Primosten - Ithaka, Grekland 18/9 - 14/10, 2010

Då vi ligger i Primosten ser vi kraftig rök uppe i bergen. Det måste vara en skogsbrand, säger vi båda. Undrar hur man hanterar det i Kroatien, tänkte vi. En liten stund därefter stiger flygplan efter flygplan och tömmer sin last av vatten bakom berget. Vi undrar hur många plan man satt in, men förstår sedan att planen fyller sin last genom att flyga över vattenytan. Sammanlagt är det fyra plan som deltar i släckningsarbetet, vilket är avslutat efter knappt en timme. Imponerande!

Staden Hvar på ön Hvar
Nästa mål var staden Hvar på ön med samma namn. Vi var ganska tidiga in i Hvar och lyckades därför knipa en av de endast tolv platserna på kajen. Senare på eftermiddagen kom många båtar som fick lägga sig för dragg i hamnbassängen.
Det var härligt, soligt väder och det låg mysiga restauranger längs hela kajen. Det visade sig att Hvar väl lever upp till sitt goda rykte som en pittoresk gammal stad och det var fler än vi som var nyfikna på staden och ön; det kryllade av turister, både backpackers, kroatiska turister och seglare.

Skogsbrand i Primosten.................................................och kajen i Hvar















Eftersom havet är så rent ser man ofta folk som står och fiskar direkt från kajerna. Vid vår kaj hade man fångat en bläckfisk som väckte stort intresse hos en liten flicka.
Vi tog en promenad genom Hvar och kom så småningom upp till borgen (alla städer med självaktning har en borg), där vi hade en härlig utsikt. På promenaden passerade vi pittoreska gränder, vacker växtlighet i form av kaktusar och vi fick också tillfälle att se Hvarbornas vinförråd.

Miljöer i Hvar

























Uppe på toppen fick vi en god överblick över hamnen samt även en vy bort mot Marinan i Palmizana på en närliggande ö.

Utsikt från borgen i Hvar


Valvaka
Eftersom det var den 19 september var det valvaka i svensk TV. Vi låg alldeles vid en pizzeria med trådlöst bredband. Det gällde alltså att få fatt på login-koden och därför gick jag dit på eftermiddagen och frågade om de hade wifi. Det fanns, men man var tvungen att äta för att få tillgång till den. Jag var alltså ”tvungen” att äta pizza och dricka öl för att få login-koden. Jag offrade mig lätt! På kvällen dukade Elisabeth upp ostbricka i sittbrunn och vi följde valvakan på Play-TV. Det funkade utmärkt, även om jag blev lite extra mätt den kvällen.

Valvaka i sittbrunnen





















Nattrull i hamnen
Vi låg bredvid ett gäng norska äldre herrar i en charterbåt och på natten vaknade vi av att det rullade väldeliga. Jag gick upp och såg att det var den norska båten som rullade våldsamt, vilket gjorde att vi också rullade mer än vanligt. Just då jag kommit upp gick den norska båten kraftigt in i kajen och några yrvakna norska herrar iklädda endast kalsonger kom upp. Det visade sig att de hade förtöjt med för hårt spända linor, men efter att vi korrigerat detta kunde vi alla lugnt gå och lägga oss igen.

Inspektion av våra papper
Vi vaknade upp till en ny dag med soligt väder och gjorde oss klara för att ge oss iväg, då plötsligt hamnpolisen anmälde sig och visade sin polisbricka. De ville se samtliga papper – och det är ju mycket eftersom det krävs en hel del formalia i Kroatien – men vi kände oss helt lugna eftersom vi hade gjort allting efter instruktionsboken. Efter ca en halvtimme kom de och rapporterade att pappren såg bra ut, men vi var tvungna att köpa en ny kroatisk gästflagga eftersom vår nuvarande var för sliten. Vi svarade att vi skulle lämna landet om två dagar, men de var obevekliga och gav oss en halvtimme att åtgärda detta. Våra båtpapper behöll de som pant. Vi skulle dock inte behöva böta, sa de generöst. Vi hittade en ny gästflagg i en souvenirbutik och kunde få tillbaka våra papper och ge oss iväg.

Vår välanvända gästflagga














Mot populär ankarvik
Vi tog ett litet skutt till en populär ankringsvik på södra sidan av den ö där Marina Palmizana ligger. Det blev sol och bad hela eftermiddagen och vi tog sedan dingen in till land för en promenad över ön till marinan. Det visade sig vara en populär marina, men vi tyckte att den hade dåligt skydd för svall. Vi låg betydligt bättre på andra sidan ön, och utan att behöva betala den förmodligen dyra hamnavgiften i Marina Palmizana. Det fanns flera lockande restauranger på ön, men vi valde istället Casa Elisabeths läckra kycklingwok i vår sittbrunn under stjärnorna.

