Island hopping i Antillerna 10/1 -19/2

Martinique
Nu var det dags att upptäcka nya öar och efter att ha fyllt på med proviant i den välsorterade butiken i Rodney Bay och tankat taxfree diesel i marinan gav vi oss iväg till Martinique.
Vi fick en fin segling till seglingens Mekka – le Marin. Vi la oss på svaj, tillsammans med ett hundratal andra segelbåtar utanför marinan, och tog dingen in. Det var en smärre kulturkrock att gå iland i le Marin. Vi befann oss inte längre i Karibien utan snarare i Frankrike vilket Martinique ju faktiskt är en del av. Människorna såg franska ut, man talade franska och det var Euro som var gällande betalningsmedel. Andelen mörkhyade människor var i minoritet och de försökte inte sälja saker till oss.

Marinan var modern och hade ett shoppingcenter med barer och restauranger.
Om man behöver reparera sin båt har man kommit till rätt ställe här. Det finns flera stora och välsorterade shipchandlers och mängder med specialister inom olika områden. En butik lagerhåller faktiskt både Penta och Yanmarmotorer.

Inne i marinan låg Marco och Bené från Pegase Rider som vi seglade med i eskadern och vi fick en drink i deras sittbrunn innan vi gick ut och åt middag. Det var ett kärt återseende.
Då vi nästa dag satt på restaurangen och surfade kom plötsligt Jean-Pierre fram till oss. Han var ju också med i eskadern och råkade ligga här för att få en reparation utförd. Det kanske inte var en tillfällighet att vi träffade båda dessa båtar här i le Marin. Fransmännen tycker om sin hemmahamn och det låg många franska båtar här.

Vi stannade nästan en vecka, mest beroende på att Elisabeth åkte på en rejäl förkylning som behövde kureras. När hon kände sig frisk igen seglade vi till en by i den nordvästra delen av Martinique – St Pierre. Här var det inte lika civiliserat som i le Marin även om denna by en gång i tiden varit ett franskt kulturellt centrum i Västindien och kallades för lilla Paris. En dag 1903 förändrades förutsättningarna genom ett vulkanutbrott som la hela byn i aska. Alla trettiotusen invånarna dog, med undantag för en livstidsdömd fånge som satt i ett litet stenhus med tjocka väggar.

Flytdocka utanför le Marin.............................St Pierre idag


St Pierre före vulkanutbrottet 1903...............Fängelsehålan som räddade den överlevande


Dominica – den vilda naturens ö
Om Columbus kom tillbaka till Västindien idag skulle Dominica vara den enda ö han skulle känna igen. Så står det i vår reseguide och det ligger säkert mycket i det. Myndigheterna försöker bevara öns originalitet och satsar på ekoturism. Man har avsiktligt avstått från att bygga någon internationell flygplats, så de flesta turister som kommer hit är yachtisar som vi och kryssningsfartyg. Medan vi låg i huvudstaden Roseaus hamn kom sammanlagt tre kryssningsfartyg och avlöste varandra.

Ön har en dramatisk natur med höga vulkaner och djupa dalar. Flera fantastiska vattenfall tävlade om vår uppmärksamhet. Vi hyrde bil och tog oss till ett av vattenfallen, Middleham Falls, som inte skulle vara lika besökt av kryssningsgäster. Man var tvungen att hika genom vildmarken nästan två timmar för att komma fram och tillbaka, men upplevelsen var väl värd ansträngningen och höll effektivt kryssningsgästerna borta. Dom stötte vi senare på vid Trafalgar Falls badandes i varma källor.

Huvudstaden Roseau imponerade dock inte på oss; det var ruffigt och tiggare försökte vigga oss på pengar.

Märkliga rotsystem i nationalparken.............Middleham Falls (ser ni linslusen?)


