Wednesday 25 May 2016

Bahamas 12 - 30/4 2016

Exumas och passagerna mellan Atlanten och de grunda platåerna
Att färdas längs Exumas arkipelag är inte helt banalt. Exumas öar avskärmar den grunda västra platån från det bråddjupa Atlanten med endast några små öppningar, så kallade cuts. Eftersom tidvattnet är ca 80 cm är det stora vattenmassor som skall transporteras genom dessa cuts. Man kan då lätt förstå att det är extremt strömt där. För att ankra bra ligger man alltid på insidan, så knepet att komma in med livet i behåll är att passa på då tidvattnet just vänder - vid slack - vilket inträffar fyra gånger per dygn. Värsta scenariot är när strömmen möter vågorna. Då uppstår kraftigt brytande vågor.
Vid vår första passage genom en cut var vi en halvtimme efter högvatten och redan den lilla strömmen – mot sjön - orsakade ordentlig turbulens. Det är ofta lite trångt och korallhuvuden att ta hänsyn till också.

Vår ankringsplats vid Stocking Island                Vandringsled vid Stocking Island


Varning för giftigt träd                                            Hurricane Hole innanför Stocking Island


Rudder Cut med The Mermaid
Vår första cut blev Rudder cut där vi skulle kolla in The Mermaid and the piano. Installationen på fyra meters djup har placerats där av illusionisten David Copperfield, som för övrigt äger intilliggande ö. The Mermaid (sjöjungfrun) och Steinwayflygeln är gjorda i naturlig storlek och vi var naturligtvis nyfikna att dyka ner och inspektera installationen på nära håll.
Vid vår ankringsplats fanns dessutom en vacker palmstrand och en grotta som vi besökte med dingen. Vi var stundtals helt ensamma på denna vackra plats. Magiskt!

Ensamma vid ankringen vid Rudder cut            med grotta


Installationen The Mermaid and the piano        and Roger



Staniel Cay cut
Nästa cut blev Staniel Cay cut. Med rätt tidpunkt och hjälp av plotter och open CPN tog vi oss förbi det lilla samhället med marina och ankrade bakom Big Major Spot tillsammans med likasinnade segelbåtar samt flera ”Stenafartyg”.
I sammanhanget bör påpekas att man inte klarar sig med Navionics sjökort i Bahamas. De visar förvånansvärt många felaktiga djup; ibland för grunt och ibland för djupt. Vi hade turen att få tillgång till specialkort över Bahamas till Open CPN och dessa kort stämmer väldigt bra. Förtroendet för Navionics fick sig en knäck.
Elisabeth såg en stor, stor fisk som nosade på ankaret då det kom i vattnet. Vad var det, det kan väl ändå inte vara haj??? Jodå här fanns det gott om Nurse Sharks fick vi erfara. De lär ju vara snälla och endast aggressiva om de blir provocerade. Men lite läskigt var det och vid bad fick den andre agera hajvakt. (Hemma brukar det ju vara manetvakt).
Vid denna ö ligger Pig Beach där grisarna bor på stranden och älskar att simma med alla turister. Sägnen säger att några sjöman lämnade dem där för att plocka upp dem vid ett senare tillfälle. De kom aldrig tillbaka och nu lever och frodas grisarna och älskar turister. Lite sjukt faktiskt!
Här skulle vi passa på att fylla diesel och vid dingeinspektion av bryggan där man lägger till var det väldigt högt upp. Jaja, det var lågvatten. Nästa dag tajmade vi in högvatten och fick fyllt 200l diesel.

