Bequia - Spanish Virgin Islands 16/1 - 20/2 2016

Lång dags segling mot kväll
Vi skulle segla från Bequia norrut mot Martinique och tänkte ta det i två etapper. Vi hade ingen större lust att gå in på södra St Lucia utan gick istället direkt till Rodney Bay på norra ändan av ön.

Klockan 06.00 tuffade vi ut ur Admiralty Bay för en förhoppningsvis fin bidevindssegling, och det blev det! Förutom lite motorgång bakom St Vincent och St Lucia.
Då vi skulle ta ner förseglet för att motorsegla var det plötsligt tvärstopp i furlexrullen. Vi kunde alltså inte rulla in focken utan blev tvungna att rulla ut den helt och ta ner seglet. Rackarns! Det berodde väl på att furlexlinan var torr och la sig i knip, trodde vi.
Då vi kom fram fick Roger demontera furlexrullen och trassla tillbaka linan och vi kunde hissa focken igen.

En annan anledning till att vi ville gå till Rodney Bay var att man där kan tanka diesel tax-free om man har checkat ut från St Lucia. Och vi hade ganska tomma tankar. Visserligen måste man då både checka in och ut ”i onödan”, vilket kostar några hundra kronor, men det skulle visa sig vara en god affär då dieselpriset var ca 6,50 kr/l. ”Cheapest in the Carribean”, skröt killen på macken och det kanske det var. Vi tankade över 300 l.
(Vi vet nu att man kan tanka diesel i Puerto Rico för under fem kr/l).

Roger uppe i masten och fixar                              Nya regnskydd för säsongen


Bunkring på Martinique
Le Marin på Martinique är (tillsammans med St Martin) det bästa stället att handla mat och dryck och det finns ett enormt utbud av utrustning för båtar. Vi gick dit för att fylla Bijou med alla bulkvaror vi skulle behöva för drygt ett kvartal. Det blev mycket kaffe, öl, toapapper, hushållspapper, ris, vin, goda ostar mm. mm.
Vi ägnade nästan tre dagar åt att shoppa men Bijou svalde alltihop. Efter all denna shopping gick vi ut och la oss i St Anne på samma ö för att pusta ut några dagar.

Massör gör sitt jobb i St Anne                               Äntligen fransk baguette!


Nattsegling till Ils des Saintes
Eftersom målet för säsongen var Puerto Rico, Dominikanska Republiken och Bahamas tänkte vi inte lägga någon större tid på Antillerna som vi ju cruisat både upp och ner förra säsongen. Vi plockade nu istället russinen ur den karibiska kakan och gick till våra favoritställen. Nästa sådant ställe var Ils des Saintes, en vacker och mysig ö i södra Guadaloupe. Eftersom avståndet dit är ca 110 M fick det bli en nattsegling; vi gav oss iväg vid 17-tiden och kom fram på morgonen.
Det blev en ganska hård segling med runt 12 m/s hela tiden samt hög sjö som rullade in snett bakifrån. Dessutom fick vi flera squalls över oss vilket ökade vinden till kulingstyrka. Den värsta squallen fick vi på morgonkulan mellan Dominica och Ils des Saints och Roger väcktes av Elisabeth som gjorde det väldigt tydligt att något måste göras. ”Vilket perfekt tillfälle att testa vårt nya tredje rev”, tyckte Roger och så blev det. Efter lite meck fick vi det på plats och seglingen blev nu behaglig igen.
Efter någon timma var det så dags att förbereda oss för att lägga till och vad händer då när vi ska ta in förseglet, tror ni? Det låser sig igen! Merde! Ja, vi visste ju hur man skulle göra nu – ut med hela seglet och ner med det. Trötta som vi var förankrade vi det inte tillräckligt bra på fördäck utan det blåste i sjön. Förbannat också! Vår nya fina fock fick några små, blå strimmor av bottenfärg på sig. Men vad gör det om hundra år?

