Vi kom in i hamn sent på eftermiddagen och ägnade kvällen åt en promenad i den lilla staden. Vi blev tipsade om en bra fiskrestaurang – Pescador – och valde rätten Bacalhau. Det visade sig vara torkad torsk, vilket mer påminde om lutfisk än den fiskgratäng vi hade förväntat oss. Detta kallas ”learning the hard way”.
Vi upptäckte senare att Bacalhau är en Portugisisk nationalrätt med rötter många hundra år tillbaka. Portugiserna (kanske inte alla) blev då förmögna på torskfiske i New Foundland och torkningsprocessen var ett naturligt sätt att behålla fiskens fräschör(?) under den långa hemtransporten.
Meny med manuella tillägg................................................Bacalhau!
Vi låg två nätter i Viana do Castello och nästa dag ägnades åt tvätt och IT-arbete. Det visade sig att marinans café hade gratis internet, så det blev några timmar där.
Stortvätt i Viana do Castello
Mot Porto!
Torsdag den 20:e bar det iväg mot Porto, med svag vind i ryggen hela dagen. Det blev storsegel och spirad fock. Eftersom gästbåtsfasciliteter i Porto helt saknas, valde vi att lägga oss i en Marina strax utanför i förstaden Leixões. (Uttalas Lej-tjonns, verkar vara ett småsvårt språk!)
Vi tog bussen in till Porto – ca 45 min – och slog våra lovar runt hamnkvarteren, där vi också hittade mysiga restauranger. Menyerna var fulla med Bacalhau, vilket vi rutinerat undvek.
Hemresan på senkvällen gjorde vi med T-bana, på förslag av Anders (han insisterade!) och det tog inte mer än dryga två timmar, inräknat den nästan timslånga promenaden från ändhållplatsen till Marinan. ”Learning the hard way” en gång till!
Centrala Porto..............................................................och dess hamnkvarter
Tidigt fredag morgon var det dags att vinka av Anders som mönstrade av och skulle ta flyget hem. Nu var det bara Elis och Roger kvar i besättningen!
Anders mönstrar av tidigt på morgonen
Nu skulle vi ”göra” Porto! Efter en promenad och lunch på en liten restaurang skulle vi inspektera vad som gjort staden till Portvinets huvudstad. Vi besökte Sandemans och kom precis lagom till en rundvandring i denna ledande tillverkares lager av portviner. Som goda turister köpte vi med oss ett par flaskor i deras lilla shop. Det smakar alltid bättre när man sett faten de legat och mognat i!
Vi valde rutinerat bussen hem på kvällen.
Utsikt mot Sandemans...................................................och vinfaten i dess källare
Eftersom det skulle vara blåsigt på lördag låg vi kvar en natt till. Lördagen ägnades åt storstädning av båten, både inne och ute samt en härlig långpromenad längs badstranden i Leixões. Vi hittade en mataffär med härligt sortiment så det blev vin och lite goda ostar i kabyssen på kvällen.
Hus med vackra keramikplattor......................................Badstranden vid Leixões
Leixões – Lissabon 23 – 28 augusti
Söndag morgon skulle det bära iväg, och vi var tidigt uppe, men det visade sig vara kraftig dimma, så vi sov några timmar till men kom så småningom iväg. Dagens mål var Figueira da Foz, en liten stad med en bra marina.
Vi tog oss inte tid att se på stan utan gick tidigt nästa morgon mot Peniche. Även denna morgon hade vi dimma, men vi bedömde att den snart skulle lätta, och satte på radarn samt satte en man på utkik i fören. Med radarn har man koll på alla fiskebåtar men det behövs utkik för att upptäcka alla fisknät som duggar tätt utanför den Portugisiska kusten.
På spaning efter fiskenät
Ögruppen Isla da Berlinga passade inte för ankring nattetid, men vi tog oss en tur runt öns branta klippväggar och spektakulära grottor samt fick även se det gamla klostret vid havskanten.
