Monday, 21 October 2019

Whangarei - Mollösund

Hem till Sverige
Vi lämnade Bijou på Riverside Drive Marina i Whangarei, Nya Zealand och flög hem till Sverige för att, med spänning, tillträda vårt nyinköpta hus på Mollösund. På vägen passade vi dock på att vara turister i Auckland, en fantastiskt vacker havsstad.

Utsikt från Sky Tower i Auckland


I Aucklands hamnkvarter


Bijou förbereds för hemtransport
Medan vi skulle vara hemma i Sverige hade vi lagt ut en hel del arbete på några av de många duktiga hantverkare som finns i Whangarei. Teakdäcket skulle nåtas om och slipas av lätt, ett antal fönster (ventiler) och takluckor skulle tätas och en packning till huvudmaskinen skulle bytas. Allt utfördes till vår fulla belåtenhet och i februari var Bijou redo att seglas ner till Auckland för vidare befordran med lastfartyg till Southampton, där hon skulle läggas ut till försäljning.
Hemma i Sverige uppstod dock lite komplikationer i form av att det upptäcktes att Roger hade en blodpropp i ena benet, vilket ledde till att läkaren gav honom flygförbud. Hur skulle vi nu ordna med sjösättning, transportsegling till Auckland samt förberedelser för att skeppa henne därifrån? Efter lite gnuggande av geniknölarna löstes det genom att seglarkompisar i Whangarei gjorde jobbet åt oss.

Stort tack till Jeff (Mezzaluna) och Dan (Blå Ellinor) som seglade ner Bijou till Auckland och förberedde henne på ett exemplariskt sätt och till Pelle (Loupan) som hjälpte oss att få till detta arrangemang!

Jeff på Mezzaluna


Dan och Åsa på Blå Ellinor


Pelle på Loupan



Förseningar uppstår
Sevenstar heter rederiet som skulle se till att Bijou lastades som däckslast på ett fartyg till Southampton. Det var dock många om och men innan de slutligen kunde anvisa oss ett fartyg, dock inte direkt till Southampton utan till Singapore, där Bijou skulle lossas och ligga i en marina tills ett lämpligt fartyg med destination Southampton skulle dyka upp.
Det var inte mycket vi kunde göra annat än att acceptera, även om detta inte alls var vad vi kommit överens om i kontraktet.

Bijou förbereds för lyft


Upp i luften!


Ändrad destination
Det visade sig vara svårt för rederiet att hitta ett lämpligt fartyg och efter att Bijou legat i Singapore ca en månad fick vi ett mail från dem där de erbjöd oss destinationen Hamburg istället för Southampton och meddelade att det var lite osäkert när ett fartyg till Southampton kunde vara tillgängligt. På nytt kände vi oss maktlösa och efter en stunds funderande accepterade vi Hamburg som destination.
Hela vår tidsplan gällande att få hem Bijou hade nu ställts på ända. Hur stora var möjligheterna att sälja Bijou under den korta delen av säsongen som återstod nu? Och hur attraktivt kändes det att segla Bijou västerut från Hamburg till Southampton? Vi hade ju trots allt ett avtal med Ancasta i Southampton om att de exklusivt skulle få sälja Bijou. Vi bestämde oss till slut för att istället segla hem Bijou till Mollösund och lyckades manövrera oss ur avtalet med Ancasta.
Tidigt på morgonen den 8 juli, dvs 3 månader senare, satte vi oss på flyget till Hamburg för att ta emot Bijou som skulle anlända i början av den veckan. En liten försening på några dagar uppstod pga administrativt krångel mellan rederiet och hamnmyndigheterna och vi fick därför möjligheten att vara turister i Hamburg. Vi passade på att besöka Hagenbecks djurpark som vi hade hört mycket positivt om, även omsjungen i Evert Taubes ”Möte i monsunen”.
En legendarisk pizzeria vid namn Luigis hann vi också avnjuta liksom en promenad på Reeperbahn.