Höga och raka träd med lianer.......................Kryssningsfolk badar i varma källor


Vi besökte också Portsmouth som är en liten by på öns nordvästra sida och här var det mer gemytligt och originellt.
Vi hyrde taxi med guide en halvdag och han körde oss upp i bergen på småvägar vi aldrig hade vågat ge oss in på med egen hyrbil. Vi fick se bubblande svavelkällor och bada i vattenfall.
Vi tog oss också in på en roddtur i Indian River, en av Dominicas 365 floder. Längre upp i floden finns ursprungsbefolkningens reservat. Det var i Indian River som delar av Pirates of the Caribbean II spelades in.
Dominica var en höjdpunkt och vi kommer säkert att återvända dit.

Originellt hus i Porthsmouth..........................Skolbarnens drömmar


Indian River med häxans hus i Pirates of the Carribean 2




Svavelkällor puttrar fortfarande....................Odlingar av bananer och andra frukter


Hisnande vacker utsikt...................................samt ett svalkande bad i en källa


Guadaloupe
Åter skulle vi gästa franska öar och nästa i tur var Guadaloupe. Vi gick till Iles des Saintes som är en liten ögrupp söder om själva Guadaloupe.
Vi la oss för boj i den skyddade viken utanför huvudorten Bourg och tog oss in med dingen. Efter att ha varit i det vilda Dominica i en vecka blev det på nytt en kulturkrock då vi kom in i den franska byn. Det var ungefär som att komma till Marstrand. Gatorna var fulla med boutiquer och mysiga restauranger. Visst är det uppfriskande och omväxlande, men samtidigt har vi ju inte seglat till Västindien för att uppleva franska byar…

Napoléon har varit här och härjat och bl.a. låtit uppföra en befästning – Fort Napoléon. Fortet är numera museum och här kunde vi se hur de stora sjöslagen mellan huvudsakligen britter och fransmän gått till. Admiral Rodneys fartyg, bestyckat med nittio kanoner, finns som modell.

Det var varmt och vi tog en promenad till en strand på ostsidan av ön, Plage Pompierre. Det är en riktigt fin och skyddad lagun med sandstrand och palmer. Vi solade och badade och fick därefter en närande lunch på väg tillbaka till båten.
Vi lyckades också hitta ett nytt startbatteri till vår genset i en välsorterad diverseaffär.

Utsikt från Fort Napoléon..............................Admiral Rodney´s fartyg


Plage Pompierre.............................................Leguan modell större


Nästa anhalt på Guadaloupe blev för oss Deshais på nordvästra delen av huvudön. Deshais uttalas märkligt nog ”däj-äj” fick vi lära oss efter ett tag.
Här stannade vi ett par nätter innan vi skulle ta det lite längre skuttet över till Antigua. Vi haikade lite längs en flod, men stigen blev mer och mer osynlig och vi gav upp till slut.
En kväll var det festival i byn och ett karnevalståg böljade förbi oss på huvudgatan. Liksom i Brasilien och Spanien är man barnsligt förtjusta i att klä ut sig i färgglada dräkter och paradera till dånande musik.

Karneval i Deshais, Guadaloupe


Antigua
Vi gick tidigt mot Antigua eftersom det var dåliga vindar och upp mot fyrtio distansminuter dit. Det blev segling blandat med motorgång för att vi skulle hinna fram före mörkrets inbrott. Eftersom vi var sent inne fanns det inga platser i populära English Harbour, så vi la oss istället i grannviken Falmouth Harbour där det fanns gott om plats. Här låg vi på svaj bland andra segelbåtar varav knappast någon av de andra var under hundra fot. Med våra fyrtiotre fot är vi alltid bland de minsta båtarna och det gällde extra mycket där.

