Tuesday, 18 February 2014

Fortaleza - Soure 22/1 - 10/2

Den nya besättningen blir genast hjältar
Carl-Håkan och Paul anlände efter mörkrets inbrott och precis då Roger hämtat dem med dingen såg vi att en av båtarna i eskadern draggade kraftigt. Elisabeth började VHF:a och ringa runt till övriga deltagare, men det visade sej att samtliga utom vi åkt in på restaurant, utan telefoner eller VHF dessutom.
Roger, Paul och Carl-Håkan gjorde en jätteinsats då dom bordade Pegase Rider medans hon drev mot stranden. De lyckades hitta nycklarna in till båten samt nycklarna till motorn och fick så småningom ankrat om med bra fäste. Gissa om ägaren var tacksam då han kom tillbaka och kastade sej i dingen då han inte såg sin båt där den legat! Efter denna händelse tar alla med en bärbar VHF iland.

Nya gastar anländer i Fortaleza........................Sjörövarfabbe


Ilha do Lencios - en exotisk plats
Den första distansen till Ilha do Lencios med de nyanlända var 430M och tog 57 timmar. Den nya besättningen tog snabbt och smidigt sina pass. Det blev en blandad färd med stagsegling, revade segel och på slutet motorgång. Watermakern fick jobba och fylla tankarna och då chili con carnen var slut kom fiskespöt fram, men det fick bli tonfisk från frysen till slut.
Vi kom fram på natten då det var kolsvart och la oss på betryggande avstånd från det lilla flodinlopp vi skulle upp i. Nästa morgon tuffade vi upp till en helt sagolik miljö.
Vi ankrade utanför stora sandbankar och strax bakom låg en liten by som var det mest exotiska vi någonsin upplevt. Folk levde i enkla träboningar mitt i sanden utan vare sig fönster eller dörrar. Ön hade 300 invånare och på grund av att den är så isolerad har inavel uppstått, vilket resulterat i att det finns albinos. Vi såg två under vårt korta besök.

Promenad på sanddynorna..............................och som bakgrund till Bijou


Miljöbilder från byn på Ilha do Lencios




Mangos kunde man plocka direkt från trädet


Lunch hos fiskarfamiljen
Då alla båtar hade samlats blev vi inbjudna till en fiskarfamilj på lunch, vilken var en extraordinär upplevelse. Maten bestod av stekta räkor, stekt fisk, ostron och ris.
Familjen hade egen brunn, höns och getter. De var väldigt angelägna om att vi skulle trivas och serverade mat och öl tills alla var proppmätta.

Sonen öppnar ostron en masse som hela sällskapet slukar


Man sålde även färska gambas.........................Familjens brunn


Eget hönshus på gården...................................Hela familjen poserar


Avsegling mot Soure inne i Amazonas
Efter 3 dygn i denna härliga miljö var det dags för avfärd igen. Kustlinjen här utanför är väldigt grund - 10-30 m - och det finns gott om fiskebåtar och fiskenät som inte är upplysta på något sätt. Båtarna tänder sin belysning först då man kommer riktigt nära. För att undvika detta bör man gå ut till ca 50m djup, vilken kan vara upp till 50M från kusten.
Vi slörade ut med god fart. Väderprognosen hade angivit vindar på 5- 7 m/s och vi hade gjort en tidsberäkning, inkl. medström på 2 knop, så att vi skulle komma till inloppet av Bahia do Marajó (WP1) kl 05.00 på morgonen för att gå med tidvattnet in. Prognosen stämde dock inte alls för vi hade mycket kraftigare vindar redan från början och fick snart ta två rev. Vi seglade alldeles för fort och försökte ta en lång omväg.
Då inte heller detta hjälpte, bestämde vi oss för att gå mot strömmen in i alla fall. Att ligga där ute i mörkret och vänta kändes inte bra.

Katastrof - fisknät i propellern!
På kvällen smattrade det till under båten. Aha, fiskenät tänkte vi för vi hade just passerat en sådan där fiskebåt som tände en massa ljus då vi kom farande. Vi startade motorn för att kolla, men allt verkade ok och vi seglade på. Eftersom vädret var blåsigt och regnigt beslutade vi att gå vakter om två personer.
Kl 21 då Roger och Carl-Håkan skulle ta ner storen för att endast segla på genuan upptäckte de att propellern inte drev. Fasen, vi har tappat propellern tänkte vi och blev rätt oroliga. Inget att göra förrän det blev ljust så Elisabeth och Paul fortsatte in i floden på genuan med som mest 3,7 knops motström och 17 m/s i ryggen.
Ett konstigt fenomen uppstod då vågorna bakom oss gick fortare än båten så att vi fick en del sjö över oss bakifrån. Vi har ju normalt helt öppet i aktern, men det hjälpte att sätta i luckan som täpper till akterut för att det skulle hålla sjön borta.
På morgonen blev det full mailaktivitet med Nicolas samt vårt försäkringsbolag. Det visade sig att vi hade Pegase Rider några timmar efter oss, så vi låg och drev och ankrade slutligen i inloppet till den lilla floden Paracauari, där vi skulle gå upp. Dom hade vänligheten att bogsera oss i en timma till vår ankringsplats utanför Soure.

