan dessa två över vem som kunde ta kommando och skrika högst. Men själva slussningen var inte speciellt svår, vi har ju gjort Göta kanal!
Efter de första tre slussarna var det kväll och kolmörkt, men vi knöt ihop oss hela gänget runt två stora bojar i sjön Gatun Lake. Fransisco kom tidigt nästa morgon och vi tuffade tre timmar över den konstgjorda sjön till de tre nedåtgående slussarna.
Nu öppnade sig porten till Stilla Havet. Det var en mäktig känsla.

Bro under byggnation över Panamakanalen


Vi binds ihop med en stor katamaran till ett paket


Linehandlern Per är följsam med linan


..liksom Åke


Så ser det ut på plottern då vi går genom den konstgjorda sjön Gatun Lake


Ett och annat containerfartyg passerar förbi


Bakom slussportarna väntar Stilla Havet


..så nu har vi lämnat Karibien bakom oss


Vår advisor lämnar oss efter väl förrättat värv


Besättningen under transiteringen


Vi firade ordentligt med äkta bubbel


La Playita Marina - Panama City
Nästa marina att angöra var La Playita Marina där vi bokat fyra nätter. Nu var månen full och tidvattnet som var drygt 5 meter var därför extremt lågt. Lägstanivån var hela minus 0,6 m så vi kunde inte gå in i marinan utan fick ankra utanför de två första nätterna.
Vi gjorde en city-tour i Panama och fick väldigt mycket historia om landet - allt från de spanska conquistadorerna till hur Panama ser ut idag - inte minst om kanalbygget.
Samme fransman som byggde Suezkanalen fick i uppdrag att bygga Panamakanalen, men han stötte på enorma problem. Männen som grävde dog som flugor. Över hundra tusen män strök med av tropiska sjukdomar. Ett amerikanskt projekt fick färdigställa kanalen och man undvek de tropiska sjukdomarna med hjälp av en kubansk läkare som såg sambandet mellan myggor som spridare av dessa sjukdomar.
Härigenom blev kanalområdet amerikanskt territorium och hanterades som en extra delstat med guvernör och allt. Panama lyckades omförhandla detta avtal under President Jimmy Carters mandatperiod 1979 och 20 år senare övergick territoriet i Panamas styre.
Panama har historiskt alltid haft en president som statsöverhuvud, men den högste generalen i militären sägs trots allt ha haft sista ordet i viktiga frågor. I slutet av förra seklet manövrerade sig general Noriega upp till denna högsta position och han lär ha varit en speciellt maktgalen person.
Efter en misslyckad militärkupp, ledd av hans yngre officerare, gick USA in för att få bort honom. Han lyckades då smita in på Vatikanstatens ambassad för att söka politisk asyl. Amerikanerna undvek att attackera denna ambassad utan använde en lite udda metod för att komma åt honom. Man körde fram några gigantiska SUV-ar framför ambassaden och spelade heavy metal musik dygnet runt på en volym som var outhärdlig. Noriega kapitulerade och dog långt senare i fängelset han sattes i.
Några år senare bestämde Panama med stöd av en folkomröstning att lägga ner hela sitt försvar och på den vägen är det.

Panama City - skylight från havet


..från högsta punkten i Panama City


..och från bussen


Libanesisk middag med magdansös
Tillbaka i marian avslutade vi vårt arbete med toa tanken. Behandling med myrsyra visade sig vara det bästa. Vad skönt, nu har vi två toaletter igen!
ARC-en hade ordnat med middag på en libanesisk restaurant. Det var mycket god mat med spännande kryddor. Det kom in en duktig och vacker magdansös som fick upp först Åke sedan Elisabeth på dansgolvet. Dansa med magen har aldrig varit min grej, men vad gör man inte. Gissa om Roger och Per var nervösa för att bli uppbjudna!
Dagen därpå blev det avskedsmiddag med våra härliga gastar Per och Åke på närliggande restaurant. Imorgon går flyget till Svedala för dem.

Lågvatten i La Playita Marina


Elisabeth utmanas i magdans av en professionell sådan



No comments:

Post a comment