Ett trevligt besök hos Hagenbecks djurpark i Hamburg




På Luigis Pizzeria


Lossning i Hamburg
Slutligen fick vi ett telefonsamtal som informerade oss om att Bijou nu skulle lossas och att vi skyndsamt skulle ta oss till fartyget. Lossningen av Bijou gick smärtfritt och vi parkerades långsides av fartyget tillsammans med tre andra lossade segelbåtar.

Bijou på väg till sitt rätta element igen


Förberedelser i Marina Sporthafen
Nu väntade vi alla på att broöppningen skulle äga rum så att vi skulle kunna transportera oss till Marina Sporthafen, där vi skulle ligga några dagar för att förbereda Bijou och oss själva inför seglingen till Mollösund.
Motorn startade utan krångel liksom allt annat också, så efter halvannan timmes väntan bar det iväg på en kortare tur till Marinan. Vad härligt det var att återerövra Bijou efter åtta månaders väntan!
Efter att ha ägnat några dagar åt att rengöra Bijou, iordningställa henne för segling samt att fylla skafferier och kylskåp kunde vi äntligen kasta loss och starta hemresan den 13 juli. Första etappmålet var Brunsbyttel som ligger i den västra änden av Kielkanalen och dit man måste slussas in.
Tillsammans med en annan segelbåt slussades vi i övrigt ensamma upp i en gigantisk sluss. Dock inte att jämföra med slussarna i Panamakanalen! Slussarna är igång dygnet runt nonstop även för nöjesfartyg.
Första gången vi låg i Brunnsbyttel var då vi var på väg ner till Medelhavet för EXAKT tio år sedan. Och då menar jag exakt på dagen! Vilket sammanträffande att det var exakt tio år mellan våra två besök i denna hamn.
Första gången vi låg här hade vi några båtgrannar som inte var nöjda med hur vi förtöjt oss. De kallade på Hafen Polizei som istället bestämde att den klagande parten skulle flytta på sig. Även denna gång råkade vi ut för oroliga båtägare som vi lagt oss utanpå och som tyckte vi var för stora för dem. Efter att ha lagt både extra för- och aktertampar i land lyckades vi få dem lugna och vi kunde krypa till kojs efter en stärkande måltid.
Det tar bortemot en full dag att motorisera genom Kielkanalen och på eftermiddagen nästa dag var det dags att slussa ut och därefter förflytta oss till Olympiahafen i Kiel, där vi skulle övernatta.

Under slussning upp till Brunnsbyttel i Kielkanalen


Segling hemåt genom Danmark
Hur såg då färdplanen ut för seglingen hem? En författare vid namn Carsten Jensen har skrivit en roman som heter ”Vi de drunknade” och som berättar om staden Marstal på Aerö som i slutet av 1800-talet hade sin stormaktstid som centrum för rederinäringen i Danmark. Vi hade båda läst boken och fascinerats av den (den rekommenderas verkligen) och insåg nu att Marstal var ett lämpligt etappmål hemåt och så fick det bli!
Så här långt hade vi under vår transport från Hamburg till Kiel enbart gått för motor. Nu längtade vi efter att sätta segel och transportera oss på ett korrekt sätt hem till Mollösund. Och vi fick friska vindar och en härlig segling till Marstal på Aerö.
Det låg mycket båt i Marstal men vi hittade en bredsida utanpå en annan segelbåt utan gnäll. Marstal var en liten pärla som vi strosade runt i följande dag. Där finns ett ambitiöst museum som på ett mycket trevligt sätt berättar om deras stolta period för drygt hundra år sedan. Vi sög i oss av allt museet hade att erbjuda.
Innan dagen var slut hade vi tre båtar liggande utanpå oss, vilket bekräftar vilken turistmagnet Marstal utgör.