Det blev till att demontera furlexrullen igen, men nu när det blivit mer eller mindre rutin varje kväll går det ju undan. Vi bestämde nu att byta kontrollinan till furlexen så snart vi kunde köpa en sådan.
En båt med svensk flagg kom in och det visade sig vara Sundance med Agneta och George som vi träffat flera gånger tidigare. Vi tog en sundowner i vår båt och stämde av vad som hänt sedan sist.

Lunch på bättre restaurang i les Saintes            En pelikan ser ut sitt byte


Dykning vid Pigeon Island
Vi hade läst att det finns riktigt bra dykning vid Pigeon Island på västra Guadaloupe och bestämde oss för att stanna till här för lite dykning. Detta är ett undervattensreservat till Jaques Cousteaus ära. Han anses ju vara pappa till dykning och utforskning av undervattensmiljöer. Man har t.o.m. ställt en byst av honom på 12 m djup bland korallerna.
Efter en rullig natt på en ganska oskyddad ankarplats lastade vi våra dykutrustningar i dingen (puh!) och begav oss till dykplatsen. I ett 45 minuter långt dyk simmade vi runt en av öarna och fick se ett vackert korallandskap med många färgrika fiskar samt en och annan barracuda. Tyvärr lyckades vi inte finna Cousteaus byst. Sen gällde det att ta oss upp i dingen igen!
Trötta men lyckliga kom vi så småningom tillbaka till Bijou och gav oss genast iväg till Deshais där vi skulle checka ut ur Guadaloupe.

Idyllisk by vid Pigeon Island                                  Härliga koraller vid Pigeon Island

De dykande tu


Avfärd till British Virgin Islands
Idag klev vi upp till väckarklocka för att hinna 204 sjömil på två dagar och en natt. Det blev en fin slörsegling hela vägen med vindar mellan 6-11 m/s. Ett par squalls var allt som störde friden.
Telefonen plingade till ett antal gånger: Välkommen till Monserrat, Välkommen till St Kitts och Nevis, Välkommen till St.Eustatia, Välkommen till Saba vartefter vi passerade söder om alla öarna. Alla är ju vulkanöar, men Monserrat är lite speciell då den fortfarande är aktiv.
Huvudstaden Philipsburg begravdes i aska 1997, men då byggde man snabbt en ny stad lite längre därifrån! Senaste stora utbrottet var faktiskt 2010 och vi kände svaveldoften på långt håll.
Oron för fiskenät i propellern finns alltid på natten så vi gick en bra bit ifrån öarna. Vi avlöste varandra var tredje timma och sömnen blev god.
Väl framme vid Spanish Town på Virgin Gorda bjöds vi på middag av Pegase Rider; våra franska vänner Marco och Béné; som vi skall kompissegla med ett bra tag framöver och vi hade naturligtvis mycket att prata om.

Pegase Rider                                                                Marco och Béné kommer med dingen

Montserrat med sin aktiva vulkan


Lite fix med båtarna
Pegase Rider behövde laga sitt storsegel så vi gick upp och la oss i Gorda Sound några dagar medan de gick in till Nanny Cay´s Marina. Vi skulle fixa lite med vår båt också, bland annat sätta på plats den nya furlexlinan som vi införskaffat i Spanish Town samt byta några travare till storseglet.
Den andra kvällen vände vinden mot syd och vi la ut ett ankare i aktern också för att undvika rull. Det fungerade utmärkt och nattsömnen blev utmärkt, till skillnad från den vaka de övriga båtarna förmodligen fick utstå tvärs sjön.

Trellis Bay är lite bohemiskt och omtalat för sina ”fullmoonparties”. Bl.a. gör man stora eldar i konstnärligt tillverkade brashållare som står i strandkanten. Tyvärr var det inte fullmåne då vi var där.