Isla da Berlinga
Vi fortsatte därför färden vidare mot Peniche dit vi kom fram sent och la oss för ankar utanför den östra vågbrytaren till Penichs marina, men det blev en ”rullig” natt på grund av dyningarna från Atlanten. Det skvalpade väldigt från vattentanken under vår säng!
Vi brydde oss inte om att titta på Peniche, utan gick tidigt mot Lissabon. Det var strålande väder och lagom vindar akterifrån, vilket innebar att vi kunde segla för gennaker. Vi testade också att stagvända med gennakern, vilket funkade utmärkt.
Härlig segling med gennakern uppe
Festival de la Mare i Cascais
Att gå hela vägen upp längs floden Rio Tejo in till Lissabon verkade slöseri så vi ankrade utanför Cascais (kashkajsh), utan rull.
Bondomelett a la kylskåpstömning i sittbrunnen. På morgonen flyttade vi in i marinan och på vägen till duschen hittade Roger en Raymarin-reparatör. Vi fick nu äntligen chans att få ordning på VHF´n.
Cascais var en jättemysig stad med rivierakaraktär och vi blev liggande där 3 nätter till. Att det var Festival de la Mare gjorde inte saken sämre. Musikuppträdande varje kväll med välkända Portugisiska artister.
Festivalplatsen alldeles vid ankarviken intill Cascais
Sightseeing i Lissabon
Åkte tåg in till Lissabon som vi ”gjorde” med sightseeingbuss a la hop off-hop on. Lissabon är en stor stad med 2 miljoner invånare, massor av torg och monument. Vi tyckte bättre om Cascais!
På hop-on/hop-off-buss i Lissabon
Golf på Oitavos Dunes
En av dagarna passade vi på att spela golf på Oitavos Dunes. Det funkar alldeles utmärkt med jympadojor
och hyrklubbor. Det var en mkt speciell bana byggd på sanddynor precis vid kanten av havet.
Lite golfande på en mästerskapsbana..............................med belöningen efter avslutad runda
Cascais – El Rompido(!) 29 augusti – 9 september
Nybunkrade och med fungerande VHF fortsatte färden söderut i gammal sjö och svaga vindar. Fiskafänget gav bara två små makrillar så dom åkte i igen.
Medan vi småslappade i solen fick vi plötsligt syn på ett fartyg som skulle kunna vara av militärt slag. Jojomen, det visade sig vara någon form av fregatt eller liknande. Den låg hotfullt och väntade på oss (så upplevde vi det i alla fall), men drog sedan iväg då vi närmade oss. Vad dyker (!) då istället upp framför oss? Jo, en u-båt i ytläge. Är det verkligen så exotiskt med en svenskflaggad segelbåt i dessa vatten? Nåja, u-båten lägger sig också på behörigt avstånd då vi närmar oss.
U-båtar bevakar oss på vår färd
Efter dessa halvt chockerande upplevelser ankrade vi så småningom i en jättefin vik, Portinho de Arrabida, full med badgäster och småbåtar. Alla försvann på kvällen så vi blev helt ensamma. Tog en tur med dingen bland höga berg, gammal borg och en fin klippö.
Ensamma igen för ankare!
Återigen kontrollerade
Morgonen därpå inbjöd till morgondopp och tork i solen. Lugnt och fint, men vad hände då? Jo vi blev bordade av Policia Maritima i en strong rib-båt. Våra papper verkade vara i ordning, men hade vi verkligen kvitto på avgiften (3 euro)att använda röd/gröna nav.ljus i Portugal? Dom hade nog för lite att göra!! Vi kände oss nu väldigt uppvaktade efter all denna uppmärksamhet från de Portugisiska myndigheterna.
Bordade av Policia Maritima
Efterföljande två nätter hittade vi bra ankringsställen, Sines och Beleeira och kunde hålla igen lite på hamnavgifterna. Avgiften för att ligga en natt i hamn ligger här mellan 30 och 50 euro och det kan ju kännas lite onödigt om man bara skall sova. Dessutom är det väldigt smidigt att bara släppa ner ankaret och slippa tampar och fendrar. Risken är dock att man blir lite asocial.