Pittoreska miljöer i Marstal




För motor till Korsör
Följande dag inväntade vi att utanpåliggande båtar skulle ge sig av innan vi motoriserade till Korsör, en liten ”by” strax söder om Stora Bältbron på Själlands västra sida. Vinden hade nämligen lagt sig helt och vi fick ta maskin i bruk igen.
Det var många båtar som konkurrerade om ett ganska stort antal båtplatser och vi lyckades tränga oss in mellan två pållare som skulle utgöra akterförtöjningar på två meters djup. Det gällde alltså att ha tungan rätt i mun, men det gick bra.
Korsör visade sig vara en sömnig ”by” med danskt gemyt men med få synliga invånare. De kanske var bortresta på ferie? Vi lyckades dock inhandla en flaska Gammeldansk som vi provade i sittbrunn under en härlig kväll med fantastisk solnedgång.

I Danmark dricker man Gammeldansk


En stilla kväll fick vi


...med en hänförande solnedgång över Stora Bältbron


Ankring på Samsö
Nästa etappmål var också inspirerat av litterära händelser, nämligen ”Polisen på Samsö” som är en populär dansk TV-serie som sändes för tjugo år sedan. Vi gick under Stora Bältbron och satte sedan segel för att få en härlig segling till nämnda ö.
Vi hade tänkt lägga till i ”Ballen” på Samsös östra sida, men det visade sig vara ett riktigt partyställe och överfullt med båt, så vi gick istället till öns norra sida som erbjuder gott skydd mot både vind och sjö.
Här ankrade vi på fem meters djup utanför en sandstrand. Vi fick riktig sommarkänsla.

Vi seglar under Stora Bältbron


Drömsegling till Anholt
Nu var det dags för ett lite längre ben på 56 sjömil till Anholt, så vi gav oss iväg i gryningen och fick en fantastisk slör/halvvindssegling i 7-8 m/s.
Klockan tre på eftermiddagen gick vi in i Anholts hamn och blev anvisad en bra plats av en marinero i RIB-båt. Det var nästan helt fullt i hamnen, så vi hade tur som kom in så pass tidigt.
På Anholt kan man njuta av danskt gemyt och vi hyrde cyklar och utforskade denna ö som vi inte varit på sedan någon gång på 90-talet. Naturen var lika vacker som vi mindes den från då, smörrebrödet lika gott och ölen lika svalkande. Hit återvänder vi gärna igen!

Vi seglar vid sidan av en vindkraftspark


I Anholts hamn var det trångt om saligheten


Vackra och vindpinade stränder


...och sjöfarare


I inget annat land får man bättre frukost (dvs lunch) än i Danmark


Villabron på Styrsö
Nästa ben bar till Sverige och vindriktningen gjorde att vi valde att gå till Styrsö. Det blev en frisk segling med betydelsen kall och blåsig. Nu kände vi igen oss under svenska förhållanden.
Vi har goda vänner på Styrsö, Ann-Marie och Anders, med en riktigt bra brygga, Villabron, så vi överraskade dem med att lägga till där och knacka på hos dem på seneftermiddagen.
Det blev en sen kväll med något gott att dricka i båten och vi fick snackat ihop oss om vad som hänt sedan sist.

Friska förhållanden mitt i juli


Trevligt återseende i kajutan med Ann-Marie och Anders


Vi lämnar Villabron och Styrsö


Sista etappen gick till Mollösund och vi var förväntansfulla över att få lägga till vid vår egen brygga. Var det tillräckligt djupt? Skulle vi kunna manövrera in Bijou i den smala muddrade rännan? Jodå, efter en seglats i kraftig dimma kunde vi till slut lägga till vid vår brygga.
Andreas och Camilla liksom vår granne Janne tog emot linorna och Bijou låg nu tryggt och skyddat på sin plats.
Andreas och Camilla hade fått tillökning medan vi seglade från Hamburg och det kändes härligt att få se och hålla den pinfärske Emil.

Lille Emil i farfars famn


Bijou är hemma igen


Saken är klar!
Nu känner vi att vi genomfört och avslutat vårt Stora Äventyr. Vi har haft drygt tio fantastiska år med Bijou.
Framöver blir det segling i skandinaviska vatten till dess någon annan tar över och seglar vidare med denna fantastiska och trygga båt!

No comments:

Post a comment