Nicolas hade fått tag i en fiskarkille som var duktig på att fridyka och han konstaterade snabbt att propellern var kvar, men att den var inlindad i massor av fisknät. Strömmen var för stark just då, men han kom tillbaka nästa dag vid slack och skar bort allt nät med sin fiskarkniv. Cyklop ville han inte ha då vattnet var brunt och ogenomsiktligt. Oj, vilken lättnad när detta var klart!

Elaka fiskebåtar finns det gott om....................Pegase Rider kommer till undsättning


Bogserlinan skickas över.................................Fiskegrabben rensar rent runt propellern


Dansuppvisning till vår ära
I Soure blev vi mottagna med en dansuppvisning av lokala danser av dansare i vackra dräkter. Vi låg där på en stor ö som heter Ilha de Marajó och den mest typiska dansen härifrån heter Carimbó. Danserna beskriver hur folket och fiskarna lever här på ön och i floden.

Dansuppvisning med traditionella danser


Draggande båtar på vår ankarplats
I Soure låg vi för ankare i floden och delade utrymmet med många fiskebåtar. På grund av tidvattnet hade vi hela tiden kraftiga strömmar och det var vanligt att såväl fiskebåtar som segelbåtar draggade. Många oväntade möten mellan båtar skedde här och många valde att ankra om. Vi hade dock tur och låg kvar på samma ställe hela tiden – utan besök av andra båtar.

Dingen till Trapichen
För att ta sig in till byn fick man ta dingen och lägga den vid ”Trapichen” – den stora landstigningsbryggan. Tidvattnet på ca två meter gjorde att det varje gång var spännande att se hur dingen låg då vi kom tillbaka.

Vår eskadergrupp hittade snabbt en enkel restaurant nära trapichen med god öl, mat och caipirinhas samt bra WiFi och detta blev en naturlig mötesplats för oss. Härifrån hade man dessutom bra utsikt över de breda gatorna som mest trafikerades av motorcyklar, bufflar (!) hästar samt en och annan liten gris.
Ön Ilha de Marajó är mycket rik på bufflar och bakgrunden till det lär vara att ett transportfartyg med bufflar gick på grund utanför ön och att bufflarna gjorde sig fria och spred sig vilt.
På restauranterna serveras buffelkött som smakar riktigt gott; som nötkött med lite vild touch.

Vår ankarplats vid flodstranden......................och tilläggsplatsen för dingarna


Buffeltransporter tillhörde vardagslivet...........och efteråt fick bufflarna vila


Hästar och grisar tillhörde också gatubilden


Himlen öppnar sig ofta
Det är regnperiod i de här trakterna nu och det gäller att vara beredd då himlen öppnar sig. Det kommer ett skyfall på en halvtimme ett par gånger om dagen och då är det bra att ha en regncape till hands.
Även i Soure finns det en marknad där man kunde köpa fula fiskar och mediciner mot alla tänkbara åkommor – oftast i flytande form. Undrar vilken häxdoktor som blandat ihop dem?

Den manliga delen av besättningen iförda regnskydd......Gamar finns det gott om här


På marknaden hittar man fula fiskar och fina mediciner


Härliga beacher utan trängsel
Ett par dagar utforskade vi beacherna som ligger några kilometer bort. Då tar man ”mototaxi”, dvs en kille på motorcykel som tar två stycken passagerare därbak och kör iväg på små grusvägar.
Stränderna fick lite olika utseende beroende på om man var där vid hög- eller lågvatten. Krögarna på de små restauranterna på stolpar hade fullt sjå med att flytta ut stolar vid lågvatten och sen tillbaka igen då vattnet steg.
Vi fick en härlig lunch inklusive fotbad. Vi åt krabba till förrätt och sedan stekt kattfisk.
Vegetationen utmed stranden består mest av mangroveträd som har ett intressant rotsystem. Vi passade naturligtvis på att ta oss ett dopp också i de rullande vågorna.

Med motorcykeltaxitaxi åkte vi........................till de härliga stränderna


...där vi hittade mysiga restauranter och åt lunch med fötterna i svalkande vatten


Vi vadade i en flodfåra......................................och såg hägrar


Nästa dag ny tur till en annan strand


...där en uppkäftig krabba hamnade på vårt lunchbord


No comments:

Post a comment