 

Elisabeth sträcker ut sig i Gorda Sound             Brashållare i vattnet vid Trellis Bay

Installation vid Trellis Bay


Summan av alla ….
Det finns ett gammalt talesätt som säger att summan av alla laster är konstant, men vi har myntat ett nytt: Summan av alla fel på båten är konstant! Vi har konstaterat att så fort ett fel blivit åtgärdat så uppstår automatiskt ett nytt, eftersom summan alltid tycks vara konstant. Det har nu gått så långt att vi försöker lura systemet genom att strunta i att laga ett fel om det inte är allvarligt. Man vet ju inte hur allvarligt nästa fel kan vara…
Nu när furlexlinan och travarna var bytta började genast sötvattenpumpen att krångla. Den stängde inte riktigt av sig utan höll på att småbrumma. Roger grävde sig ner till pumpregionerna och tyckte sig kunna se ett litet läckage från pumpen. Ok, det var väl bara att demontera den och täta läckorna då. Pumpen blev tätad men det hjälpte föga – samma brummande.
Jaha, det kanske var lufttrycket i ackumulatortanken som var för lågt? Vi provade att fylla med cykelpumpen, men vi släppte nog ut mer luft än vi fick in. Fanns det kanske någon av våra grannar som hade en pump med tryckmätare på. Roger åkte bort till Unicorn med Håkan och Anna-Karin som vi pratat med tidigare samma dag, men de hade endast en exakt likadan pump som vi.
Men kanske den andra svenska båten i viken hade något? Det visade sig att S/Y Shiva med Rune och Marita var en fullträff! Rune hade jobbat som konstruktör av bland annat pumpar och hade haft en ingenjörsfirma. Han hade naturligtvis en riktig pump med manometer och kunde dessutom ge lite goda råd om tänkbar felorsak. Han erbjöd sig till och med att komma med och hjälpa till, vilket Roger naturligtvis var för stolt för att acceptera.
Felet visade sig vara att pumpens backventil var otät, vilket den måste kompensera genom att pumpa lite hela tiden. Roger lyckades täta backventilen och pumpa rätt tryck i ackumulatortanken och plötsligt fungerade pumpen igen! Vilken lycka. Men efter någon timma trädde lagen om summan av alla fel in igen och pumpen hade nu helt slutat att fungera.
Roger demonterade pumpen och mätte upp tryckströmbrytaren som det visade sig hade gett upp. Den blev väl helt chockerad av att mottrycket från ackumulatortanken blivit normalt och säckade därför ihop. Jaha, då var det dags för oss också att åka in till Nanny Cay´s Marina för att uppsöka den välsorterad Budget Marine där vi förmodligen kunde hitta en tryckbrytare eller i värsta fall (eller bästa fall) en ny pump.

Nanny Cay´s Marina var ett riktigt guldkorn med allt man kan tänka sig att en hungrande och törstande sjöman kan behöva; fantastiska bekvämlighetsutrymmen (toa och dusch), gratis landström till AC´n (eftersom de glömde läsa av mätarställningen då vi kom), en mack, ett snabbköp där det fanns Planter´s jordnötter, fantastiska shipchandlern Budget Marine samt restauranger och barer. Dessutom hade de en badstrand om man var sugen på ett dopp.
Vi stannade dock bara en natt eftersom vi var på gång till Spanish Virgin Islands där vi på nytt skulle sammanstråla med Marco och Béné på Pegase Rider.

Hur gick det då med pumpen? Jodå, vi hittade en ny som nu sitter på plats och gör ett bra jobb. Och vad blev nästa fel, då? Den manuella saltvattenpumpen började läcka ymnigt och är nu ersatt av den manuella sötvattenpumpen som vi ju inte behöver nu, när vi har en så bra elektrisk sötvattenpump.

