Friday 1 November 2013

Madeira – Kanarieöarna 30/9 – 31/10

Funchal - igen
Vi gjorde en ny utflykt till Funchal för att ta linbanan upp till byn Monte och med en anslutande linbana vidare ner till Botanical Garden. Det var vederkvickande för både kropp och själ att strosa omkring där några timmar och betrakta de exotiska växterna.
Om man var upplagd för spänning kunde man välja att åka släde med trämedar nedför sluttningarna tillbaka till Funchal, men det kändes lite väl turistiskt i vår smak, så det fick bli linbana tillbaka också.

Vi promenerade senare genom gamla stan i Funchal, i gränderna med sina typiska dörrar målade i olika motiv.

Linbanan upp till Monte...................................och ned igen med släde


Exotiska växter i Botanical Garden


Konstnärliga dörrar i gränderna i Funchals gamla stadsdelar


Dags att lämna Madeira
Nu var det snart dags att lämna det härliga Madeira och vi påbörjade förberedelserna för överseglingen. Kvällen före avsegling blev det avseglingsdrink med hela gänget på baren, då vi gick igenom praktikaliteter.

Fantastisk segling till Lanzarote
Överseglingen till Lanzarotes sydspets var ca 280 M som vi beräknade skulle ta oss ca två dygn. Vi gav oss iväg kl 13 för att vara säkra på att komma fram under dygnets ljusa timmar med marginal åt båda håll. Det visade sig dock att vi fick så fina seglingsförhållanden att vi var framme redan 04.30 på morgonen, dvs åtta timmar före plan, med en snitthastighet genom vattnet på 7,3 knop! Bijou seglar bra i halvvind.
Det var beckmörkt och vi valde att lägga oss för ankare i en liten vik strax öster om Marina Rubicon. Där blev vi kvar två nätter eftersom vi var sugna på att bada och njuta av stillheten efter över en vecka i marina.

Återsamling i Marina Rubicon
Till slut gick vi in i Marina Rubicon där alla båtar i vår grupp låg vid samma ponton och våra vänner tog emot oss vid tilläggningen. Här skulle vi alla återsamlas och ligga några dagar innan var och en gav sig ut på individuella äventyr bland Kanarieöarnas alla öar.
Marina Rubicon är en stor och välkomnande marina med många restauranger, affärer samt bra möjligheter att få reparationer utförda. Vår grupp blev väldigt väl bemötta; vi bjöds av marinan på lunch med drinkar och tilltugg på en av restaurangerna. Man talar bra engelska och tre av personalen talade även svenska!
Marinan ligger strax invid byn Playa Blanca som är en lugn turistort med bra strand och restauranger samt goda shoppingmöjligheter för de som är på det humöret. Publiken var mogen/äldre och vi märkte inga tendenser till hårt nattliv.

Biltur på ön
I vanlig ordning hyrde vi bil för att ta en närmre titt på Lanzarote som liknar ett månlandskap. Den begränsade växtlighet som man lyckats få till skyddar man med små murar för att den inte ska försvinna under erosionens framfart. Man odlar ett mycket gott vitt vin (Vega de Yuco – Malvasia) som vi fick tillfälle att smaka vid ett annat tillfälle samt kaktusar(!) som man gör kaktuslikör av.
Vi for genom ökenlandskapet till norra änden av Lanzarote där det finns en utkikspunkt mot Isla Graciosa, en liten sandö alldeles norr om Lanzarote. Det finns en ankringsvik och en liten hamn på ön, men man måste begära tillstånd för att gå dit. Några av båtarna i vår grupp planerade att gå dit efter Lanzarote men vi var nöjda med att få en glimt från vår utkikspunkt. Det är ju både vind och sjö i näsan för att gå upp till Isla Graciosa från södra Lanzarote.
Vi besökte också en stor underjordisk grotta som tillkommit p.g.a. lavaströmmar som rusat genom berget. Själva grottan var 6km lång och vi fick utforska 1km med hjälp en inspirerande guide. I en av salarna brukar man arrangera konserter.

En av badstränderna i Playa Blanca..................Bilvägen genom vulkanlandskapet


Vin- och kaktusodling med skyddande stenmurar


Isla Graciosa med sin ankringsvik....................Underjordiska grottgångar


Middag med hela gänget
När vi kom tillbaka till båten fick vi veta att det var gemensam middag en halvtimme senare, så det var bara att ta en raggardusch och hänga på. Mike – skepparn på den belgiska deltagarbåten – hade redan på Madeira beklagat sig lite lätt över sin fot. Han hade trampat snett och vrickat den, trodde han. Eftersom värken inte försvunnit uppsökte han läkarvård på Lanzarote och kom tillbaka med gipsad fot, rullstol och instruktioner om sängläge och att absolut inte belasta foten.
Mike är inte den som går miste om en trevlig middag, så det blev rullstolstransport till restaurangen.