Anders och Berit skulle mönstra på här och segla med oss två veckor, så vi hade lite förberedelser att göra inför detta i form av handling, städning, putsning mm. Vi behövde också hitta en verkstad som kunde hjälpa oss med att byta ett relä till bogpropellern. Det blev därför inte så mycket turistande för vår del denna gång.
Anders och Berit anlände enligt plan, vi hittade en firma som hjälpte oss med reläbytet och vi kunde inför kvällen lägga oss på öns östra sida (med hela Atlanten öppen mot Afrika) bakom några rev i Nonsuch Bay. Detta var en fantastisk plats på jorden och vi hade önskat att vi kunde ligga kvar där några dagar och bara njuta av stillheten. Men vi hade planerat en rutt och ville inte tappa tid redan första dagen.

Elektrikern hjälper oss byta reläet.................Anders och Berit tillbaka på Bijou igen


Barbuda
Första anhalt på vår tur gick till grannön Barbuda som var den andra ön i landet Antigua och Barbuda. Barbuda skulle enligt reseguiden vara av helt annan karaktär än det utvecklade Antigua och navigationen kunde vara lite problematisk om man inte var på alerten. Eftersom ön är väldigt låg står det skämtsamt i seglingsguiden att man riskerar att gå på grund bland reven innan man ens sett land. Det visade sig inte vara lika komplicerat som det var beskrivet och vi kunde kasta ankar på öns sydvästra sida vid en LÅNG och enslig sandstrand som låg som en lång tunga med en stor insjö innanför. Vi såg inte en människa där!
Vi tog en lång promenad längs stranden mot en liten resort som såg väldigt exklusiv ut. Vi fick hjälp med telefonnummer till en watertaxi med guide och vi passade samtidigt på att fråga om det var tillrådligt att äta den barracuda vi fångade vid överfarten. Enligt expertisen skulle barracuda vara en delikatess och det visade sig senare på kvällen vara sant då Elisabeth tillredde de kotletter Anders styckat. Mums! Den räckte också till en fiskgryta nästa kväll.

Anders bärgar den fångade barracudan..........Sandtungan skiljer havet från insjön


Bijou från Barbudas strand


Vi gjorde upp med en watertaxi att den skulle möta upp morgonen efter för att ta oss till ett fågelreservat där fregatten häckar. Det var helt osannolikt att se denna fågelkoloni av helt orädda fåglar som häckade utan att ta minsta notis av vår närvaro. Enligt guiden är de helt trygga eftersom de aldrig blivit attackerade av människor. Hanarna gjorde sig attraktiva genom att blåsa upp en röd ballong under näbben.

Fregatthanen gör sig attraktiv........................Vår guide bland fregatterna


Efter denna sensationella upplevelse tog guiden oss till huvudorten Codrington där vi skulle checka ut från landet Antigua och Barbuda. Efter en utcheckningsprocedur med taxi till fyra olika kontor kunde vi så småningom äta lunch på byns utegrillplats bland locals.

Lunchrestaurangen i Codrington...................som också var bamba


St Barthélémy (St Barth´s)
Väderprognoserna spådde svaga ostsydostliga vindar vilket gjorde det lämpligt för oss att segla slör till St Kitts på vår väg uppåt bland Leeward Islands. Det visade sig istället bli relativt starka ostnordostliga vindar, vilket föranledde en omplanering och vi drog istället direkt mot St Barth´s.
Vi fick en riktigt bra segling och hittade en plats på svaj utanför inloppet till huvudstaden Gustavia. St Barth´s har ett svenskt förflutet under en nästan hundra år lång period, men i slutet av artonhundratalet blev det dåliga tider och Sverige valde då att sälja ön till Frankrike. Det finns dock fortfarande en stark känsla för Sverige och alla gator har skyltar med svenskklingande namn parallellt med de franska.

Nu var vi på fransk mark igen och på nytt blev det kulturkrock. Här var det inte småstadskaraktär med mysiga restauranger som på Iles des Saints utan mer likt Croisetten i Cannes med alla de kända franska varumärkena i flotta butiker. Anders som seglade här för fyrtiotre år sedan kände inte alls igen St Barth´s.