Ankarvik söder om Palmizana





















Utklarering från Kroatien
Vi började nu planera för att lämna Kroatien och segla till Grekland. Men man kan inte segla in och ut ur Kroatien hur som helst, utan måste checka in och ut på speciella hamnkontor. Efter att ha checkat ut måste man lämna landet närmaste väg, möjligen kanske man får stanna till i en naturhamn på vägen. Vi inväntade rätt väder och gick in till Vela Luka på ön Korcula, där vi checkade ut. Polismannen ordnade våra papper och frågade därefter när vi skulle lämna Kroatien. Vi svarade att vi skulle gå idag eller imorgon. Han svarade då barskt att vi måste gå direkt! Vi sa ok och seglade till en naturhamn på ön Lastovo, varifrån vi hade tänkt starta överseglingen till Korfu, ca 240 sjömil. Vi förberedde överseglingen som var planerad till ca 17-tiden dagen därefter. Vi var lite smånervösa över en flygande polisinspektion från vår barske polis, men naturligtvis blev det ingen sådan.

Översegling till Grekland
Vi gav oss iväg som planerat och länsade i bra vind. Eftersom vi dessutom hade vågorna med oss gjorde vi drygt 7 knop över grund, vilket var lite för fort med tanke på när vi ville komma fram. Men det var ju långt kvar… Vindarna var fortsatt nordliga hela kvällen och natten och vi tuffade på bra, med någorlunda önskad kurs. Vi var dock tvungna att skära in något mot italienska fastlandet eftersom vi ville ha god marginal mot okontrollerad jipp mitt i natten. Men plötsligt under mitt nattpass svängde vinden 90 grader åt väster och jag blev tvungen att väcka Elisabeth för att vi måste jippa. Jag såg dessutom ett stort föremål bakom oss på radarn, och det visade sig vara ett riktigt stort, svart och blött regnmoln som gått ikapp oss norrifrån. Det var alltså detta ensamma moln som orsakat den kraftiga vindkantringen. Vi seglade ut ur molnet och sedan återgick vindarna till sin tidigare styrka och riktning. Himlen var stjärnklar, men det var beckmörkt fram till kl 22, då månen gick upp. Vindarna fortsatte att ge oss god fart framåt, ända till eftermiddagen, då vi var tvungna att starta motorn. Totalt sett tog överseglingen 42 timmar, varav vi gick för motor de sista 17 timmarna. Helt ok!

Avsegling från Kroatien






















Vi angör Grekland
På morgonen efter den andra natten gick vi i sundet mellan Korfu och Albanien, då vi plötsligt får syn på det största öster-om-grund-märke vi någonsin sett. Det var nog väldigt viktigt att gå på rätt sida om detta kardinalmärke.
Strax därefter kunde vi styra in i Gouvia Marina, strax norr om staden Korfu. Detta var en riktigt stor marina och vi blev genast ledsagade till en ledig plats av en marinero i gummibåt. Efter att vi vilat en stund, duschat och ätit frukost var det dags att checka in i Grekland. Eftersom vi kom direkt från ett icke-EU-land skulle vi vara tvungna att göra hela den formella incheckningen i Grekland. Vi hade sålunda, enligt regelverket, hissat vår gula Q-flagga och sökte upp hamnkaptenen för att checka in.

”Vi har svensk flagg, men vi kommer direkt från Kroatien och önskar göra fullständig incheckning”, sa vi ambitiöst.
”Är ni helt säkra på att ni inte kommer från Italien”, svarade hamnkaptenen genast. ”Visst kommer vi från Italien”, svarade Elisabeth rappt och därmed gick pappersexercisen mycket lättare för båda parter. Så fungerar det tydligen i Grekland, konstaterade vi.
På grund av jetlagen, orsakad av nattseglingen, var vi lite dimmiga och gjorde inte så mycket mer vettigt denna dag.

Öster om grund-märke modell större













Turister i staden Korfu
Nästa dag, en lördag, tog vi taxi in till staden Korfu för att turista samt ordna med Internet. Vi hittade till en Vodafone-butik, och det fanns ett bra upplägg, men det visade sig att man måste ha passet med sig för att kunna köpa ett SIM-kort. Det fanns inte tid att åka tillbaka och hämta passet och eftersom butiken var stängd på söndag bestämde vi oss för att stanna kvar en extra dag och utforska ön Korfu med scooter. Det var faktiskt riktigt skoj och ett bra sätt att se på ön. Vi körde högt uppe i bergen och fick många fina vyer över havet och vi körde också igenom små byar där det verkade som tiden stått stilla i hundra år.

Scooterutflykt på Korfu

























Till den mysiga Mandrakishamnen
På måndag förmiddag flyttade vi oss från marinan i Gouvia till Mandrakishamnen som ligger nedanför borgen i staden Korfu, alldeles vid gamla stan. Detta var en charmig, liten marina med en bevuxen allé fram till en mysig restaurang alldeles vid bryggan. Vi lyckades slutligen ordna med Internet och unnade oss dessutom en middag på stan.