Mike får eskort.................................................till den gemensamma middagen


Individuell segling – för vår del till La Gomera
Efter fem trevliga dagar i Marina Rubicon var det skönt att hissa segel igen. Tillsammans med två andra båtar – Pegase Rider, en Moody 45 och Lazy Jack, en Allures 45 – gav vi oss iväg längs Fuerteventuras kust. Vi fick på nytt en härlig slör till marinan Gran Tarajal på södra Fuerteventura där det fanns gott om plats och vi fick god hjälp vid tilläggningen. Hamnavgiften kunde vi också leva med; det kostade 12,9 €, vilket ju är billigare än i Sverige för tjugo år sedan!
Efter en övernattning i marinan i Morro Jable gick vi via Gran Canaria till Playa de las Tejitas på södra Teneriffa där vi svajade två nätter. Vi längtade på nytt efter våra morgondopp och hade dessutom lite underhåll på båten att ta itu med. Framför allt skulle vi hitta en slutgiltig lösning på vår läckande gummiflotte. Fastän vi har bytt båda ventilerna under sommaruppehållet läckte halva dingen fortfarande långsamt.
Vi gjorde en omfattande felsökning; först med flotten i sjön och cyklopen på för att ev. se några luftbubblor. Elisabeth höll på att stryka med på kuppen – hon tog endast cyklop, ej snorkel, och drog sen reflexmässigt ett djupt andetag. Hon låg länge och hostade i sittbrunn. Dingen fick fortsätta felsökas ombord och vi lyckades till slut hitta läckan och laga den!!

Under sommaruppehållet förlängde vi vår sextio meter långa ankarkätting med fyrtio meter lina för att kunna ankra på lite större djup. Vi följde de instruktioner om grovlek på lina som skulle vara passande för vårt ankarspel. Nu skulle lösningen testas i verkligheten, så vi matade ut hela kättingen och delar av linan. Det såg bra ut, så vi stoppade matningen för att ta in den igen men då märker vi att linan bara fortsätter att mata ut. Vi matar hem på ankarspelet men linan bryr sig inte om det utan bara fortsätter att rinna ut!
Vi fick istället använda Roger som ankarspel och det blev dagens fysträning för honom att mata in linan med sextio meter kätting hängande efter.

Reparation av läckande gummiflotte................Fuerteventuras södra kuststräcka


La Gomera – en annorlunda plats
Nu hade vindarna tagit paus några dagar och vi gick för motor till La Gomera. Från havet såg vi staden San Sebastian med dess vackra hus i olika färger. Vi gick in i Marina La Gomera och möttes vid pontonen av en hjälpsam marinero.
På nytt visade det sig vara festligheter med religiös bakgrund dit vi kom. Man hade under några dagar firat sitt skyddshelgon Guadalope och nu återstod endast sista dagen i detta firande. Därefter skulle skyddshelgonet transporteras med båt vidare till de andra öarna runt Kanarieöarna, där festligheterna skulle fortgå lång tid framöver.
En stor scen hade byggts upp och under kvällen skulle det bli uppträdande av musiker och sångare. Vi hade varit ute och ätit en pizza och släntrade förbi scenen på väg hem till båten. Det var fullsatt i publiken – uteslutande inhemsk befolkning – och på scenen framfördes hänförande musik på gitarr och timple (en femsträngad minigitarr som låter som en mandolin), Kanarieöarnas nationalinstrument, av två stillsamma män. Det var snudd på förtrollande att lyssna på dessa fantastiskt duktiga musiker som spelade någon blandning av jazz och flamenco. Dom framförde t o m en komposition av Chick Corea till Rogers stora förtjusning. Vi blev kvar där hela kvällen. Vi fick också höra prov på den säregna ”visslingen” som var kommunikationen mellan avlägsna platser på ön långt före vår sms-tid.

Vackra hus i San Sebastian...............................Skyddshelgonet Guadalope transporteras vidare


Vandring i urskogen
Dagen efter bokade vi en hyrbil för att utforska denna annorlunda ö bland Kanarieöarna. La Gomera har liksom Lanzarote och Fuerteventura gott om vulkanlandskap, men tvärtemot de andra öarna har den dessutom en prunkande växtlighet. Europas äldsta urskog finns på La Gomera med många unika växter och vi besökte deras nationalpark och vandrade på en av många vandringsleder i denna urskog. Luften var härligt syrerik och synintrycken var trolska. I slutet av ”vår” vandringsled dök det plötsligt upp ett litet kapell i en glänta, där vi intog vår medhavda fika.