På kvällen gick vi till en musikbar där det spelades livemusik av övervintrade hippies; riktigt bra gung faktiskt. Nästa dag hittade vi en mysig beachrestaurang på öns södra sida och Anders och Berit fick sig ett härligt bad innan lunch. Där lunchade vi med Georg och Agneta på Sundance ll från Bohus Malmön, vilka vi korsat vägar med flera gånger tidigare.

Gustavias hamn.............................................Svenska namn på gatuskyltarna


Anders och Berit läser gamla svenskrelaterade artiklar innan de tar sig ett dopp före lunchen


St Martin
Denna ö är delad mellan Frankrike och Nederländerna. Frankrike har den norra delen och Nederländerna den södra. En inte historiskt belagd skröna beskriver hur uppdelningen gick till. En fransman startade från nordsidan söderut samtidigt som en holländare startade från sydsidan. Där de två möttes drogs gränsen i öst-västlig riktning. Eftersom fransmannen under vandringen släckte sin törst med vin medan holländaren använt genever lyckades fransmannen tillryggalägga en längre sträcka innan de möttes. Den franska delen är sålunda större än den nederländska.

Vi hade behov av en elektriker och valde därför att lägga oss i Simpson Bay Lagoon i den nederländska delen som har ett starkt utbud av reparationsföretag. Då var man tvungen att vänta på broöppningen som skedde tre gånger per dygn.

Broöppning till Simpson Bay Lagoon i St Martin med glad besättning


Vi ville ta en ordentlig titt på St Martin och hyrde därför bil och körde runt ön. Man behöver inte visa pass när man passerar landgränserna utan det känns som ett och samma land, förutom språket som bums ändras till franska då man passerat den gränsen.
På den franska sidan åt vi lunch på en väl exploaterad strand på nordöstra ön – Palm Beach – som var modern och trevlig. Generellt sett tyckte vi nog bättre om den franska delen, men vi var absolut nöjda med den IGY-marina vi låg i på nederländska delen.
I marinan låg ett antal superyachts, bland annat en futuristisk sak som mest liknade en modern villa. Det visade sig vara Steve Job´s yacht som numera rattas (kanske inte rent fysiskt) av hans änka.

Lunch i Palm Beach på franska sidan..............Steve Job´s futuristiska superyacht


St Kitt´s and Nevis
På vägen tillbaks till Antigua passerade vi St Kitt´s och Nevis som visade sig ha en mer genuin västindisk karaktär. Landet var inte så utvecklat och det kändes som om säkerheten lämnade en del övrigt att önska. Då vi checkade in i Bassterre på St Kitt´s varnade vakter oss för att ligga för nära stranden. Det var inte helt ovanligt att folk simmade ut till båtarna och rånade dem på nätterna. Av förklarliga skäl stannade vi inte här över natten utan gick istället till en trevlig bay och släppte ankaret.
- Så här såg det ut för fyrtiotre år sedan också, sa Anders.

Tillbaks i Antigua
Vi fick en jobbig segling från Nevis till Antigua, mest beroende på att vi seglade dikt bidevind mot hög och krabb sjö. På slutet tvingades vi köra motor några timmar för att hinna fram före mörkrets inbrott. Vi valde nu att lägga oss i Dickenson Bay på nordvästra Antigua som var en stor och skyddad vik där beachhotellen slogs om stranden. Här anrättade Anders och Elisabeth på nytt en härlig måltid av den barracuda vi lyckats fånga under överseglingen. Denna gång som stekta filéer.

Nu var det dags för Anders och Berit att mönstra av och vi gick in i Jolly Harbour Marina som visade sig vara en riktigt mysig och bra marina. Här kommer vi att ligga bortåt en vecka för att förbereda oss för nästa etapp av årets äventyr som startar med en nattsegling till British Virgin Islands. Vi behöver dessutom ordna med vår maskin som har en tendens att bli överhettad. I skrivande stund har mekanikern just lämnat Bijou med demonterad värmeväxlare. Vi får väl se hur länge vi blir kvar…

Underbart turkost vatten på Antiguas nordvästsida