Marinan vid Staniel Cay                                          Privat installation i en trädgård på ön


Nurse Sharks som såg lite farliga ut                    Grisarna vid Pig Beach var snällare


Fast kanske lite otäcka ändå...                              Fuel dock vid Staniel Cay - lite hög kanske


Warderick Wells
Nu skulle vi fortsätta norrut på insidan av öarna i Exumas till Wardericks Wells. Djupet är mellan 3-5 meter och havet är kav lugnt. Färgen på vattnet varierar i typ åtta olika turkosa färger, beroende på djupet.
Warderick Wells är ett stort naturreservat och har ett mycket speciellt skyddat område med bojar man kan lägga till vid. Nu gillar vi ju inte bojar speciellt, vi litar mer på vårt Rocnaankare, så vi fann ett bra ställe att ankra på. Även här låg vi ensamma, men före kvällen anslöt två båtar.
Vid vår promenad på huvudön (det finns flera vandringsleder att välja på) fann vi en plats där man kan lämna sitt bomärke. Man får endast använda drivved eller stenar som underlag. Vi hittade en jättefin sliten liten planka och med hjälp av lödkolven blev den riktigt fin! Så fick vi till slut användning för vår lödkolv!
En annan vandringsled ledde oss till atlantsidan av ön och där vräkte havet på. Där finns ett antal s.k. blowholes, dvs ett hål genom vilket luften trycks då vågorna slår in mot klipporna. Ett mullrande läte uppstår och det sägs att det är de skeppsbrutnas andar som talar.
Det kändes lite svalare i luften här och på natten fick vi t.o.m. dra på oss ett lakan! Skönt!

Lagunen med bojar i Warderick Wells             


En ilandfluten val                                                       Utsikt över de grunda platåerna


Rester av ett boningshus                                           Atlantsidan med lite mer sjö


Atlanten ligger på hårt                                             Ett Blowhole där det tjuter


De vinddrivna tu på vandring                                Bomärkeshög


Elisabeth skapar vårt bomärke                              som blir förevigat i den stora högen


Black Point
Efter några dagar i Warderick Wells sökte vi oss söderut för att komplettera lite i skafferiet. Black Point sades vara en non-touristic tätort med möjlighet till handling och vi begav oss dit.
Vi fick en fin bidevindssegling i friska vindar och kav lugn sjö. Detta med lugn sjö är ett ovanligt fenomen som man kan njuta av på insidan av Exumas.
Väl framme i Black Point hittade vi en bra ankringsplats i en naturlig lagun. Vi tog oss in till dingebryggan och hittade genast ett postkontor. Vi hade med oss några vykort som vi fått av Marco och Béné och som vi ännu inte lyckats posta. Här skedde det slutligen.
Vi hittade också en liten matbutik – Adderley´s Friendly Store - där det inte fanns någonting som helst av intresse att köpa, men vänskapliga var de.

Dingebryggan vid Black Point                               Adderly´s Friendly Store


Planering för att lämna Bahamas
Vi började så smått titta på väderprognoserna för vår långa transportsegling till Curacao, där vi bokat plats för Bijou över sommaren. De ca 1150 M ner till Curacao hade vi tänkt att dela upp i tre steg; först ett skutt via Windward Passage till Il a Vache på Haitis sydvästra sida, därefter ett ben till Dominikanska Republikens sydöstra sida för att få en bra vinkel vid den sista passagen till Curacao.

Vi var beroende av rätta vindar, dvs vindar med nordligt inslag och vi behövde dessutom fylla på i vårt skafferi. Vi hittade ett väderfönster som skulle kunna stämma bra och förberedde oss genom att gå till Georgetown för provisioning, dvs matinköp.
På nytt fick vi en fantastisk bidevindsegling, dock denna gång på atlantsidan med normal sjö. Vi ankrade upp vid the Monument där vi legat tidigare.
Det var massor av båtar i Georgetown; det visade sig nämligen vara dags för den årliga regattaveckan. Man tävlar i två klasser – en lite större överriggad segelbåt och en lite mindre av samma slag. De större har sex mans besättning, varav fyra sitter på en planka och kränger! Det hade varit fantastiskt roligt att kolla på regattan, men vi var ju tvungna att ge oss iväg för att inte missa vårt väderfönster. Trist! Men vi fick i alla fall se när båtarna körde sina träningspass.