Under vår biltur for vi genom vackra platser med hänförande utsikt.

San Sebastian med Teneriffa i bakgrunden......Bergsformationer på La Gomera


Utsikt mot La Gomeras västra del....................Vackra rotsystem i urskogen


Tät växtlighet längs vår vandringsled................och plötsligt dyker ett litet kapell upp


En riktig Dry Martini
Bara några platser bredvid oss på bryggan låg en annan båt med svensk flagg. Det visade sig vara Jonas och Ann-Sofie på Amel 53-an Lady Annila som vi varit i kontakt med tidigare. Vi gick bort till dem och hälsade och blev snabbt inbjudna på en pilsner i sittbrunn. När vi gick därifrån hade vi fortfarande mycket att prata om, så vi inviterade dem till en drink hos oss dagen därpå.
Jonas tackade ja till en GT och blev nöjd med vad han fick. Det visade sig att han var ginälskare och något av specialist på Dry Martinis. ”Då använder du väl bara Hendricks Gin”, sa Roger. ”Hendricks???”, sa Jonas.
Roger redogjorde då för detta märkes förträfflighet just till Dry Martinis och nämnde i förbifarten att vi råkar ha en liter med oss. ”Det var ju synd att ni ska gå imorgon”, sa Roger. ”Annars kunde ni fått prova den då”.
”Vi stannar en natt till”, sa Jonas direkt.
Dagen efter kom Ann-Sofie och meddelade att det vankades middag i deras sittbrunn efter provsmakningen av den nya Dry Martinin.
Provsmakningen föll i god jord och de skulle omedelbart införskaffa Hendricks. Tänk vad lätt det är att få kontakt med andra människor i denna miljö!

Strulande bogpropeller och minimala spanjorer
Sedan några dagar hade vi haft problem med att vår bogpropeller endast fungerar åt styrbords sida. Vi hade sett att det eventuellt skulle finnas elektriker i La Gomera, så vi talade med marinan om detta. Det visade sig att en av båtarna i marinan hade en kapten som var marinelektriker och han lovade försöka hitta felet.
Nu hör det till saken att elmotorn till bogpropellern sitter längst ner i den främre luckan och det är ganska trångt. Nåväl, tysken kröp ner i utrymmet och försökte se vad som var fel, men efter en stund kom han genomsvettig upp och beklagade att utrymmet var omöjligt att jobba i. Vi konstaterade dock snabbt att det var hans stora mage som förhindrade honom från att se motorn.
Då fick vi försöka hitta en elektriker på Teneriffa och Roger fick tag på ett varv som lovade försöka avhjälpa felet då vi låg i Marina San Miguel.
”Jag skickar en mekaniker imorgon bitti”, sa Jamie som är ägaren.
”Skicka den minste du har”, sa Roger. ”Då kommer Enriques”, sa Jamie.

Enriques visade sig vara av samma storlek som en ordinär svensk trettonåring och han försvann nästan helt då han gick ner i bogpropellerregionerna. Han visade sig dessutom kunna sitt yrke och lokaliserade snabbt felet; ett relä måste bytas och det måste flygas in från Barcelona. Det ser ut som om det kommer att bli ordnat innan vi avseglar mot Kap Verde.

På vägen till Marina San Miguel såg vi vad vi trodde var tre stora delfiner. Det visade sig vid en närmre granskning istället vara valar! Inga blåvalar, utan en mindre typ.

Whalewatching på väg till San Miguel


Återsamling på Teneriffa efter en gungig natt
Vi motoriserade från San Miguel norrut längs Teneriffas östkust till Marina Santa Cruz, med stopp för övernattning i en liten ankarvik – Bahia de Abona. Eftersom det var torsdag serverade Casa Elisabeth ärtsoppa med fläskpannkaka!
Vinden och svallet som under kvällen kommit från havet behagade spela oss ett spratt under natten. Plötsligt fick vi landbris, men eftersom svallet inte ändrade riktning låg Bijou nu med häcken mot svallet. Detta åstadkom smällar mot akterskrovet varje gång en större dyning kom, och det blev dessutom lite ”rulligt”. Det lät som om Bijou stod och hoppade på ett grund och nattsömnen blev väl sådär…
Det blåste hårt då vi gick mot Santa Cruz och även inne i Marinan märkte man av vinden. Med en bogpropeller som bara fungerar åt ena hållet får man tänka till en extra gång innan man lägger till vid en trång plats i sidvind. Till slut fick vi med hjälpande händer, från bryggan, Bijou oskadd på plats; för ovanlighetens skull med fören mot pontonen.