Mandrakishamnen i staden Korfu













Bidevindsegling mot Lakka på norra Paxos
Efter fyra dagar i marinor kände vi behov av att dra söderut och nästa mål blev Lakka på den norra delen av Paxos. Vi hade sydliga vindar, så det blev kryss. Efter fyra långa slag var vi framme i den vackra viken med sitt turkosa vatten. Det var bara fyra meter djupt, och vi la oss på svaj med bra fäste. Eftersom vi var framme ganska sent och det småregnade hela kvällen, så planerade vi att ta dingen in nästa morgon för att utforska denna omtalade plats. Det blev emellertid inget med detta, eftersom det drog in ett ordentligt åskoväder på förmiddagen. Och det höll i sig hela dagen och kvällen. Det small ordentligt runtomkring oss, men vi hade gott ankarfäste och hade hängt ut våra åskledare och kände oss därför trygga.
Det låg en båt från Stockholm intill oss och på bilden ser man på hans ankarkätting hur det blåste. Några segelbåtar sökte skydd i viken, bl a en engelsman som på den andra bilden håller på som bäst med att finna en lämplig ankarplats. Han skickade fram sin hustru till fören för att lägga draggen. Föga gentlemannamässigt av en engelsman!
Efter ytterligare en natt på Paxos fortsatte vi till Lefkas för motor. Instrumentet till autopiloten var ur funktion och båten gav ingen position på plottern, varför vi fick ta fram vår manuella reserv-GPS. I Lefkas lyckades vi få tag på den lokala Raymarineverkstaden som konstaterade att åskovädret sannolikt var orsaken till att systemet slagits ut. Det var inte helt ovanligt, enligt honom, att hela navigationssystem måste bytas ut efter att man varit nära ett ordentligt åskoväder. Desto bättre för oss räckte det med att reparera autopilot-instrumentet för att hela systemet skulle fungera igen.

Åskväder på Paxos













Bunkring av mat i Lefkas
Vi tog en promenad i Lefkas och blev lyckliga då vi hittade en Carrefour-butik, med ett brett sortiment av frukt, grönsaker och mat. Måltiderna är viktiga till sjöss!
Vi hittade även Volvos återförsäljare där som såg ut att ha klappat igen sin verksamhet för gott.

Lefkas lokala Volvo-återförsäljare





















Rendez-vous med Calle och Louise
Efter att ha reparerat autopiloten och provianterat, styrde vi kosan söderut för att träffa våra vänner från Göteborg, Calle och Louise som seglar en Malö 40. Vi träffades i ankarviken Tranquil Bay och drog därefter till en vik på Meganisi med den trevliga Spiglios Taverna, där vi smörjde kråset på kvällen.

Med Calle och Louise på Meganisi














Skorpio
På vägen till Meganisi passerade vi Onassis ö Skorpio som riktiga papparazzis, fotade och gick riktigt nära det fina badhuset han lät bygga till sin hustru Jackie.

Onassis ö Skorpio














Åskväder i Vahti
Vi har inte varit begåvade med speciellt bra väder sedan vi kom till Grekland. Eftersom det skulle blåsa upp från syd-ost valde vi att ligga kvar en extra natt i Meganisi, varefter vi gick till den fina hamnen Vahti på ön Ithaka. Här kunde man antingen ligga på svaj eller backa in mot kajen med ankaret i fören. Vi valde det sistnämnda och la ut drygt 40 m kätting för att få bra fäste. Jag tyckte inte att ankarfästet var 100 %-igt, men eftersom vi låg väl skyddade och den eventuella vinden skulle komma akterifrån så accepterade vi detta. Vi tog en promenad i stan och hittade på nytt en Carrefour-butik. Fastän vi egentligen inte behövde handla, lyckades vi ändå få med oss tre kassar därifrån! På kvällen hittade vi en mysig restaurang med riktigt bra mat.
Vi trivdes så bra i Vahti att vi bestämde oss för att bli kvar en natt till. Då brakade det loss! Vid 2-tiden på natten vaknade vi av att himlen såg ut som om det var ett ihållande fyrverkeri och regnet vräkte ner. Båten vaggade oroväckande och vi rusade upp för att kolla läget. De kraftiga vindbyarna kom in snett akterifrån, men det blev ändå en sådan belastning på ankaret att vi smådraggade och låg farligt nära kajen med aktern. Snabbt startade vi motorn, la ut två spring samt sträckte hem på ankarkättingen – och nu låg vi bra! Men det är inte så lätt att somna om med så hög adrenalinhalt i blodet, så vi låg och läste halva natten, tills vi till slut somnade av utmattning.

Den lilla staden Vahti på Ithaka














Dags att tänka på refrängen
Nu är det bara drygt en vecka tills vi ska resa hem till Sverige för vintern. Bijou skall stå på land i Messolonghi, en relativt ny marina på väg in mot Korintkanalen.

Sjömil: 2800
Motortimmar: 313
Diesel: 1008
Antal hamnar: 85