Hus med egen båtplats vid Nanny Cay´s Marina samt tillhörande beach


Spanish Virgin Islands
Spanish Virgin Islands tillhör Puerto Rico som i sin tur är amerikanskt territorium. Hit kan man inte komma hur som helst utan det krävs visum alternativt Esta-godkännande. Eftersom vi sedan förra säsongen har ett giltigt Esta dokument och då rest från BVI med färja till USVI för att få en stämpel i våra pass behövde vi inte göra detta igen.
”Det är bara att gå direkt till Puerto Rico” sa Roger. Vi behöver inte ens fråga någon. Sagt och gjort! Vi påbörjade vår segling från BVI direkt till Culebra och fick en fantastisk segling med stagsegelsättning i hög fart. Vi la till i Ensenada Honda och begav oss genast till flygplatsen för att checka in.
Där mötte vi passpolisen, Senor Encarnation som direkt ställde frågan:
Har ni giltigt Visa? Nej – sa vi.
Har ni Esta? Jajamen sa Roger, och vi gjorde proceduren förra året så vi är klara.
Det gäller i tre månader, sa Senor Encarnation – man måste göra samma procedur igen. Är ni medvetna om att ni är här illegalt?!? Ni får två dagar på er att lämna landet, sa han med antydan till glimt i ögat. Vi passade på att turista lite och invänta lämpligt väder för reträtten.

Den berömda Flamenco Bay på Culebra           Kokosnötklättrare


Tillbaks till BVI
Seglingen tillbaka till BVI blev som väl var en höjdare! Först såg vi tre valar, lika stora som båten, som lekte och sprutade vatten. Sen plötsligt började det spinna i rullen därbak – en 4 kgs Mahi-mahi på kroken. Inne i hamnen simmade sköldpaddor och en delfinmamma med sin unge. Vilket fantastiskt djurliv vi får uppleva!

Roger avlägsnar huvudet och Elisabeth filéar vår nyfångade mahi-mahi

Kryssningsfartyg vid Charlotte Amalie, St Thomas och juvelerarbutiker för passagerarna

Sail Rock på väg tillbaka till Culebra


Åter på Culebra
Fem dagar senare, efter mycket seglande, klev vi på nytt in på Senor Encarnation´s tjänsterum och fick alla stämplar och tillstånd som behövdes. Marco och Bené hade storsint väntat på oss.
Vi gick ut till den lilla ön Culebrita där bergen hade format pölar ”jacuzzis” där det var skönt med ett dopp medan vågorna sprutade in.

Ankring på Culebrita                                                där det fanns mängder med eremitkräftor

Naturens egna jacuzzis på Culebrita                   där vi tog ett svalkande dopp


Vieques var nästa ö på färden och här kändes det väldigt laid-back. Vi hade läst om vilda hästar på stränderna, men de hade numera även flyttat in till den lilla byn Esperanza där de anpassat sig till gällande trafikregler.

Vildhäst väntar på sin tur vid övergångsstället

 

Just nu befinner vi oss i en marina på Puerto Ricos sydöstra kust med avsikt att hyra bil och se oss omkring. Mer om detta i nästa brev.

Grenada - Bequia 1 - 14 januari 2016

Äntligen tillbaka till Karibien
Vi kom iväg till Grenada senare än normalt eftersom vi firat ”lilla julafton” med hela familjen hos Andreas och Camilla i Utrecht. Först på riktiga julafton bar det iväg. Vi hade hittat ett bra direktflyg från Frankfurt som tog oss till Grenada på ca 10 timmar och vi kom fram till ett regnigt St George´s vid 19-tiden lokal tid. Nu skulle det ju funka bra med att hålla oss vakna några timmar till för att hantera jet-lagen på bästa sätt.

Liksom tidigare hyrde vi in oss på ett enkelt pensionat samt fick tillgång till hyrbil medan vi gjorde Bijou klar för sjösättning. Eftersom vi gjort det lätt för oss genom att låta varvet bottenmåla samt maskinpolera skrovet räknade vi med att kunna få Bijou i vattnet ganska snabbt denna gång.
Vi hade några enklare installationer som vi själva skulle göra samt byte av olja och samtliga filter på huvudmaskin och allt gick oväntat snabbt och bra.