Flera av båtarna i eskadern var redan på plats och det var kul att träffa dem igen.

Huvudstaden på Teneriffa
Santa Cruz är huvudstaden på Teneriffa och det känns som ”en stor stad”. Både den kommersiella hamnen och marinan är viktiga delar av staden och det är därför lätt att få tag på utrustning till båten. Vid en promenad hittade vi fyra välsorterade marinaffärer och vi fann mycket som vi tidigare förgäves sökt. De allra flesta båtar i marinan är på väg över Atlanten, så det blir dessutom en speciell stämning här.

Biltur till San Andrés och vulkanen Teide
Vid vår traditionsenliga biltur for vi norrut till en liten by – San Andrés – som har en strand där man täckt den svarta sanden med mängder av importerad sand från Sahara. Vi åt en god lunch i byn och fortsatte sedan över bergkammen till Puerto de la Cruz, den stora charterorten. Vackra vyer igen! Ibland är det svårt att hålla ögonen på vägen med så mycket vackert runtomkring.

Dagen efter hade vi vikt åt att besöka huvudattraktionen på Teneriffa – vulkanen Teide som är 3718 m hög. Tyvärr blåste det kraftigt då vi kom dit så linbanan upp till absoluta toppen var avstängd. Vi tog istället en promenad på en av många vandringsleder vid foten av vulkanen.

Playan i San Andrés med Santa Cruz bakom berget..Vulkanen Teide


Fågellik buske


Shopping
Sista dagen vi hade bil var det dags för shopping. Vi åkte till Lidl och Carrefour för att köpa bulkvaror inför överseglingen till Kap Verde. Vi tittade också in till IKEA för att handla nödvändiga varor (sill, glögg, pepparkakor, skumgodis, lingonsylt mm) till julbordet som ju i år kommer att avätas i Salvador, Brasilien. Vi provade köttbullarna också och de visade sig smaka precis som hemma i Sverige.
När vi kom fram med vår bricka till spanjoren som skulle lägga upp köttbullarna frågade han på klingande svenska om vi var från Göteborg. Javisst, men hur kunde du veta det, sa vi.
"Stockholmare säger tio och göteborgare säger tie", sa han då. Han hörde förmodligen att Elisabeth sa att hon ville ha en portion med tie köttbullar.
Det är märkligt med IKEA-butiker utomlands. De ser exakt likadana ut och man får illusionen att man är hemma.

Sist men inte minst skulle vi handla fiskeutrustning. Vi hade fått tips om en specialaffär för detta, Blanco Pesca, och letade oss fram dit. Vi såg genast att vi hade hamnat på rätt ställe; här fanns allt man kunde tänkas behöva.
Vi frågade om ägaren pratade engelska, men han kunde inte ett ord. Jaha, tänkte vi. Men vi lyckades via en dator och Google Translator kommunicera allt som behövdes. Vi fick riktigt bra vägledning och gick därifrån med en utrustning som kändes rätt.
När köpet var klart hämtade han T-shirts med sitt företagsnamn på och ville ta kort på oss. Han lovade att maila kortet till oss – och det gjorde han samma kväll. Han hade dessutom lagt in oss på sin fb-sida.

Glada nya ägare till fiskeutrustning


Vi ligger fortfarande i Santa Cruz i väntan på Peter och Per som mönstrar på Bijou tisdagen den 5 november och som ska vara med hela vägen till Salvador. Vi planerar att segla mot Kap Verde den 7 november.

5 comments:

  1. Så, där rök en halv förmiddag till på jobbet. Det är kul att vara med er.
    Jonas

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kul att vi kan konkurrera med uppgifterna på ditt jobb! Kram till dina nära!

      Delete
  2. Tack för resebloggen. Spännande läsning. Låter fantastiskt och spännande att ta sig över Atlanten och få upptäcka en ny kontinent. Här i Sverige känns det som någon släkt lampan. Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem från jobbet.
    Hälsningar
    Göran

    ReplyDelete
    Replies
    1. Helgerna tillbringar ni på Skaftö och kvällarna sitter du vid de gröna borden. Vad spelar solljuset för roll?
      Kram de dina från oss båda!

      Delete
    2. Hej Elisabeth och Roger!
      Sitter i Antibes och spelar bridge med kompisar.
      Härlig läsning, en liten undran den där Per kan väl aldrig vara den före detta fastighetsmäklaren på Tjörn där han inte fick några objekt sålda och blev omhändertagen av Röda korset?
      Hälsningar

      Manne och Calle

      Delete