Vi rundade Cabo de Sao Vicente, Portugals sydvästra udde, med dess dramatiska höga berg och stupande väggar.
Cabo de Sao Vicente - Portugals sydvästra spets
Lagos
Vi anlände Lagos där vi angjorde incheckningskaj, blev anvisade plats och fick en liten gångbro öppnad för oss.
Lagos är den kanske mest kända hamnen för långseglare, där många väljer att lägga upp sin båt över vintern. Det visar sig vara en mysig stad med en mycket välutrustad marina. Vi bestämmer oss för att lämna båten några dagar för att hyra en bil och hälsa på Lena och Alen i Elviria nära Marbella. Det blir några härliga, lata och soliga dagar med omvårdande värdar i deras härliga lägenhet. Och faktiskt lite golf också!
Lena och Elisabeth färdiga för kvällens äventyr...............Avkoppling på Lena och Alens altan
Tillbaks till Bijou via Sevilla
På vägen tillbaka till Lagos gör vi en blixtvisit i Sevilla med lunch och turistbuss. Det var 40 grader varmt i skuggan, så vi förstår att det var lite glest på bussen. Vi börjar känna oss som proffsturister nu. Vi avverkar det ena efter det andra i blixtrande fart. Man hinner ju faktiskt inte se allting i detalj, men man kan ju provsmaka lite…
Tillbaka i båten igen på söndag kväll och bara 27 grader varmt!
Vi checkade ut från Lagos och gav oss iväg så snart vi kunde. Vindmönstret i södra Portugal är ostligt, vilket innebär att man får välja mellan att gå för motor eller kryssa. Vindarna var dock för svaga för segling, så vi satte järngenuan direkt. Vädret är det dock inget fel på; sol från klarblå himmel och härlig värme i vattnet. Vi har ju som mest haft ca 19 grader i vattnet tills vi rundade Portugals sydvästra udde. Då steg temperaturen momentant till ca 21 grader. Vi förstår nu varför det är Algarvekusten som turisterna åker till i Portugal.
Varma bad på Algarvekusten
El Rompido
Vi siktar mot Canal de Olhão, där vi planerar att ligga för ankare. Det visar sig att ca 50 andra båtar haft samma plan, men det finns plats för oss också. Vi hamnar faktiskt bredvid en svensk båt som vi byter några ord med.
Vi befinner oss på väg mot Gibraltar som nästa huvudmål och försöker bara hitta lämpliga övernattningshamnar på väg dit. En sådan var El Rompido som faktiskt ligger just på andra sidan gränsen till Spanien. Efter en krånglig passage in i floden, tillkrånglat av sandbankar som kontinuerligt flyttar sig, hittar vi en bra ankarplats bredvid en holländare. Det kan krävas en del eftertanke när det gäller val av ankarplats. Strömmen i floden var stark och växlade riktning vid övergång från högvatten till lågvatten. Och så skulle ju vindarna också kunna ställa till det. Båtarna byter ju riktning någorlunda i takt, men det inbördes avståndet kan ändras beroende på hur mycket ankarlina varje båt har ute.
Natten avlöpte utan problem, men på förmiddagen då vi suger på vårt morgonkaffe kommer den holländska båten plötsligt drivande mot oss i ganska hög fart. Det visar sig att han inte har kätting till ankaret utan en vanlig lina. Detta gör att hans båts rörelsemönster inte har samma värdiga tröghet som vår.
Vi hinner fram för att bära av och byter snabbt ankringsplats därefter!
El Rompido visar sig vara en riktig pärla med en mysig by och härliga badstränder, så vi ändrar våra planer och stannar åtminstone en natt till.
På promenad i El Rompido..............................................och lunch i sittbrunn
No comments:
Post a Comment