Friday 22 December 2017

Grenada - Martinique 23/11 - 22/12

Ny säsong – Nya Äventyr
Grenada brukar ju aldrig vara svårt att ta med sig grejer till och vi hade 100 kg bagage med många reservdelar fördelade i alla fem väskorna. Ajajaj, nya regler och tullen ville intresserat se vad vi hade i våra väskor.
-Boat in transit, sa vi som vanligt. Det brukar vara de magiska orden.
-Har ni kvitton, sa tulltjänstemannen.
-Nej, sa vi.
-Då får vi ta en titt, sa han. Vilket värde tror ni att ni har varor för?
-Tjugo tusen SEK, sa Roger, vilket var en kraftig underdrift.
-Hoppsan, sa tulltjänstemannen.
Då detta lät allvarligt och vi inte riktigt visste vad konsekvenserna av vårt smugglingsförsök skulle bli – vi gick ju på grönt – rotade vi fram kvitton från en av leverantörerna. Den var på ca tjugo tusen och tulltjänstemannen sken upp.
-Så ni har hittat fakturan, sa han.
-Japp, sa vi.
-Ni har nu två möjligheter, sa han. Antingen betalar ni 800 US$ och kan gå härifrån som om ingenting hänt. Eller så skaffar ni en tullagent som gör en inklarering för er och vi behåller samtliga era väskor tills allt är klart. Detta kostar er 70 US$ plus kostnaden för agenten.
-Fint, sa vi. Då väljer vi det billiga alternativet.

Så endast med varsin necessär kom vi sent till vårt hotell på varvet i Clark´s Court. Nåväl, det visade sig att kvinnan på marinakontorets man var just en tullagent så ytterligare ett dygn senare fick vi våra väskor till en totalsumma av 1500 kr. I detta ingick att agenten levererade väskorna till oss.

Bijou såg så fin ut när vi kom; bottenmålad och polishad. Nu skulle vi bara byta anoder samt oljor, filter och impellers till herr Penta och fröken Panda, sen skulle vi kunna sjösätta.
Det körde dock ihop sig per omgående. Då Roger i förbigående kände på gasreglaget visade det sig sitta stenhårt fast. Det gick inte att rubba. Jaha, ny gaswire, tänkte vi. Vi hade iofs med oss en reservwire, men den byter man inte på fem minuter och speciellt inte om man har en kroppskonfiguration som Roger. Det behövs smala dvärgar för sådana uppgifter.
Det finns bra företag som kan ordna sådana här uppgifter på Clarks Court Marina, men de hade arbete upp över öronen.
Ok, jag gör ett försök med CorrosionX och WD40, tänkte Roger och demonterade gasreglaget. Droppe för droppe sprutade Roger in rostlösande och smörjande vätskor i vajern – och efter några timmars envetet arbete lossnade det. Till slut gled det bättre än det någonsin tidigare gjort. Nu kan vi fingerlätt göra små justeringar av varvtalet! Vi kunde alltså sjösätta enligt plan.

Då vi äntligen låg i vattnet kändes det hääärligt! Vi firade med en god middag i sittbrunn och Elisabeth plockade fram sin goda, sega lakrits som efterrätt. Hoppsan, vad var detta? sa Roger och plockade ut en tandbrygga ur munnen. Jaha, huvuduppgiften nästa dag fick bli att hitta en tandläkare och det gick lätt.
-Kan vi få en tid inom några dagar, frågade vi.
-Varför inte komma nu? sa tandsköterskan och en taxiresa senare var bryggan på plats!

Inför denna säsongen hade vi beställt ny canvas, dvs. sprayhood, stackpac samt bimini med nedrullbara solskydd av Turbulence segelmakare. Deras duktige hantverkare Rodney var och finjusterade lite och det såg jättefint ut – fram tills nästa spöregn. Det regnade in lite här och där. Vi förflyttade oss till Prickly Bay där Turbulence har sitt säte och ett par dagar senare hade Rodney gjort förbättringar på canvasen och vi kände oss jättenöjda.

Ny sprayhood och bimini                     och vi fick ett uterum också


Raskt tempo upp till Martinique
På grund av detta var vi ju lite försenade på vår färd upp till Martinique där nästa jobb, riggbyte, skulle utföras så vi fick ruscha förbi alla fina öar på vägen.

Äntligen på väg!