En morgon i Warderick Wells då vi skulle sätta på vår generator, vår lilla Fischer-Panda, för att värma vatten till kaffet hände ingenting, absolut ingenting. Instrumentbrädan lystes upp men ingen startmotor gick igång. Tusan också, vill inte fröken Panda vara med längre?
Efter frukost grävde sig Roger ner i akterstuven till generatorn, tog med det ordinarie startbatteriet från huvudmaskin och parallellkopplade med generatorns startbatteri. Inget resultat. Båda batterierna var fräscha. Ja, då är det väl någonting med startmotorn eller reläet till startmotorn.
I Georgetown finns det ett Cruiser´s net på VHF-en varje morgon, då man kan rapportera problem och förhoppningsvis hitta någon duktig mekaniker som kan lösa dem. Det finns många segelbåtar som ankrar runt Georgetown och vi tänkte att det löser sig nog.
Sagt och gjort, framkomna till Georgetown rapporterade vi vårt problem och en seglarkollega sa lite halvhjärtat att det kan vara lite vad som helst, men försök att knacka på reläet till startmotorn. Roger kröp ner igen, hittade reläet och knackade på det med den stora skruvmejseln. Jodå, nu behagade fröken Panda dra igång sin startmotor! För säkerhets skull sprutade Roger också lite WD40 på reläet. Kan det komma in fukt i reläet måste det ju kunna komma in lite WD40 också…
Varje gång vi ska sätta på generatorn pratar vi nu lite snällt med fröken Panda innan. Och det funkar nästan varje gång. Det blir att köpa nytt relä i Sverige.

Kav lugnt vatten på insidan                                    Kav lugn Elisabeth från utsidan Bijou


Vackra solnedgångar var det gott om                  Den årliga regattan annonseras


De extremt överriggade båtarna förbereds       och här kränger fyra gubbar på en bräda


Mot Curacao!
Efter att ha laddat upp med nödvändiga mängder mat och dryck i den superba supermarketen i Georgetown påbörjade vi etapp ett av vår transportsegling till Curacao. Vi seglade till en liten vik på norra spetsen av Long Island, Calabash Bay. Och då menar vi seglade. Vi hade vinden rätt i näsan och pinkryssade mot hög sjö. Alternativet var att gå för motor i den grova sjön och det är inget trevligt alternativ. Som väl var var det endast fem-sex timmar det handlade om.
Då vi kom fram till Calabash Bay fick vi vår belöning; en skyddad vacker vik med fantastiskt turkost vatten och vi ankrade på tre meters djup. Roger dök som vanligt och kollade att vårt ankare lagt sig bra. Här låg vi ett par nätter och matlagning inför överseglingen hade hög prioritet.

Calabash Bay på norra Long Island                     Roger inspekterar ankarfästet


Elisabeth ordnar kanelbullar till nattkaffet,     köttbullar,


pastagratäng                                                                 och chili con carne till överseglingen


Vi tar avsked från Bahamas
Vi var nu på väg att lämna Bahamas och vi måste då nämna att detta är ett litet paradis med det klaraste vatten vi någonsin sett och underbara karga miljöer inte helt olika Västkusten och ytterskärgården i Stockholm.
Området är väldigt speciellt med sina grunda platåer på ena sidan en ö och det bråddjupa Atlanten på dess andra sida. En del säger att man inte kan vara djupare än ca två meter för att kunna segla där, men det vill vi kraftigt dementera. Det finns massor av fräcka ställen att komma till även om man sticker upp mot 2,5 meter. Fast det gäller att ha koll på sina sjökort och tidvattnet.
Vi såg bara en liten del av Bahamas och kommer säkerligen tillbaka för att se mer.

De grunda platåerna till vänster och den bråddjupa Atlanten till höger

2 comments:

  1. Vilka härliga platser ni sett, det inspirerar verkligen till att göra ett besök på Bahamas. Ser framemot att höra om era vidare äventyr söderut mot "sommarhamnen"

    ReplyDelete
  2. Wow, jag säger bara Wow! Franska kanalerna känns lite futtiga efter den resan ni beskriver. Dessutom har vi haft "svenskt" väder ett par veckor. Dessutom har Sverige gått med i Nato (med värdlandsavtalet nästan gått med i alla fall). Demoniseringen av Ryssarna har haft effekt...
    Ja,ja det kanske blir bättre imorghon. Ha det gott önskar Lennart & Dolores samt katten Smulan från ms "Jana"

    ReplyDelete