Nu återstod bara att göra service på dielsegeneratorn och eftersom det inkluderade rengöring av oljestrainern (det finns inget vanligt oljefilter att byta) – vilket innebar att generatorn skulle lyftas upp ur sitt ljudisolerande hölje för att man skulle komma åt den – hade vi valt att låta en servicetekniker från varvet utföra detta.
De flesta locals i Karibien är storväxta och muskulösa, men det kunde man inte säga om denne man. Tur var väl det eftersom styrbords akterstuv, där generatorn ligger, inte erbjuder några luxuösa utrymmen – och han jobbade där nere länge!
Till en början löpte arbetet på hyfsat, men då vi skulle provköra generatorn visade det sig att bränsletillförseln inte fungerade. Han försökte förgäves suga ut luften med en liten gummiboll. Det gick så långt att han ifrågasatte min intygan om att vi hade drygt halv tank med diesel.
Slutligen lyckades han få tag på en elektrisk bränslepump och nu fungerade det perfekt. Generatorn gick igång och efter att ett litet läckage tätats var jobbet klart! Tjugo timmar tog det!

Äntligen dags för sjösättning!

Mycket verkstad i Bijou                                            Bijou lyfts i spat


Bättre att bunkra i St George´s
Vi hade handlat massor med mat och vatten i en stor shopping mall inte långt från där vi bodde och vi var förvånade över hur dyrt allting var. Hur har alla locals råd med denna mat, undrade vi?
Då vi gick till ett annat snabbköp i St George´s insåg vi att priserna på det första stället var alltför höga. Här var priserna på en mera normal nivå. Ett tips till alla yachtisar på Spice Island Marina är sålunda att bunkra mat i St George´s!

Första etappen till Carriacou
På vägen till Carriacou var det dags att kolla att watermakern fungerade. Tusan också, den läckte lite vilket innebar att Roger skulle vara tvungen att tillbringa några timmar i främre segelstuven då vi kommer fram. Det blir inte lättare med åren att trycka ned sig i detta utrymme!
Efter ett första lönlöst försök med lin och tätningsmassa (det läckte nu dramatiskt mer!) var det dags för ”es gibt ja andere metoden”. Heavy duty Gasket från Plastic Padding fick omsluta skarven mellan de två plastledningarna och om man kan använda detta till högtemperaturpackningar till motorer så borde det väl fungera på denna lilla rörskarv.
Jodå, det funkade! Så tät har den skarven aldrig tidigare varit.

På vägen till Carriacou passerade vi Kick´ em Jenny utan några utbrott på 1 M säkerhetsavstånd. Detta är en undervattensvulkan som senast hade vulkaniska aktiviteter under juli 2015. Då var ”restricted area” utökad till 3M på grund av att
- heta stenar kan flyga upp
- tsunamis kan bildas
- gasbubblor påverkar vattnets densitet så att dess lyftkraft minskar och därmed kan en båt sjunka

Det är ett spännande liv vi lever!

Incheckning i Clifton
För att checka in i St Vincent & the Grenadines är det enklast att segla till Clifton på Union Island och bege sig till den lilla flygplatsen några hundra meter från hamnen.
Det visade sig att det finns ett öppet wifi på denna mysiga flygplats och vi fick uppdaterat mailen och what´s up sedan vi checkat in hos dess trevliga personal. Det är inte alltid självklart att Customs och Immigration är utexaminerade från den bästa charmskolan. Men här var de det!

På ankringsplatsen i Clifton träffade vi Ulla och Pelle på S/Y Loupan vars blogg vi tidigare följt och tagit till oss tips från om diverse utrustning mm. De har nu gjort sin andra atlantöverfart och skall fortsätta genom Panamakanalen och ut på de stora haven västerut.

Petite St Vincent – PSV – och Petite Martinique – PM
Inte långt från Union Island ligger två små öar utslängda – Petite St Vincent och Petite Martinique. PSV tillhör landet St Vincent & the Grenadines och PM tillhör landet Grenada, trots att öarna ligger bara några hundra meter från varandra.