De vinddrivna tu till havs igen



Första stopp blev Carriacou, sedan direkt till Bequia, där vi hade tänkt checka ut och in på samma gång för att segla vidare norrut.
Då vi kom till incheckningen i Bequia klockan 11.55 stängde passpolisen sin lucka demonstrativt med en smäll.
-Stänger ni nu, frågade Roger vänligt.
-Ja, jag öppnar igen om tre timmar, sa den stränga passpolisen.
-Då ger vi fanken i att checka in och ut och låtsas som om vi aldrig varit där i år, sa Roger till sin fru.

Sedan blev det ett långt ben till Rodney Bay där vi låg med gul flagg över natten innan vi angjorde Le Marin på Martinique.

Vackra men farliga St Vincent          Pitongerna på St Lucia


Solnedgång i Rodney Bay, St Lucia


Incheckning på Martinique
Martinique har extremt liberala incheckningsregler. Man går till någon restaurang som är utsedd till incheckningsställe och där fyller man bara i sina uppgifter om båt och var man kommit ifrån. Det finns ingen som ställer några följdfrågor. Och det var ju därför vi vågade hoppa över incheckning på både Bequia och St Lucia.

På väg in till Le Marin passerade vi ett specialfartyg för yachttransporter. Normalt transporteras yachter på däck på ”vanliga” fartyg, men här var fartyget byggt för att transportera yachter.

Specialanpassat transportfartyg för yachter


Riggbyte och allmänt fix
Vi låg på riggverkstans arbetsbrygga i tre dagar medan de jobbade intensivt med att byta hela vår stående rigg. Vi var imponerade över deras arbetstempo; de jobbade från tidig morgon tills solen gick ned vid 18-tiden. Sista kvällen var en fredag och nu kom pannlamporna fram för att de skulle bli klara före helgledigheten.

Riggarna har ett högt uppsatt arbete


Batteribyte på Epirben
Vi hade ytterligare reservdelar att inhandla och åkte kors och tvärs mellan alla shipchandlers med dingen.
Vi behövde byta batteri till vår Epirb (nödsändare), hittade en firma som kunde göra det, men de hade inga batterier på lager och leverans av nya skulle komma med båt någon gång i januari. Att få leverans med flyg visade sig vara omöjligt så det hela slutade med att vi fick köpa en ny Epirb-$$$.

Medan riggarna jobbade for vi omkring till shipchandlers och handlade


Vi hade trevligt umgänge dessa dagar, Toga från Borås kom förbi och Anastasia, ett mycket erfaret jordenruntseglarpar, hade mycket matnyttigt att dela med sig av. Dessutom kom Marco och Béné just till Martinique för att sjösätta sin Pegase Rider.

Elisabeth polerar och speglar sig i ankarspelet och Roger monterar nya hydrauliska bombromsen


Kärt återseende med Jean-Pierre och hans Bina
Nöjda med allt vi köpt och fixat i Le Marin gick vi ut och la oss på svaj i St Anne. Vattnet är fantastiskt fint där och man ankrar på 4-5 m djup. Vi passade på att göra vatten och fylla tankarna.
Ett par dagar senare hade vi bestämt träff med Jean-Pierre och hans dam Bina i l´Anse Mitan. Det var ett trevligt återseende och många goda minnen från vårt Amazonasäventyr kom fram.

Jean-Pierres båt Sweetblue                                    Restobesök med Jean-Pierre och Bina


Fort de France
Just nu är vi i Fort de France, huvudstaden på Martinique där man ligger på svaj mitt i centrala stan med marknader, barer och restauranter. Fort de France är en genuin stad och mycket annorlunda än Le Marin som i princip är ett center för seglare. Här bor de äkta Martiniquarna.
Vi inväntar nu julafton som skall firas med medhavd sill och ansjovis till en Jansson. Nubben glömde vi, undrar om det funkar med rom?

Man svajankrar bakom fortet och har nära in till stan


Vi önskar alla våra vänner och läsare en riktigt GOD JUL!



Den sjätte januari bär det iväg från St Lucia till Colombia som är första benet på vår resa mot Nya Zeeland.

3 comments:

  1. Vad härligt att höra från er igen! Ser fram emot fortsättningen.
    Mycket action, tulldrama, tandläkarbesök och reparationer.
    Hoppas ni haft en bra jul och att romen smakade!
    Kramar från Lena i Wales

    ReplyDelete
  2. We have just checked in and see you are back up and running. Happy New Year and the best of luck with your adventure. Looking at your pictures makes the ARC Baltic seem long ago. We look forward to following your progress.
    Keith & Di - Dizzy Di

    ReplyDelete
  3. Rom är Gott !

    Hälsningar
    Ulf

    ReplyDelete