Vi tillbringade ett par härliga dygn vid PSV och kom snabbt in i semesterkänsla med snorkling och vackra stränder efter allt jobb med att få iordningställt Bijou.
På revet ”Mopion” skulle det finnas morenor och haj men Elisabeth såg ”bara” vackra korallfiskar. Roger hade ett sår på benet som var under läkning och hade därför badförbud.

Bijou vid stranden på PSV                                       Lobsters färdiga att plocka

Elisabeth på väg ut mot revet "Mopion"             Bijou från PSV


Utflykt till Petite Martinique
Vi gjorde en liten utflykt med dingen till PM där det enligt uppgift skulle finnas billigast diesel i Grenadinerna samt billig öl, vin mm. Vi tog en promenad på ön i värsta eftermiddagsvärmen och locals betraktade oss med förvåning.
PM var en söt, liten ö med ca tusen invånare och vi passerade småskolan och förskolan på vår promenad.
Det visade sig att dieselpriserna var högst ordinära men vi köpte lite drycker till bra priser.

Fullriggare passerar revet "Mopion"                  Väl använd bränslepump

"En banan om dagen håller doktorn borta"      Förskolan på Petite Martinique


Admiralty Bay, Bequia
Efter att ha kollat gribfilerna (väderfiler) bestämde vi oss för att segla norrut. Vindarna är i princip alltid ostliga med lite nordliga eller sydliga inslag.
Det skulle vara lite nordligt inslag, men å andra sidan skulle det bara blåsa ca 7 m/s vilket borde ge oss en fin bidevindsegling upp mot Bequia.

Denna säsong har vi köpt nytt segelställ, ett storsegel och en självslående fock, från UK Halsey i Göteborg. Vi har lagt till ett tredje rev i storen som vi hoppas slippa använda.
De nya seglen står fint och Bijou rusar fram! Vi lär oss löpande att trimma de nya seglen.

Gribfilerna visar som väntat ostliga vindar       De nya seglen står bra


Nu ligger vi i Admiralty Bay på ön Bequia. Byn är väldigt charmig och man kan få tag i de mesta förnödenheter. Och på Marias Café finns det god öl och snabb wifi!

Den söta byn i Bequia                                                Hälsningar från webmakaren

St Croix - Grenada 13/4 - 20/5

Tillbaks mot Grenada
Nu kände vi att det var dags att vända söderöver igen. För att undvika orkansäsongen som är mellan juni och november skall man lägga båten långt söderöver så vi bestämde oss för Grenada även för kommande upptagning. Så vi lämnade vår trygga plats i Green Cay Marina för att ge oss ut på havet igen.
För att komma dit från St. Croix måste man ta sig bra mycket längre österut. Det är inte så lätt då det i princip alltid blåser rakt ostliga vindar här. Vi fick dock en prognos med lite nordligt inslag och räknade med att kunna ta oss till Martinique på ett ben, dvs utan att behöva kryssa.

Det började riktigt bra och vi kunde hålla en lämplig kurs första dygnet, men då vi kom utanför Guadeloupe på kvällskvisten dag två fick vi plötsligt ett märkligt vindskifte. Vinden kom från alla möjliga riktningar, vilket gjorde att vi måste starta motorn. Det var sjöbrisen som gjorde sig gällande.
Efter någon timme märkte vi en plötslig och kraftig förändring i varvtalet på motorn och vi förstod att vi fått något i propellern. Detta var tredje gången gillt som vi tappat vår motordrift mitt i natten; två gånger tidigare i Amazonas och nu också här!
Eftersom vi numera blivit mer vana och avspända inför denna situation stängde vi genast av motorn, hissade seglen och satte upp ett nytt mål för färden där vi kunde ankra säkert utan motor. Det var nu Portsmouth på Dominica som gällde men eftersom det kräver en mer östlig kurs innebar det att vi fick kryssa hela natten för att kunna komma dit. Vinden ökade dessutom så att det nu blåste mellan 10-12 m/s men det blev trots det en ganska bekväm segling med två rev i storen.

Vi kom fram vid lunchtid nästa dag och efter en incidentfri ankring fick Roger snabbt på sig dykutrustning och kom snart upp med en stor härva av ett segt plastigt fiskenät. Någon stackars fiskare blev väl utan middag den dagen.

Green Cay Marina på St Croix.........................Fisknät i propellern


Med kniven i högsta hugg ger sig Roger ut på dykuppdrag och återkommer med en härva


Tillbaks på franska Martinique
Vi stannade sedan till i fina Sankta Anna utanför Le Marin på Martinique några dagar. Här låg massor av båtar i det kristallklara vattnet på 4-5 m djup, men det är alltid gott om plats. Själva byn är mysig med bagerier, affärer samt en marknad med turistvaror. Det visade sig också att man här kan checka ut från Martinique. Vi slapp alltså ta dingen in till Le Marin som vi annars hade tänkt göra.

Marknaden i Sankta Anna..............................och den högt belägna kyrkogården


Beachen i Sankta Anna...................................med ny vattensport för de lekfulla


På vägen vidare söderöver fick vi de här fina bilderna på oss av en proffsfotograf då vi seglade in i Bequia.

Bijou in action


Omseglade av småbåtar
Under färden till Tobago Cays blev vi omseglade av några lokala småbåtar som körde med fulla segel medan vi som oftast hade tagit några rev. Vi undrade hur de kunde bära så mycket segel, men det visade sig att de använde sig av trapets, dvs man står upp vid relingen och kränger och sitter fast med en trapets. Båtarna var öppna och det krävdes en gubbe som hela tiden länsade allt vatten som skvätte in.

Trapetsseglare med fulla ställ i den hårda vinden


Tobago Cays i eftersäsong
Vi stannade i Tobago Cays några dagar och här märktes tydligt att säsongen gick mot sitt slut. Lobstersäsongen var tyvärr över också, men vi tog en promenad (=klättring) på den största av öarna där vi träffade på dessa förhistoriska djur.

Utsikt över Tobago Cays rev


En sovande leguan i ett träd............................och en jättelik leguan


Diskodunk i Mayreau
Innan vi avslutade med att sträcka till Grenada ville vi ligga och njuta några dagar på vackra Mayreau men då vi kom in i den fina viken såg vi mängder av små segelbåtar av samma typ som seglat förbi oss några dagar tidigare. Det visade sig vara regatta här med mängder av deltagande båtar och HÖG musik.
Vi åt lunch och tänkte att eftersom det är söndag skall väl folk segla hem och det skulle bli lugnt igen. Så var inte fallet och för att få nattsömn flydde vi till Chatham Bay på Union Islands västsida. Här var det lugnt och fint.

Väl tillbaka på Grenada hade vi att göra med förberedelser en vecka innan vi kom upp ur vattnet. Pga värmen, 30-32 grader Celsius, och stekande sol går det inte att bo i båten på land utan vi hyrde istället en liten lya med airconditioning i ett hus på promenadavstånd från varvet. Vår hyresvärd är väldigt stolt över sin trädgård där det finns många olika exotiska frukter att plocka.

Vår hyresvärds hus........................................Ny spännande frukt


Mango............................................................och papaya


En avslutande biltur på Grenada
Vi hann också med ett besök hos öns stolta chokladproducent och vandring till ett av de många vattenfallen. Vi fick följa hela tillverkningsprocessen som bland annat innehåller fotvandring i stora tråg för att vända kärnorna under torkningen.
Chokladen var enligt kännaren Elisabeth i världsklass och vi köpte med oss ett litet lager.

Chokladfrukten med sina kärnor....................som torkas och sedan förädlas


Den läckert förpackade produkten.................De vinddrivna framför Grenadas högsta vattenfall


Tack för att ni följt oss på vårt äventyr! Vi återkommer vid årsskiftet.